Le prime 200 righe.
Nu får ni börja.
Kom ihåg att ge det här till era föräldrar direkt när ni kommer hem.
Öppna inte själva.
Albert-Einstein Cole.
Nicola-Tesla Hertz.
Marie-Curie Fortune.
Tack.
Theodor-Adorno Strauss.
Vad fick du?
- 127. - Det går bara att få 100.
Jag fick bara 67.
Men jag är lättad, det kunde ha varit mycket lägre.
- Säg hej till min vän. - Du har inga vänner.
- Det här är Isaac-Newton Midgeley. - Zak.
- Hej. - Hej.
Han är en -7. Jag har aldrig gillat dig.
- Jag trodde han var din vän. - Håll tyst. Och vänta.
På vad?
En superfrekvent person som möter en person med superlåg frekvens.
Det borde framkalla... Nåt slags reaktion.
Intressant.
Kom in, Zak. Din mamma är här.
- Nu, Zak! - Kommer, mrs Cook.
Hur länge?
Exakt en minut.
- Min flicka. - Pappa.
Så...
Du förstår väl vad detta innebär? Att ditt liv kommer att förändras?
Ja.
Hur känns det?
Jag känner mig verkligen lättad. Det kunde ha varit mycket lägre.
Det här är utmärkt. Vi ska göra allt för att Marie når sin fulla potential.
Garanterar ni inte det?
Kan vi göra nåt åt hennes känslo... Hennes känslor?
Det är en vanlig bieffekt. Ju högre frekvens, desto mindre empati.
Det ena brukar ta över.
Ju lyckligare vi är, desto mindre bryr vi oss.
- Och ingen blir lyckligare än Marie. - Nej, det verkar inte så.
Men det finns saker vi kan prova. Kunskap styr ju ödet.
Jag vill inte att hon blir ett experiment.
Vi vill att hon får vänner. Och har roligt.
Att hon blir förälskad. Och får leva ett normalt liv.
Jag är ledsen, men ni måste förstå att det inte kommer att bli möjligt.
Stanna till här om du vill hitta sann kärlek.
- Hej, miss Anderson. - Hej, Marie.
Nu har jag stannat till här.
Apparaten analyserar exakt frekvens.
Jag har utvecklat ett sätt att läsa av vågformen effektivare än tidigare.
- Har du patent? - Självklart.
Den gör korshänvisningar av män och kvinnor med kompatibel resonans.
Det är ett litet test. Några lärare lät mig testa dem i morse.
- Definierar du sann kärlek så? - Så definierar naturen sann kärlek.
De med lägre frekvens behöver minst 700 signifianter.
Självklart. Det är deras instinkt att repellera snarare än att attrahera.
Vad har du för planer för projektet?
Pappa vill sälja produkten.
Tydligen är folk besatta av att hitta äkta kärlek.
Och du?
Ingen är 100 %, men det finns en med 95%.
Och vem är det?
Mr Thales.
Jaså?
Du kanske ska hälsa på honom. All extra data är användbar.
Apparaten verkar vara användbar. Kan den hitta vänner?
Självklart, fast med andra signifianter.
Har du testat att använda apparaten till det?
Nej. Alla vill vara vän med mig.
Men hur många av dem är dina vänner på riktigt?
- Ingen. - Då måste du göra ett försök.
All extra data är användbar.
Ledsen att jag är sen, jag fastnade i korridoren.
Intressant.
- Hej. - Hej.
- Såg du... - Jag skulle...
- Ja. - Vi behöver inte prata.
Men jag vill det. Vi får nog inte mer än en minut.
Förlåt. Hur är det?
- Hälsningsfras eller fråga? - Hälsningsfras.
- Visst. Hur mår du? - Jag är lite orolig.
- Det kanske inte händer nåt. - Vad gör alla här då?
- Du kan ju fråga dem. - Varför jag?
För att du och jag skapar den mest intressanta reaktionen.
Hur länge?
- 50 sekunder. - Vad händer om det går mer än en minut?
Kvarsittning! För båda två.
- Åtskilda. - De har redan förbrukar sin minut.
- De får inte ses mer. - Varför göra det?
Ni vet vad som händer när ni ses.
Du utsätter Zak för fara. Det är en risk för hela skolan.
Kom nu.
- Gillar du honom? - Det är bara ett experiment.
Det är inget riktigt experiment. Frekvenser ändras inte.
Slösa inte dina känslor på pojken.
Ni två är helt enkelt inte menade att vara tillsammans.
Kunskap styr ödet, miss Anderson.
- Hej. - Hej.
Om det går längre än en minut kanske frekvensen inte är fixad.
- Förlåt? - Du frågade vad som händer efter en minut.
Vi borde prata ändå. Såg nån dig?
Nej, jag tror inte det.
Bra. Då är vi ensamma. Då är risken mindre att nåt händer.
- Hur mår du? - Inte så bra faktiskt.
- Jag har nog fått influensan. - Jag behöver ett mer specifikt svar.
