A Wilderness of Error

Intervju med Errol Morris, tagning ett.

Mjuk klappa, markera.

Varför är du här idag?

FILMARE OCH FÖRFATTARE

Jag skulle vilja börja med din story i storyn,

som du gör i din bok.

Julen 1991, kan vi börja där?

Minns du den dagen?

Den dagen minns jag.

Tidigt på morgonen

föreslog jag för min fru att vi skulle stiga upp

och titta på berättelsen om Jeffrey MacDonald.

Bästa sättet att tillbringa jul, eller hur?

Jag blir intresserad av sånt som stör mig.

Och det som intresserar mig med Jeffrey MacDonald-mordet

är hur oerhört många som har gått igenom det.

Det är ett fall som trotsar alla rimliga förklaringar.

Att vandra omkring i en vildmark av motsägelsefulla bevis och tolkningar

av fel och misstag.

Och absolut i det här fallet

gäller mysteriet vad som hände i det där huset.

Jag gick in i det med ett hopp om att kunna lösa det.

Att jag skulle nå fram till ett avslut.

Men man vet inte

om sanningen blir svår att hitta

om man inte försöker.

Hustrun och två små döttrar till en militärläkare

hittades döda i sitt hem i Fort Bragg, North Carolina.

Ni minns kanske detta brott från 1970.

Ett av Amerikas mest sensationella mordfall.

Ett av de mest bisarra mordfallen.

Historiens mest komplicerade mordfall.

MacDonald säger att det var tre män och en kvinna som skrek:

"Syra är toppen! Döda alla grisar!"

Det är en förbryllande story, ju mer man fördjupar sig.

Jeffrey MacDonalds liv blev till slut en bok.

- En populär miniserie. - En tv-film som hette Fatal Vision.

Bestsellern visade upp MacDonald som en kallblodig mördare.

Idag dömdes MacDonald till fängelse, tre gånger livstid.

Det var nånting riktigt illa som hände här.

Det var ett justitiemord.

Jag kommer inte förbi Fatal Vision.

Vad händer när en berättelse ersätter verkligheten?

Det är nästan som om inget verkligen har hänt i historien

om man inte gör film av det

eller en tv-serie.

En ny bok av välkände författaren och filmaren Errol Morris

menar att historien är mer komplicerad än man tidigare trott.

Jag har inte skadat min fru och mina barn.

Den kvällen hade jag en blond peruk och slokhatt.

En oskyldig man sitter i fängelse idag.

Den mannen är så skyldig man kan bli.

Jag är oskyldig.

Han får vara glad att jag inte dödade honom.

Nåt sånt monster är jag inte.

1 SEPTEMBER, 2011

Hallå?

Hej, det här är Errol Morris.

- Hejsan, hur mår du? - Bara fint.

Bra, Kenny är här, vänta lite.

Jättebra.

Hej, hur är läget?

Det går så bra, så.

- Du fick tag i mig till slut, va? - Ja.

Du vill göra nånting om MacDonald, eller hur?

Det vill jag, det.

Jag kommer ut till dig.

Jag har gjort intervjuer för 20/20, BBC, Unsolved Mysteries, och annat...

Jag har ofta blivit så felciterad och det var så långt från sanningen.

Att...

...jag har varit tveksam till att prata om fallet.

Men du verkar annorlunda.

Hur gammal var du när allt hände?

1970, jag var väl 23 år.

MILITÄRPOLIS

Jag var militärpolis vid Fort Bragg, 1968 till 1971.

Jag var en av de första i huset vid 544 Castle Drive

natten för MacDonald-morden.

Kan du ta oss tillbaka till den natten? Är det möjligt?

Ja.

17 februari, 1970 var det lugnt.

Det var råkallt och regnigt.

Cirka klockan 3:40 på morgonen fick vi radiolarm om ett bråk.

När vi kom fram var det redan några bilar där.

Jag sprang på Richard Tevere.

KAPTEN J. R. MACDONALD

Vi står på trappan vid ytterdörren på Castle Drive

och jag trodde det hade varit bråk och kanske en knivskärning.

MILITÄRPOLIS

Vi kunde inte komma in i huset

och jag tog min ficklampa och gick runt till baksidan.

Bakdörren stod på vid gavel.

Jag drog mitt vapen och laddade med ett magasin

utan att veta om det fanns nån kvar i huset.

Jag tog ett steg in i... det som var sovrummet.

Det var blod på väggen, i taket...

...blod överallt.

Då fick jag syn på henne, en kvinna på golvet

täckt av blod,

och en man som låg bredvid henne.

