The Count of Monte Cristo (Le Comte de Monte-Cristo)

Napoleon har störtats och flytt till ön Elba.

Anhängarna vill återinsätta honom, men det nya styret förföljer dem.

Folk fängslas och avrättas, luften är tung av misstänksamhet.

En stormig natt utanför Korsika möter fartyget Le Pharaon ett fartyg i nöd.

Du räddade henne liv! Hämta en filt åt henne!

Jag beordrade dig att inte hoppa i. Ner i lastrummet fram till Marseille!

Vad då, tycker du jag är brutal?

Det vet jag att jag är, och jag är stolt över det!

Iväg med dig!

Alle man till sina poster!

Få in henne innan hon dör av köld. Vänta.

Ta med henne.

- Har ni sovit gott? - Ni har nåt som tillhör mig.

Jag har aldrig sett kejsarens handstil förr.

- Ge mig brevet. - Nej, det tror jag inte.

- Vad är det ni vill ha? - En anledning att inte ange er.

Försök med pengar. Det fungerar ofta.

Jag har inga.

Men jag har vänner.

Om ni berättar för nån om brevet så hittar de er och dödar er...

...kapten Danglars.

Monsieur.

Jag har visst orsakat er problem.

Hur ska jag kunna tacka er?

Det har ni redan gjort.

Ta väl hand om er.

Mademoiselle?

- Angèle. - Edmond.

Jag kommer aldrig att glömma ert mod.

Men glöm mitt namn.

Adjö, Edmond.

Adjö, Angèle.

Morrel vill prata med dig.

Vi hade haft vaktskifte nära Cap Corse.

- Svår sjö, 200 famnar från vraket. - Ge mig skeppsloggen.

Vi stötte in i vrakdelar. Sen ville Dantès ta livbåten.

- Jag sa nej. Det var galenskap. - Stämmer det?

Ja, men vi hade gjort samma sak för nån av våra män.

Det var mitt beslut. Jag förbjöd honom, men han dök i.

- Dök ni i? - Kaptenen förbjöd inte det.

Det räcker.

Ser ni hur oförskämd han är?

Monsieur Morrel, jag måste säga det, pojken är omöjlig.

Jag vill inte segla med honom längre.

- Nej, det ska ni inte göra. - Jag varnade dig.

För ni ska inte längre segla för mig.

Ursäkta?

Hur kunde ni låta en kvinna drunkna?

- Jag räddade er last. - Dantès räddade min ära, Danglars!

- Kapten Danglars! - Ni är inte längre kapten.

Ni kan packa era saker. Jag ska betala er vad jag är skyldig.

- Ni vet inte ens vem hon är. - Jag vet vad ni gjorde.

Det räcker för mig.

Kom här, min pojke.

Kom, nu.

Låt det här bli en läxa för dig.

En man gömmer sig aldrig bakom sin rang, eller under ett bord.

Edmond, det här är mitt barnbarn, Maximilien.

- Trevligt att träffas, Maximilien. - Maximilien, kapten Dantès.

- God dag, kapten, - Hur gammal...?

- Kapten? - Ja. Visa mig ert värde, Edmond.

Naturligtvis, monsieur.

Så där, ja.

Edmond!

- Jag kan inte tro att du är här. - Jag måste... berätta...

- Att du älskar mig. - Ja, det också. Men...

- Inga men. - Vänta lite.

- Men... - Inte nu igen.

Du kysser en framtida kapten.

- Ska du bli...? - Ja.

- Så nu kan vi...? - Ja, det kan vi.

Jag har saknat dig.

Jag har saknat dig. Jag har saknat dig.

Vi ses.

Edmond!

- Juliette. Hur mår du? - Hur är det med dig?

- Hur är det? - Det är Louis son, Edmond.

- God dag. - God dag.

- Var är far? Kan jag prata med honom? - Han är där inne.

Du får le, det är goda nyheter. Vad är det för min?

Det är en glad min.

Jag är så stolt över dig.

- Kapten. - Kapten...

- Har du berättat det för Morcerfs? - Nej, du skulle få veta det först.

Nu kommer allt att förändras.

Du måste säga det till dem.

- Allt är tack vare dem. - Och tack vare dig.

Det var inte jag som betalade din lärlingstid.

Gå nu, min son. Gå och tacka dem.

En skål!

För din salig mor, Edmond. För vi saknar henne.

Och för att hon födde Marseilles yngste kapten!

Ja, en stor applåd. Det gör honom obekväm.

Så där, underbart. Men också för att Mathilde Dantès-

- var amma åt en framtida medlem i överhuset-

- som är ämnad för hjältedåd, en av Europas stiligaste officerare-

er egen Fernand de Morcerf.

Louis! Ta ett glas med oss. Vi firar.

Tack, monsieur. Kanske lite senare.

Du får skälla på Mercedes åt mig. Hon lyssnar inte på mig.

Hon skulle komma för sent till sitt eget bröllop.

- Äntligen! - Förlåt att jag är sen, faster.

God dag, farbror. Horace de Belios var en plåga igen.

- Jag fick nästan smiska honom. - Mercedes, snälla.

