Strong Island

EN ORIGINALDOKUMENTÄR FRÅN NETFLIX

Hej, det är Yance.

Jag är Demitri Jones. Du bad mig ringa.

- Hej, miss Jones. Hur är det? - Bra.

Ni kanske inte kommer ihåg mitt namn, eller min brors namn.

Han blev mördad 1992

när ni arbetade för åklagarmyndigheten i Suffolk County.

Han hette William Ford.

Ni samarbetade med Stephen O'Brien och kriminalutredare James Hughes.

Okej, vad vill du veta?

Jag ringer för att höra om ni,

i den utsträckning lagen tillåter,

vill svara på några av de frågor

som har plågat mig de senaste 22 åren.

Nej. Det kan jag inte.

Okej. Får jag fråga varför?

Som åklagare är allt som försiggår i en åtalsjury belagt med sekretess.

- Så det kan jag inte diskutera. - Okej. Visst.

Men jag frågar om utredningen.

Jag vill inte diskutera mina tidigare ärenden inför tv-kameran.

- Kan vi göra en intervju på telefon? - Nej.

- Okej... - Jag vill inte diskutera ärendet.

Och ni vill inte kommentera saken?

Nej, det vill jag inte.

- Okej, miss Jones. Tack. - Hej då.

Min son...

...låg död i en kista...

...och han såg så fridfull ut.

Du och din syster...

Jag minns att jag tänkte...

Hur ska vi klara oss utan honom?

Hur ska vi kunna gå vidare utan honom?

Även då...

...sa jag:

"Vänta bara tills rättegången börjar!"

Det här är en ung man som aldrig har ställt till det för sig.

"Vänta bara tills rättegången börjar."

Sa du det till dig själv dagen då han begravdes?

"Vänta bara tills rättegången börjar.

Hans död ska inte vara förgäves."

Jag är inte överraskad att det inte blev nån rättegång.

Jag vill bara veta vad det berodde på.

Jag är inte arg.

Men jag kan heller inte acceptera...

...att nån annan ska bestämma

vem William var.

Den som blir besvärad av att jag ställer de här frågorna

bör nog resa sig och gå.

Under alla år när vi växte upp...

Om vi befann oss i ett område eller gick förbi ett område

som var övervägande vitt

så sprang vi.

Det var där jag fick upp ögonen för den ekonomiska skillnaden.

De här människorna var inte rika.

Deras rikedom bestod i att de var vita.

Min pappa hette George Alexander Dunmore.

Jag var två år när min pappa dog.

Han fick ett allvarligt astmaanfall.

Han fördes till sjukhus.

Det fanns ett väntrum för vita

och ett väntrum för färgade.

Och trots att han hade akuta...

...andningssvårigheter...

...så lät man honom vänta.

Medan han väntade så dog han.

Berätta hur du träffade pappa. När träffade du pappa?

Frågan är inte: "När träffade jag honom?"

När blev jag medveten om honom?

Vad är skillnaden?

Jag såg honom när jag gick i sjätte klass

och han gick i sjunde klass.

Jag pratade inte med honom

förrän i oktober 1958.

Jag gick i andra ring.

Och han gick tredje året.

Där vi bodde,

i Charleston i South Carolina,

hade vi alltid en skolbal

i stadshuset.

Din pappa kom förbi.

Han bad om en dans och samma kväll frågade han om jag ville vara hans tjej.

Jag försökte hålla masken

och jag väntade i ett par sekunder

innan jag sa: "Ja!"

Jag sa inte "ja". Jag sa:

"Tja, det vill jag väl."

Men mitt hjärta tog glädjeskutt.

Jag hade älskat honom på avstånd

sen jag gick i sjätte klass.

Vi gifte oss 10 juli 1965.

För...

...jag tycker att min man

var en tjusig karl.

Han var stilig.

Vi flyttade till New York.

Jag var överförtjust.

Vi hittade en lägenhet i Brooklyn.

Jag njöt i fulla drag.

Det var en fastighet

där det bodde en massa gamla judiska damer.

De brukade samlas framför fönstret

på eftermiddagen och sitta där.

