The Lost City of Z

CORK I IRLAND, 1905 BRITTISKA ARMÉNS KASERN

Percy! - Titta på honom på sin häst.

Vinka till far.

Mina herrar. Hjortarna ska levereras till ärkehertig Ferdinand ikväll på galan.

Jag förutsätter att ni utmärker er under jakten. Lycka till.

- Fick ni ingen gungstol till hästen? - Ni får bära mitt vapen ikväll.

Det kan du lita på.

Kom igen!

Major! Det finns ingen stig där!

Major!

Duktig gosse.

Han fick honom.

- Väl ridet, major. - Utmärkt skytte, sir.

Skogen är rena döden för hästarna.

- Skål för döden, livets största källa. - Man lär skåla för er på galan.

Här kommer de. Min make.

- Pappa klarade det. - Kom hit med dig.

- Bra jobbat, pappa. - En dag ska du och jag jaga ihop.

- Vi kommer att bli sena. - Gud, den här förbannade saken.

Ni måste vara nöjda med er själva, ni män -

som tvingar oss att bära så hemska saker.

- Du har i alla fall inte byxor. - Det hade jag gjort om jag kunde.

Jag vet.

- Nå? - Riktigt vacker.

Riktigt vacker? Vad är det? Vad är på tok?

Du tog hjorten, blickarna riktas mot dig.

Jo, älskling, jag blir den ende mannen där ikväll med min grad...

- ...som är odekorerad. - Det spelar väl ingen roll nu?

Minister Bryce kommer på galan.

"Major Fawcett, ni har ju inga medaljer."

"Herr Bryce, jag är upptagen med att lära gamla soldater att sikta på stubbar."

"Nej, tack. Inga medaljer för mig, sir."

Säg mig, vem är denne minister Bryce när han är hemma?

Den siste här som rimligen kan hjälpa oss att rycka framåt.

Jag förstår.

Jag börjar bli äldre, Cheeky. Jag börjar sörja de förlorade åren.

Jag vet att det är löjligt med medaljer.

Detta kan bli vår sista chans.

- Minister Bryce, major Fawcett. - Det är en ära, sir.

Minister Bryce, fru Bellamy.

Major och fru Percy Fawcett.

De skålar för bytet utan dig.

Vilket vackert djur.

Men jag dansar med dig, så jag vinner på det.

- Får jag ta över, major? - Jag förhastade mig visst.

Överste.

- Förresten, vem fällde djuret? - Det var major Fawcett, herr minister.

Vi får bjuda in honom på supén.

Han har tyvärr haft otur i sitt val av förfäder.

Jag förstår. Säg mig, hur står det till med Lady Bernard?

MARS 1906

Inte fler än 20 lådor, korpral.

- Skynda på, mannar. Ta i nu! - Fawcett!

Skynda på nu.

- Sir? - Ni ska till geografisällskapet i London.

- Geografisällskapet, sir? - En stor expedition ska företas.

Det låter som ett storartat äventyr.

Tack, sir.

KUNGLIGA GEOGRAFISÄLLSKAPET LONDON I ENGLAND

Tack.

- Major Fawcett, sir. - Javisst, ja. Stig på.

Sir George Goldie, sällskapets ordförande. Herr John Scott Keltie, vår sekreterare.

Hur står det till, major?

Våra vägar korsades visst aldrig när ni arbetade här förr?

Nej, sir. Jag var förmodligen uppslukad av studierna.

Självklart. Varsågod och slå er ner.

Militären verkar ha posterat er på många olika ställen.

Jag har tjänstgjort i Ceylon, Hongkong och nu senast i Irland.

Som ni ser har jag förflyttats ganska mycket inom imperiet.

Major, vad vet ni om Bolivia?

- I Sydamerika, sir? Bara det jag har läst. - Då kan ni inte veta så värst mycket.

Det här är vår bästa karta över Bolivia.

Den är rätt kal, som ni ser. Vi vet inte mycket om det.

Ett land fullt av vildar, men det finns gummiplantager i hela Amazonas.

Väldigt lönsamma.

Bolivia och Brasilien tvistar om var gränsen går.

Priset på gummi är så högt att ett krig kan bryta ut.

Förstår ni?

Ja, sir. Men jag förstår inte vad det har med mig att göra.

Vi kommer till det. Inget av länderna godtar en karta ritad av det andra -

- så de har ombett oss att agera skiljedomare.

Att ni gick ut kartritarkursen här med beröm...

- ...fick oss att överväga er. - Jag förstår.

- Mina herrar, får jag vara uppriktig? - Varsågod.

Mina kartritardagar ligger bakom mig.

Ärligt talat så hoppades jag på en stationering där jag skulle få strida.

Majoren, då. Det här är långt mer än bara kartritning.

Ni ska utforska djungeln. Det är en otroligt krävande miljö.

Hemska sjukdomar, mordiska vildar. Resan kan mycket väl kosta er livet.

Ni blir åtminstone borta i flera år.

Men lyckas ni så skulle denna bedrift ge er militära utmärkelser.

Till och med rentvå er släkts goda namn.

Vet ni att vi kände er far?

- Gjorde ni? - Ja.

Inte jag.

Den var hemsk, karlns kärlek för supande och spel.

Men, som sagt. Lyckas ni med detta, så kan er lott här i livet förbättras.

Avsevärt.

Jag har aldrig sett en hjärna byta färg.

- Inte så. - Den ser stor ut. Som en stor hjärna.

