The Walking Dead

Nu ska ni dö...

Stick nu.

Stick, jag täcker er.

Dö...

Kom igen, vi drar!

Jag trodde att du var smartare än så. Men tydligen inte.

- Du skjuter mig inte, tjejen. - Jodå, det gör jag.

Jag tänker inte gå tillbaka. Så tryck av om du måste, unga dam.

Vad sägs om att vi går åt varsitt håll och aldrig ses mer?

Vad sägs om "nej"?

När din morsa och farsa låste in mig-

- sa de att det skulle hjälpa folk att inse att saker kunde förändras.

Och det gjorde de, så in i helvete. För alla utom mig.

Se dig omkring. Alexandria är ett jävla paradis.

Men min del av det består bara av fyra väggar och en potta.

Regler är regler. Mamma bestämmer, inte jag.

Men du kan göra det.

Det är som när vi har våra små snack.

Du släpper mig inte, du ser bara inte när jag går.

Det finns inget därute för dig. Inte för nån.

Du känner mig bättre än vad nån har gjort på länge.

Så jag lovar...

Jag lovar dig att jag inte ska göra nån illa.

Även om de försöker skada mig så lovar jag att inte skada dem.

Men jag måste härifrån.

Tack.

Hörrudu, var du inne i mitt rum?

- Vill du ha tillbaka den? - Behåll den.

Den hjälper dig hitta rätt.

Men om jag ser dig igen så skjuter jag.

Självklart, det skulle jag också göra.

- Ska vi inte vänta på Michonne? - De har letat nästan hela dagen.

Och med tanke på vad Rosita sa...

Marco?

Vi kan låta två team på två personer söka av om området.

Okej. Ett varv, inga risker. Hämta Oscar, vi behöver en fjärde.

Jag kan göra det.

Luke var namnet. Ni behövde visst ett handtag och jag har två.

Behöver ni hjälp ställer jag upp.

- Jag går och kollar med Oscar. - Nej, nej, nej.

Connie och Kelly jobbar i trädgården och Magna och Yumiko är därute.

Jag vill bara bidra.

- Han kan rida med mig. - Schyst.

- Alden. - "Tvåhands-Luke".

Det var ett dåligt skämt... Men tack.

- Var försiktiga därute. - Som alltid.

- Kom, professorn. Nu sadlar vi på. - "Professorn"? Det gillar jag.

Vem fan gör nåt sånt? Eller kommer ens på tanken?

Troligen nåt kärl fyllt av abnorma impulser och metastaserad vrede.

Det är helt jävla vansinnigt.

- Tror ni att det finns fler? - Vad ska vi göra?

Just nu måste vi bara hålla oss i rörelse.

Judith hittade dem och gick i god för dem.

- Det gör även jag. - Allright.

Det kommer att betyda mycket för dem att få honom tillbaka-

så att de kan begrava honom.

Jag beklagar att jag inte kunde göra detsamma för dig.

Jag beklagar att jag inte kunde göra detsamma för bådas skull.

Tack för att du försökte hitta honom.

Och för det du gjorde efteråt.

Jag önskar att jag hade fått träffa honom. Han låter som en bra kille.

Det var han. Han borde inte ha varit därute.

- Det var mitt fel. Om jag inte... - Jesus fattade sina egna beslut.

Vi kände till riskerna. Vi visste att vi inte borde ha varit här.

Det som hände kanske var oundvikligt.

Vi har några förföljare.

- Levande, eller originalreceptet? - Låt oss ta reda på det.

Duktig vovve.

Släpp den!

Snälla, döda mig inte. Jag ber er...

- Hur många? - Snälla... Ni dödade alla.

- Det är bara jag nu. - Jag tror dig inte.

Vi har ont om tid. Vi tar med oss henne.

Upp med dig.

Försöker du med nåt så behöver du inte låtsas längre.

Nu drar vi, kom igen.

Vad fan?

- Var det hon som gjorde det? - Nej, men en av hennes folk.

- Tänker ni låsa in henne? - Vi måste få svar.

Tara, Jesus litade på dig så nu räknar vi alla med dig.

Folk kommer att utkräva rättvisa för det här. Även då räknar vi med dig.

Jag vet.

In med dig.

Daryl?

- Vad har hänt? - Jesus är död.

Nu är det slut på skitsnacket!

SPORTKLÄDER SKINNKLÄDER

Hej, vovven.

- Musik, alltså? - Ja, teori, komposition, historia...

Vad behöver du?

Det vore ju trevligt med musik på marknaden.

- Spelar du? - Ja, för fan.

- Fiol, gitarr, piano, kazoo... - Jaså?

- Du, då? - Jag sjunger lite ibland.

- När jag har fått lite att dricka. - Det är ju perfekt.

Vi kommer att göra succé på marknaden. Ett tvåmannaband.

Kom an...

Kom här.

Jösses...

Ett tvåmannaband som framför en helgrym symfoni.

Tänk på saken.

- Det här är Yumikos. - Är du säker?

Jajamän, jag har sett henne göra hundratals såna.

Och där är en till.

- Hon har lämnat ett spår åt oss. - Eller några missade skott.

Vi kan slå vad. Hittar vi fler pilar som leder till vårt folk...

- ...så måste du sjunga på marknaden. - Allright.

Ser du nåt?

En stor flock på väg söderut.

Fastnar vi på fel sida av den blir vi kvar härute tills imorgon.

Ska vi vända om eller fortsätta? Du bestämmer.

- Jag har ju redan sagt... - Hur många är ni?!

Alla är döda! Min familj är död! Snälla sluta...

- Inte förrän du besvarar våra frågor. - Börja med ditt namn.

Jag sa ju att jag inte har nåt. Det har ingen av oss. Eller hade.

- Det funkade inte så. - Hur funkade det?

Varför bär ni deras hud?

- Svara! - De var...

De var bra människor. Vi var goda.

Vi gjorde det för att överleva. Vi ville bara leva.

- Menar du att ni var tvungna? - Ni skulle aldrig förstå...

Få oss då att förstå! Vad i helvete höll ni på med?!

Vi ville bara få veta om de också var bra människor.

Men sen attackerade ni oss och nu är de döda.

Alla är döda och jag har inget kvar.

Vad visste ditt folk om oss? Kände de till det här stället?

- Svara! - Jag vet inte, de sa inget till mig!

Snälla, sluta fråga...

Lämna mig bara ifred! Snälla, lämna mig ifred...

- Jag litar inte på ett ord. - Vi ska få ur henne det.

- Vi försöker igen imorgon. - Ni får göra det utan mig.

Jag tar hem mitt folk imorgon bitti. De får inte veta nåt därhemma.

Okej. Tack för att du kom och hjälpte till.

Jag ska meddela gruppen ni kom med att de får stanna. Jag bestämmer nu.