24: Redemption

SANGALA, AFRIKA

Överste Dubaku, vi lämnar byn i detta nu, sir.

- Hur många har du? - Fem.

Bara fem?

När vi kom fram till fälten hade de flesta av pojkarna försvunnit.

- Jag behöver soldater, inga ursäkter. - Jag ska hämta fler, jag lovar.

För hit dem till mig.

Ni kommer att lära er strida som män. Ingen tvekan om det.

Denna kommer att göra er till starka små soldater.

Denna kommer att göra er fria.

Kom.

Ta den.

Hur får den dig att känna?

Stark, inte sant?

Kom.

Era föräldrar har gjort er svaga. Men general Juma kommer att göra er starka.

Han gör er starka så ni kan ta tillbaka landet från regeringen-

-och förrädarna som jobbar åt dem... Precis som dessa kackerlackor!

Den här kackerlackan, arbetar för regeringen och dess vita herrar.

- Hav barmhärtighet med mig, - De har tagit vårt land.

Men snart kommer det att bli ändring på det.

Snart kommer landet att tillhöra folket igen.

Soldat...

...du måste köpa vår frihet. Med blodet från denna kackerlacka.

Och du vet vad man gör med kackerlackor.

- Döda kackerlackan. - Döda kackerlackan!

Döda kackerlackan! Döda kackerlackan!

24 Redemption

Följande utspelar sig mellan 15:00 och 17:00

Alla händelser utspelas i realtid.

Sa jag inte åt dig att skruva upp luftkonditioneringen?

Jag gjorde det, sir.

- Vi behöver en deltagare till. - Hitta nån annan.

Vem kan hantera bollträt bättre än dig? Ingen kan det.

- Vi får inte gå till stan utan Benton. - Han oroar sig för mycket. Även du.

Desmond. Skynda er, annars åker bussen. Kom nu.

- Du är inte min far. - Jag är din bror. Gör som jag säger.

- Nej! - Dåså.

Lastbilen är här!

Jag stal den inte, jag lovar. Jag tittade bara.

Glömde dom här.

Den är mycket fin. Är den till en kvinna?

- Jag tänkte ge den till min dotter. - Har du en dotter?

- Ja. - Var köpte du den?

Rajasthan. I Indien. Du frågar mycket.

- Det tycker mr Benton också. - Det förvånar mig inte.

När var du där?

- I somras. - Innan du kom hit?

- Vart var du innan dess? - På olika ställen.

När ska du åka hem igen?

Jag ska inte åka hem.

Jag lovade de andra att jag skulle hjälpa till med att lossa lastbilen.

- Du kan behålla den. - Säkert?

Ja.

Willie.

Jag vill gärna ha tillbaka min kniv.

Willie. Lastbilen med förnödenheter är här. De kan behöva lite hjälp.

Titta vad Jack gav mig.

- Mycket fint. - Den är från Indien.

Jack, detta är Frank Tramell. Politisk tjänsteman åt ambassadören.

- Jag vet vem han är. - Han har några meddelanden åt dig.

- Jag har redan fått dem. - Vad är det med dig, Jack?

Senatkommiten har frågor om de olagliga arresteringarna-

-och tortyr av vissa fångar som varit under mr Bauers förvar.

Jag har kallat dig inför rätta men du har aldrig dykt upp.

Så se dig själv som delgiven.

Jag lovade dem att lossa lastbilen. Ursäkta mig.

Att inte mottaga en delgivning är ett federalt brott, mr Bauer.

- Du är förpliktigad att svara. - Ge dem då mitt svar...

Vill de ha mig i Washington, så får de komma och hämta mig.

Ambassadören sa att du och Bauer var tillsammans i specialstyrkan.

- Hur länge har han varit här? - I några månader.

Har han aldrig nämnt nåt om detta? Han har smitit undan i över ett år.

Över tre olika kontinenter. Ambassad- ören har i uppdrag att leverera honom.

- Nu förlitar sig ambassadören på dig. - Återvänder inte Bauer till USA-

-... självmant hämtar de honom. - Det vore ett misstag.

Du gör ett fantastiskt arbete här. Mellan malaria och alla krig,-

-så hade barnen inte en chans. Du ger dem nu ett anständigt liv-

-och det vore synd om du inte skulle få några bidrag längre.

- Hota mig inte, Frank. - Jag ger dig bara fakta.

Du är hans vän, prata lite vett med honom.

Här Jack! Tack, Thomas.

Där är han ju. Den mäktiga krigaren som bytte sitt vapen mot en skottkärra.

Vad gör du här? En botgöring för alla dina synder?

Du vill inte prata om det. Vem kan klandra dig.

Försiktigt, tappa den inte.

Regeringen kommer inte att hålla oss tillbaka mycket längre.

Förutom att vi har mer vapen än soldater som kan använda dem.

Vi måste invadera huvud- garnisonen från väster.

Det finns minfält här och här.

Då ska jag hämta fler små soldater för att undanröja dem.

Vår far skulle vara stolt, Youssou. Mycket stolt.

Du ska få dina små soldater.

- Detta är överste Dubaku. - Hodges här.

Jag hörde just lite bekymrande nyheter, överste.

Att rekrytering inte går som väntat. Du ska veta att mitt erbjudande står fast.

Jag har personal som står redo på andra sidan gränsen.

- De kan ge sig av inom en timme. - Det är inte nödvändigt.

Tänk efter nu. Jag erbjuder er professionella soldater.

-inga barn som du inte har haft tid att träna upp ännu.

Du har stått för vapen. Vi utkämpar vårat eget krig.

- Det är ju ert land. - Det kommer snart att bli det.

- Var det nåt annat, mr Hodges? - Be general Juma ringa mig sen.

