The Informer (L'Indic)

BASERAD PÅ EN ROMAN AV ROGER BORNICHE

Det är alltid så här på fredagar.

Tio minuter paus mellan varje grupp.

Folk går till fel begravning annars.

Ni kan vänta i bilen om ni vill.

- Nej, tack. - Som ni vill.

- Vi måste vänta, men ni kan åka. - Jag säger inte nej!

Tack. Jag har två processioner till.

Jag kan inte prata om Albert Malaggione

utan att först nämna hans hemstad.

Det är en vacker by vid havet

på Korsika vid Santa Giulia i Porto Vecchio.

Där växte Albert och hans bror upp,

fattiga men lyckliga.

Albert...

...den som ryggradslöst mördade dig kommer inte gå ostraffad.

Jag kör förbi dit ni ska.

Det är inga problem, jag skjutsar er gärna.

Det gör mig inget att ta bussen.

Då får ni vänta länge, för chaufförerna strejkar.

Till och med 152:an?

Ja, som de andra. Kommer ni?

Skynda er, det regnar.

De har strejkat i två dagar. Läser ni inte tidningen?

Nej, just nu läser jag Marguerite Yourcenar.

Mishima eller Tomhetens vision.

- Tycker ni inte om det? - Jag är faktiskt mer förtjust i film.

Bilder gör det lättare att förstå.

Min faster gick också på bio ibland.

Var det er faster?

- Och ni? - Det var nån som...

Jag har aldrig sett honom.

Går ni på begravningar för folk ni inte känner?

Jag representerade min chef.

Vad jobbar ni med?

Med finans, affärer...

Får jag bjuda er på lunch?

- Varför då? - Det skulle göra mig glad.

- Vad hette er faster? - Eugénie.

Jag kände bara henne i Paris.

När jag säger att jag kände henne,

hade jag inte gjort det länge.

Hon dog åtta dagar efter jag kom hit.

En natt kvävdes hon, sen föll hon i koma.

Man trodde hon var rik.

Hon hade stora skulder och möbler jag ska försöka sälja.

Ja, det här var inte glatt. Och innan allt det här?

Allt var fult innan.

Jag var au-pair hos propra människor.

Den perfekta varelsen,

som niade sonen utan att skratta.

En 11-årig idiot som spionerade på mig genom nyckelhålet.

På eftermiddagarna skötte vi om växterna med frun.

Vi krossade skiffer

så att de rosa hortensiorna skulle bli blå.

Och på kvällarna

var jag den fjärde bridgespelaren

när de bjudit nån känd person på middag.

Jag spelade spelet i fyra år...

...i Bourges.

Från herrn där borta.

Jag bjuder.

- Nej, låt mig... - Herrn!

Vänta!

Vill ni ha efterrätt?

Varför gjorde ni det där?

Jag vet inte.

Jag hatar vissa blickar.

- Jag ska gå. - Varför?

Tack för maten.

Följ mig inte ut.

Kan jag få ert nummer?

Jag har ingen telefon.

Jag vet inte vad ni heter i efternamn.

Varför måste ni veta det?

Har ni inte samlat ihop tillräckligt?

- Hej då. - Jag heter Dominique Léonelli.

Hej!

Hej!

- Jag kommer! - Har du sett Bérault-mappen?

- Nej, Barnett har den. - Jag har precis varit där!

Har du Bérault-mappen? Tack.

- Jag säger då det, Bertrand! - Ja!

Kan du ta hand om en liten förseelse?

Det är snällt, men inte varje dag, tack.

Chefen frågar efter dig.

På väg. Ge det här till handläggaren.

- Förlåt. - Ja, ja...

Nå?

Gick Alberts begravning bra?

Ja.

Vet du hur stackars Albert mördades?

- Vet du hur stackars Albert mördades? - Ja.

- Jag läste om det i tidningarna. - Just det. Tidningarna.

Visst är det dumt?

Du missade mördaren med tre minuter.

- Just precis. - Just precis.

- Träffade du Albert ofta? - Ja.

Varje tisdagskväll.

Visste du att han var Malaggiones bror?

- Ja. - Du är inte väldigt pratsam, du.

Nämnde Albert nånsin Malaggione?

Nej.

- Albert pratade inte mycket. - Som en annan jag känner...

