Heaven

Följ terrängen.

Bra.

Håll vertikalt mot bergskammen.

Så där.

Under verkliga förhållanden måste du kompensera för vinden.

Nu ska du hålla den här höjden.

Håll höjden. Var försiktig.

I en riktig helikopter kan du inte flyga så högt.

Hur högt kan jag flyga?

- Ska vi ta hissen? - Ja, ända upp.

God dag. Jag har ett möte inbokat.

Han är upptagen just nu. Kan jag hjälpa till?

Nej, det är ett... erotiskt problem.

Hur ska jag kunna sköta affärerna om det ska vara så här?

Vi hade ett avtal med Leonardo.

Nej, det är oacceptabelt. Jag gav er strikta order.

Då får vi vända oss nån annanstans. Ja, det förändrar allt.

Det här är receptionen. Ert billarm har gått i gång.

Kan ni komma ner? Ljudet är olidligt.

- Polisen. - Jag ringde, men ni gjorde inget.

Så nu gör jag någonting.

Jag placerade en bomb på hans kontor. Den exploderar om...

- ...40 sekunder. - Vem är det?

Philippa. Philippa Paccard.

Nej, jag hinner inte dit före sju.

Jag har en del att göra här. Vänta på mig.

Vi ses hemma. Hej då.

Det är så högt.

För högt.

- Ursäkta. Jag väntar. - Nej, det finns gott om plats.

Förhör!

Namn?

Mitt namn är Philippa Paccard.

- Varför talar ni engelska? - Jag är engelska.

Jag har rätt att vittna på mitt modersmål.

Vad är det här? Vad i helvete sysslar ni med?

Hon är engelska.

- Än sen? - Vi behöver en tolk.

Nej, nej. Vi behöver ingen tolk.

Hon förstår allting. Hon förstår varje ord. - Sluta spela teater!

- Det är hennes rättighet. - Det ger jag fan i!

Ni ska lyssna på italienska, tala italienska och bekänna på italienska.

Ursäkta mig... Jag kan översätta.

Jag är kvalificerad.

- Namn? - Philippa Paccard.

- Födelsedatum? - Den 23 maj 1971.

- Födelseplats? Yrke? - Bristol. Jag är lärare.

Civilstånd?

Jag vet inte.

- Vet ni inte om ni är gift eller inte? - Jag var på väg att skiljas.

Det var för ett år sen, men min man dog under tiden.

- Blev skilsmässan klar? - Nej, han dog innan.

Ni är alltså änka.

Ni orsakade en explosion som kostade fyra människor livet.

- Fyra? - Ja, fyra.

Explosionen slet loss en hiss. Det var fyra människor i den.

En far och hans två döttrar och en femtioårig städerska.

Tre av dem dog genast. Den yngsta flickan dog på sjukhuset i natt.

Nej...

Ni är anklagad för att tillhöra en terroristorganisation-

-vars mål är att underminera staten, och för mord på fyra civilpersoner.

Var det bara fyra som dog?

- Räcker inte det åt er? - Nej... Jag menar på kontoret...

...mannen på kontoret. Jag placerade bomben på hans kontor.

Vilken organisation tillhör ni? Var fick ni tag på bomben?

- Vem ger er order?! - Ingen.

Er make, då?

Jag har ingen...

Jag har ingen make. Han är död.

- Hur dog han? - Av en överdos.

Ni vet allt det här.

Jag har ringt och skrivit. Jag har försökt få er att göra något i åratal.

- Vem ringde ni? - Hit. Till polisen.

- Vad ville ni polisen? - Jag ville tala med dem.

Jag ville berätta om mannen som kontrollerar narkotikahandeln.

Han studerade med min man.

På grund av honom dör barn varje vecka.

På grund av er dog fyra människor!

Det har inte med någon langare att göra.

Han är inte död.

Försök inte byta ämne. Ni ska svara på våra frågor!

Vem organiserade attacken? Var är er bas? Svara!

Ers nåd...

Skaffa hit en läkare. Skynda på!

- Ja, vad har hänt? - Hon svimmade.

Så ja.

Vakna nu!

Dra upp ärmen!

Var är jag?

Ni är hos polisen.

Vem är du?

Jag är polis.

Förlåt mig... Förlåt mig...

Nej, den här armen. Försvinn nu, jag behöver er inte.

Och stäng dörren! - Stilla nu.

Jag fick åka ner till polisen. Ja, de har henne.

Jag ringer dig senare.

Vi väntade på vår lärare i engelska-

-då kom vikarien och sa att hon inte skulle komma.

Vad är det med er, pojkar? Varför såna trista miner?

Hur har du haft det i dag?

Bra.

