David and Bathsheba

Vänta här.

- Överbefälhavaren. - Nå?

- Kungen är inte i sitt tält. - Inte i sitt tält?

- Nej, herrn. - Nå, han måste vara någonstans.

- Har ni sökt igenom lägret? - Ja, herrn.

Jag tog med mig hjälparen ni tilldelade honom.

Jag tror att mannen vet något.

Det där är mannen, herrn.

- Blev du tilldelad att passa upp på kungen? - Ja, herrn.

- Vart tog han vägen? - Det kan jag inte berätta, herrn.

Som din befälhavare beordrar jag dig att berätta det.

Kungen har bundit mig till tystnad.

- Var är han? - Han gav sig av med en spaningspatrull.

Spaningspatrull?

- Vilken spaningspatrull? - Varje natt, herrn...

Skickar vi ut små patruller för att testa stadens murar.

Och i natt?

I natt vattenvägen under norra muren.

En patrull på 20 man under kapten Urias befäl.

- Lät du honom gå? - Jag kunde inte stoppa honom, herrn.

Vi hade skrivit färdigt rapporterna.

Kungen stod i tältöppningen när patrullen gick förbi.

Han såg efter dem, och plötsligt tog han ett svärd och följde efter dem.

Ta 100 av dina bästa män och förfölj dem.

Ja, herrn.

- Till vapen, män! - Kungen.

- Iras hundra! Till vapen! - Hela Israels kung...

Där ute i mörkret, och blottar sig för fienden.

Kryper på mage som en vanlig soldat.

Attack!

Ers majestät, jag är arméns befälhavare. Min order är... ja, jag vet.

Vi talar om det senare. Kom in, Urias.

Jag ber om ursäkt att jag fördröjde din måltid.

Sitt ner, Urias.

Häll upp lite vin åt oss.

Sitt ner.

Ers majestät?

Du är sårad. Låt mig tillkalla läkaren.

Nej, nej, låt det vara.

Det var länge sedan jag spillde något blod.

Det är gott att ha bevis på att det fortfarande rinner i mina ådror.

Sitt ner, Joab.

Vi måste besluta om vår strategi, för Rabba är väl försvarat.

Tyvärr finns det inga Josua bland oss...

Som kan beordra murarna att falla.

- Vad skulle du göra, Urias? - Jag kan tala för männen, ers majestät.

Varje man i armén skulle med glädje dö för David.

Tusen döda, kanske två.

Tusen vingårdar och hjordar som lämnas utan tillsyn.

Tusen kvinnor som klagar vid min dörr.

- Har du en hustru, Urias? - Ja, ers majestät.

Hon kommer att komma till min dörr i tårar.

- Om jag har otur. - Nej, det är en säkerhet.

I krigstid är de bästa alltid de första som dör.

Då kommer hennes tårar att vara stolthetens tårar.

Du är för ung för att veta mycket om kvinnor och för tapper...

Medan jag är en fegis.

En fegis, ers majestät?

Mina män går ut i strid och sjunger en gammal sång:

"Saul har slagit sina tusenden, och David sina tiotusenden."

Det var för flera år sedan när jag var kapten för hundra man, som du.

Jag var inte kung då.

Det tjänar mig bättre om du lever, Urias.

Kom, Joab.

Sitt kvar. Fortsätt med din måltid.

Jag återvänder till Jerusalem i morgon.

O Juda och Israels kung...

Må du leva för evigt.

Egyptens farao skickar hälsningar till sin älskade kusin.

Farao befaller mig att kasta mig till jorden inför den store konungen.

Och att överlämna denna ödmjuka gåva som ett tecken på Egyptens aktning.

Israels kung värmer sig i solen av faraos aktning.

Min älskade kusin, farao, hoppas nog att jag skär halsen av mig med den här.

Natan, Guds profet.

Må Gud vandra med David.

Det är hans vana att vandra med Natan.

Gud ser med välvilja på din plan att föra förbundsarken till Jerusalem.

- Utmärkt. - Men vad gäller din avsikt...

Att bygga ett tempel för att ta emot arken...

Så har han befallt mig att säga detta till dig...

Så talar Herren.

"Skulle min tjänare David bygga ett hus åt mig att bo i?"

"Jag har inte bott i ett hus sedan den dag"

"då jag förde israeliterna ut ur Egypten."

"Ända till denna dag har jag levt i ett tält."

"Har jag någonsin, under alla dessa år..."

"Krävt att ett tempel ska byggas åt mig?"

"Säg därför till David..."

"Jag tog dig från betesmarken, från att vakta fåren..."

"För att göra dig till herde över mitt folk..."

- "Över hela Israel." - Ja, ja, jag förstår.

Gud ser inget behov av ett tempel.

- Är det så? - Det är hans ord.

Nåväl. Jag lämnar sådana beslut till dig.

