Man vs. Wild

Rättad och synkad av Mattiask57

Jag är Bear Grylls.

Jag har överlevt några av de farligaste platser på jorden.

Från junglar till öknar, Mt. Everest till Antarktis.

Platser man inte skulle överleva en dag utan de rätta överlevnadskunskaperna.

Den här gången blir det lite annorlunda.

Jag skall tillbringa 48 timmar i vildmarken tillsammans med Hollywoodkomikern, Will Ferrel.

Han är bakom mig, eller hur?

Det här är skrämmande. Jag menar allvar.

Vi är på väg norrut från arktiska polcirkeln till ett äventyr Will aldrig kommer att glömma.

Will skall hålla koll på mig, äta vad jag äter.

Vi skall samarbeta för att överleva de extrema arktiska förhållandena.

Är Will man nog att klara av det?

Tillsammans är vi Män mot det vilda.

Vi flyger över norra Sverige. Norr om den arktiska polcirkeln.

Det är -20 grader ute, vintertid kan det bli så kallt som -50.

Det finns väldigt lite att leva på här ute, och den här gången har jag nån som kommer med mig.

Jävlar det är kallt! Jag hatar det.

Killen är en komiker från Hollywood.

Men det kommer att bli tufft att överleva 48 timmar i den här omgivningen.

Jag vet inte hur jag hamnade här. Jag gillar inte ens camping.

Det här är äkta vildmark, jag bara älskar dessa berg.

Det här kommer att gå vilt till.

Vi skall möta Will vid en avlägsen plats ute i vildmarken.

Will har ingen aning om vad som kommer att hända.

Kanske helikoptern tar mig tillbaka till Acapulco.

Will har aldrig gjort något sånt här förut. Ansvaret ligger i mina händer.

Är ni på väg till Acapulco?

- Välkommen, trevligt att ha dig här. - Tack för att du plocka upp mig.

Okej, mot fjällen.

Ingen röd matta att landa på här. Bara snö och is så långt ögat når.

Vi är på väg mot en ravin. Vi kan inte landa där-

utan vi måste försöka hissa oss ner.

Will väger 90 kilo och har aldrig hissats ner från en helikopter tidigare.

Okej det är dags. Repet är på väg ner.

Inget kan dämpa ens fall, vi svävar på 40 meters höjd.

Det krävs mod av Will för att klara av det.

Det här är en skrämmande upplevelse för en nybörjare.

Så fort Will står på kanten finns det ingen återvändo.

Piloten kämpar att hålla helikoptern på avstånd från berget.

Luta bakåt och lita på repet.

Will håller tag i helikoptern för allt han är värd.

Han måste lita på mig, att falla nu är livsfarligt.

Alla nerver i Wills kropp skriker att inte släppa taget.

Slutligen släpper han taget.

Genast uppstår ett problem.

Repet fastnar på bromsen och jag kämpar att få det löst.

Det är en intensiv upplevelse för oss båda.

Ett sista ryck och vi är fria efter en skrämmande start-

men Will tar det som en man.

Mamma.

Mamma!

Mamma!

Det gick tufft till men vi är välbehållna.

- Vi är på marken och du gjorde bra ifrån dig.

Det var min första gång.

- Hur känns det? - Fint, det fick hjärtat igång.

Ja det får det definitivt.

Så länge hjärtat pumpar de kommande 48 timmarna så är jag nöjd.

Då helikoptern gett sig av, känner man den isolerande och tysta känslan.

Jag skall ge utrustning du behöver.

- Du har snacks för mig. - Javisst.

Vattenflaska och mugg, kniv. Det var en snygg kniv.

Flinta som vi gör upp eld med.

Ifall allt skulle gå åt skogen...

Ett mellanmålskex.

- Kan jag äta den nu? - Nej, du sparar den.

- Vänta en stund så hämtar jag några kvistar.

Ja, ingen brådska.

Jag är glad att jag inte spydde. Det hade varit genant.

Att skrika och spy på samma gång.

Jag tror jag tar av ändan av kexet.

Han bryr sig inte.

Det var gott.

Du anar inte Bear Grylls. Du letar säkert efter lingon.

Jag har magen full av kex.

Will, ät inte mellanmålskexet.

Jag är ingen idiot.

Jag kan se mitt kex i väskan.

- Du åt kexet? - Nej.

- Du åt upp kexet, och hälften var till mig.

Jag panikerade.

Vi har varit här i 10 minuter och Will har redan ätit vår mat.

Under tiden har jag funderat på hur vi skall ta oss ur det här.

- Vad gör vi nu? - Vi skall hjälpas åt med de här.

- Skall jag använda kniven? - Gör du det.

Arbetar du med kvistarna så har jag koll på omgivningen.

- Jag är inte alls orolig. - Omgivningen under kontroll.

- Du har alla dina redskap, vi är redo att ge oss av.

I de här temperaturerna kan man inte stå stilla för länge.

Inte för kall efter helikopterturen?

- Nej, jag är ännu i chock så jag har inte märkt av det.

Vi skall akta oss för snöskred så låt oss gå snabbt vidare.

Vi går längs en frusen flodbädd. Se upp var du stiger.

Vi kan höra vattnet under isen.

Det finns risk att falla igenom svag is och bli svept iväg.

Lugnt och försiktigt.

Man måste ha vatten för att överleva-

äta snö är ett alternativ, men det kan skada munnen. Så vi skall fylla flaskorna.

