Counterpart

Det sitter en tjej på golvet! Det är grönt.

Helvete.

- Han är borta. Nåt har gått fel. - Hur fan kan han vara borta?

Titta här. Allt han kom hit för.

Stick härifrån, snutjävlar. Stick!

Visum, ID-papper, växlade pengar. Han hade bråttom.

Hur kom Baldwin undan? Mannen som var här?

- Hur kom han undan? - Hon är körd. Glöm det.

In med henne i bilen. Hon såg hans ansikte. Nåt kan vi få ur henne.

Fan, fan, fan!

Det är jag. Vi har problem. Uppdraget gick snett. Baldwin är borta.

Vi kom så fort vi kunde. Polisen är överallt.

Han kan inte ta sig nånstans.

Jag har hans visum. Han kan inte ta sig in i deras värld.

Det var en hora i badrummet. Hon kan ha sett nåt.

- Varför straffar du dig själv? - Även en förlust är ett bra parti.

- Säger en man som snart förlorar. - Jag försöker lära dig.

Det är ditt problem. Du är för snäll. Det slutar alltid likadant.

Nåja. Nästa gång.

Ibland tror jag att du låter mig vinna.

Då skulle du väl inte lära dig nåt?

"Jag tog den långa vägen."

"Det var för varmt för att rida."

"Det är aldrig svalt så här års."

"Min mor älskar vintern, men bor söderut."

- "Min föredrar våren." - "Blomdoft i luften."

- "Orkidéer." - "Orkidéer är alltid i säsong."

ORKIDÉER ÄR ALLTID I SÄSONG

Du har...

Tjejerna sa att du har ett möte.

- Sluta flörta med dem. - Gäller det jobbet på Strategi?

Howard. Mon frère. Du borde inte ödsla tid på det där.

- Inte? - Nej. Glöm bort det, bara.

Du kommer bara att sakna mig.

Den här vägen.

Vänta, är du snäll. I cirkeln.

Den här vägen.

Hejsan. Jag fick den här. Jag skulle gärna dela med mig, men...

Vad är det? Ditt CV? Det har vi på datorn.

- Ja. Howard... - Silk.

Howard Silk. Du har varit hos oss i 29 år och arbetar nu på Samverkan.

Jag har fått utmärkelser i sex år.

Tråkigt med din fru. Hur mår hon?

Bättre. Tack.

Hennes kolleger talar varmt om henne.

Det ska finnas en ledig tjänst på Strategi.

- Ursäkta, var bor du? - Förlåt? Veilsdorf.

- Trivs du där? - Det är lugnt.

Jag står inte ut. Jag hade en tjej därifrån.

Man måste ju ta taxi överallt.

Som ni ser har jag varit på Samverkan ganska länge nu.

Du är bland våra bästa. Inga som helst klagomål.

Utmärkt. Jag hoppades att det skulle finnas plats för mig på Strategi.

En möjlighet att få arbeta på en högre, mer relevant, nivå.

Den tjänsten är tyvärr tillsatt.

- När? - Du hör hemma på Samverkan.

Alla gillar dig där. Varför störa ordningen?

- Bara en intervju... - Man granskade ditt band från i dag.

- Det skedde ett icke godkänt utbyte. - Ursäkta? "Icke godkänt"?

En man med din erfarenhet borde veta bättre.

Han hade ju... en fläck på sin...

Med all respekt, mr Quayle...

Jag går hit varje dag och gör mitt jobb. Jag förstår säkerhetsaspekten.

Jag har arbetat här i snart 30 år.

Men ibland blir jag faktiskt rädd. Jag vet inte vad vi gör.

Jag förstår inte varför en kommentar om en fläck-

har nån som helst betydelse.

Det har gått 30 år, Howard. Om det skulle hända, så hade det hänt.

Ja.

Vi ska fira. Hänger du med?

- Vad firar vi? - Marcel fick tjänsten på Strategi.

- Följ med. - Nej, jag kan inte.

Jag är upptagen. Grattis.

Ja, okej.

- Inkaliljor. Mina favoriter. - Hennes också.

Jag har försökt nå dig hela veckan.

- Jag borde bara ha gått hit. - Ja, det borde du.

Min mor har alltid varit besvärlig. Det är ingen hemlighet.

Men det är jag som måste leva med henne. Hon är mycket bestämd.

Kom du ända hit bara för att säga det?

- Hon blir inte bättre. - Det kan ta upp till ett år...

Jag vet. Men vi måste vara realistiska. Det har gått sex veckor.

Hon ska flyttas till långtidsvården.

Det enda mamma vill är att hon är hemma om det värsta inträffar.

Titta igenom de här. Skriv på när du får tid.

- Hon bör vara omgiven av familjen. - Jag är hennes familj.

Jag lägger dem här borta.

Fundera på saken.