- Vem är denne herre? - En häst, mamma. Av ädel härkomst.

- God dag, kusin. - God dag.

- Edmond. - Mercedes.

Jag hoppas att du är redo att fira lille Edmonds goda nyheter.

Ja. Ja.

Ja, jag har blivit utnämnd till... kapten.

Kapten på Le Pharaon. Nu är det officiellt.

- Är det sant? Bravo! - Skål for kaptenen.

- Jag har den! - Skål för det.

- Jag är så glad för din skull. - Jag är också glad för min skull.

- Får du en ny uniform? - Ja, och en ny lön.

Nu kan han njuta av livet. Vi ska visa hur man gör.

Och nu kan jag gifta mig.

- Vad är det här? - Vill du vara mitt vittne?

Aldrig i livet. Vilket slöseri. Mercedes, säg nåt.

Jag har försökt, men han är otroligt förälskad.

- Fullständigt. - Och hon, då?

- Vet hon det? Vill hon det också? - Det har hon sagt.

Nu vet jag.

- Det är Juliette. - Vem då?

- Tvättpigan med den skälmska blicken. - Nej, det är inte Juliette.

Nej, hon är...

En riktig kvinna. Väldigt vacker.

Men inte bara vacker.

- Mystisk. Förtrollande. - Ja. Ja, ja.

Vem är hon?

Hon är din kusin.

Mercedes Herrera de Morcerf.

- Du? - Vi är förlovade.

Ni måste ha blivit galna. Din mamma kommer att säga nej.

Tror du att mamma säger nej till mig?

Dessutom kan du övertala henne, du är hennes favoritbrorson.

Suscipe, quaesumus Domine, pro sacra connubi-

lege munus oblatum-

- per Dominum nostrum Jesum Christum filium tuum-

qui tecum vivit et regnat.

Per omnia saecula saeculorum.

- Amen. - Dominus vobiscum.

Jag har en häktningsorder underskriven av kungens åklagare.

Jag ska gripa en viss Edmond Dantès.

- Följ med mig. - Vad händer? Låt honom vara.

Det måste finnas en förklaring. Släpp mig.

- Vänta. - Fernand, gör nåt!

- Min son har inte gjort nåt. - Det måste vara ett missförstånd.

Jag följer med honom.

- Han måste följa med ensam. - Löjtnant Fernand de Morcerf.

Be era vänner göra plats. Det är kungens order.

- Jag tar hand om det. - Följ med.

- Edmond! - Jag kommer tillbaka, min älskade!

- Edmond Dantès, herr åklagare. - Lämna oss ensamma.

Jag har alltid beundrat sjömän som er, monsieur Dantès.

Få saker skrämmer mig, men havet... I sanning en oändlig avgrund.

De mörka vattnen.

Ett monster kan när som helst dyka upp och sluka en.

Vad är jag anklagad för? Varför grep ni min på mitt bröllop?

Har ni nån fiende, monsieur Dantès?

- Fiende? - Eller nån som är avundsjuk på er.

Ni blir kapten och ska gifta er med en av traktens vackraste och rikaste.

Folk kan vara så missunnsamma.

Jag vet inte.

Jag hade en dispyt med en i besättningen.

- Men vad kan han beskylla mig för? - Det vet jag inte.

- Att vara på Napoleons sida? - Ursäkta?

Det är helt ologiskt.

Vi fann den här bibeln i er hytt.

Det är er, inte sant? Ert namn står i den.

- Ja, men det är väl inget brott. - Sant.

Men i den fann vi också en uppdragsorder-

- underskriven av Napoleon personligen.

- Och det är ett brott. - Vänta, vänta.

Nej. Jag har aldrig sett det där brevet förut.

Om ni inte har några fiender, vem har då lagt brevet där?

Jag räddade en kvinna ur havet utanför Korsikas kust.

- Tackade hon er i hytten? - Nej.

Men kaptenen låste in henne där tills vi kom till Marseille.

Caderousse kan bekräfta det. Kvartermästare Gaspard Caderousse.

- Caderousse? - Ja.

- Vad vet ni om kvinnan? - Ingenting.

Monsieur Dantès.

Jag har förhört många sammansvurna, och ni passar inte in i bilden.

Jag hjälper gärna en vän till familjen Morcerfs.

- Men då måste ni hjälpa mig. - Jag vet ingenting om henne.

Hon sa att hon hette Angèle. Nåt mer vet jag inte.

- Har ni sagt det namnet till nån? - Nej.

Inte ens Caderousse?

Nej. Inte en levande själ. På hedersord.

Ni förstår, monsieur Dantès, jag tror er.

Men jag måste tyvärr behålla er ett tag till-

- så att jag kan fråga besättningen. De bekräftar säkert er förklaring.

Sen kan er förlovade hata mig för den här fruktansvärda olägenheten.

Det kan ni räkna med.

Fernand hämtar honom.

- Nej, jag åker dit. - Du kan inte göra mer än han.

Det skulle väl glädja dig om de behöll honom.

Hur kan du säga nåt så förfärligt?

Gérard, jag kan gå i god för Dantès.