100 Things (100 Dinge)

Det här är våra farfarsföräldrar.

De hade 57 saker.

Sen kom världskriget.

Och inflationen.

Men de trodde på Gud och på ett bättre liv efter döden.

Det här är våra farföräldrar.

De hade 200 saker.

Sen kom Hitler.

Och sen hade de ingenting.

Men de trodde på framtiden-

och den lovade välstånd.

Det här är våra föräldrar.

De hade 650 saker.

Sen fick de muren.

Och en akt hos Stasi.

Men muren föll-

och de trodde på friheten.

Och det här är vi.

Vi har i genomsnitt 10 000 saker.

10 000.

Vi har välstånd-

vi har frihet.

Framtiden är här.

Och nu?

Paul!

Du måste gå upp.

Hör du, det är hög tid.

Vi gick nyss och la oss.

Paul, du är en sån sjusovare.

- Vad är klockan då? - Halv tio.

Fan!

- Vad är det för väder? - Det snöar, två minus.

- Dåliga utsikter . - Ja, ja. Glöm det...

Paul, gissa vad som går online i dag.

The Human Race Ultra Boost med Pharrell Williams?

Försäljningen öppnar om fem minuter.

- Va? Visa. - Hitta mig.

- Var är du? - Här.

- Var? - Här.

Åh, Nana.

Paul, var inte så hårdhänt!

Ja! Ja!

Fake news!

Helvete.

- Du skojar. - Vad?

- Vad gör du? - Tränar.

Med stånd?

Kom igen, vi går.

- Var är kostymen? - I paketet!

- Vilket? - Under det med kaffemaskinen.

Jag börjar med nyheter, sen tweets från Trump-

-och efter kattvideor slutar jag med YouPorn.

Trump, katter, YouPorn. Merkel, isbjörnar, YouPorn.

- En förbannelse. - Jag förstår.

- Vilka skor? - De från Kanye West.

De vita.

- Hur länge var du där? - 2:53.

- Det räcker, hon är fantastisk. - Hon skämtade.

I dag ska hon säljas-

och du ska ta ledigt.

Hör du.

Gift dig inte med jobbet.

Jag är inte gift med jobbet!

Fan! Jag får en tumör.

Sisten ner förlorar!

- Är du galen? Inte mitt hår! - Jag tror du tappade lite igen.

- Va? Var? - Där.

Varje gång. Du går på det varje gång.

Det är ett allvarligt problem!

Du måste byta oljetråg.

Det ser ut som Deepwater Horizon efter oss.

- Är du lycklig, Tony? - Va?

Lycklig. Är du lycklig?

- Vad får dig att tro det? - Ja... Jag har...

Jag är glad när du trampar på gasen-

-och din fot inte åker igenom golvet.

Lugn. Det kommer att vara två-tre personer före oss.

100 SAKER

Nummer 126.

Ingen kunde veta att alla skulle vara uppe så tidigt.

Alla ser ut som vi.

Jag trodde att vi var speciella.

Tänk om alla har superidéer?

- Tony, kom, vi går! - Paul.

Ursäkta mig, vad ska ni pitcha?

Vi är minimalister.

Ja, det är sant.

Vi lever med exakt 100 saker.

Deodorant är uppenbarligen inte en av dem.

Och vad har ni för idé?

Vår app hjälper en att ta bort onödiga saker.

Vem tjänar på det?

- Ingen. - Vi trotsar logiken.

Människor måste vara fria, saker och ting måste ha ett värde.

Vi har bara en jord.

Bort med köptvånget.

128.

- Wow. - Ja.

Det är...

Lycka till.

- Vi är säkra. - Tack gode Gud.

684!

Hejsan.

Anton Katz och Paul...

Ja ja, till den intressanta delen.

Vi är inne på den trettonde timmen och min barnflicka-

vill hem till sitt barn i Polen.

Antonietta Kärcher, Senior Talent Scout.