Jag ska försöka fixa lite av detta till oss.

- Hur tjock är isen? - Ungefär 12-15 cm.

- Vi skall dricka en flaska före vi fortsätter för att undvika vätskebrist.

Jag är van vid mycket mer klorin i mitt vatten.

Vi måste ner för berget före skymning.

Vi skall följa floden ner, men ett fall på 10 meter står i vägen.

Will, vi skall sänka dig rakt ner här.

Inget att skratta åt. Här kan man få benet brutet.

Mil ifrån hjälp kan en sådan olycka vara katastrofal.

- Är repet tillräckligt starkt? - Ja, det är det.

Säg till när du når botten.

Ja jag förstår.

Att få Will ner har kostat oss tid. Om man inte rör på sig konstant-

är frostskador ett ständigt hot.

Will lider redan av kylan och har tappat känsel i fingrarna.

Gör så här.

Raka armar och kör dem runt så blodet når fingrarna.

Snabbare. Till tio.

- Okej, hur känns det? Blodet rusar till fingrarna, inte sant?

Okej, låt oss fortsätta.

Vi är omringade av höga bergväggar.

Det här är ett stort stup.

Vi har ett 30 meters stup framför oss och Will ser orolig ut.

Jag ger honom en uppgift för att hålla honom fokuserad.

Mitt liv står på hans ansvar.

Håll dina knän upp och håll tyngdpunkten på dem.

- Jag är på ditt ansvar. - Det skall väl hålla?

De flesta felen beror inte på redskapen utan mänskliga fel.

- Du är mänskan. - Jag skall försöka undvika misstag.

Okej, vira mig ut.

Håll den kommande.

- Bear? - Håll i repet.

- Bear vad skall jag göra? - Håll bara repet spänt.

Okej. Håll det stilla.

Jag skall försöka ta mig upp igen.

Jag hänger 30 meter över is och berg.

Jag måste ta mig upp till Will, men snödrivorna står i vägen.

Jag vet inte om vi klarar det.

Vi måste försöka gå samtidigt-

så att kvistarna istället håller tag i repet.

Det är ett sjujäkla fall.

Vi skall göra en död mans ankare med hjälp av de här kvistarna.

Jag känner en vän som sänkt en kropp med samma teknik.

Två av de här kvistarna duger fastän de ser svaga ut.

Jag undrar om ett fruset mellanmålskex hade fungerat.

- Vi får aldrig veta. - Nej, vi får aldrig veta.

Kvistarna jämnar ut vår vikt-

och vi får tillbaka repet när vi nått botten.

Will ser inte övertygad ut men samma teknik har räddat många liv.

- Okej Will, det här repet går runt den här grenen.

Vad som händer är.

- När jag töjer ut det börjar du gå ner och jag följer efter.

Jag spänner repet och vi backar.

Vi är nära kanten.

Det är igen en tuff situation för Will. Han måste lita på mig.

Det enda som stöder oss då vi går över kanten är ett par grenar nedgrävda i snön.

Vi skall glida neråt tillsammans. Ett tips-

titta inte ner de kommande 30 sekunderna.

- Låt oss gå. - Se hur lätt det löper.

Jag skall inte titta ner.

Hoppas repet räcker ända ner då det har halverats då vi är två.

Okej, vi har nått isen. Jag håller tag i dig så rutschar vi.

Och så har vi repet tillbaka. Det var härligt.

- Vad skulle din familj tycka, de skulle väl inte tro dig?

Nej, de skulle vara chockade.

- Men jag är ju ganska atletisk. - Du löper ju, vilka maraton har du sprungit?

- New York, Stockholm. - Det är ju fint.

- Fast jag hade en bil som plockade upp mig halvvägs.

- På ett maraton? - Exakt.

- Vem bryr sig om detaljer? Nu skall vi vidare.

Wills kondition är viktig ifall vi skall klara oss.

Det har tagit fem timmar att komma ut ur ravinen.

Will har gjort bra ifrån sig som inte är van med något sånt här.

- Så vi skall ner där? - Nerför dalen.

- Imorgon skall vi ha kommit upp för bergen där borta.

Fan ta dig Bear Grylls.

Jag ser att det möjligtvis växer fnöske på klippan.

Allt det här är användbart och snustorrt.

Det är lättare än det ser ut. Eller vänta.

Vi använder det här senare då vi skall göra upp eld.

Jag tror han är galen. Lite galen.

Jag är okej.

Jag behöver kissa.

Vi har lång väg att gå, men Will tycks ha tappat något viktigt.

Jag tror jag tappat min penis.

Jag är på ett två dagars överlevnadsuppdrag med komikern Will Ferrel.

Hittills har vi överlevt nedsänkning från en helikopter-

och Will besegrade sin höjdskräck, men vi har bara en tredjedel av färden avklarad.

- Jag vet att jag frågat, men kan du ge mig någon signal-

när det är dags att dricka sitt eget urin?

Någon typ av signal?

- Jag vill inte höra något mera om urin. - Det känns som om jag stör dig.

Vi har klarat oss ut ur kanjonen men vi har ett annat problem.

Vi kämpar i djup snö, det är som att vada i lera.

Vi kan knappt röra oss utan att sjunka till midjan.

För mig är det lugnt, men för Will som är tyngre-

är det fullständigt utmattande.

Men han håller en positiv attityd, tillsvidare.

Jag tycker faktiskt det är avslappnande.

Jag sover nästan.

Åh Gud.