Jag måste notera din fysiska status och dina känslor.
Jag tänkte väl det. Jo...
Jag känner mig spänd och nervös.
Jag har svårt att andas och jag svettas.
- Är du orolig för vad som kan hända? - Delvis.
- Mår du bra? - Javisst.
Jag har en idé.
- Hej. - Hej.
- Vad hade du för idé? - Vi borde ta på varandra.
Du vet, som en del av datainsamlingen.
- Jag kan inte. - Varför inte?
Det förändrar variablerna. Vi har aldrig rört vid varandra.
- Så därför kan vi inte ta på varandra? - Just det.
Det kan bli ett nytt experiment. Ett bättre experiment.
Vad pratar du om?
- Vill du...? - Det är inte så att jag inte vill.
Tänk om det inte bara gällde att samla in data?
Vad menar du?
- Jag måste fråga dig en sak. - Ja?
- Hej. - Hej.
- Vill du gå på avslutningen med mig? - Den är inte förrän nästa år.
Jag får inte så många tillfällen att fråga.
- Vi ska hålla oss ifrån varandra. - Men nu samlar vi inte in data.
- Det här är en dejt. - På en minut?
Jag har varit på kortare dejter. Du vet, låg frekvens.
- Ja. - Ja?
Vi borde ta på varandra också. Tänk på saken.
- Hej. - Hej.
- Var vill du röra mig? - Överallt.
Förlåt. Det där lät fel.
Jag vet att vi inte kan vara tillsammans, men jag måste säga en sak.
Jag älskar dig.
Jag vet att du nog inte älskar mig, men du kanske gillar mig lite.
- Är det en riktig fråga? Ja.
- Nej. - Våra möten då?
- Jag samlade bara in data. - Bara det?
Nej. Jag experimenterade med att flörta.
- Det gör jag inte längre. - Så du känner inget för mig?
Du förstår inte, Zak.
Jag kan inte känna känslor. Det kan ingen förstå.
Jag vet vad de kallar mig. "Maskinen".
Och de har rätt.
Jag älskar inte min familj. Och jag kan inte känna glädje.
Om du ser mig le, skratta eller gråta så låtsas jag bara.
Jag väntar på att det ska kännas på riktigt.
Men det kommer det aldrig att göra. Det är en bieffekt.
En bieffekt. Självklart.
Vi två är helt enkelt inte menade att vara tillsammans.
Jaha. Då har det gått en minut.
Då kommer jag iväg i exakt rätt tid.
Hej.
Den ska finnas om en vecka, men jag kan titta efter.
Titta, den fanns. Det blir 20 pund.
- Vilken tur du har. - Ja, verkligen.
Överraskning!
Grattis på födelsedagen, Marie!
Hej.
Hej. Zak.
Det var längesen.
- Var har du varit? - Överallt.
Sao Paulo, Buenos Aires, Kychi, Kinshasa.
Senast var jag i Vilnius. Nu kan jag svära på 18 språk.
Var ligger Kychi? Jag har aldrig hört talas om det.
Slappna av. Du behöver inte låtsas att du bryr dig.
- Hur mår du? - Hälsningsfras eller riktig fråga?
- Riktig fråga. - Jag är fortfarande en maskin. Trasig.
- Du väntar fortfarande. - Väntar och låtsas.
Men nu tror jag att alla andra gör det också.
- Varför har du kommit? - För att fortsätta experimentet.
- Inget har förändrats. - Inte för dig.
- Vad har förändrats för dig, Zak? - Titta på din klocka.
Över en minut.
Jag kan inte stanna. Men möt mig på Train Shop i morgon kl. 19.00.
Jag tror att jag kan hjälpa dig.
Så roligt att du kunde komma.
- Väntar du samtal? - Ja.
Hur klarade du dig längre än en minut?
- Jag har ändrat min frekvens. - Men det är inte möjligt.
- Kunskap styr ödet. - Har du gjort det?
- Har du hittat en lösning? - Ja.
- Förvånar det dig? - Ja.
- Du har låg frekvens. - Inte nu längre.
Det vi vet om frekvenser är fel. Annars hade vi aldrig träffats.
Du sa att du kunde hjälpa mig.
- Jag kan ändra din frekvens. - Sänka den?
- Den kan ju inte bli högre. - Naturen jobbar hårt för att ge mig allt.
Nästan allt.
Berätta hur det går till.
Okej. Men jag tror inte att du kommer gilla det.
Det är egentligen ett utbyte av energi. Jag kommer att ta ner dig till min nivå.
Det är många processer inblandade, men en involverar att jag rör vid dig.
- Smart. - Den negativa återkopplingen regleras.
Jag måste vara fysiskt nära dig ett tag.
Smart. Hur fort ser jag resultat?
Om det fungerar som jag hoppas, direkt.
- Jag märker att du vill göra det. - Ljug inte.
För Yurens skull. Du kommer att ha känslor för första gången i ditt liv.
No comments yet. Be the first to leave one.