最初の200行です。
Karen Proctors gäng dödade Harry.
De placerade vedklyven hos mig. Jag förstörde den.
Det enda som krävs är en infekterad spruta-
- så kan du och din unge gå med i klubben.
Kan barnet få hepatit C om jag smittats?
Blev du hotad? Var det Lucy Gambaro?
Min hepatit. Jag nämner det vid nästa personalmöte.
Är det så klokt?
Du kan glömma att bli befordrad om de får veta om ditt tillstånd.
- Är du okej? - Jag har ett rörmokarjobb åt dig.
Spola inte, Franky.
Jag slog honom. En man på cykel. Han är död.
Offrets fru vill träffa dig.
Om du ber henne om förlåtelse så kan det bli ett avslut.
- Vad fan...? - Du dödade min fru!
Gör det bara!
Är du redo att utmana Ferguson?
Jag hoppas du har en större armé än jag.
Hon jagade dig som en hund på gatan.
Hennes buse bråkade med mig, hon torterade Jodie Spiteri.
Hon dödade Simmo Slater.
Ja, hon gav henne överdosen.
Hon är ett monster.
Men även monster har en svag punkt.
Var finns Fergusons svaga punkt?
Där de flesta har dem - i deras förflutna.
Blackmoore-fängelset år 2000.
- Vad finns i Blackmoore? - Inte vad utan vem.
Ferguson var kär i en intern där.
Så du ska hänga ut direktören för det?
Nej, jag är inte ute efter att genera henne.
Jag vill slita henne i stycken.
- Men vi måste hjälpas åt. - Vad vill du att jag ska göra?
Ta reda på vem fången är.
Jag har bara ett förnamn.
Hon heter Jianna.
Och när jag hittar henne...?
Vilka vakter tjänstgjorde i går kväll?
Välkommen tillbaka.
Ta Spiteri till psykavdelningen.
Jag trodde du jobbade natt.
Jag jobbar dubbelt. Nedskärningarna börjar kännas.
Överarbetade, underbetalda...
- Akta vristen, för helvete! - Missförstådda.
- Kunde ingen annan rycka in? - Jag jobbar gärna.
Den här kom vid en bra tidpunkt.
Ta av dig byxorna.
Jag har en stålplatta och sexton skruvar i vristen.
Internen behöver ingen hjälp.
Miss Miles? Ni kan gå ut.
Under upploppet när jag hotades med en spruta fylld med blod...
Visst var det din idé?
Eller hur, Gambaro?
Gör som du vill.
Gör det, då. Så länge du avslutar det du börjat.
Det tänker jag göra.
- Ni vill träffa mig, direktören. - Ja, mr Fletcher.
- Sätt er. - Jag föredrar att stå.
Sen olyckan får jag lätt kramp om jag sitter för länge.
Det var tråkigt att höra. Men du har återhämtat dig bra.
Jag har mycket att vara tacksam för. Inte minst ert stöd.
Nu räcker det med banaliteter. Vi vet båda varför ni är här.
Din hjärnskada var aldrig så försvagande som ni gjort gällande.
- Jag har inte... jag menar... - Sluta!
Sluta sluddra, hänga med underkäken-
och gå som en grottmänniska!
Trodde ni att ni kunde oroa mig genom att dra upp det förflutna?
Jag förstår inte varför ni talar så där till mig.
Jaså inte?
Vet ni vem det här är?
Nej.
Har jag gjort något fel?
Jag vet inte. Har ni det?
Gå härifrån. Försvinn!
- Ska alla celler genomsökas? - Nej, men det är mitt fängelse.
Jag har rätt att genomsöka vilken cell jag vill när jag vill.
Jag trodde inte att ni gillade att få händerna smutsiga.
Visst är det likt?
Jag kan göra en till ert kontor om ni vill.
Kan nån ta hand om barnet?!
- Ska jag försöka söva honom? - Jag sov så dåligt i natt, bara.
- Hej. - Ge fan i mig!
Lugn, Luce. Jag är här för att hjälpa dig.
- Kom inte i närheten av mig! - Hör på mig.
Lägg all tyngd på mig. Jag lovar att vara försiktig.
- Akta mina revben. - Jag lovar.
Ett, två, tre...
Det där låter jävligt smärtsamt.
Vad hände med din vrist? Vem gjorde så mot dig?
- Jag är ingen jävla tjallare. - Nej, det vet jag väl.
- Trodde du att Juice var en tjallare? - Nej, hon är smart.
Därför ska du säga att det var Ferguson som satte dig i rullstol.
- Dra åt helvete... - Passa ditt språk.
- Kom ihåg vem du pratar med. - Tack, Maxine.
Det finns värre saker än att ha Ferguson efter sig.
Ensamhet, isolering, inget gäng, inga kompisar...
Livet kan vara tufft här inne utan stöd.
Särskilt om man sitter i sin egen skit.
Det kanske är ni som bestämmer här men jag är ingens slav.