- Han berättade allt för mig. - Vad menar du?

Om min engelsklärare.

Filippo!

- Vad gör du? - Tvättar.

Jag blötte ner i sängen.

Blötte du ner i sängen? Det var minst tio år sen.

Vad är det?

Vill du inte berätta?

Jag är förälskad.

Ni säger att signor Vendice, vd för Ulcom Electronics, säljer narkotika.

- Varför skulle vi tro på det? - Vendice gick i skolan med min man.

Han var precis som alla andra, men sen började han sälja knark.

Han startade sitt företag, och nu har han gjort en industri av det.

Han gav min man rabatt.

Han ger till och med ungarna i min skola rabatt.

Han ger antagligen rabatt till polisen också.

- Hon säger att polisen får rabatt. - Vad är det ni säger?!

Jag har undervisat trettonåringar som redan varit på rehabilitering.

Det har varit dödsfall i skolan.

Jag har skrivit till er om det här. Hans företag är bara en kuliss.

Det finns inga noteringar om brev eller telefonsamtal.

Jag har kopior av breven hemma.

Först skickade jag dem, men sen gick jag hit med dem.

- Polisen gav mig mottagarbevis. - Vi ska kontrollera saken.

Polischefen?

Vi tar en kort paus.

Ursäkta mig.

- Hej, Filippo. - Hej.

- Jaså, du är i tjänst nu. - Ja, nu är det roliga slut.

Du går i din fars fotspår.

Ja.

- Jag behöver något urindrivande. - Javisst.

Förvarade ni breven till polisen i en grön bambuask?

- I översta skrivbordslådan? - Ja.

Sex brev till er man daterade åren 1994 till 1997.

Tre brev från förra året från er syster i England.

Två vigselringar och ett vykort från en elev skickat för tre veckor sen.

Det är allt.

- Nej. Nej, det stämmer inte! - Signora!

Signora, sätt er.

Vems namnteckning är det här?

Det undertecknades av polischef Pini.

- Har ni skrivit under det här? - Ja.

Signora Paccard, vi struntar i era fantasier, telefonsamtal, brev-

-er make och era elever. Vi vill ta reda på era riktiga motiv.

Vi vill ha information om er organisation. Namn och adresser.

Vi vill veta vem som gav er bomben. Vem hjälpte er?

Ingen hjälpte mig.

Jag har fått nog av era tricks. Vem gav er bomben?

Svara!

Jag hittade den i lägenheten efter att min man dött.

Jag antar att någon...

- Var det verkligen två barn? - Och deras far!

Och en femtioårig kvinna!

Vad är det nu som händer?

- Det är bara i det här huset. - Gå och se vad som händer.

I fickan.

- Vad är det som har hänt? - Jag vet inte, polischefen.

Jag skulle torka händerna och då gick en propp.

Det får räcka för i dag.

För henne till cellen.

Breven är inga problem.

Vi förstörde dem innan hon ens hann nämna dem.

- Nu, då? - Jag håller ögonen på henne.

- De tror att hon är en fanatiker. - Bra.

- Kan vi känna oss säkra? - Ja, för närvarande.

Men det vore inte så dumt om något hände henne.

Jag talade med min bror. Han är elva år och en av era elever.

Han sa att han tycker mest om er av alla lärarna.

Han sa att ni är en god människa. Det tror jag på.

Det är därför jag vill hjälpa er.

Om ni går med på det, spela in det, lämna bandspelaren i förhörsrummet.

Det finns en liten hylla under bordsskivan.

- Vad var det? - Det är en bandspelare.

- Man förstår ju ingenting. - Vänta lite.

Vi ska prova nåt annat.

Det är jag som tolkar åt er. Jag var där när doktorn behandlade er.

Ni kramade min hand hårt.

Jag går med på det.

På torsdag klockan tio får ni ont i magen.

Ni går på toaletten och återvänder efter några minuter.

Om ni hittar det jag lämnade åt er ger ni mig en signal.

Klockan elva mår ni dåligt igen. Gå tillbaka till toaletten.

Ni hör telefonen i korridoren ringa. Det slutar ringa när vakten svarar.

Då lämnar ni toaletten. Gå till hissen och åk ner i garaget.

Där går ni en halv trappa upp.

Ni lämnar byggnaden genom en liten dörr som leder ut på gården.

Där tar ni vägen som går runt gården och som leder ut på gatan.

Släng tröjan i en papperskorg och gå direkt till järnvägsstationen.

Jag kör dit på kvällen och hämtar er vid den bakre entrén.

Då får vi fundera på vad vi ska göra.

Jag tror att det blir något.

Och att det blir underbart.

Perfekt.