Mission Blue

För allt återvänder till slut till havet - till Oceanus, havsfloden,

som den aldrig sinande tidsströmmen, början och slutet.

- RACHEL CARSON FÖRFATTARE AV SILENT SPRING

EN DOKUMENTÄR FRÅN NETFLIX

Två månader efter det värsta oljeutsläppet i amerikansk historia

upptäcks en grupp valhajar i Mexikanska golfen,

mindre än 100 km från oljan.

Oceanograf Sylvia Earle leder en grupp forskare som följer hajarna

Titta.

Havet är fullt av valhajar.

Jag kan inte ens räkna antalet fenor.

Är vi vakna, eller... drömmer vi fortfarande?

De har levt här i miljontals år.

Vi är nykomlingar i deras omgivning.

Jag älskar att vara en del av deras värld.

De är helt oskyldiga till allt som människor gör.

Sedan oljeutsläppet har den här gruppen valhajar,

som är den största som nånsin observerats i norra golfen...

inte setts där igen.

Den här lilla besten ska med.

Så där. Tack.

De senaste åren har jag säkert varit på resande fot 300 dagar om året.

Jag håller många föredrag, ibland från morgon till kväll.

Jag vet inget annat som jag hellre skulle göra, förutom att dyka.

Är du inte radikal vad gäller att skydda världshaven?

Om jag verkar radikal är det nog för att jag ser saker som andra inte ser.

Om andra fick möjligheten att uppleva det jag har upplevt under min livstid,

det jag fått se när jag dyker,

och perspektivet jag fått genom tusentals timmar under vattenytan,

så skulle jag inte alls verka radikal.

Hon har med sina egna ögon sett

delar av världen som andra inte ens kan föreställa sig.

Sylvia Earle, landets främsta oceanograf,

utforskar djup som man trodde var omöjliga att nå.

Det är ett nöje att presentera forskaren, ingenjören, läraren och upptäckaren

dr Sylvia Alice Earle.

PASS USA

NATIONAL GEOGRAPHIC SOCIETY PERSONAL - SYLVIA A. EARLE

Jag kan se framför mig... en annorlunda värld,

en värld som har förändrats otroligt mycket bara under min livstid.

För sextio år sen, när jag började utforska havet,

trodde ingen att vi kunde skada det.

Då framstod det som Edens hav.

Men nu är det som ett förlorat paradis.

Det är inget gnäll,

det är så verkligheten ser ut.

MARITIME AQUARIUM ENTRÉ

Men det är också verklighet att vi kan rätta till saker och ting.

MARITIME AQUARIUM PRESENTERAR

NATIONAL GEOGRAPHICS SYLVIA EARLE 24 JAN. KL. 19.30

Var snälla och hälsa dr Sylvia Earle välkommen.

Vilken kväll som helst

kan man hitta Sylvia Earle i Norwalk i Connecticut,

i Stockholm i Sverige eller i Kapstaden i Sydafrika.

Hennes djuphet, Sylvia Earle.

I Peking, Belfast, Davos eller på Galapagosöarna.

EXPEDITION GALAPAGOS MARS 2010

Tänk på de förändringar som skett

i världen under en atlantisk soldatfisks 200-åriga liv.

Men de vet inte varför deras värld har förändrats.

Jag träffade henne på ett möte om havet.

Jag är scubadykare och älskar havet,

FISHER STEVENS DOKUMENTATÖR

ännu mer nu när jag träffat Sylvia,

men det är också människor som ni i det här rummet

som kan rädda havet.

Det som fiskades mest i världen och fortfarande fiskas mest i USA

är Alaska pollock, och den flyttar ut i Norra ishavet.

Tonfisken fiskas överallt.

BARBARA BLOCK, FIL. DR. MARINFORSKARE

Det gör att den hotas av utrotning.

Om vi inte tar hand om havet... spelar inget annat nån roll.

Jag har dykt mer än halva mitt liv nu...

men det är inget jämfört med henne.

Hon har utforskat havet sen innan jag föddes.

Vad häftig sköldpaddan var, Sylvia!

-Och hon kom tillbaka hit. -Ja!

Hon gick upp och tog luft, och återvände till samma plats.

Efter en vecka med Sylvia var jag fast.

-Fladdrar med halsen. -Fladdrar med halsen.

Hur kunde jag inte veta vem hon var förut?

Efter resan till Galapagosöarna

ville jag inte lämna Sylvias värld.

Så jag gjorde inte det.

-Är det hon? -Ja, det är det.

Där är hon.

Tack!

Vilken vacker plats.

Då insåg jag inte

att det skulle bli början på en treårig odyssé...

en chans att se havet med Sylvias ögon.

Sylvia, så snart jag träffade dig blev du en förebild för mig.

Allvarligt.

Berätta hur havet och naturen

blev en sån passion för dig.

Allt började i New Jersey.