Lämna mig nu så jag får skita i lugn och ro.
Så du vill ha lugn och ro?
Var försiktig med vad du önskar dig.
- Nu ska vi se. - Hej, Stell. Sätt dig.
Bingo!
Tror du att tusen nålar funkar på Ferguson?
- En räcker för att öppna en artär. - Han har bara kolik.
Arty var likadan. Han fick gaser och det fanns inget att göra.
- Han äter inte. - Han äter när han blir hungrig.
- Du måste också äta. - Nej. Bara tanken gör mig spyfärdig.
- Jag måste göra nåt fel. - Nej, det gör du inte.
Ge honom till tant Liz.
- Såja, kom till Lizzie. - Här får du, Dor.
Jag la i extra socker för att pigga upp dig.
Kom till Jess!
Går det bra?
Jessie älskar Joshy. Ja, det gör hon!
- Franky... - Vad är det?
Hon kommer hit i morgon. Frun till cyklisten som jag...
Socialarbetaren sa att jag fick ta med mig nån.
Som stöd.
- När då? - Klockan elva.
Då är jag upptagen i köket. Ledsen.
- Gå. - Direktören.
Miss Miles.
Jag vill att du tar fram säkerhetsloggen åt mig.
- För vilken tidsperiod? - Från kl. nio igår till sju i morse.
Jag vill veta vem som gick in på mitt kontor.
Gör det, bara.
Ett resultat.
Den här nyckeln har använts. Kan du se vem den tillhör?
Ni sökte mig.
Stäng dörren.
- Hur var nattskiftet? - Bra. Det var lugnt.
Kl. 03.46 gick ni in i det här kontoret. Varför?
Förlåt?
Jag borde ha kunnat förutse det.
Ända sen ert slarv under upploppet gav er hepatit som ni skyller på mig.
Vad är ni ute efter?
Vad har ni för planer? Att utpressa mig?
Tvinga mig att avgå så att ni kan ta över den här stolen?
- Jag vet inte vad ni tror... - Ljug inte!
Och tro inte att du har övertaget här, Vera.
Jag har bevis för att du dolde ditt hälsotillstånd för din arbetsgivare.
Du fortsatte att delta i händelser med öppna sår-
och utsatte fångarna för fara.
Om du försöker använda det här mot mig, ska jag krossa dig.
- Ni ska göra vad då? - Jag litade på dig.
Jag lärde upp dig.
Du var en ömklig mus till fängelsevakt-
- innan jag stöpte om dig till den du är i dag.
Du var ingenting innan jag tog hand om dig.
Du utnyttjade och manipulerade mig! Du manipulerar alla. För vad då?
Du låg bakom det som hände Jodie Spiteri.
Och du attackerade Bea Smith.
Jag förstår inte dina intentioner, men du duger inte till direktör.
Hej, mr Bakula. Har ni tränat?
Nej, men jag har letat efter en träningspartner.
Låt mig hjälpa dig.
- Jag är ledsen. - Jag sa att det var lugnt.
Säg inte att jag inte erbjöd mig att hjälpa.
Doyle!
Vad är det?
Du har läst det, så berätta vad det står.
Grattis.
Fick du det?
Bra.
Är allt bra?
Jag trodde att jag skulle klara det, men jag kan inte träffa henne.
Såja.. Andas lugnt, bara.
Vi måste alla möta våra demoner - förr eller senare.
- Jag är så rädd. - Jag vet.
Och det beror på att det är jävligt läskigt.
- Följer du med mig? - Självklart.
En till, en till...
Du gör mig kåt, Röding!
Öka östrogendosen, Maxie. Dina biceps är större än dina tuttar.
- Vad händer? - Jag gör mig fin för balen.
Jag pratar om att Ferguson genomsökte din cell.
- Vad har du för plan? - Nej...
Ligg lågt och tänk på din villkorliga frigivning.
Den är körd, så jag vill vara med.
- Hjälpa dig avsluta vad vi började. - Nej, jag kan inte använda dig.
Du borde koncentrera dig på vad du ska göra när du kommer härifrån.
Tack för att ni kom på så kort varsel. Jag ska fatta mig kort.
Det har kommit till min kännedom att en fängelsevakt-
har underminerat min position.
Vi arbetar i en stressig miljö där förtroende är av största vikt-
- och jag har förlorat allt förtroende för vicedirektören.
Miss Bennets agerande är beklagligt men begripligt.
Hon har varit under press efter att ha smittats av hepatit C.
Men hennes ställning är inte längre försvarbar.
Hon slutar som vicedirektör redan i dag.
- Hon fortsätter som vakt... - Direktör Ferguson?
Inspektörn, vi har ett möte här.
Förlåt om jag avbryter, men mr Jackson måste följa med mig.
Har det med mordet på Harry Smith att göra?
- Det kan jag inte säga. - Naturligtvis inte.
- Och det kan inte vänta? - Tyvärr inte.
Mr Jackson.
Himmel...!
No comments yet. Be the first to leave one.