Windows on Monday (Montag kommen die Fenster)

- De är döda. - Nej, de sover bara.

Jag tror att de är döda.

Du kan inte ta hit Charlotte.

- Vad tänkte du på? - Hon ser fram emot semestern.

Jag jobbar ju.

Hon ville se var du jobbar.

Vad kan hon se här?

Vad gör hon där? Hon kan komma hit direkt.

- Vill du inte fortsätta jobba? - Jag klarar mig bra utan det här.

Titta, det kommer ut luft.

- Hur var natten? Fick du sova nåt? - Lite.

Förresten, jag har köpt kaklet. Jag tror det blir fint.

Åh, nej...

Jag förklarade Marcoumar-foldern för honom redan i går.

De är bara oroliga. Det skulle jag också vara om jag fick en emboli.

Har den fastnat igen?

Här. Från vår trädgård.

Tack. Jag tar in dem.

- Hur går det? - Tja...

Nico måste ta Marcoumar, blodförtunnande.

- Och måste ha stödstrumpor... strumpbyxor. - Kompressionsstrumpor.

PÅ MÅNDAG KOMMER FÖNSTREN

- Vill du verkligen inte ha nåt? En öl? - Nej.

Nathalie kommer att lugna sig. Vem gör slut på grund av ett misstag?

Det var inte bara ett.

Jag skulle ha stannat i Berlin.

Ja, kanske.

Älskar du henne verkligen?

Visst.

Va?

- Jag vet inte om jag ska skicka det här. - Visa mig.

Varför ringer du henne inte?

- Vad gör du? - Lita på mig.

- Nej. - Jo.

- Jag skickar det, okej? - Inte en chans!

- Litar du på mig eller inte? - Absolut inte!

- Du skojar, eller hur? - Javisst. Det här är mycket bättre.

Nathalie är inte korkad.

Ring henne då.

Varför skulle det hända igen?

Vad har han gjort?

Det vanliga. Nån tjej på kontoret.

Okej, då lämnar jag in min uppsägning.

Jag vet inte...

Jag vet bara att jag älskar dig.

Jag vill inte förlora dig.

Herregud, vilket slemmo.

Jag vill träffa dig.

Sov gott.

Jag tror att det var allt.

Charlotte, snälla...

Upp med armarna!

Hjälp mig. Gör resten själv.

Så, vad tror du?

Ska du inte väcka honom?

Hur så?

Trampa inte på den.

Vad gör du?

Klä på dig nu!

Jag skulle lägga en matta där.

Mer vitt kanske?

Trevligt...

- Se så... Ta av dig den där. - Nej.

Jag tror att jag går till huset ändå.

- Du överlever inte ensam. - Jo, det gör jag.

- Jag måste ändra något. - Ska du gå på avgiftning?

Bara kor, hästar, får – inga jävla kvinnor.

- Hur länge kommer du hålla ut? - Vi får se.

Pappa!

- Vad tycker du om allt det här? - Bra. Det är bra.

- Du kan hjälpa mig. - Var har du varit?

På byggvaruhuset.

Han är på avgiftning.

Med hästar och får...

Och kor...

Och paddor och grodor och...

Möss och spindlar...

Och...

Husdjur och grisar och...

Rapphöns. Finns det rapphöns där?

Frieder?

Och hundar.

Nej, det finns inga hundar.

Men jag vill ha en hund.

Jag har lovat dem.

Sedan valde de den där dumma färgen på föräldramötet.

Kan jag också få lite?

Skål då.

- Pappa snarkar. - Ja. Kom nu.

- Snarkar jag också? - Ja, ibland...

Sov nu, okej?

När hämtar vi honom?

- Du får fråga pappa. - Han lovade.

Sov gott.

Ska du ta ut hunden?

Va?

Varför tar du inte den här?

Jag har fortfarande inte fått min mens.

Hur sen är du?

En vecka.

Det ordnar sig.

Men jag har en konstig känsla.

Gör ett test.

