The Borgias

Tidigare i "The Borgias".

Vi har en påve!

Är ni medveten om komplotten mot er?

- Vad vore Rom utan en komplott? - Simoni!

Jag har bevis som kommer att störta er Borgias. Bevis på otukt!

Hela Rom vet att du är mina barns moder.

Påven måste framstå som kysk.

Gud valde oss för att rensa Vatikanen på korruption.

- Vad Rom behöver nu är... - Er.

Vill ni inte att de ska höra om er nya hora?

- Vem kan man lita på i Rom? - Jag tror att tillit bör förtjänas.

- Någon! - Det kanske den har.

Gamarna cirklar runt vår släkt och vårt Rom.

Kardinal Della Rovere har flytt.

- Ers Höghet. - Vad vill ni?

- Neapels allians för att bli kvitt... - Stanken av Borgia.

- Låt mig skydda oss med er armé... - En son i kyrkan, en i rustning.

- Passar den mig? - Lucrezia måste giftas.

Gör våra fiender till vänner.

- Och om min make inte är amorös? - Då skär jag ut hans hjärta.

Lucrezia!

- Har ni nån ni kan lita på? - En hästskötare, Paolo.

- Min Fru. - Unga älskare är alltid dömda.

Jag väntar barn, lyckligtvis inte med min make.

Hans Majestät, kung Karl av Frankrike.

Jag vill återställa katolska kyrkans forna heder.

Ni ska få ert krig! Men det ska utkämpas på franskt vis.

- Vi bör överge Rom. - Vi tolererar inte detta kätteri!

- Barbarerna kommer. - Vi överlistar dem.

- Jag vet lite om strid. - Tur att nån i familjen gör det.

Ni är antingen med oss eller emot oss.

Eld!

- Man kan säga att vi är överens. - Det kan man.

Neapels krona.

Kung Karl blir inte långvarig i Neapel.

Pesten. Visste Borgia-påven om detta?

Vi bör tacka Gud för de välsignelser han har skänkt denna vår släkt.

Församlingen är fattig, men hängiven. Det är en ära att ge dem sakramenten.

Kom. Nattvarden väntar.

Hur kan jag tacka Herren-

för alla förmåner jag givits?

Guds lamm, du renar världen från synd.

Herre, jag är inte värdig att ha Dig under mitt tak.

Säg bara ordet, och min själ skall läka.

Vår Herre Jesu Kristi lekamen, bevare min själ i all evighet. Amen.

Vår Herres Jesu Kristi blod-

- bevare min själ i all evighet. Amen.

Må vår Herre Jesus Kristi lekamen bevara din själ i evighet. Amen.

Må vår Herre Jesus Kristi lekamen bevara din själ i evighet. Amen.

- Är det värmen, Fader? - Nej, nej...

Må vår Herre Jesus Kristi lekamen...

- ...bevara din själ i evighet. Amen. - Amen.

Det måste vara nåt jag... åt.

- Ni kan lämna oss, systrar. - Men kardinalen...

Han behöver inte sista smörjelsen, men era böner vore välkomna.

- Se så, kardinal. Jag ser om er. - Men kardinalen...

Systrar, låt oss höra era böner.

Oroa er inte. Är ni inte död än, så kommer ni att överleva.

Er tunga lär vara svullen i dagar. Inget pratande, är jag rädd.

Alla era böner får bli tysta sådana.

Korgossar och cantarella.

Ingetdera är att lita på.

Men vid det här laget bör ni veta ...att ni inte kan gömma er.

Även här... långt in i de Umbriska olivlundarna-

kommer vi att hitta er.

Franska armén är fast i Neapel, franske kungen är sjuk.

Gud är i sin himmel och påven sitter på sitt säte i Rom-

- och min vädjan till er, kardinal, förblir densamma.

Arbeta med oss...

...inte emot oss.

Kommer kardinalen att överleva?

- Det verkar så. - Men jag gjorde väl min plikt?

- Jag får väl ändå betalt? - Givetvis.

Må Gud vara med er, syster.

Nu far vi till Rom.

- Är vårt arbete här avslutat? - För ögonblicket.

- Ses vi igen, Helige Fader? - Kanske.

Ska jag bli er älskarinna?

Tyvärr inte.

Den platsen är tagen.

Får jag er välsignelse för den gångna natten?

Den har du redan fått många gånger.

Kommer den lyckan att upprepas?

Giulia Farnese återvänder från Umbrien idag.

Hon skulle inte tolerera denna...

- Är hon sträng, menar ni? - Ja, och svartsjuk.

- Varför? - Varför?

- Hon är kvinna. - Ursäkta, Helige Fader. Hon är här.

Du måste lämna oss. - Släpp inte in henne.

Du måste lämna oss! Gå!

Men, jag blev lovad...

Jag ber dig... Gå.

Få henne att försvinna.

- Hans Helighet? - Hans Helighet tar ett bad.

Vi bad om hett vatten! Vi fryser!

Är det här bättre, Ers Helighet?

Giulia Farnese. Vi har saknat er.

Är inte detta lycka?

Ett gråtande barn?

- Du måste ta hjälp av en amma. - Varför det, far?

