Supergirl

God dag. Jag hoppas att allt är väl.

Vem kan elektronvågornas funktion i kryptonitens kovalenta bindningar?

Ursäkta. . .

-Leah. -Kubikroten av våglängden. . .

-Var hälsade. -Var hälsad.

Hej, Kara.

Så vackert det är!

-Vad ska det bli, Zaltar? -Ett träd, tror jag.

-Ett träd. . . Vad är det? -Något ljuvligt, som växer på Jorden.

Jorden? Dit min kusin åkte?

En dag kanske även jag beger mig dit.

Det tror jag inte på. Hur?

l den där! Den vägen!

Du skulle inte överleva trycket.

-Jo, i den. Vips, är jag väck. -Du skulle aldrig lämna oss.

-Du lämnar aldrig Argo City. -Det är nästan för bra här.

Jag kanske provar Saturnus istället. Ja, kanske det.

Ligger Saturnus längre bort än jorden?

Läste du inte sexdimensionell geometri?

-Får ni inte lära er nåt längre? -Jovisst. Jag kan ekvationer.

-Jag ser dem inte framför mig, bara. -Konstnärer har svårt för matematik.

Använd din fantasi, bara.

Saturnus och Jorden finns i yttre rymden. Vi är i inre rymden.

Vår stad har två stora kraftkällor. Det här är en av dem. Titta.

En omegahedron.

-Gav väktarna dig den? -lnte direkt. Jag lånade den.

-Du stal den! Men Zaltar. . . -Jag lånade den till i eftermiddag.

-För inspirationens skull. -lnspiration. . .

Men jag får nog aldrig se ett levande träd.

Varför då? En omegahedron kan skapa liv.

Nej, mitt barn. Bara en illusion av liv.

En skugga av det verkliga är allt vi kan hoppas på här.

Kara!

-Jag har letat efter dig. -Förlåt, mor.

-Zaltar? -Alura! Vi skapar mirakel.

Håll här, Kara, och tryck hårt.

Bra. Försök nu.

Låt fantasin flöda och gör ett försök.

Min make säger att du pratar om att lämna Argo City. Vart ska du?

Det vet jag inte än. Men jag ska åka.

Ni har ett liv här. Ni har varandra och Kara.

Du grundade ju den här staden. Den är din.

Så långt ögat ser, ända till höljet. . . Men vad finns bortom det?

Jag kan inte stanna i Argo City. Jag har massor av idéer.

Min fantasi går inte att kontrollera.

Frågar du mig, så börjar du bli lite tjatig-

-med alla dessa luftiga, glittriga saker.

Precis. Därför åker jag till Venus.

Venus? När då?

lmorgon eller i övermorgon.

Har du tänkt över det? Det låter inte vettigt.

Jag har grubblat länge och väl. Jag har bestämt mig.

Kara! Kraftkällan!

Zaltar! Rädda mig! Hjälp!

Nej!

-Kara! -Zaltar!

Hjälp! Nej!

-Du tog omegahedronen. -Fel, jag tappade bort den.

-Det var jag. -Det spelar ingen roll.

-Staden klarar sig inte utan den. -Det mörknar och luften blir tunn.

Jag vet. Jag beger mig ut i rymden och hämtar den.

Omöjligt. lngen kan lämna Argo City. Det vet du.

Du har förstört vårt universum i en barnslig lek.

Jag tror att det går.

Via binärbanan. . . l farkosten.

Ynkrygg! Du väljer omedelbar undergång-

-och vi andra får stanna i vår älskade stad. . .

Kara!

Nej, Kara!

-Din dåre. -Hon blir dödad.

Nej då. Hon är trygg i binärbanan, in i en annan dimension.

Gravitationell strålning.

En väg mellan inre och yttre rymden.

-Då blir hon aldrig mer sig själv. -Hon överlever, åtminstone.

Och mitt öde är förseglat. Jag tappade bort omegahedronen.

Jag måste sändas till Fantomzonen. Ert lidande blir kort. Men mitt. . .

. . .blir oändligt.

Mer champagne, kära Selena?

Vad tänker du på?

En sån vacker värld.

Jag längtar tills den är min.

Du kan bara härska över världen om du blir osynlig, raring.

Osynlig?

-Du kan inte göra mig osynlig. -Visst kan jag det.

Ta fem svarta bönor och en död mans huvud.

Lägg en böna i hans mun, två på hans ögon. . .

Det räcker, Nigel.

Det fungerar. Du kan göra vadsomhelst.

Hur länge har vi varit tillsammans?

l flera månader.

Varför känns det som år, då?

Du är så otålig. Du vill ha allt igår.

Det tar hela livet att lära känna svartkonstens urgamla hemligheter.

Milda. . .makter.

Jag undrar. . .

Ge denna kvinna odödlighet

Hon ska dela Solens oändliga liv

Döden skall ej längre hota henne

Denna värld Skall bevara henne för evigt

Vad är det? Vad är det som händer?

