The Dark Avenger

Gör er redo.

Sankt Göran här.

Vi är redo, mina herrar.

Följ mig, allesammans.

- För fram de andra. - Ja, ers majestät.

Bernard.

De är här.

Mina herrar och riddare

den ädlaste och mäktigaste herren, Edvard III

kung av England och Frankrike.

På knä, mina herrar.

Ni kan resa er.

Finns det inga fler franska adelsmän, sir Philip?

Några få till, ers majestät, alla svårt sårade.

Resten är döda.

Eller har flytt.

Mina herrar, detta är en vapenvila mellan England och Frankrike

som vi redan har undertecknat.

Den kommer att ratificeras i London av er förre kung

som nu är vår fånge.

Stridigheterna mellan oss är över.

Är det en vapenvila, sir, eller en kapitulation?

Vad heter ni?

Jag är greve Robert De Ville.

Kanske vill ni läsa villkoren för vapenvilan, min herre.

De inkluderar amnesti för er själv

och för de andra franska riddarna, som nu är våra fångar.

I utbyte mot vad?

I utbyte mot ert ord som hedersmän

på att ni lägger ner era vapen

och inte gör några fler försök att ta från oss

det som är vårt rättmätiga arv.

Jag går inte med på sådana villkor.

Jag erkänner ingen engelsk överherre.

Mina marker tillhör mig

och jag kommer att försvara min rätt till dem.

Ni har fel, min herre.

Vi innehar absolut suveränitet över hela Akvitanien.

Däremot är era gods inte förverkade.

Inte än.

Inte så länge ni lever på dem i fred

och lyder våra lagar.

Ni är fria att gå.

Jag har inte gett något löfte... sir.

Vi är inte längre fiender, min herre.

Men jag vill råda er att komma ihåg

att ni är våra undersåtar.

Och så länge denna vapenvila gäller

kommer varje form av uppror från er sida

att betraktas som... förräderi.

Lämna oss.

- Det verkar för mig, min konung... - Vad ska jag ta mig till, Philip?

Avrätta varje fransk adelsman

som vägrar erkänna mig som sin överherre?

Det tar emot att göra så.

Inte heller kan jag fängsla dem på obestämd tid

för att de burit vapen mot oss i hederlig strid.

Jag vet inte.

Men de är inte alla lika farliga som De Ville.

Han är en beslutsam kämpe, ers majestät. Jag vet.

Jag bröt en lans mot honom.

Och ändå kunde jag inte fälla honom.

Du kämpade tappert, min unge vän.

Tack, ers majestät.

Finns det några nyheter om min son?

Nej, inte sedan mörkrets inbrott, sir.

Det sista jag såg av prinsen var att han och sir John

ledde anfallet mot fransmännens högra flank.

De jagade dem i flera mil.

De är tillbaka hos oss innan vi vet ordet av.

- Gör er redo. - Ta en ny häst, Philip...

Edvard!

Ja, fader.

Sir John, jagade du och Edvard

fransmännen hela vägen till havet?

Nej, ers majestät.

Vi stannade hos sir Philips bror, sir James...

Tills han dog.

Jag beklagar, pojke.

När du har tagit av dig rustningen vill jag tala med dig.

Ingen man kan vara stoltare över sin son än jag är över dig, Edvard.

Du har skänkt mig stor ära.

- Och England. - Tack, ers majestät.

Förbered lite mat åt oss.

Vad är det som bekymrar dig?

Kom, berätta för mig.

Segern.

Segern var vår i dag.

Men många goda män dog

både franska och engelska.

Ja.

Ja, Edvard.

Du har övertygat mig om att jag fattat rätt beslut.

Vilket beslut?

Jag måste återvända till England med armén.

Återvända?

Det råder svårigheter där hemma.

Men fader, om vi drar oss tillbaka nu

förverkar vi allt vi har kämpat för.

Jag sa att jag måste återvända till England.

Du ska stanna i Frankrike.

Med de män som jag tryggt kan avvara.

Jag förväntar mig att du bevarar freden i Akvitanien.

