The Kissing Booth 3

NETFLIX PRESENTERAR

Efter examen beslutade Noah, Lee, Rachel och jag

att vi skulle resa bort en vecka, bara vi fyra.

Och medan jag sköt upp det oundvikliga valet

mellan de två college jag kommit in på…

Du då?

Jag står på reservlistan på Berkeley och Harvard.

Jag fokuserade på att se till att vi hade så roligt som möjligt.

Och det var precis vad vi hade. Låt mig dra höjdpunkterna.

På väg till norra Kalifornien tältade vi i skogen,

fiskade i en sjö, matade vilda djur,

fångade vågor vid Big Sur,

jag såg Noah bli vän med Rachel, såg Lee se Noah bli vän med Rachel,

såg ett stjärnfall med en särskild person.

Såg fiskarna på Montereys akvarium.

Såg en solnedgång med färger jag aldrig sett förut.

Och blev påmind om regel 19.

Beslutade att tänka på det senare.

Körde till San Francisco, åkte till Fisherman's Wharf.

Åt musselsoppa ur en brödskål.

Kollade på sjölejonen vid pir 39.

Tittade på busig video från kemilabbet.

Förstörde videon från kemilabbet .

Tandemcyklade i Golden Gate Park.

Åkte racerbåt i bukten.

Såg en film.

Såg en konsert.

Såg till och med en baseboll i en kajak utanför Oracle Park.

-Den kommer! -Jag tar den!

Oj.

-Ja! -Herregud!

Herregud!

Men det bästa var att titta på ljusen i bukten

med de två bästa killarna i världen.

Men när man flyr från verkligheten, vet man att man till slut måste återvända.

Så när vi kom hem igen tog jag ett jobb för att tjäna pengar till college,

vilket jag än skulle hamna på.

Hej.

Det var svårt för mig att välja,

men några dagar senare blev det ännu svårare,

när Noah ställde en oväntad fråga.

I alla fall så tänkte jag att när du kommer in på Harvard,

kanske vi kan flytta ihop i en lägenhet utanför campus.

Vänta. Menar du ett eget ställe?

Ja. Kolla.

Jag har surfat hela dagen. Det finns häftiga ställen.

Vad då?

-Vill du bo med mig? -Nej.

Klart jag vill. Jag vill göra allt med dig.

-Verkligen? -Ja, verkligen.

-När kommer Lee tillbaka? -Jag vet inte.

Geronimo!

Nej!

Hörni, kolla vad jag har.

-Tack. -Det var så lite.

ANTAGNINGSENHETEN HARVARD

Oj då.

Är allt okej?

Ja. Bara fint.

Faktum är…

-Ja, det vill jag. -Jag anade väl det.

-Vi ses. -Vart ska ni?

Noah vill läsa dikter och berätta om sina känslor…

Jaså? Är det din version?

Smidigt drag.

-Jag ville visa dig det här. -Vad är det?

Jag har koordinerat mitt Berkeleyschema

med ditt schema på Rhode Island School of Design.

Först Labor Day. Det är tidigt på terminen, men det är en långhelg,

och jag vet att jag kommer att ha Rachel-abstinens.

-Det kan funka. -Självklart. Vi ska få det att funka.

Okej.

Vilket fint ställe, tack för att ni tog hit oss.

Vi ville ta er till ett speciellt ställe för att fira er examen.

Några stora planer för sommaren?

Nu när du nämner det,

så pratade vi om att åka till strandvillan i helgen, om det går bra.

Är allt okej?

Ja, allt är bra. Vi har nyheter.

Vi ska sälja strandvillan.

-Va? -Va?

Det är inte vettigt att behålla den, nu när ni båda går på college.

Det är inte värt underhållskostnaden när vi knappt ens är där.

Sanningen är att hela området ska omvandlas.

-Vet du hur du låter? Som en mäklare. -Det är för att jag är en mäklare.

Men var ska vi kolla på fyrverkerierna den fjärde juli?

Nej. Jag sätter ner foten. Ni säljer inte.

Jag håller med Lee.

Huset har funnits i familjen i 80 år. Ni kan inte bara sälja det.

Är det omröstning? Jag röstar nej.

Jag är ledsen.

Det är bestämt.

OKÄNT NUMMER

Strax tillbaka.

Hallå?

Miss Evans, det är Don Washington från UC Berkeley.

Jag ringer angående ditt beslut om Berkeley.

Ja. Hej.

Är det möjligt att få ett till uppskov?