Och den är rund. Den ser ju rund ut i den.

Jack, kan du gå och leka? Jag vill prata med din far en stund.

Plockar du en blomma åt mig?

Ska jag kasta bollen åt henne?

Klara, färdiga...

Jag visste det!

- Jag visste det. - Han känner dig inte när du återvänder.

- Men jag vet att du måste fara. - Ja.

Jag har något att berätta.

Jag tror att jag är med barn igen.

Jag vet att jag är med barn igen.

Var inte ledsen. Jag är en självständig kvinna.

Jag har märkt det. Cheeky, min älskling.

Jag vet att det är en uppoffring för oss alla, men det är värt det.

Det tvekar jag inte på.

APRIL 1906 S.S. PANAMA, ATLANTEN

Hör på! Du fuskar!

Om du inte lägger av, så dödar jag dig!

Jag skär halsen av dig! Fuskar du i kortspel igen, så är du död!

Vem är du? Vad vill du?

Henry Costin. Jag svarade på er annons i "The Times".

- Jag är er adjutant. - Herr Costin?

Vi har varit till sjöss i en vecka, varför presenterar ni er först nu?

Jag ville se att ni var mogen uppgiften, sir.

Är ni berusad, herr Costin? Det verkar sannerligen så.

Tja, lite kanske jag har druckit.

Jag har ett rekommendationsbrev.

Jag är skicklig med både gevär och pistol.

- En tapperhetsmedalj. - Väldigt imponerande.

- Har ni familj? - Ingen alls.

- Jag förstår. Ingenting att förlora. - Men det har alltså ni?

Herr Costin, jag ska vara tydlig.

Mitt rykte som man vilar helt på vår framgång.

Ni lär märka att jag är villig att offra allt.

Därför insisterar jag...

Ni har helt rätt, sir.

- Vi behöver alla era styrkor. - Förstått.

Vi är upptäcksresande nu.

POLAREXPEDITIONENS HJÄLTE

Vi fick just telegram.

Vi har fått order att rita ut Rio Verde och hitta dess källa.

Den utgör en viktig del av gränsen mellan Bolivia och Brasilien.

Vi börjar på platsen Fazienda Jacobina, som inte finns med på kartan.

Jag känner till Fazienda Jacobina. En gummistad. Den ska vara förtrollande.

Verkligen? Då kanske ni inte är helt oduglig.

Nu är tiden knapp. Kriget hotar.

Så ni, jag och några åsnor ska förhindra ett krig?

Ni och jag måste kunna lita på varandra.

- Ingen av oss överlever detta ensam. - Det har ni rätt i.

- Vad läser ni? - En dikt från min fru. Av Kipling.

- Den heter "Upptäcksresanden". - Så passande.

- Vill ni höra den? Det är långt kvar. - Varsågod.

"Inget vett i att fortsätta Vid jordbrukets rand."

"Så sade de, och jag trodde dem Plogade marken och sådde säden"

- "Byggde lador och reste stängsel..." - "...vid en liten gränspost".

"Gömd nedanför kullarna där stigarna tar slut."

"Tills en röst, stark som samvetets, skanderade om ostoppbar förändring"

"I en enda oändlig viskning repeterade den dag som na."

"Något ligger dolt, gå och finn det Ta en titt bortom bergen."

"Något har gått förlorat utom sikte, förlorat och väntar på dig."

"Ge dig av."

JULI 1906 ICKE KARTLAGDA ÖSTRA BOLIVIA

29 grader och 16 minuter söder om ekvatorn.

29 grader...

...och 16 minuter.

Den här ormen ser dödlig ut.

Vi är nog lite för engelska för djungeln.

Främlingar i ett främmande land.

Välkomna till Fazienda Jacobinas operahus -

- som finns tack vare baron De Gondoriz och gruvföretaget Inca.

Varsågoda, ta era biljetter.

Tackar.

Svart guld! Gummit flödar!

- Major Fawcett? Är det ni? - Ja.

Välkommen till Fazienda Jacobina. Vicekorpral Manley. Guvernörens talesman.

Ni behöver inte stå i givakt. Ett handslag räcker. Detta är herr Costin.

Jag beklagar de dåliga nyheterna, men jag har fått telegram från gränskommissionen.

- Fortsätt. - De råder er att avbryta uppdraget.

- Det har blivit alltför farligt. - Var är myndighetskontoret?

Sir? Myndigheterna, sir?

Ni lämnade myndigheterna bakom er för längesedan.

I så fall får ni telegrafera dem.

Informera dem om att vi inte avbryter, utan fortsätter som planerat.

- Hur snart kan ni skaffa en indianguide? - Jag hade en indianguide, sir.

Vad hände med honom?

Var han rädd för hårt arbete?

Inte direkt, sir. Jag kan inte påverka det.

Ni får tala med baron De Gondoriz som driver gummibolaget här.

God kväll, baron. Tack för att ni tar emot.

Vi är från den brittiska armén.

Vi ska bege oss uppför Rio Verde och behöver några av era mannar.

I utbyte utlovar jag väldigt goda relationer med mitt land.

Håll dem kedjade, de är opålitliga. De behöver ett kok stryk då och då.

Vill ni vara så vänliga?

Så ni ska uppåt floden?

Ja, för att kartlägga.

Jaha.

Ingen kommer tillbaka därifrån.

Någonsin.

- Duger slaven åt er? - Ja.