The Lord of the Rings: The Return of the King

HÄRSKARRINGEN

Sméagol, jag har en!

Jag har en fisk, Sméag!

Sätt fart och hala in den!

Déagol!

Déagol!

Déagol.

Ge oss den, Déagol, min älskade.

- Varför det? - Därför att...

...det är min födelsedag och jag vill ha den.

Min älskade.

De förbannade oss.

"Mördare." "Mördare" kallade de oss.

De förbannade oss och körde iväg oss.

Gollum. Gollum. Gollum.

Och vi grät, älskade. Vi grät för att vi var så ensamma.

...och sval Så skönt för fot

Vi önskar så en fisk att få

så saftigt god

Vi glömde hur bröd smakade...

...hur träd låter...

...hur mjuk vinden är.

Vi glömde rentav vårt eget namn.

Min... älsskade.

Vakna!

Vakna! Vakna, sömntutor!

Vi måste ge oss av, ja. Vi måste ge oss av genast.

Har ni inte sovit alls, herr Frodo?

Själv har jag minsann sovit för länge.

- Det börjar visst bli sent. - Nej.

Det är det inte. Det är inte ens middag än.

Dagarna blir mörkare.

Kom nu!

- Måste gå! Ingen tid! - Inte förrän herr Frodo ätit något.

Ingen tid att förlora, dummer.

Här.

Du, då?

Jag är inte hungrig, åtminstone inte på lembasbröd.

Nåja. Vi har inte så mycket kvar.

Vi måste vara försiktiga, så att det inte tar slut.

Ät det där nu, herr Frodo.

Jag har ransonerat det, så det borde räcka.

Till vad?

Vägen hem.

Kom nu, ssmå hober.

Mycket nära nu. Mycket nära till Mordor.

Ingenstans är säkert här. Skynda på.

SAGAN OM KONUNGENS ÅTERKOMST

Det är gott. Det är absolut från Fylke.

Långbottenblad.

Det känns som att vara tillbaka på Gröna draken.

En ölsejdel i handen och fötterna på en bänk efter ett hårt dagsverke.

Utom att du aldrig gjort ett hårt dagsverke.

Välkomna, mina herrar, till Isengård.

Era små skurkar, en lustig jakt ledde ni ut oss på.

Nu hittar vi er festande och rökande.

Vi sitter på ett segerfält och njuter litet välförtjänt undfägnad.

Det salta fläsket är särskilt gott.

- Salt fläsk? - Hober.

Vi lyder under Lavskägge som tagit över skötseln av Isengård.

Unge mäster Gandalf.

Jag är glad att du har kommit.

Skog och vatten, stock och sten kan jag hålla i styr.

Men det är en trollkarl inlåst i tornet som också ska hållas i styr.

- Visa dig! - Var försiktiga.

Också i nederlagets stund är Saruman farlig.

- Av med hans skalle, bara. - Nej!

Vi behöver honom levande.

Vi måste få honom att tala.

Du har utkämpat många krig, kung Théoden, och stiftat fred efteråt.

Ska vi inte hålla rådslag som förr, min gamle vän?

Kan vi inte stifta fred, du och jag?

Vi skall ha fred.

Vi skall ha fred när du svarat för brännandet av Västfold...

...och barnen som ligger döda där!

Vi skall ha fred när de soldater-

-vars döda kroppar höggs i bitar framför Hornborgens port...

...blivit hämnade!

När du hänger från en galge till nöje för dina egna kråkor...

...då skall vi ha fred!

Galgar och kråkor! Gaggige gubbe!

Vad vill du ha, Gandalf Gråhamne? Låt mig gissa.

Nyckeln till Orthanc? Eller kanske till och med nyckeln till Barad-Dûr-

-samt de sju kungarnas kronor och de fem trollkarlarnas stavar.

Ditt förräderi har kostat många liv och tusentals står nu på spel.

Men du kan rädda dem, Saruman. Du var djupt insatt i fiendens planer.

Du har kommit för att få information.

Det har jag till dig.

Något ruttnar i Midgårds hjärta, något du inte lyckats se.

Det stora ögat har sett det.

I detta nu utnyttjar han övertaget.

Han kommer snart att anfalla.

Ni kommer alla att dö.

Men det vet du redan, Gandalf, eller hur?

Inte tror du väl att denne utbygds- jägare skall sitta på Gondors tron.

Denne landsflykting, framkrupen ur skuggorna, skall aldrig bli kung.

Gandalf tvekar inte att offra dem som står honom närmast...

...dem han påstår sig älska.

Vilka tröstens ord gav du halvlingen-

-innan du skickade honom att möta sitt öde?