- Jag ska underrätta honom. - Bra.

- Det är en envis jäkel. - Men det är trots allt hans land.

Men jag betalar för det.

Jag vill inte att transaktionerna ska kunna spåras, mr Nichols.

Inte av SEC, skattemyndigheterna, eller några av mina ex-fruar.

Du förstår väl?

John, vad vill du att jag ska säga? Du får stå ut och vara tålmodig.

Jag vet... Sluta! Det kommer att vända.

Jo, det kommer det att göra. Du måste ge det tid.

Och var... tålmodig. Okej, ja...

Okej, hej då.

Chris. Kan du komma in hit?

- Vem var det? - En klient.

Du måste avsluta Abu Dabi och Eritrea. Bränn alla uppgifter.

Sätt fart.

- Kan jag få prata med dig, Jack? - Visst. - Wille, hämta en last till.

- Du bör ta dig en titt på detta. - Behövs inte. Jag vet vad som står.

Oroa dig inte, Carl. Jag är borta innan det blir mörkt.

Jag ber dig inte åka härifrån, Jack. Jag vill bara att vi kan pratas vid.

Tramell säger att delgivningen har varit efter dig i över ett år.

- Förr eller senare hinner den ikapp. - Jag tänker inte återvända.

Det säger jag inte. Det måste bli trött- samt att se sig över axeln hela tiden.

- Det kommer att göra dig galen. - Jag har redan betalat tillbaka.

Allt som jag har kvar är min frihet, och den ska dem inte beröva mig.

Och vad är detta för typ av frihet? Du är på rymmen hela tiden.

Vad vill du jag ska säga, Carl?

Jag vill att du litar på mig, Jack. Jag är ju din vän.

- Förlåt mig. - När du ringde upp mig-

-för första gången på tio år, hoppades jag att du ville ha mer än ett ställe att bo på.

För att hitta ett sätta att förstå sig på allt. Det är helt normalt.

- Speciellt för folk som oss. - Förutom att du hittade ditt kall.

Ja...

Carl?

Carl! Jag menade bara att det annorlunda för mig.

Är inte säker på att detta är mitt kall. Men jag har hittat ett sätt att leva.

Det tog lång tid. Det första jag fick göra, var att sluta fly.

Jag menade det jag sa, Jack. Du kan stanna kvar här.

Oroa dig inte för Trammell. Utrikesdep- artementet är inte de enda med pengar.

Jag uppskattar vad du försöker göra. Men det är mitt problem.

Och jag vill hålla dig bort från det.

Vad du har gjort här... Vad du gjort för pojkarna är värt att skydda.

Vi vet båda två att det är bättre om jag lämnar det här stället.

- Jag är ledsen, Jack. - Jag också.

Jag också.

- Tack ska du ha, Carl. - När som helst.

Du sprider rykten och startar panik över en liten bagatell.

- Det är inga rykten, så är det. - Du vet inte vad du pratar om.

- Juma tar våra barn. - FN har inga bevis för det.

- Vad vet du om det? - Vad på går här?

Thomas prata bara skit. Han sprider rykten om Juma.

"Rykten"? Det är inga rykten.

Jumas soldater har korsat gränsen och stjäl våra barn.

Juma har varken soldater eller vapen. Alla känner till det.

Min kusin saknas. Han gick till mark- naden igår och har inte återvänt än.

Kanske var vapensmugglare som tog honom, eller från diamantgruvorna.

- Min bror är i stan med James. - Nu har du upprört pojken också.

Han borde vara orolig. Allihopa borde vara oroliga.

Sluta upp, båda två. Avsluta arbetet så ska jag se vad jag kan ta reda på.

- Visst, men du slösar bara bort din tid. - Ni fick inte åka till stan utan lov.

Desmond lyssnar inte på nån. Han skulle gå och spela fotboll.

Det finns en plan på andra sidan bron.

- Jag är snart tillbaka. - Benton!

Är du verkligen oroad över det här? Hade Juma gjort nåt borde vi hört det.

Antagligen, men detta är Sangala. Och jag tar inga onödiga risker.

- Vad gör du? - Inget.

- Vadå "inget"? - Nej, inget.

Oj, vad stark han är. Han kastade iväg bollen.

Tigger du om stryk? Gå och hämta bollen.

Spring!

Ni är nu soldater i folkets frihetsarmé. Ni får nu äran att kämpa emot imperialister-

-tills vi har tagit tillbaka vårat land.

Samuel säger att ni är från den amerikanska skolan i Okavango.

De där amerikanarna gör vårat folk till slavar. Vi kommer att befria er.

Och vi ska befria de andra barnen så de också kan bli soldater.

För bort dem.

- Vad heter du? - Sive.

- Högre. - Sive!

Är du en bäbis, Sive?

Jag ställde dig en fråga. Är du en bäbis?

- Nej. - Bra, för vi behöver soldater.

Inga bäbisar som kissar på sig.

Sluta gråta annars gör jag det åt dig.

- Kommendören! - Sätt dem i bilen!

Vad gör du?! Din idiot! De gör ingen nytta när de är döda!

Med invigningen om mindre än två timmar, ska president Daniels-

-träffa sin efterträdare för en sista information innan övergången.

Deras respektive grupper har arbetat tillsammans i flera veckor-

-för att garantera en stilla övergång.

Titta inte på mig på det viset.

- Borde inte du klä på dig? - Vi har gott om tid.

Sluta.

- Hallå? - Jag behöver prata med dig.

- Chris? - Jag tror vi har problem.

- Tar du droger igen? - Det gäller inte det.

- Du svarade inte på min fråga. - Jag kan inte...

Jag kan inte prata om detta på mobilen. Skulle vi kunna träffas?

- Nu? - Ett ögonblick, Rog.