Prehistoric Planet

PRESENTERAS AV DAVID ATTENBOROUGH

Ett av de mest anmärkningsvärda djuren som någonsin har levt,

och ett av de kändaste, är en dinosaurie.

Tyrannosaurus rex.

Ett djur som sätter våra tankar i rörelse.

Hurdant djur var det?

Hur såg det ut? Hur levde det?

Nu har vetenskapen besvarat sådana frågor.

Och inte bara om T. rex,

utan även de andra arterna som levde samtidigt som den.

Den senaste bildtekniken låter oss väcka dem till liv igen.

Jorden, 66 miljoner år sedan.

Himlen är fylld av flygande jättar.

Monstruösa reptiler patrullerar havens djup.

Och på land kämpar alla slags dinosaurier

för överlevnad.

Vi vet nu mycket om denna värld som regerades av dinosaurier.

Det här är deras historia.

De södra stränderna av det stora innanhavet

som delar Nordamerika.

Och spår av områdets toppkonsumenter.

En Tyrannosaurus rex är ute och simmar.

Det ihåliga, luftfyllda skelettet och de kraftfulla bakbenen

gör den till en effektiv simmare.

Det här är en vuxen hane och hans unga familj.

Hans avkomma är precis gamla nog att följa med honom på en resa

till en av de många öarna längs kusten.

Det är en kort simtur, men den kan fortfarande vara farlig.

En mosasaurie.

En enorm vattenlevande ödla mer än dubbelt så stor som en tyrannosaurie

och 15 ton tung.

Det är planetens största rovdjur.

Mosasaurier äter vanligtvis sköldpaddor.

Men den här kullen vore ett uppskattat mellanmål.

En fullvuxen T. rex kan försvara sig själv i vattnet.

Men ungarna måste hålla sig nära.

Tyrannosaurus rex förlorar ofta minst två tredjedelar

av sin kull på ungefär 15 ungar under det första året.

Nu är de bara fyra.

Denna ö erbjuder trygghet och föda.

Enorma sköldpaddor på två ton häckar här.

Men det är denna som har lockat hit honom.

Den är död, och tyrannosaurien har vädrat det ruttnande kadavret.

Om han bara kommer åt buken

når han 1 000 kilo kött av det lätta bytet.

T. rex har naturens kraftfullaste käkar

och kan bita med en kraft på över fem ton.

Ungarna är sugna på ett smakprov, men han delar inte med sig.

Det är dags för dem att lära sig jaga själva.

Stranden ser dock inte lovande ut.

Men närmare kvällen börjar saker och ting förändras.

Nykläckta sköldpaddor kläcks ur sanden och börjar rusa mot havet.

T. rex -ungarna har blivit tagna till den perfekta träningsplatsen.

Nykläckta sköldpaddor är perfekt storlek för nybörjare.

Det är bra för jägare att vara nyfikna.

Det finns mycket att lära sig.

Det finns tillräckligt med föda här för båda stora och små.

Om allt annat misslyckas,

kan man alltid stjäla sin middag från någon annan.

Världen över

täcker grundhav som detta 65 miljoner kvadratkilometer.

Långt mer än den största kontinenten.

Detta, och det näringsrika vattnet, gör det till viktiga livsmiljöer.

Var land än möter hav

stiger näringsämnen ur djupet och föder ett rikt djurliv.

Det är särskilt näringsrikt här i norra Atlanten,

där enorma fiskstim kommer nära kusten.

Ett slags djur frodas på sådana platser och bildar väldiga kolonier.

Flygande reptiler. Pterosaurier.

Här på Nordafrikas stränder lever sju olika arter.

De kommer hit för att äta, vila sig och föda upp sina ungar.

Tethydraco är välanpassade för att vara på marken.

Inte bara för att häcka, utan för att skydda sin avkomma.

Och deras ungar behöver verkligen skydd.

Phosphatodracos dolkformade näbb.

Ett närmare tre meter långt rovdjur som tassar omkring i kolonierna

och letar efter en chans att knycka en obevakad unge.

Men vissa pterosaurier är mindre välanpassade för livet på land.

De har en lite annorlunda häckningsstrategi.

De häckar på platser som lockar mindre uppmärksamhet från rovdjur.

Isolerade klippor som de här är perfekta.

Pterosaurieägg är läderartade och kan lätt torka ut,

så de måste täckas.

Under den här högen med sjögräs rör sig något.

En liten Alcione , bara en decimeter hög och 50 gram tung.

Deras mödrar lämnade äggen här för två månader sen.

Deras rop synkroniserar kläckningen.

Ju fler de är, desto säkrare.

Deras första instinkt är att klättra.

Nykläckta ungar från hundratals bon samlas uppe på klippan

för att förbereda sig för sin jungfrufärd.

Men deras vingar är inte fullt utvecklade.

Benen i långfingret som bär upp deras vingmembran

måste först rätas ut och gå ihop, och det kommer att ta några timmar.

Men de kan inte stanna här länge.

Deras skelett är extremt lätt, upp till 90 % luft,

och det gör det lättare att lyfta.

Trots det är provflygningar viktiga.

De har bara en chans att göra det rätt när det är dags att lyfta.

Klippkanten skapar uppvindar, och det kan hjälpa dem.

Så det lönar sig att samlas där i motvind och mot fastlandet.

Men ingen verkar redo att ta språnget.

Tills en unge slutligen får igång dem.

De är inte på väg mot stranden och kolonin där.

De måste ta sig till den dimhöljda skogen bortom den.

Barbaridactylus.

Kraftfulla pterosaurier som vanligtvis fångar fisk.

Men ungarna är för bra för att avstå.

Ett sätt att göra en undanmanöver är att vika in vingarna och dyka.

Men höjdförlusten gör det svårare att nå skogen.

En kraschlandning i kolonin.

Inte en bra plats för en ensam unge.

En tursam överlevare från den första vågen av ungar…

…flyger fortfarande åt rätt håll.

Trygghet.

Få nykläckta ungar kommer så här långt.

Men för dem

erbjuder skogen allt skydd och all föda som en liten pterosaurie behöver.

Det här blir deras hem under de kommande fem åren.

Sedan är de tillräckligt stora för att fiska ute på havet med de fullvuxna.

Vissa vattenlevande djur som fiskar ute på havet hela sitt liv

måste ibland besöka kusten för ett särskilt syfte.

I vattnen utanför den förlorade kontinenten Zeelandia

närmar sig en lång resa sitt slut.

Detta är tuarangisaurier,

en enorm vattenlevande reptil som blir nio meter lång.

Denna hona är med sin sex månader gamla unge.