Till Gud, ers majestät.

Som du vill. Du får ta fullt ansvar för förberedelserna...

Att hämta arken hit från Baal-Juda.

Min fader, vill du höra min bön?

Amnon, min son, du behöver inte be om audiens.

Du lovade mig, som arvinge till Israel...

Alla vingårdar norr om Oljeberget...

Ända till Efraims gränser...

Ändå har du gett den stora vingården vid Gibeonvägen till Absalom.

- Gjorde jag? - Bara förra månaden sa du att den var min...

- Ändå gör Amnon anspråk på den. - Jag kräver bara rättvisa.

- Och vad kräver Absalom? - Också rättvisa.

Då är jag orättvis oavsett hur jag beslutar.

Vingården tillhör Amnon.

Tack, min fader.

Kom med mig.

Försök bara förstå mitt problem. Amnon är arvingen.

Han har blivit smord. Om det blev känt att jag gynnade dig...

Skulle det försvaga honom i folkets ögon.

Vi vet båda att han behöver all styrka vi kan ge honom.

Vi vet båda att han inte är lämplig att vara arvinge.

Det kan jag inte hjälpa.

Du skulle kunna smörja mig i hans ställe.

Även om jag ville, är jag bunden av lagen.

För vårt folk är lagen allt. Den sitter i deras ben.

Det är bara en vingård, Absalom.

Jag ger dig fritt val bland mina egna ägor.

Jag vill bara ha det som är mitt.

Här, ta den här.

Den är värd 20 vingårdar.

Mikal.

Jag förväntade mig inte att se dig här.

Misshagar min närvaro kungen?

Självklart inte. Du är alltid välkommen.

Om åsynen av mig är så välkommen...

Varför har du inte kommit till mina gemak sedan du kom tillbaka?

Jag har mycket att tänka på.

Ändå fann du tid att hälsa på dina andra hustrur.

Jag var den första.

Och nu är jag den sista.

Om du hade varit med de andra, hade jag hälsat på dig också.

Du håller dig undan av eget val.

Det fanns en tid då du uppskattade min distans.

Jag har ingen invändning mot den nu.

Gör som du vill.

Vad nådigt...

Du ger ditt kungliga godkännande.

Din sarkasm är bortkastad. Vi vet båda att kungligheten är en bluff.

Det var ingen bluff när min fader var kung.

Jag har aldrig förnekat att Saul var en kung i varje tum.

Och hans efterträdare, en bluff i varje tum.

Det tänker jag inte heller argumentera emot.

Tror du...

Att genom att hänga hans spjut på din vägg...

- Blir du kunglig? - Mikal, snälla.

Jag har meddelanden att läsa.

Jag förstår.

Jag är avskedad.

Herdesonen avskedar Sauls dotter.

Jag ska gå och sitta med bihustrurna.

De är mina hustrur.

Och du är min hustru.

Är inte det nog?

Varför gifte du dig med mig, David?

Varför?

För att jag älskade dig.

Du ljuger.

Du har aldrig älskat någon annan än dig själv.

"David"betyder"den älskade".

- David, den älskade av David. - Vad du än säger.

Min kärlek var bortkastad. Du hade inget behov av den.

Är ditt minne så kort?

Jag hade stort behov av den en gång.

Jag bad dig på mina knän, men du övergav mig.

Du vägrade följa med mig i landsflykt.

Du vanärade till och med dina löften och lät din fader gifta bort dig med en annan.

- Mot min vilja. - Det kan du säga!

Men jag kan inte låta bli att tänka att sann kärlek hade fött en starkare vilja.

Varför tog du då tillbaka mig?

Det kan du nog räkna ut.

Utan Sauls dotter vid min sida...

Skulle de norra stammarna inte ha erkänt mig som kung.

Genom att ta tillbaka dig...

Gjorde jag Israel till ett.

Mikal...

Vi har passerat dagarna av passion...

Kärlek eller hat eller ångest, till och med grymhet.

Varför ska vi tortera oss själva?

Vi måste fortsätta leva, Mikal.

Abisaj.

Det finns ett hus där borta...

Under det stora terebintträdet.

- Känner du till det? - Ja, ers majestät.

- Huset tillhör Urias hetiten. - Urias hetiten.

- Han är kapten i armén. - Ja, jag känner honom.

Har han händelsevis en syster?

Nej, ers majestät. Han har en hustru.

En hebreisk kvinna av Benjamin som heter Batseba.

Batseba.

Under mitt besök hos armén...

Fästes min uppmärksamhet vid denne Urias tapperhet.

Jag har haft i tankarna att belöna honom.

Kanske i hans frånvaro...

Kan hans hustru ta emot belöningen.

Jag skickar efter kvinnan i morgon, ers majestät.

Nej, skicka efter henne nu.