Jag är ledsen, miss Evans, men vi behöver få besked senast i morgon.

Jag kunde inte gömma mig längre.

-Okej, jag förstår. Tack. -Då så.

Nästa dag måste jag välja, och göra en av mina favoritpersoner ledsen.

Jag slår till med "Dra fyra", "Dra två", Uno, Uno ut.

-Åh, nej! -Va? Jösses!

Där satt den.

Fuskade han?

Jag saknar det här. Vi träffas nästan aldrig.

Ja, jag vet.

-Mycket att göra på jobbet? -Ja, men jag sitter barnvakt i morgon.

Tror du att du kommer att jobba många helger på det nya jobbet?

Ja, det verkar så. Men jag jobbar inte i morgon.

Jag har en dejt.

En dejt?

Jaså?

Ja.

Hur många dejter har du haft med den mystiska personen?

Några. Hon heter Linda.

Intressant.

Tydligen måste vi,

Brad, bestämma en utegångstid, unge man.

Ja. Uppfattat, frun.

Nästa dag åkte vi till strandvillan

för att göra nåt som jag aldrig hade trott.

Hjälpa familjen Flynn sälja den.

TILL SALU

Jag hade tillbringat alla somrar under min barndom här med Lee och Noah.

Tanken på att det här skulle bli vår sista sommar här slog till hårt.

Jag skulle sakna det här stället på sätt som jag inte ens hade insett än.

-Förlåt. -Ingen fara, den har alltid varit sån.

-Oj. -Åh.

Elle och jag brukade låtsas att det var en diamant.

Vi låtsades stjäla den. En stor juvelkupp.

Kolla vad små vi var.

Det skumma är att det inte känns som så länge sen.

Du borde behålla det. Mamma skulle vilja det.

Kanske det.

Hörni, vi tänkte beställa pizza.

-Låter det bra? -Ja, absolut.

Kan ni börja packa ihop lekrummet medan vi väntar på maten?

-Ja, okej. -Ja.

Lägg av.

Oj då!

Okidoki. Så här gör vi.

Vi gör en hög med saker vi vill behålla,

och en hög med saker som vi lägger i säckar och donerar.

DONERA

Jag behåller den. Japp.

BEHÅLLA

Japp.

-Nix. -Japp.

Fuskare!

Det var produktivt.

Vänta! Jag kom precis ihåg nåt.

-Herregud! Den är kvar! -Vår Mario Kart-lunchlåda!

Va? Herre…

Nej!

-Är det vad jag tror att det är? -Vår strand-bucketlist!

-Va? -Herregud.

För länge sen gjorde jag och Lee en lista på allt galet vi ville göra tillsammans

innan vi börjar på college.

Alla våra barndomsdrömmar och fantasier samlade på ett mycket viktigt papper.

-Jäklar. Vi gjorde en ordentlig lista. -Ja.

Det där kan vi åka fast för.

-Ja. Nej. Jo, faktiskt. -Wow.

Hur lång tid brukar det ta att sälja hus här?

Vi måste lägga ut det på marknaden, men kanske två eller tre månader.

Det blir bökigt att åka ut hit hela tiden.

Vad menar du?

Vi måste träffa värderare,

besiktningsmän, byggare och de som funderar på att köpa huset.

Det låter verkligen bökigt.

Ja. Särskilt med alla vägarbeten som är på gång.

Trafiken på motorvägen, fram och tillbaka. Jag vet inte…

All städning, och att behöva köra hit jämt för att kolla vad som görs.

-Okej. Vad menar ni? -Jag är glad att du frågade.

Eftersom det är vår sista sommar i strandvillan,

och ni kommer att behöva nån här som håller ordning på saker…

Vi bor gärna här.

Vi kan ta hand om stället.

Vad säger ni?

-Vi får prata om det. -Det är ett ja.

Inte så fort, hördu. Det är inte klart än.

Hörni.

Kom igen.

-Okej. -Ja!

Men det ska vara fläckfritt här. Jag menar allvar.

-Ja, självklart. -Det skall ske. Er önskan är vår lag.

-Okej. -Jag älskar er, har jag sagt det?

Strax tillbaka.

Det är lugnt. Vi fixar det, mamma. Du är bäst.

- Antagningsenheten. - Hej, det här är Elle Evans. Jag…

Ja. Just det.

Jag ringer för att meddela att jag har bestämt mig.

-Du, kan vi prata? -Visst.

Vad är det?

Jag kom in.

Harvard.

Va?

Vänta lite. Sätt ner mig.