Du är inte en ofrälse, och din figur bör spegla detta.

- Jag är väl ung nog att gifta om mig? - Tanken har inte ens föresvävat oss.

- Detta barn saknar en far. - En som når upp till din rang.

Om en allians behövdes skulle ni gifta bort mig med månen.

- Jaså? Hotar solen vår påvemakt nu? - Nej, far.

Mars befinner sig i linje med Saturnus.

Himlen ler mot oss... för ögonblicket.

Men dagen kan komma.

Låt mig hålla honom nu. - Kom. Såja, såja...

Så, en amma. Vi insisterar. - Kom nu. Så där ja...

- Den franske ambassadören väntar er. - Å, Gud. Är han inte död än?

- Han är inte ens sjuk. - Kom så ser vi vad han har att säga.

- Ambassadör. - Ers Helighet.

Upp med dig. Så där, ja. Bra.

Så där, ja.

Det var väl fint?

Så... Hur kan vi hjälpa er?

- Vi letar efter Alfons... - Schhh! Pianissimo.

Alfonso av Neapel är ännu på fri fot.

Vi misstänker att han smittat sin egen stad med pesten.

Hur rör det oss?

Vi ber ambassadören att vänligen påminna kungen-

- om att Neapel har vanan att stöta bort sina erövrare.

Morerna, turkarna, normanderna...

- Vad gör fransmännen annorlunda? - Ers Helighet tilldelade kung Karl...

Pianissimo. Såja, älskling. Såja.

Vi uppfyllde kungens önskan: Neapel.

Han har Neapel. Han ångrar detta.

Det är hans tragedi, inte vår. - Den är inte vår, eller hur?

Nu har ni väckt barnet. Ni borde skämmas, ambassadör.

Lugn. Det är bara en elak ambassadör.

Din mamma ger dig nåt att äta...

- Så kardinal Della Rovere lever än? - Jag skulle inte kalla det att leva.

- Behöver du lektioner i att döda? - Av dig?

- Kung Karl av Frankrike, då? - Han har fått Neapel-sjukan.

Som vi hade hoppats.

Det är dags att göra upp räkningen med de som förrådde oss.

Vitelli, Orzini, Sforza...?

Alla de stora släkterna från Romagna och påvestaterna.

Vårt mål... är att hämnas.

Vi tror att kardinalerna hädanefter gör som vi vill-

- men det är dags att låta deras släkter känna vårt missnöjes vind.

- Hämnden är min, säger Herren. - Nej, nej...

Hämnden ska bli vår.

Vi ska kuva påvestaternas arrogans-

en, efter en, efter en.

Vi ska tvinga dem att återvända till Roms famn.

Men framför allt släkten Sforza.

Deras förräderi mot vårt påvedöme ska hämnas.

Av vem? Den här huvudlöse hingsten?

Sluta med denna osämja!

Vi är släkt! Vi är en!

Vi segrar endast om vi är eniga.

För vi har en andra uppgift. Det är förnyelse.

Vi ska återställa Rom till dess forna glans.

Under släkten Borgia ska det glänsa som under de romerska kejsarna.

Men om vi ska uppnå denna storhet, er bördsrätt-

- så måste det göras tillsammans, som en! Som en familj.

Låt mig nu höra er säga ordet.

Ge mig din hand, Cesare!

Familj.

- Familj. - Familj...

Jag har låtit göra nya duelleringssvärd.

Tunna och lika slipade som vår hämnd.

Visa mig.

Hör hur de sjunger.

Ett svärd ser märkligt ut i en prästs hand.

- Varför? - En präst ber. Han strider inte.

- Den här prästen gör både och. - Bevisa det.

Angrip mig då, broder, för jag skulle aldrig angripa dig.

- Vår far förbjöd osämja mellan oss. - Även på skämt?

Skämt? Att angripa en som knappt kan försvara sig?

Det var visst en förolämpning.

Slåss, Cesare!

- Kan du inte hålla hästen stilla? - Kan du be min häst om det?

- Varför hurrar soldaterna, broder? - De hurrar för sin ledare.

- Jag anar ilska i dina slag, broder. - Varken ilska eller avund.

Jag har fått lära mig kardinaldygderna.

De lär behövas när du bär en prästkrage.

En synd förlåter inte vår far.

- Brödramord. - Ett stort ord, broder.

Det är ett stort ord, Ers Eminens. - Men säg mig...

- ...vad betyder det, Ers nåd? - Det har med dödande att göra.

Det vill vi inte veta av. Inte idag.

Ni är ju ändå bröder, inte sant?

Ers Eminens...

Du har hittat ditt pris.

Men det kan ha lett dig till ett större pris. Se...

Romarna kände inte till monogami.

Nej...

Det kom med Vår Herre Jesus Kristus.

Man kan hoppas det.

Vi måste bevara dessa ...till eftervärlden.

- Inte för njutning? - Nej.

Du är vår enda njutning.

Verkligen?

- Får jag hålla honom? - Och väcka honom?

Det vore i sanning en grymhet.

Då måste jag hålla om dig.

Säg mig igen, min kära. Vem var hans far?