Ja, nej, ja, nej...

Vad ska jag lägga här, vad ska jag skriva?

Kom igen, Graziella, ansträng dig!

Lite grand, bara!

- Har du träffat Malaggione på sistone? - Nej.

- Inte sen han rymde. - Jag skulle oroa mig, om jag var du.

- Varför? - Om du har med Alberts död att göra,

kommer Malaggione skjuta dig.

Jag har inget med Alberts död att göra.

Bra. Det låter ju betryggande.

- Vi har väntat i tio minuter! - Jag kommer.

- Vad ska jag göra? - Håll utkik!

Ta honom!

Ligg still!

Knyt fast fötterna nästa gång.

- Ni ville prata, herrn? - Ja, för en god stund sen!

- Vad har du till mig? - Inget. Hon varken vet eller såg nåt.

Hon hörde inget och känner ingen skuld.

Malaggione var inte på sin brors begravning.

Det hade jag aldrig trott.

Bertrand... Jag skiter i era tankar!

Jag leder en grupp som en mördare har gjort narr av i två år.

Halvt galen, halvt intelligent. Jag vet inte!

Nu har vi chansen att se honom krypa ur sitt hål,

och jag missar inte den chansen. Uppfattat?

Stilige Dominique var där.

- Vem är tjejen? - Ingen vet.

Väldigt mycket florist över henne.

Léonelli måste ha raggat på henne när han fick sin krona.

Nej, han gillar mer covergirl -typen.

Ja, covergirl eller florist... Jag förstår inte vad du menar.

Inte jag heller, men vi måste försöka.

Vi måste rädda gruppens anseende.

Tack, mina herrar!

Kan du förstora dem? Tack.

- Är de till hjälp? - Ja.

Ser du Léonellis blick där?

Det är blicken hos en som har berörts av en ung flicka.

- Och? - Och det är bra, eller hur?

- Ja? - - - Jag stör väl inte?

- Vem är det? - - - Det är Sylvia,

flickan från kyrkogården.

Lägg inte på...

Ja.

Det ligger en roman av Jack London bredvid mig.

Jag trodde det skulle vara tillräckligt med sällskap,

men tyvärr är det inte det... Så jag ringde er.

- Jag kommer. - - - Nej, det vill jag inte.

Så kom hit, Sylvia, med en gång.

Nu skäms jag.

Stör jag?

Det är så sent.

- Kom upp. - Nej, jag ska gå.

Det gjorde mig gott att lämna huset.

Jag är lugn nu.

Kom hit.

Låtsas ni att sängen är havet?

Om ni vill

kan jag säga att det är havet.

Det är sant, er hud är salt...

Jag ville bara sova bredvid nån.

Inte vara ensam.

VIKTIGA, OVÄNTADE AFFÄRER. STANNA HÄR!

- Ankommande från Clermont- - Ferrand...

Allt bra?

Ja, ja...

- Vidtog du alla nödvändiga åtgärder? - Japp.

Toussaint har med sig Graziella.

- Och begravningen? Några incidenter? - Nej.

Din bror begravdes enligt dina önskningar.

Bra.

Aulnat äger rum den 15:e. Om du har lust, stannar vi en natt

så att du kan se stället.

Det är lugnt på flygplatsen på söndagar. Det kommer gå bra.

- Så. - Bra.

- Gillar du mina glasögon? - Fina.

Hur mår du, Graziella?

Du ser inte glad ut att se mig.

Jag är en klient som alla andra.

Kör mot skogen, jag visar vägen.

Du förstår Doumé, jag visste genast att det var Graziella.

- Varför? - För att hon är kvinna.

Kvinnor överlämnar sig själva till en, och sen överlämnar de andra.

Hon har inte dödat Albert.

Nej, värre än så. Hon överlämnade honom till l'Oranais.

Men då besöker vi det svinet, då.

Det ska vi, oroa dig inte.

Gå ut.

Fortsätt...

- Du har en vacker hals. - Va?

Du har en vacker hals.

- Vad vill du? - Titta rakt fram.

- Det gör ont. - Det gör inte ont att dö.

Vi kan väl nå en överenskommelse, Ange?

Överenskommelse? Det tror jag inte.

Men jag kan lyssna på dig. Det är därför jag kom.