De var underbara.

Jag minns att jag kom hem en dag

och en av dem sa:

"Det ser ut som att du ska få barn!"

Jag sa: "Du milde. Jag trodde inte att det syntes."

Jag var upprymd.

När jag sjöng blev han lugn

och när jag slutade så rörde han lite på sig.

Satte jag inte genast igång igen

så rörde han sina små händer och fötter.

William föddes 1967.

Er pappa sa: "Den gossen kommer att bli så bortskämd."

Det blev han.

Jag fick A i betyg på lärarutbildningen.

Jag älskade att undervisa.

Jag visste vad utbildning

hade betytt för mina systrar och mig.

Jag visste också vilken kamp det var.

Mamma jobbade med att skala tobak.

Okej?

Hon slutade skolan i fjärde klass

och började jobba.

Jag hjälpte henne att lära sig läsa.

Hon skämdes inte inför mig

eftersom jag var yngst.

Jag var stolt över

att jag kunde hjälpa henne med att lära sig läsa och skriva.

HANDBOK FÖR NYA LÄRARE

Mamma påbörjade sin yrkeskarriär i New York som engelsklärare

och befordrades så småningom till rektor på Thomas Jefferson High School

i östra New York.

Efter 13 år öppnade hon en skola för flickor och kvinnor på Rikers.

Fängelset som i praktiken ligger

i ena änden av landningsbanan på LaGuardia-flygplatsen.

RIKERS ISLAND ÄR USA: S NÄST STÖRSTA FÄNGELSE

Hon döpte den till Rosewood och utvecklade program

som hjälpte kvinnor att lämna fängelset med kunskaper

som gav dem bättre förutsättningar efter avtjänat straff.

Min pappa var helt övertygad om

att mamma klarade av vad som helst.

Din pappa arbetade på Andrew Geller's.

Förtjusande skor.

Fantastiska, snygga skor, som jag älskade.

Han ville bli ritare.

Han gjorde provet hos kollektivtrafiken för att bli vagnförare.

Men han kunde fortfarande studera.

Sen föddes du.

När Lauren föddes

var han överlycklig.

Han var överlycklig.

Men när ni blev äldre blev ni så stökiga.

Vi letade efter en lägenhet.

Vi letade i Brooklyn.

Men ingen av de lägenheter vi hittade tyckte han om.

Han tyckte inte om nåt vi hittade.

Jag pratade nog inte med honom på en månad.

Jag la kuddar mitt i sängen.

För det betydde

att vi måste fortsätta leta.

Vid den tidpunkten visste jag inte hur fast besluten han var

att flytta till Long Island.

Pappa körde J-tåget.

Linjen passerade genom några av de farligaste stadsdelarna.

Från förarplatsen såg han ett helt annat New York än min mamma såg.

Han såg fattigdom, kriminalitet.

Och våld.

En stad i hastigt förfall.

Pappa var ingen ängslig man.

Han var realist.

Han hade undkommit sydstatsrasismen helskinnad

och han ville inte riskera familjens eller vår framtid.

Vi åkte ut dit på en lördag

och träffade Sam McCollough.

En trevlig man som bodde i området.

Han var förmedlare åt företaget

som hade köpt marken och byggde husen.

Senare fick jag höra att de ville locka...

...folk som var offentliganställda...

...som de menade hade råd med husen.

HARVEY VÄN TILL WILLIAM FORD, JR.

Många afroamerikaner

flyttade ut till Long Island.

Offentliganställda som busschaufförer, poliser, kriminalvårdare...

...som placerades i områden eller kvarter runtom i städerna.

Man kunde åka till vissa städer...

I Deer Park och Amityville hittade man samma "ny-B".

Men resten av Long Island var övervägande vitt.

Så det där kvarteret

var en fristad.

Gick man därifrån...

...fick man kanske springa hem med andan i halsen.

Att få växa upp i ett nybygge, ett "ny-B"...

...var fantastiskt.

Det var underbart.

Det var tryggt.

Jag tyckte verkligen inte om det.

Det var bara svarta.

- Tror du att det var en tillfällighet? - Självklart inte.