The Boy in the Striped Pyjamas (The Boy in the Striped Pajamas)

"Barndomen mäts i ljud och lukter och synupplevelser-

- tills förnuftets mörka timme börjar växa."

POJKEN I RANDIG PYJAMAS

Rör på påkarna!

Sätt fart!

Här bor jag.

Hej då, Bruno!

- Hej, raring! - Vad är på gång, mamma?

Vi firar.

Pappa har blivit befordrad.

- Det betyder bättre jobb. - Det vet jag väl.

Vi ska fira med en liten fest.

Han ska väl fortfarande vara soldat?

Javisst, men nu blir han en viktigare soldat.

Det finns fler spännande nyheter, men dem vill nog pappa berätta om.

- Ska vi flytta? Vart då? - Ut på landet.

Det är ju långt bort! Hur blir det med Karl och Leon och Martin?

Älskling, jag vet att det känns svårt-

- men vi måste lämna våra vänner ett tag.

Vi får väl nya vänner där vi ska bo?

Javisst, ni får många nya vänner.

Bruno, bjud hit dina vänner i morgon innan vi åker.

Se det som ett äventyr precis som i dina böcker.

Jag trivs här.

Du kanske trivs ännu bättre där vi ska bo.

Det finns trädgård, säger pappa.

Saken är den, Bruno, att när man är soldat-

- då handlar livet inte om val, utan om plikt.

Där landet behöver en, dit flyttar man.

Att flytta nån annanstans blir ju mycket lättare-

- om man vet att ens familj ser fram emot att följa med.

Bruno! Du har blivit större varje gång jag ser dig!

Det var ju bara en vecka sen sist, Nathalie.

Det är kanske jag som krymper!

Nå, vad tycker ni om att flytta från Berlin?

Mamma och pappa säger att det blir bra, så...

Ni kan väl vara så snälla och servera gästerna?

Heil Hitler!

Gratulerar!

- Visst är han stilig? - Kolossalt!

Jag är så stolt över dig, min gosse!

Ibland undrar jag om det här beror på-

- att jag sydde de där dräkterna till dina små pjäser när du var liten.

- Du älskade att klä ut dig! - Nathalie...

Får den dig fortfarande att känna dig utvald?

Uniformen och det den representerar?

Mor, låt oss inte förstöra festen.

Skulle jag förstöra den?!

Var försiktig.

Uttrycker du dina åsikter offentligt kan du råka illa ut-

det vet du.

Nå... hur länge kommer du att vara borta?

- Tills vi vunnit kriget, skulle jag tro. - Då blir det inte så länge!

Bruno!

Det är dags att säga adjö, Bruno.

Hej då!

Innan jag ska somna till för Guds beskydd jag tacka vill.

Du som vakar över mig Du vet ju att jag tror på dig.

Skydda barn som är i nöd Giv dem, Gud, ditt bästa stöd.

Jag ber till dig i Jesu namn att få vila i din trygga famn.

Amen.

Titta, barn! Vårt nya hem.

Jag har en del att ordna med. Vi ses om en stund.

Nå, vad tycks?

Det är ju jättefint här!

Välj ut era rum, så ska jag be Maria...

...att hjälpa er packa upp.

Vad tycker du, Maria? Om vårt nya hus?

Det är inte min sak att yttra mig om.

Det känns ju inte som hemma förrän vi gjort oss hemmastadda.

Vem var det?

En av din fars soldater, antar jag.

- Han såg hemskt allvarlig ut. - Såna är de ju.

- Varför viskar vi? - Jag vet inte!

- Vilka ska du leka med? - Barnen på bondgården.

Jag har inte sett nån bondgård. Den också.

Den syns bara från mitt fönster.

Finns det barn där?

- Ja, ganska många. - Så bra!

- Får jag leka med dem, då? - Ja, det är klart.

Jag ska vänta ett tag. Jag vill se hur de verkar vara...

- ...för de ser lite konstiga ut. - Barnen?

- Bönderna också. - Hur då konstiga?

Ursäkta.

Grönsaker.

Ställ dem där.

Har du packat upp allt?

Jag tycker du ska göra det.

Tack, frun.

Jag sa ju att de var konstiga.

Bönderna! De går i pyjamas.

Jag tänkte just hämta dig!

Tack för hjälpen.

Jag söker upp er senare.

Kom in.

Sätt dig.

