The Grand Tour

Hej, allesammans. Tack.

Hej.

Tack så mycket. Tack.

Tack.

Tack, allihop, och välkomna. Och i dagens program...

Richard väljer sitt favoritvattenfall.

Jag gillar det stora.

James vattnar en främlings grill.

Och jag dammar ner en tjej.

Allt det kommer.

Men vi börjar med McLaren.

De har ersatt 650:n med en ny bil, som är snabb

i kurvorna, och ännu snabbare på raksträckor.

Uppenbarligen är den enda av oss tre som är kvalificerad att köra en sån grej

Richard oj-det-hände-igen Hammond.

Trots att den utgående bilen kan ha varit toppen att köra,

var den aldrig vad man skulle kalla vacker

eller ens spännande att titta på.

Men dess ersättare, det är en annan sak.

Den kallas 720S. Och från alla vinklar

och i varje detalj, är den helt enkel sensationell.

Till och med motorutrymmet som lyser med rött ljus när man låser upp dörrarna.

När det gäller att vända huvuden

matchar den här definitivt Ferrari 488

och Lamborghini Huracán.

Och när man pratar om hastighet och kraft,

slår den faktiskt dem.

Noll till 60 tar bara 2.8 sekunder.

Topphastigheten är 340 km i timmen.

Men de siffrorna klår italienarnas försök.

Allt är större i den här bilen.

Till och med priset. 280000 pund.

Vänta, det är inte bra, eller hur?

Det spelar ingen roll.

Hästkrafterna är... Det är löjligt.

Fyra liters V8:an med sin dubbelturbo producerar 710 stycken.

Jämfört med den mekaniska motorn

i McLaren P1, som utan hybridbatteriets hjälp

bara producerar 17 hästkrafter mer.

Resultatet av det är...

häpnadsväckande!

Det är så snabbt.

Men trots att de tagit i med designen och motorn,

är 720:n verkligen en McLaren.

Med det menar jag att den har tagits fram av ultimata tekniknördar

från Töntarnas rike.

Jag skulle vilja säga så här, det är som

en ersättare för McLaren 650S, och om man frågar en McLaren-tekniker:

"Hur mycket av den här bilen är ny?"

skulle de säga: "Nittioen procent."

Inte nästan hela eller runt nittio procent.

Nittioen procent.

James May sökte jobb på McLaren,

men de sa att han var vårdslös.

Den här otroliga nördigheten har lönat sig.

Till exempel, en av anledningarna till att 720 är så fin

är att det är den enda superbilen med mittmotor,

utan enorma gapande intag bakom dörrarna.

Istället skapade McLaren diskreta kanaler längs karossen

för att mata luft till motorutrymmet.

Mer nörd-grejer,

den gamla bilen, 650:n, hade en kolfiberhållare

som sträckte sig hit upp. På 720:n,

är allt det här, ända ner till mitten, kolfiber.

Det innebär att alla kolfiberpelarna i vindrutan kan vara väldigt tunna

som gör att det är lätt att se ut, och den är lätt.

Allt som allt, har de blivit av med 18 kilo här uppe.

Det innebär att tyngdpunkten är längre ner och det är bra.

Sen har vi den datorkontrollerade fjädringen

som är ännu mer avancerad än systemet på P1:an.

Att åka i den här superbilen med 700 hästkrafter är alltså

lika bekvämt som att sitta till bords.

Frågan är,

vad innebär all bekvämlighet för hanteringen?

Så där. Banläge på.

Jag gillar det.

Okej, fortsätt.

Herregud.

Man tappar andan.

Det nya chassi-systemet har tillverkats av

riktiga smartskallar i Cambridge.

Det handlar om att bibehålla största möjliga kontaktyta

mellan däcken och asfalten.

Herregud! Väggreppet är enastående!

Det känns som den är fyrhjulsdriven.

Om man vill ha det lite vråligare,

dyk bara in i datorerna och aktivera "varierad driftkontroll."

Det låter dig välja vinkel i sladdarna

genom att variera traction control.

Jag tror att vi vrider upp till max.

Mycket drift tillgänglig.

Ja, kanske mindre än det, tror jag.

Jag tror att jag ska ha 38 procent.

38,5. Det här är McLaren. Noggrannhet.

Och det verkade funka.

Ja!

Ja! Det funkar. Så där.

Jag kan min inställning på McLarens variabla driftkontroll.

Släpp loss vilddjuret.

När man är klar med sladdfesten,

kan man återgå till bekvämligheten.

Och njuta av en avslappnande åktur.

