Sløborn

KAN DET BLI ÄNNU VÄRRE?

Fan också.

Sa Freja vilket hotell som är nästa?

Det är inte långt härifrån.

Det ser okej ut.

INGEN TÄCKNING

Vart tog de andra vägen?

Vad gör du?

Gå upp och packa dina saker. Vi måste sticka nu.

Så snart igen?

Om du var med på mötena...

Det finns inga förråd kvar här. Köket är tomt.

-De andra är där ute. -Än sen?

-Ingen väntar på oss. -Jo vi, vi väntar på dig.

-Så det finns folk kvar. -Det är det första på flera veckor.

Freja, Solveig är fortfarande där uppe-

-men hon är den sista, och alla andra rum är tomma.

-Är allt städat och fint? -Ja, visst.

-Jag har kollat överallt. -Jättebra.

-Vad fan är det här för nåt? -Det var bara en fråga om tid.

Hallå! Cora, Freja, hör ni mig?

ALLT ALLT ÄR FÖRÄNDRAT

-Strömmen gick. -Precis nu?

-Ja. I hela hotellet. -Det har jag svårt att tro.

Vad menar du?

Han menar att strömmen har gått på hela ön.

Va? Är det verkligen sant?

Jo, förmodligen.

Vi hade tur som hade ström så länge.

Men det betyder att fastlandet har gett upp hoppet.

-De vet inte att det är nån här. -Okej. Hotellen, alla kylskåp.

Och alla matvarubutiker. Allt kommer att bli dåligt nu.

Stäng av telefonerna, allihop. Vem vet när vi kan ladda dem nu?

De är ändå bara svindyra spelmaskiner.

-Strömmen har gått. -Det menar du inte?

Det förändrar ingenting.

Vi fortsätter som vanligt.

-Var är Ella och killarna? -Vi trodde att de var där uppe.

Det är de inte.

-Vi går närmare. -Är du säker att det är Magnus bror?

-Nej. Alla bor i gamla apotek här. -Devid beskrev huset så här.

Och ön är övergiven. Vem skulle det annars vara?

Fan!

Hör ni! Det är ett flygplan!

-Titta, det ligger bara där. -Som att stjäla godis från ett barn.

Vi tar en av de där också. Snälla, mamma.

Varför inte? Hur distraherar vi honom, då?

Kom.

Okej, kom.

Han lever ju som en kung här!

Kom nu! Skynda er! Kom!

Fan.

Vad gör du? Kom nu.

Lobo, kom nu.

Titta här!

Så där, ja.

Stanna, stanna!

Kom igen, nu. Kör! Fort, skynda dig!

Skynda dig! Fortare!

Helvete!

Har ni allt?

-God morgon, killar. -God morgon, herr Wagner. Kaffe?

-Säger ni fortfarande herr Wagner? -Evelin säger att vi ska det.

Ja, då...

Då kanske jag måste prata med er syster.

Ni kanske kan kalla mig Nikolai, eller farbror Niki.

Var är hon, förresten?

Hon skulle ut tidigare.

Ja visst, vi har ju ingen brådska.

Evelin borde låta dig bo här med oss också.

Kom och sätt dig.

Du är rädd ensam i det här stora huset, eller hur?

På nätterna.

Er syster vet vad hon gör, och hon är glad för-

att det finns en vuxen här.

Varför kan du inte bo här, då?

-Sluta, Lukas. -Nej, det gör inget.

Er syster har ansvar för er så länge era föräldrar inte är här.

Hon är nog inte så förtjust i att det är okända i huset.

-Men du är ju inte okänd. -Jo. Tills hon ändrar sig.

Hör ni, det är hon som bestämmer.

-Kan du inte bara hålla tyst? -Vad då? Det var väl inte så farligt.

Bär in det här. Det är till middagen.

-Gör det själv. -Jag bär äppeljuicen.

Vi låser in honom.

Hör ni, era rövhattar! Lås upp!

Hör ni! Lukas, Peter! Lås upp!

-Vi lämnar väl honom inte där länge? -Nej, är du dum?

Då kvävs han ju.

Era jävla rövhattar, lås upp dörren!

-Tänk om Alex blir jättesur? -Vi får nog stå ut med hans hämnd.

Vad är det som händer?

Jag tror att strömmen har gått.

Hallå?

-Vad fan? -Det var bara en tidsfråga.

-Fan. -Lukas, Peter, lås upp!

FÖRSTA DAGEN UTAN STRÖM

16 VECKOR SEDAN EVAKUERINGEN

ULTRALJUDSDIAGNOSTIK

-Lobo! -Mikko!

Mikko!

Ella!

-Lobo! -Ella!

-Mikko! -Mikko!

-Ella! -Lobo!

Det är ännu värre här utan ström. Inga filmkvällar, musik och mobiler.

Inga mer foton eller videor.

Det är värre än så. Vattenpumparna drivs av el.

Och värmeanläggning och sprinklers.

Vi har ingen aning om vad som kommer att sluta fungera.

-Det blir som i tredje världen. -Mikko! Lobo!

Det är på tiden att vår danska tänker ut en plan.

Det är väl hon som har ansvar för oss?

Freja vet vad hon gör. Det kommer att gå bra, eller hur?

-Jag hade hellre suttit inne igen. -Jag undrar om nån lever där inne.

DVÄRGVITTNET

Försvinn!

Försvinn!

Tänk att världens undergång är så idyllisk.

Det är inte världens undergång. Det är bara en liten paus.

-Världen behövde det. -Ja, verkligen.

Ska jag berätta nåt för er? Jag älskar det här.

Det här är så grymt!

Jag skulle gärna vilja veta vad som hände mina föräldrar.

-Mina föräldrar och mina syskon. -De som satte dig på ett hem?

-Jag gjorde en massa dumt skit. -Det har vi gjort allihop.

De valde den enkla lösningen.

Och nu är vi här och de är där borta. Låt dem vänta lite.

-Vill du ha ett bloss? -Man ska inte blanda hasch och cola.

Jag klarar det bra. Lägger du upp en lina till åt mig?

-In i bilen! -Fan!

-Hallå? -Mikko!

Lobo!

Mikko!

-Mikko! Lobo! -Lobo!

-Ella! -Ella!

Mikko!

Lobo!

Hör du, vad sysslar du med?

Sluta.

-Sluta! Vi är inte tjuvar! -Fattar du inte?

Allt det här ligger bara och ruttnar.

Vi måste rädda det vi kan.

Ingen kommer och räddar oss.

Fattar du det? Det kommer ingen.

Det vet du inte.

Och när de kommer så ska de inte hitta barbarer här.

Sluta!

Sluta låtsas att det kommer att gå över.

Som om det är en liten vägbula och att allt kommer att bli som vanligt.

Det här är inte ditt program längre.

Programmet har gått åt helvete.