Herr Becht, herr Dröger, vår klients advokater.

Det här är David Zuckerman.

- Vem? - Var?

- Fan. - Zuckerman.

Han tittar.

Vem som helst här kan bli den näste Steve Jobs.

Det var ironiskt.

Ingen här är den näste Steve Jobs.

Och vad har ni för nåt till oss?

Det är mycket enkelt.

Jag frågade mig själv:

Varför är rösten i telefonen densamma för alla?

Oavsett om jag använder den, Tony, min mamma... eller ni-

är det alltid samma röst.

Jag frågade mig själv-

-tänk om våra mobiltelefoner hade personligheter?

En som är personligt anpassad till oss.

Hur skulle det gå till?

Programvaran känner igen våra känslor utifrån våra röster-

och anpassar sig.

Ja, låt oss höra ett smakprov.

- Nu? - Nej.

Inte nu, det skulle ju vara dåligt.

Självklart nu. När annars?

Hej Nana.

Nana?

Nana?

- Vad är det, Paul? - Tack och lov.

Jag trodde att du var borta. Vart skulle hon ta vägen?

Paul, du är den roligaste jag känner!

Förvisso är också den ende jag känner.

Det är hennes andra skämt!

- Tycker du att det var bra? - Jätte.

Jag hittade på det.

- Du är fantastisk - Nej, du.

- Åh, sluta nu. - Paul, jag älskar dig.

Jag låtsas bara. Jag faller ju inte för min egen uppfinning.

Hon tycker bara om mig.

Kombinerat med era databaser-

-så är möjligheterna enorma. - Nej, nej, nej.

Möjligheterna är gränslösa!

Vi skulle kunna ge människor psykologisk rådgivning-

-hålla äldre människor sällskap, trösta barn.

Ingen skulle behöva arbeta eller vara ensam.

Vi kan göra människor lyckliga.

Ursäkta mig-

-det har vi ägnat oss åt de senaste 13 timmarna.

Lycka, lycka, lycka...

Jag har fått halsbränna av er entusiasm.

Tack så mycket. Tack.

Ni undrar säkert vad ni skulle kunna få ut av det.

Här är Pauls joggingturer de senaste nio månaderna.

Och det här... är Paul.

Alla hans personlighetsdrag.

Medan han konfigurerade NANA, samlade vi in uppgifter om honom.

- Vilka uppgifter? - Vi vet hans humor-

-hans rädslor och preferenser-

-men framför allt, hans svagheter.

Ursäkta mig?

Vi testade anpassade erbjudanden på honom.

Han köpte dem alla. Alla.

151 produkter.

Skor han inte använder, efter- som han vill att de ska vara nya.

Kepsar han inte använder, eftersom han inte hittar dem.

Kondomer som han inte behöver-

-för att han inte behöver dem.

Vad tror ni-

-att industrin skulle betala för att känna Paul så väl?

Titta, det är min barnflicka. Ska vi slå vad?

Mina barn är förmodligen på en rastplats i Frankfurt Oder.

- Kan jag få prata med dig? - Inte nu.

Skojar du med mig? Använde du mig som ett försöksdjur?

Jag kunde inte säga nåt.

Jag verkar vara en komplett idiot som köper allt.

Du köpte allt.

Nämen visst... På allvar?

Paul, du är ett geni.

Men du är en shopoholic.

- Du var perfekt. - Jag är ingen shopo...

Det här har aldrig hänt förut.

Vad?

- Han ringde. - Vem?

Han.

Han?

Han erbjuder fyra miljoner euro. Jag kan inte förklara varför.

- Men... - Ja.

Han kommer till Digital Midget Convention. Han vill träffa er.

Fyra miljoner!

Ja! Coolt, eller hur?

Kan vi prata vi om tillsvidareanställningen?

- Va? - Tillsvidareanställning!

- Nu? - Ja, nu. Jag klarar inte mer.