Den väg du sänt honom på kan endast leda till döden.

Jag har hört nog. Skjut honom, sätt en pil in i hans gap!

Nej!

Kom ner, Saruman, och ditt liv skall skonas.

Behåll din medömkan och din nåd. Jag behöver dem inte!

Saruman, din stav är bruten.

Grima, du behöver inte följa honom.

Du var inte alltid sådan du är nu. En gång var du en av Rohans män.

Kom ner!

En av Rohans män! Vad är huset Rohan-

-annat än en halmtäckt lada där stråtrövare dricker i stanken-

-och deras yngel rullar runt på golvet med hundarna?

Segern vid Helms klyfta tillhör inte dig, Théoden hästmästare.

Du är den ynka sonen av större förfäder.

Grima, kom ner. Bli fri från honom.

- Fri? Han blir aldrig fri. - Nej.

Ner, ynkrygg!

Saruman, du var djupt insatt i fiendens planer. Tala om vad du vet.

Dra tillbaka dina vakter, och jag talar om var ert öde skall avgöras.

Jag låter mig inte hållas fången här.

Skicka bud till våra allierade och till varje fritt hörn av Midgård.

Fienden rör sig emot oss. Vi måste få veta var han slår till.

Sarumans smuts sköljs bort.

Träd ska återkomma för att leva här.

Unga träd. Vilda träd.

Pippin!

Välsigne min bark!

Peregrin Took! Den där tar jag hand om, min gosse.

Genast!

I kväll minns vi dem som gav sitt blod för att försvara detta rike.

Hell, ni segerrika döda!

Inga uppehåll, inget spill.

Och inga uppstötningar.

- Är det en dryckeslek? - Den siste som står upp vinner.

Vi skålar för segern!

Westu Aragorn hál!

Jag är glad för din skull, han är en man av ära.

Ni är båda män av ära.

Det var inte Théoden av Rohan som ledde vårt folk till seger.

Lyssna inte på mig. Du är ung, och den här kvällen är din.

Det är dvärgar som tar en simtur med små håriga kvinnor.

Jag känner någonting.

En lätt pirrning i fingrarna. Jag tror att det påverkar mig.

Vad var det jag sa? Han klarar inte att dricka.

Färdiglekt?

Sök i söder, sök i norr drick ni hela staden torr

men brunare öl ni aldrig ser än i våran stad vi sköljer ner

Hinka ni ert älsklingsöl oss det faller ej i smaken

ty för folk av dygd finns en enda brygd

Pippin!

Ty för folk av dygd finns en enda brygd

den från Gröna Draken

Inget nytt om Frodo?

Inte ett ord. Ingenting.

Än finns det tid. Varje dag kommer Frodo närmare Mordor.

Vet vi det?

Vad säger dig ditt hjärta?

Att Frodo lever.

Ja. Ja, han lever.

För farligt. För farligt.

Tjuvar. De sstal den från oss.

Döda dem. Döda båda två.

Tysst! Får inte väcka dem.

Får inte förstöra allt nu.

Men de vet. De vet. De misstänker oss.

Vad säger den, min sskatt, min älsskade?

Börjar Sméagol få skälvan?

Nej. Inte. Aldrig.

Sméagol hatar otäcka hober.

Sméagol vill se dem döda.

Det ska vi också.

Sméagol gjorde det en gång, han kan göra det en gång till.

Den är vår! Vår!

Vi måste ha tillbaka vår sskatt.

Tålamod. Tålamod, min älsskade.

Först måste vi leda dem till henne.

Vi leder dem till den vindlande trappan.

Ja, trappan. Och sen?

Upp, upp, uppför trappan går vi tills vi kommer till...

...tunneln!

Och när de har gått in...

...kommer de inte ut igen.

Hon är alltid hungrig.

Hon kräver ständigt föda.

Hon måste äta, och allt hon får är ssnuskiga orcher.

Och de smakar inte så värst gott.

Nej. Inte gott alls, min älsskade.

Hon hungrar efter smakligare kött.

Hobkött. Och när hon slänger benen...

...och de tomma kläderna så hittar vi den.

Och tar den åt mig!

- Åt oss. - Ja, vi menade åt oss.

Gollum. Gollum.

Den älsskade kommer att bli vår...

...när de ssmå hoberna är döda!

Din svekfulla lilla padda!

Nej! Nej! - Husbond!

- Nej, Sam! Låt honom vara! - Jag hörde att han tänker mörda oss.

Aldrig! Sméagol skulle inte göra en fluga förnär.

Han är en vidrig fet hob som hatar Sméagol...