Som barn var jag fri att leka i skogen

och vara ute hela dagarna och fjanta runt.

Ofta på egen hand.

Jag var ensam stora delar av tiden.

Min mamma var känd som grannskapets fågelkvinna.

Folk kom med skadade ekorrar, fåglar, grodor...

allt som behövde hjälp.

Pappa var oerhört skärpt och kunde fixa saker.

När jag var barn tog jag isär saker för att se hur de fungerade,

och han påminde mig alltid om att hålla reda på delarna

och att se till att ha koll på hur de skulle sättas ihop.

Vi tappar bort flera delar...

förlorar mångfalden av liv på jorden...

bitarna har bara försvunnit

och vi vet inte hur vi ska få ihop allt igen när de är borta.

När jag var tolv flyttade vi till Florida.

Först blev jag inte så förtjust eftersom jag gillade det andra stället så mycket.

Men Mexikanska golfen var ett fantastiskt, blått vatten

som bildade en näst intill mytisk plats som lockade till sig mina föräldrar.

Vissa ungar leker på gatan.

Andra har en trädgård.

Min trädgård var blöt.

Det var Mexikanska golfen. Den var underbar.

Det var då jag förälskade mig i havet.

Jag kunde se det. Höra det.

Lukta det. Röra vid det.

Plaska runt i det.

Jag älskade när sjögräs flöt i land i stora mängder.

Det var som att gå på zoo.

Det var kul att hitta små varelser, som små krabbor.

Man kunde ta upp dem och sen försiktigt lägga ner dem i havet igen,

och då skyndade de iväg.

Det var rena himmelriket för ett barn, för mig.

Det kommer alltid att vara så i mitt huvud. Det är ett paradis.

Just nu: En explosion och en eldsvåda

slukar en enorm oljerigg utanför Louisianas kust.

Förra veckans dödliga oljeriggsexplosion är ännu utom kontroll.

Det ökar farhågorna om att det är en blivande miljökatastrof.

Så länge som oljan flödar ner i golfen

blir det här bara större och större.

De har ingen aning om hur det slutar.

MEXIKANSKA GOLFEN APRIL 2010

Hur kändes det? Hur reagerade du först?

Det var en chock.

Och det blev bara värre och värre.

Tragedin var så klart människoliven som förlorades.

Och så den framvällande oljan som bara fortsatte.

1 OLJEBORRNINGSPLATS

När jag var barn i Florida

fanns det bara en oljekälla i Mexikanska golfen.

33 835 OLJEBORRNINGSPLATSER

I dag är de mer än 33 000.

Vi har alla utnyttjat förbränningen av fossila bränslen.

Kol, gas, olja.

Men till vilket pris?

WASHINGTON MAJ 2010

Jag kom hit för att tala för havet.

Vi lägger miljarder på att ta oss upp i skyarna...

OLJEUTSLÄPPET I MEXIKANSKA GOLFEN SYLVIA EARLE

och det betalar sig bra.

Vi har försummat havet och det står oss dyrt.

Det som är så imponerande med Sylvia

är att hon inte är rädd för att peka finger...

...och säga: "Ni vet vad ni gör och det är fel."

Hon är havets Jeanne D'Arc.

-Kör! -Hon går i främsta ledet

i kampen om att rädda havet.

De senaste årtiondena har hon gjort det till sin livsuppgift

JAMES CAMERON REGISSÖR, UPPTÄCKARE

att se till att alla förstår vad som pågår och varför det är viktigt.

Havet ger oss livet i sig.

Det här är en vändpunkt.

Om vi fortsätter som vanligt ligger vi illa till.

Hennes passion för havet har sin grund i att hon...

precis som jag och många andra som var unga...

i en yngre värld kring havet,

såg en mer livfull plats.

Det var...inte bara frustrerande.

Det var plågsamt.

För jag vet vad som finns i Mexikanska golfen.

Jag kunde blicka tillbaka till när jag dök i golfen,

när den var...

ett undervattensparadis.

Att veta att det var i farozonen, att det kunde vara i vägen...

för en...

en lavin.

Det är svårt att hitta ord för det.

Din bok The World Is Blue: How Our Fate and the Ocean's Are One...

Det är ett starkt uttalande. Delar jag och havet samma öde?

Jag lever inte i havet.

Jag har inga gälar.

Varför ska jag bry mig om vad som händer i havet?

Det är djupt, mörkt, folk drunknar i det

och det är fullt med hajar som vill käka upp oss.

Tittar du inte på Shark Week?

Jo, det gör jag. Men föreställ dig världen utan hav.

Då får vi en planet som liknar Mars.

Utan nåt behändigt livsuppehållande system.

Det mesta av syret du andas, som alla andas,

genereras av havet.

Och det absorberar mycket av koldioxiden.

På sätt och vis är vi alla havsvarelser.

Varje val, delfin, korallrev, eller vad som helst...

De behöver så klart havet, men det gör vi också.