Och sen då?

Då vet vi.

Det är ett litet problem.

De nya kommer på måndag.

Brukar man inte göra det på sommaren?

Jag vet inte.

Ni tycks ha kommit en bra bit de senaste veckorna.

- Ni har väl nån som gör det? - Nej, Frieder gör det.

- Utan en rörmokare? - Du låter som en förhörsledare. Låt honom göra det.

Det är bra.

- Det är bra. - Ja, du kan sova gott här.

- Säg nåt. - Jag kan inte.

- Säg nåt. - Jag kan inte.

Nina?

- Var är du? - Här, som du kan se.

Jag är ledsen, men... Det tog en evighet.

Åh, så äckligt...

- Jag måste gå till tandläkaren. - Det är sant.

Det ser hemskt ut.

- Var är Charlotte? - Dina föräldrar var här.

- Du har äntligen semester, då skickar du iväg henne? - Hon ville träffa Trotskij.

Jag tror inte vatten hjälper.

- Jaså inte? - Nej, jag tror inte det.

Fan också.

Det är jättebra.

Du kan ju försöka dra av den. Bra. Du är mycket snabbare än jag.

Jag har hört att man kan hälla espresso i färgen.

Den får en varmare ton.

Jag tänker testa det i morgon.

- Jag åker och hämtar Charlotte. - Nu?

Du ville ju det.

I bilen.

Inget.

Jag skulle göra det.

Jag kunde ha gjort det, men jag gjorde det inte.

Jag vet inte.

Jag kommer inte tillbaka.

Nathalie.

Vilken överraskning.

Så trevligt.

Hur är det med dig?

Så trevligt.

Det är inte sant.

Toppen.

- Var är de andra? - De är hemma.

Va?

Tja...

- Christoph sa att du klarade tentorna. - Ja, jag fick min examen.

- Vad gör du nu då? - Samma som tidigare.

En praktikplats?

I riksdagen?

- Nina hade en politiker på operationsbordet nyligen. - Vem då?

- Det är hemligt. - Vilket parti?

- De är alla likadana. - Med de andra skulle vi vara i Irak nu.

- Det är den enda skillnaden. - Du är experten.

Okej, vad mer har de gjort?

De har antagit 221 lagar de senaste två åren.

- Och? - Några saker har förändrats-

-men det är klart att folk som du inte märker nån skillnad.

Jag som trodde att jag var tvungen att ta hand om min ensamme bror.

- Vill du ha mer? - Nej tack, jag har fått nog.

- Jag har inte rökt gräs sedan Berlin. - Det är ditt problem.

Är jag så spänd?

Nu stjäl jag till och med din pojkvän.

Christoph kan ändå inte stå ut länge med oss två.

Vi kan dela på honom.

Gruppsex.

- Vill du ha en liten en? - Nej.

Varför svarar du inte på det?

Jag vill inte bli utskälld.

Han kommer att lugna ner sig.

Alla lugnar sig.

Nathalie?

Blodtryck. Hon är långt borta!

Ge mig ett handtag.

Jösses, vad hon är tung!

Vad gör du?

- Hur är det med henne? - Hon mår bra igen, tror jag.

- Och vad är det med er två då? - Märker du inte?

- Tycker du att vi passar ihop? - Nej.

Vilken dum fråga.

- Tycker du att Frieder och jag passar ihop? - Ja.

Det är inte så bra, eller hur?

Det är hyfsat.

Vi ligger fortfarande med varann.

Det är lugnande.

Hur ofta då?

Det finns perioder när det inte händer så mycket.

- Och hur länge varar de? - Veckor, ibland månader.

Det är svårt.

Jag har inget emot det, inte Frieder heller. Han kan ta hand om sig själv.

Du då?

Visst... gör inte du det?

Sällan.

Förra veckan hämtade jag Charlotte på dagis-

-och tänkte, varför tar jag inte Lenny eller Anton eller Lisa i stället.

För att de har fåniga namn.