Jag tog med en ny bok.

"Du, endast. Endast du finns till."

- Vet du vem jag är? - Ja. Aldrich. Förvaltning.

Vet du varför vi talas vid?

Han vet ingenting. Han är obetydlig. Hämta honom nu.

Att vara ogillad är hans jobb.

Har jag gjort nåt fel?

Hör här, Howard. Vi har ett litet problem.

- Vi behöver din hjälp. - Min?

Det har kommit in nån från andra sidan. Det kan vara en avfälling.

- "Andra sidan"? - Vi sysslar vanligtvis inte med sånt.

Vi brukar avvisa främlingar, men den här är annorlunda.

Han är värdefull, och... Han vill bara tala med dig.

Vad du än gör - få inte panik.

Det här är en dålig idé.

- Vad...? - Hej, Howard.

Vilken besvikelse.

- Varför kom du hit, Howard? - Det är jag som är Howard.

Förstår han verkligen inte?

- Vilken nivå arbetar du på? - Samverkan.

- Det här är slöseri med tid. - Nej, tro mig.

Jag måste tillbaka om tolv minuter. Vi ska prata villkor.

Ingen utanför det här rummet kan få veta nåt.

- Varför skulle vi lyssna på dig? - För annars kommer folk att dö.

Folk på min sida har måltavlor på er sida.

- Skitsnack. - Jag har fattat att du är skeptisk.

- Vi går till Plan 4 vid problem. - Ert Plan 4 är opålitligt.

Han ljuger. Inga underrättelseuppgifter stöder det.

Er underrättelsetjänst är ett jävla skämt just nu.

- Det här var kul. Jag måste gå nu. - Vänta.

- Ge oss namnen. - Jag litar inte på er än.

Jag får ett längre visum i morgon. Bestäm er innan dess.

Och vi behöver honom, så ni får nog... informera honom lite.

Samverkan. Strålande.

- Vad är det här? - Tyst, Howard. Låt mig tänka.

- Han ser ju ut exakt som jag. - Han är du, Howard.

Fattar du vilken tur du har? Ingen får träffa sin andre.

- "Andre"? - Alla undrar, men...

Ni drog in mig i det här. Vad är det som pågår?

För 30 år sen, under kalla kriget, skedde det en olycka här inne.

Östeuropeiska forskare... Nåt gick snett.

De öppnade en passage rakt nedanför oss.

När man kliver ut genom dörren är man i en annan, exakt likadan värld.

- Exakt likadan? - Samma händelser och erfarenheter.

Den här byggnaden, där vi står nu, kallas Övergången.

En exakt likadan värld? Han ser ut som jag, men han är helt annorlunda.

När portalen öppnades delade sig våra vägar. Mer och mer med tiden.

Det är inte mitt jobb att berätta det här för dig, Howard.

Det du behöver veta är att vi håller tyst om det här.

- Vi utbyter underrättelseinformation. - Vadå för information?

Det behöver du inte veta.

Okej, okej, okej.

- Vilka andra vet om det här? - Utanför den här byggnaden?

- Vad tror du? - Jag vet inte. Världsledare?

Vissa. Det är... dunkelt.

Du vet om det här nu, men du vet inte om det.

- Har han gett sig av? - Ja. Han gav mig ett namn.

- Emily Silk. Hans fru. - Vad är det med min fru?

Hon ligger på sjukhus.

- Sätt henne under bevakning. - Är min fru i fara?

Nej, då. Gå tillbaka till jobbet.

Vad har min fru med det här att göra?

Vi tar hand om det. Hon är trygg. Vi hör av oss.

- Vad sa han? - Vi måste vara försiktiga.

Sorgsna män ska lämnas i fred.

Visst har han vänliga ögon?

Gin och tonic, tack.

Vi behöver inte spela spel. Var inte blyg.

- Hallå. Hallå? - Marcel.

Vad tyst du är i dag.

Tror du att livet bara är summan av alla våra val?

Du gör nåt och jag reagerar.

Om du gör det tillräckligt ofta förändras min reaktion.

Vi förändras hela tiden.

Det är våra val som definierar oss.

- Nej, vi definieras inte av val. - Inte?

Du är den du är, jag är den jag är. Och spelet slutar bara på ett sätt.

Vet du vad ditt problem är? Du är för ung.

- Syftet med besöket? - Kurirsäcken. Tolvtimmarsvisum.

Den är bättre på min sida.

- En av våra dödades i går. - Inte här.

- Vet du vem det är? - Jag vet inget om henne.

- "Henne"? - Det visste vi först häromkvällen.

Hon kom undan genom att låtsas vara prostituerad.

Hon går under namnet Baldwin. Hon är yrkesmördare.

Hon har dödat bra folk på min sida.

Är det där ert offers dossier?

- Marcel? - Två skott, inga vittnen.