Jag växte just ur dig, Nigel. Det är sånt som händer.

Du kan inte behandla mig såhär.

Utan mig hade du fortfarande spått i teblad vid Lake Tahoe.

...och Amsterdam. Det är TWA. Det är enkelt att flyga.

Du kan inte köra ifrån mig. Jag har nycklarna.

Presidenten bekräftar att Stålmannen är på fredsuppdrag i en galax-

-som antas ligga hundratals miljarder ljusår bort.

Bianca! Jag är hemma.

-Bianca! -Vad är det?

Kom hit.

Jag har en överraskning åt dig.

Varmvattnet är avstängt igen. Jag ska döda nån på vattenverket.

Enda sättet att betala räkningarna är att starta ett eget häxmöte.

Det behövs inte längre.

Jag läste Häxans guide till himmel och helvete.

Startar man ett eget häxmöte, är minsta inträdesavgift fem dollar.

-Småpengar. -Bättre än ingenting.

-Vad är det i skrinet? Var är Nigel? -Nigel är historia.

-Varför? -Vattenverket är historia.

Billånet är historia. Amorteringarna är historia.

-Och fastighetsskatten? -Historia.

Jag har äntligen världen i min hand.

Det här gillar jag.

-Hej. -''Hej'', säger hon.

-Hej, sötnos. -Hej.

Kan ni berätta var jag är?

Vad kallas stället, Eddie? Kärleksstigen, va?

Just det, Billy. Kärleksstigen.

Nej, jag menade ljusen därborta. Vad kallas de?

Kolla utsikten härifrån, Eduardo.

Sluta.

Är du Stålmannens bästa vän?

Nej, jag är hans kusin. Jag letar efter omegahedronen.

Det är Argo Citys kraftkälla. Jag bor där.

Det menar du inte!

Eddie och jag är också ute på hemligt uppdrag.

Vi är på jakt efter lite kul. Och du har vunnit högsta vinsten.

Oj, hon tränar tydligen.

-Varför gör ni såhär? -Vi bara är såna.

Så borde du inte ha gjort, gullet.

Kom igen.

Jag förstår.

Du vill verkligen leka, eller hur?

Kom igen. . .

Eddie. . .

Vi ska nog hålla tyst om det här. Vad tror du?

Hur mår du?

Här kommer mer ammunition!

Vem har sagt det? Det finns ingen. . .

Säg det till din fru.

Låt mig se det mystiska klotet. Jag kanske kan sprida lite ljus.

-Jag hatar ljus. -Är det elektriskt? Bränns det?

-Var är det? -l säkerhet.

Gå och umgås. Lämna mig ifred.

Umgås? Med de här? Du är galen. Eländiga kräk.

Det är mitt fotfolk, Nigel. Mörkrets armé.

Jag siktar på världsherravälde.

Jag såg nåt som borde oroa dig om din plan är allvarligt menad.

Min hemlighet var blå och röd och kunde flyga.

Jag har också en hemlighet.

Jag har fått kraften. Försök att förstå det.

-Jaså, nu ligger de illa till? -Det kan du skriva upp.

Jag har sett mer imponerande saker i mina dar-

än en mänsklig tändare, damen.

Till exempel:

Vad är det?

Alltför högtflygande planer. Ta dig i akt.

Det var visst en öm tå?

-Hej. -Hej.

''Den röda paddan i törnena är full av trolldom. ''

''Den har ett litet ben. . . ''

''Ett litet ben, som kan väcka ett starkt begär. ''

-Jag vill bli rik och berömd. -Håll dig till mig, då.

Mitt öde är att underhålla massorna.

Det här var mumsigt.

Vi går nån annanstans och dansar kind mot kind.

Sluta, Selena. Det är orättvist. Ge dig på mig istället.

-Tack. Vad hände? -Äsch, inget särskilt.

Ut ur mitt hus, Nigel.

Och kom inte krypande tillbaka.

Jag varnar dig, Selena. Var inte så kortsynt.

God morgon.

-Den ligger nog nära eken, Lucy. -Jag hittade den.

Vad håller du på med? Du skulle hämta bollen!

Lägg på ett kol. Alla väntar!

-Det är din tur. -Sätt fart!

-Nu spelar vi. -Varsågod, slagman.

Kan du kasta tillbaka bollen?

-Var har du varit? -Hos rektorn. Han är sig lik.

En ny, äcklig elev. Var får de tag i allt drägg?

Låt dem inte komma åt dig, Danvers.

Trettio dar. Terminen har nyss börjat. Och. . .

-God dag. Jag. . . -. . .knackade inte!

Lär vi er inget?

Djuren i djungeln knackar inte, men det gör Midvale-flickor.

Vart ska du? Kom tillbaka?

Kom in.

-Jag glömde. Jag är inte van. . . -Vänta lite. Vänta ett ögonblick.

-Jag har väl aldrig sett dig förr? -Nej, sir. Jag är ny här.

Ja, eftersom jag aldrig sett dig förr.