Vad tycker du, då?

Kära nån...

Jag vill åka hem.

Du är hemma, Bruno. "Hemma" är där familjen finns-

inte sant?

Bruno, du måste ge dig till tåls lite.

Jag lovar att snart...

Varför har bönderna pyjamas på sig? Jag ser dem från mitt fönster.

Saken är den, att de där "människorna"-

- de är egentligen inga riktiga människor.

Vem sa att det var en bondgård?

- Maria? - Nej.

Men det är väl en bondgård?

Ja.

Har det med ditt nya jobb att göra?

Allt du behöver veta om mitt jobb-

- är att det är viktigt för fosterlandet och för dig.

Vi försöker göra den här världen bättre för dig.

Men du är soldat, inte bonde.

Kom och hjälp mig i köket, är du snäll.

Jag får väl leka med dem? Med barnen?

Nej, jag tror inte det, Bruno.

Som du själv sa, de är lite underliga...

De är inte som vi.

Oroa dig inte, raring. Vi ska hitta vänner åt dig-

fast inte dem på bondgården.

Ralf...

- ...du sa att det låg långt härifrån. - Det gör det.

Inte visste jag det syns från hans fönster.

En kom in i köket...

Hur är det med unge Herr Bruno i dag?

Uttråkad.

Så har du sagt varenda dag i två veckor.

- Det är ju så. - Du kan väl gå ut och leka?

- Med vem? - Gretel, kanske?

- Du kan väl roa dig själv? - Det försöker jag ju göra.

En sak vet jag:

Det blir inte bättre av att du sitter och surar.

- Vad gör du? - Utforskar.

Nej, inte här bak. Här får du inte vara.

- Håll till framför huset. - Jag har sett allt där.

- Hitta på nåt annat, då. - Vad då?

Kom in, så hittar vi på något.

Vad ska ni göra i dag?

- Samma som i går. - Vad gjorde ni då?

- Samma som dagen innan. - Plus att du utforskade.

- Jag gillar att utforska. - Var nånstans?

Där bak, men mamma sa nej.

Trädgården där bak?

Det var värst...

Du saknar väl dina kamrater.

Till och med skolan...

Det trodde jag aldrig jag skulle höra...

Snart slipper du sakna den.

- Jaså? - Ni ska få en privatlärare.

En Herr Liszt ska komma hit två gånger i veckan.

Vi ska alltså inte gå i en skola, utan skolan ska komma hit?!

På en gammal cykel, skulle jag tro.

God morgon, lilleman. Hur står det till?

- Får jag be dig om en tjänst? - Du kan ju alltid be...

Finns det några reservdäck nånstans?

Ett gammalt från en av lastbilarna?

Det finns en extra bilring, men den tillhör löjtnant Meinberg.

- Använder han den? - Ja, han är väldigt fäst vid den...

Han förstår inte. Han är ju bara åtta år.

Du är bara 12, så låtsas inte vara äldre.

Vad ska du med ett däck till?

- För att göra en gunga. - En gunga?

Det låter ju väldigt spännande...

Du, där!

Kom hit!

Snabba på!

Ta pojken till uthuset på baksidan.

Där finns några däck. Han ska välja ut ett -

- och du bär det dit han vill. Förstått?

Vad väntar du på, lilleman?

Vad sägs om det här?

Var är min mamma?

Hon har gått ut.

- När kommer hon hem? - Snart, skulle jag tro.

Var inte orolig.

- Jag kanske förblöder. - Nej, det gör du inte.

- Måste jag åka till sjukhus? - Nej, det är bara en skråma.

Så farligt är det inte.

Såja. Nu är det bättre.

- Vad heter du? - Pavel.

Sitt nu stilla en stund...

...innan du belastar benet.

Talar du om för mamma vad som hänt?

Jag tror nog att hon märker det.

Hon tar mig säkert till doktorn.

Det tror jag inte.

Det kan vara allvarligare än det ser ut.

Nej, då.

Hur skulle du veta det? Du är ingen doktor.

- Jo, det är jag. - Nej.

Du skalar ju potatis.

Jag utövade läkaryrket...

innan jag kom hit.

Du kan inte ha varit särskilt duktig, eftersom du var tvungen att öva.

Nåja... Vad ska du bli när du blir stor?

Jag vet! Upptäcktsresande.

Hur vet du det?

Är det trevligt på bondgården?