Det visste jag inte då, att det var Jeffrey MacDonald.

Först trodde jag att det var mord och självmord.

Sen rörde han på sig.

Jag gick ner bredvid honom

och gav honom mun-mot-mun-metoden.

Han vaknade och sa: "Se till mina barn, jag hörde mina barn."

Från sovrummet var det bara några steg

och vi såg in i ett mindre rum

och jag såg flickan.

Hon var livlös.

Sen gick jag in i nästa sovrum och fick syn på

en mycket liten flicka, livlös.

Blodet droppade ner vid sidan om sängen

och det fanns en blodpöl på golvet.

Aldrig i hela mitt liv har jag trott att jag skulle få se nåt sånt.

Det var en hel del att bearbeta, just då.

Inom fem minuter var vi vid huset.

Där fanns redan en arméambulans och ett antal militära polisbilar.

ENHETEN FÖR BROTTSUTREDNINGAR

I vardagsrummet såg det ut som om

det hade varit slagsmål.

En man bars ut på en bår.

Medvetslös.

Det låg en kvinna på golvet i sovrummet.

Hon hade en blå pyjamasjacka över bröstet.

Det var underligt.

Sen såg jag på sänggaveln i sängen

att det stod målat i blod, ordet "gris."

GRIS

Det är det värsta under mina 53 år som polis

som jag har tvingats se på.

Det var kusligt att

en mor och två döttrar stympade så där.

Och det är...

...en scen man aldrig glömmer.

ENHETEN FÖR BROTTSUTREDNINGAR

Colette MacDonald hade flera knivhugg i halsen och bröstet.

Båda armarna var brutna.

Och hon var gravid.

Den äldre flickan var knivskuren

och hade ett sår efter ett trubbigt föremål i huvudet.

Den yngre flickan hade huggits ett antal gånger.

Min partner undersökte huset runt om.

Han gick ut och kom tillbaka in och sa:

"Jag har hittat mordvapnen, tror jag."

En käpp, en kniv och en ispik.

Jag åkte till sjukhuset för att försöka intervjua MacDonald.

När jag kom dit fick jag prata med en doktor.

Han hade småsår på magen och på bröstet...

MILITÄRKIRURG

...några småsår som inte verkade så farliga alls.

Inget livshotande.

utgångssår lunghålighet

Han var inte så allvarligt skadad.

När vi kom in berättade vi vilka vi var och sa:

"Vad kan du berätta om vad som hände?"

Han sa att han och Colette hade lyssnat på en skiva.

Han dåsade till på soffan och hon hade gått och lagt sig.

Han hörde hur Colette skrek: "Jeff, varför gör de så här med mig?"

Varför gör de så här med mig?

Han vaknade.

Hippies hade brutit sig in och anföll honom och hans familj.

Han hade sett två vita killar och en svart i arméjacka

och en kvinna med långt blont hår, slokhatt och stövlar.

Och hon sa: "Syra är härligt, syra är härligt,"

och höll i ett stearinljus.

Han försökte driva bort dem.

ÅTERSKAPAD LJUDUPPTAGNING JEFF MACDONALDS INTERVJU

På nåt sätt slets min pyjamasjacka...

Jag vet inte om den rycktes av eller drogs över huvudet på mig.

- Jeff! - Plötsligt var den i vägen.

- Jag fick inte händerna fria. - Varför gör de så här med mig?

Jag brottades med honom, och fick syn på en kniv.

Jag försvarade inte ens mig själv.

Allt gick så fort.

Pappa!

Hela tiden hörde jag skrik.

Pappa!

Nästa grej jag minns är att jag låg i hallen

i slutet av korridoren.

Så gick jag in i sovrummet.

Min fru låg på golvet intill sängen.

Jag försökte ge henne konstgjord andning,

men det kom luft ur hennes bröstkorg...

...så jag gick och ringde och sa att jag hette kapten MacDonald

och bodde på Castle Drive 544 och att jag behövde läkare och en ambulans.

Jag släppte telefonen och gick in till barnen

och kollade deras puls och sånt och...

...nej, jag vet inte.

Det slog mig att inget hade blivit löst

när jag ringde till larmcentralen.

Då gick jag in i köket

lyfte upp den luren och en polisman svarade.

Han sa: "Kan jag hjälpa dig?"

Jag sa att jag behövde en läkare och en ambulans,

att folk hade blivit knivskurna och att jag trodde jag skulle dö.

Vid det här laget hade jag svårt att andas...

...och...

...och...

...sen minns jag bara att nån gav mig mun-mot-mun-andningshjälp