Det är det som är annorlunda med den här bilen.

Den är allt man vill ha.

Om man vill ha hastighet, får man hastighet.

Om man vill vara bekväm, får man vara bekväm.

Om man vill bli av med gummi på däcken, varsågod.

Om man vill ha utrymme i bakluckan finns det gott om det.

Men det jag fastnar för är utseendet.

För McLarens tekniska perfektion har äntligen

fått ett utseende som gör rättvisa

till den bubblande briljansen innanför.

Jag blir kär här.

Värre än så, jag är kär. Det här är helt fantastiskt.

Verkligen?

Nej, du har fel.

Nej. Jag körde den bilen.

Inte den, men jag körde en 720 för ett par veckor sedan

och jag älskade inte den.

Du säger bara emot för att jag gjorde det.

Nej, ärligt, jag gillade inte bromspedalen.

Var det fel form?

- Nej! Jag menar, det var... - Fel färg?

- Nej. - Handskfacket?

- Nej. - Var det bromsen?

- Var det handbromsen? - Nej.

- Var det runt och framför dig? - Nej! Hör på.

Problemet var, det var som... Tänk dig volymknappen på stereon

där volymen inte börjar innan man är på sex.

Så man trycker på den och sen händer allt.

Man skulle inte ha märkt det på banan,

men på vägen var det nästan omöjligt att köra mjukt.

Det gjorde mig galen. Nästan lika galen som säteskontrollerna.

Vad var det för fel på dem?

De var väldigt komplicerade.

Jag borde förresten förklara att detta är en man som, för ett par dagar sedan,

tillkallade en kvinna från andra sidan London

för att hjälpa honom skicka en tweet.

Ja, det gjorde han.

Det var en komplicerad tweet.

Det var inte komplicerat.

Provade du säteskontrollerna?

Ja, och jag håller med dig, de är lite...

- De är inte logiska. - De är inte logiska.

Man kan inte luta dem bakåt. De gör inte som man vill.

Vi glömmer säteskontrollen, vi glömmer bromspedalen,

vi ska ta reda på hur fort 720:n kör runt Ebolabanan.

- Med någon som kan justera sätet. - Ja.

Okej. Vi sätter igång.

Och hon är på väg.

Hon använder kort växling för att hantera dragkraften

och kör in på Inte så rak.

Totalt fokus där.

En avsiktligt vid linje i första kurvan.

Däcken får jobba hårt på den här kalla, besvärliga banan.

Flyger dödsföraktande ned där.

Den låter så bra!

Däcken tjuter lite där.

Och sen fullt ös uppför backen

och tillbaka till Inte så rak.

Det här är så snabbt.

Lite broms, nerför lådan för att hålla gnistan igång.

Nu till det långsamma och tekniska vid Gamla tantens hus.

Undviker att understyra där.

Intressant nog har hon bilen i banläge

men instrumentbrädan är på helskärm.

Det är uppenbarligen vad riktiga förare föredrar.

Även med luftbromsen uppe, behöver den hanteras vid bromsning.

Bara sista hörnet kvar nu.

Glider igenom där och över linjen!

Det är fort.

Vi ska se var det hamnar på resultattavlan.

GT The Grand Tour VARVTAVLA.

Så där. Den går upp, fortare än GT-R:n.

Det är ganska intressant, eller hur?

Slutsatsen vi har dragit av det är att bilen du älskar

inte är snabbare än bilen den har ersatt.

Ja. Det är lite konstigt.

Det enda jag kan komma på är att 650:n hade super Trofeo-däck

som är superklibbiga. Och att 720:n hade normala däck.

- Det gör skillnad. - Ja.

Det är faktiskt en ganska bra förklaring.

- Ja. - Tack.

- Antingen det eller så är den inte bättre. - Absolut.

Håll käften nu, för nu ska vi plantera en telning

av snack på Snackgatan.

Snackgatan.

Men det är en ovanlig Snackgata den här veckan.

Eftersom det är årets slut delar vi ut våra priser.

Eller som vi kallar dem: "The Nigels."

Vi börjar med det som vi kallar Nissan Juke-priset

för Årets värsta bil.

Nominerade är: Mitsubishi Outlander PHEV.

Varför är den på listan?

Faktiskt på grund av många anledningar.

Främst för att den tutar när man kör utan anledning.

Den säger liksom: "Tut."

Inget händer, den tutar bara.

- Den kanske har tråkigt. - Jag skulle ha tråkigt om jag var en PHEV,

men de andra nomineringarna inkluderar.