mother!

Älskling?

Åh, du skrämde mig.

Förlåt.

Det var inte meningen.

Var du ute?

- Varför väckte du mig inte? - Jag ville vara ensam.

Jag behövde rensa huvudet och sätta igång lite idéer.

Fick du igång dem?

Nej.

De kommer.

Oroa dig inte.

De kommer.

- Jag måste stinka. - Jag gillar det.

Jag borde duscha.

- Kan jag ta de här? - Jag gör det.

Perfekt.

- Du hade inte behövt göra det här. - Jag ville det.

Du har jobbat så hårt.

Ja. Det stämmer.

Vänta här.

Kom in. Varsågod.

- Hej. - Hej.

Herrn här började precis på sjukhuset och han trodde vi var...

- Vad gör du där? - Jag är ortopedisk kirurg.

- Verkligen? - Nu är det forskning och utbildning.

Forskning.

Ja. Jag vet, det är lite tråkigt.

Det är inte alls tråkigt.

Sitt en stund. Kan vi bjuda på nåt att dricka?

Nej. Det är bra.

Lite te?

- Lite te? - Nej, nej, nej. Jag...

- Jag vill inte vara till besvär. - Jo då.

En gäst som är läkare? Vem vet? Jag kanske ramlar ner för trappan.

Hoppas inte det!

- Jag går och gör lite. - Tack.

Ursäkta röran. Vi flyttar in efter flera månader med ombyggnationer.

Det är ett otroligt ställe.

- Min fru älskar att ha sällskap. - Din fru?

Jag trodde det var din dotter.

- Sätt dig. - Tack så mycket.

Hur gick det?

Bra.

Så var det ett fall, en operasångerska, närmare trettio.

Hennes lårben var vridet så mycket inåt att hon...

...inte kunde sära på knäna mer än 30 cm.

Verkligen?

- Tack. - Ni har uppgraderat.

- Var kom det ifrån? - Jag har alltid ett förråd.

Jag har aldrig smakat nåt sånt.

Den är svår att få tag I. Jag måste bjuda.

- Ska du inte ha? - Hon är inte den som dricker.

- Jag dricker. - Låt mig hälla lite I ditt te.

Jag är nöjd med te, tack.

Min vän doktorn ska publicera en forskningsrapport.

"Ska" är generöst. Jag har massor av forskning att renskriva.

Han kom hit för att göra det klart.

Och vad för er hit till oss?

De sa att jag kunde hyra ett rum här.

Han trodde vi var ett B och B.

Vi pratar alltid om att det är för stort för oss här.

Jag måste ge mig iväg om jag ska hitta...

Struntprat. Nej, det är sent. Stanna I natt.

Nej, det kan jag inte.

Snälla. Vi vill ha sällskap, visst?

Givetvis.

- Säkert? - Absolut.

Då hämtar jag resten av mina grejer.

Det är otroligt vänligt och generöst.

Jag lämnade det på...

- Hur är det? - Jag mår bra.

- Säkert? - Jag fick det I vrångstrupen.

Vi känner honom inte.

Han är läkare.

Han är en främling. Ska vi låta honom sova I vårt hus?

Vill du att jag ska be honom gå?

- Är det allt? - Det är allt.

Vi röker inte.

Det är smart.

Inne I huset, menar jag.

Förlåt.

Jag ska hämta sängkläder åt dig.

- Jag ska visa dig ditt rum. - Tack.

- Än en gång, ursäkta röran. - Tack. Jag uppskattar det här.

Åh, den! Jag älskar den.

Varför har du så många exemplar?

Jag skrev den.

Jösses.

Är det du?

Jag är en stor beundrare.

- Har du läst den? - Många, många gånger.

Dina ord har förändrat mitt liv.

Åh, förlåt. Du får säkert höra det för jämnan.

Faktiskt inte.

Och den.

Vad är det?

Försiktigt.

Den är väldigt, väldigt ömtålig.

Det var... en gåva.

En väldigt speciell gåva.

Är den från dig?

Nej.

När jag var yngre förlorade jag allt I en brand.

Jag beklagar.

Det är svårt att föreställa sig det.

Att förlora allt. Dina minnen, ditt arbete, din slitna tandborste.

Jag visste inte om jag skulle kunna skapa igen...

...tills jag hittade den här I askan.

Är det inte märkvärdigt?

Får jag bara...?

Den gav mig styrka att fortsätta igen.

Sedan träffade jag henne.

Dig.

Och hon blåste liv I alla rum.

Hon gjorde om allt.

Varenda detalj.

Själv?

Oj.

Så du är inte bara vacker.

Jag kom bara upp för att säga att jag ska gå och lägga mig.

Förlåt, det var inte...

Hur är det? Vill du ha vatten?

Hur mår du?

Jag kommer snart upp.

Säkert att du inte vill ha lite vatten? Bara lite.

Varsågod.

Sätt dig.

Är allt okej?

Han drack för mycket. Det ordnar sig.

- Vad är... - Låt honom vara I fred.

Okej... ut med det.

Ut med allt.

- God morgon. - God morgon.

Det luktar gott.

Vad hände I går kväll?

Jag kunde inte sova jag var så upprymd.

- Av vad? - Hans berättelser, hans hjärna.

Det är så inspirerande att prata med nån som uppskattar arbetet.

Jag älskar det du gör.

Givetvis gör du det. Jag vet.

Mår han bättre?

Ursäkta?

Mår han bättre?

- Är han okej? - Bara bra. Ett ögonblick.

Förlåt. Jag behöver eld.

Oroa dig inte. Jag går ut med den.

- Morron. - God morgon.

Hur mår du?

Underbart.

Är du helt återställd?

Återställd?

- Morron! - Morron!

- Kunde du sova? - Som en bebis!

Verkligen livfulla drömmar. Det måste vara luften.

Jag är förvirrad.

- Vem är det? - Jag tar det.

Nej. Jag öppnar.

- Väntar ni gäster? - Vi får inga besökare här.

- Det skulle göra mig galen. - Jag vet.

- Hej. - Hej.

- Kan jag hjälpa dig? - Du kom!

Min bättre hälft.

- Kan du inte fimpa? - Jag drar inte ner det.

Trevligt att ses.

- Nöjet är på min sida. - Kom in.

Jag insåg inte att du var gift.

Jaså?

Frukost!

Jag tar hennes väska.

Det bränner vid!

Nej!

- Åh, förlåt. - Jag tar det!

Jag öppnar fönstren.

Låt mig titta på det.

- Gick det bra? - Jag tror det.

Det ordnar sig. Is.

Is!

Så dumt.

Det är inte farligt. Det ser bra ut. Du blir bra.

- Jag är verkligen ledsen. - Oroa dig inte.

- Så trevligt att ses. - Trevligt att träffa...

...dig.

Jag hade gett upp romantiken. Jag började vänja mig att vara ensam.

Tack.

Men så... det bara hände för oss.

Jag såg henne och jag visste...

...att hon var kvinnan jag ville dela resten av mitt liv med.

- Ögonblicklig kärlek. - Samma här.

Javisst.

Vad? Hur kunde jag motstå honom?

Du tror mig, eller hur?

Kom. Sätt dig.

- Så du tvivlade aldrig? - Det är sant.

- Jaså. Lägg av. - Vad?

- Hade du inga tvivel? - Nej! Inga alls.

Ni förstår er på den sortens relation, eller hur?

Det måste ni.

Ni är så olika. Det måste ha varit det som förde er samman.

Du är så vacker. Kom hit.

Och sedan kom barnen och rörde till allt.