Och styr det med visdom...

Samt mod och medkänsla.

Härskare över Akvitanien?

Hertig av Akvitanien.

Detta är engelsk mark, Edvard.

Lika engelsk som den där Westminster Abbey står på.

I nästan två århundraden har det varit vårt arv

och vårt ansvar.

Vi kan inte skaka av oss det.

Några av de franska adelsmännen är fortfarande upproriska.

De kommer att ställa till problem om de kan

men de är svaga och splittrade.

Innan de kan omorganisera sina arméer

med tillräcklig styrka

hoppas jag kunna skicka dig tillräckliga förstärkningar.

- Tills dess... - Fader.

Jag ska hålla Akvitanien åt dig.

Det vet jag att du gör.

För England och Sankt Göran.

För England och Sankt Göran.

Frankrike och Sankt Denis.

Frankrike och Sankt Denis.

Det är fina ord, mina herrar från Frankrike.

Jag hörde er ropa dem i går med rungande stämmor.

När vi rustar för strid i dag bör de dö i era strupar.

Jag trodde aldrig att det skulle kosta er så lite

att buga för en engelsk kung.

Det kostade oss en hel del.

Vem är ni att håna oss i vår nederlag?

Nå, jag är väl den ende som inte vill erkänna nederlaget.

Fångar vid en erövrares fötter

har inget annat val än att erkänna det.

Ni har tungor, ni kunde ha vägrat gå med på hans villkor.

Vägrat? När kung John hade gått med på dem?

Vi har bara den engelske kungens ord.

Kung John är fånge.

Vem vet under vilket tvång han var

när han sa att han skulle gå med på det fördraget.

Det är skamliga villkor. Jag, för min del, tänker inte acceptera dem.

Ni talar dristigt, De Ville. Men vår armé har krossats.

Vi har inte styrkan att bryta vapenvilan.

Nåväl, låt oss verka hålla den

tills vi är starka nog att bryta den.

Den dagen kanske aldrig kommer.

Hur ska vi kunna bygga upp en armé

när vi inte har någon ledare?

Kung John är död för oss.

- Dauphinen styr Frankrike. - Dauphinen!

Och vem styr Dauphinen? Du Guesclin.

Du Guesclin?

Vilken försäkran har han gett om att han fortsätter striden?

Ingen. Inte än.

Men, min herre, såvida vi inte vet...

Hör nu på mig.

Du Guesclin kan övertalas

att utropa sig själv till högste konnetabel.

Så mycket vet jag.

Med honom som vår ledare kommer inget att hindra oss

från att driva ut engelsmännen ur Frankrike.

Inget, det vill säga förutom...

Feghet.

Nu, vem vill svära med mig

på att försvara sitt land och sina rättigheter?

Vem vill säga som jag?

Vi fortsätter kriget

på vårt eget sätt.

Det vill jag.

- Det vill jag. - Och jag.

Bra.

- Bra. - Mycket bra.

Här John, din tur.

Min herre, jag har inte hållit i en sådan här

på 15 år.

Bara 15?

Nå, visa oss hur bra du var förr i tiden.

- Här. - Nåväl.

Jag ser knappt skölden, än mindre träffa den.

Prova att blunda.

Om vi måste försvara den här borgen

klarar jag mig mycket bättre med ett svärd.

Svärd är väl bra, John.

Svärd eller spjut. Men för min del...

Mina herrar, mina herrar!

Fotsoldater närmar sig från öster.

De är inte soldater.

Nå, vilka de än är

är de för många för att vi ska möta dem obeväpnade.

- Kasta ett svärd till dem och riddare... - Vänta.

Detta är inget anfall. De är inte ens beväpnade.

Sänk vindbryggan.

Sänk vindbryggan!

Vad är ert ärende?

- Sir John. - Min herre.

Avlägsna dem.

Jag är Gurd, min herre, från Chatels skog.

Vi kommer med förhoppningen att få tala med den engelske härskaren.

Jag är er härskare. Jag är Edvard, prins av Wales.