The Last Thing He Wanted

NETFLIX PRESENTERAR

FÄLTANTECKNINGAR:

ANTAL DÖDA? ENLIGT RAPPORTER 800 - 1 000

BEVÄPNADE REGERINGSSTYRKOR: "VÅRA ORDER ÄR: INGA ÖVERLEVANDE"

HALSHUGGNINGAR, LÖNNMORD, BRÄNDA

BARA EN KVINNLIG ÖVERLEVANDE; ?? MANLIGA ÖVERLEVANDE

FRIHETSFRONTEN FÖRSÖKTE SKYDDA BYARNA LOS TORILES, JOCOTE AMARILLO, CERRO PANDO

SÅ MYCKET VAPEN - VARIFRÅN?

MEDLEM UR ATLACATL-BATALJONEN: "JAG VILL INTE DÖDA BARN"

DE DÖDADE KVINNORNA OCH BARNEN

BYBOR ANKLAGADE FÖR ATT SAMARBETA MED GERILLORNA (FMLN)

SPECIALFÖRBAND + GUERRERO/ CAMPESINOS OCH FMLN

HEMLIGT SPANINGSUPPDRAG DOKUMENTERA MASSAKER

FARLIGT REGERING MEDVETEN OM VÅR NÄRVARO

LÄMNA IN VIA TELEX DIARIO, +/- 2 DAGAR

1982, MORAZÁNDEPARTEMENTET, EL SALVADOR

Det har hänt tunga saker på sistone.

Först ville jag veta vem.

Vem valde pengar över liv...

...stål och bly över blod och själ?

Vem förbisåg...

...de levande?

Vem lät avstånd och basala olikheter avgöra

vems män som skulle få förblöda, och vems som skulle räddas?

Vem är krigsgrisen?

Vem är profitören?

Vem är det kalla hjärtat, den tomma själen?

För det andra... För det andra ville jag veta varför.

Ett tag trodde vi att tid var pengar.

Tar man sig tid så kommer pengarna.

Allt händer fort. Ta den stora sviten, konferenstelefonerna.

Rumsservice och parkeringsservice.

VIP-service. Ute vid nio, tillbaka till ett.

Ladda ner all data.

Länka upp med Prag, starta telefonkonferens.

Sälj Alliedsignal, köp Cyprus Minerals, använd ledningens taktikbok.

En konstant nyhetscykel.

Få nyheterna först, slumra bort allt överflödigt.

Någonstans i slummern släppte vi en last.

Någonstans i slummern förlorade vi infrastruktur...

...förlorade överflödiga system, förlorade specifik vikt.

Viktlöshet tycktes vara säkrare.

Viktlöshet tycktes låta oss vinna över både klockan och själva känslan.

Men...

...jag hade fel.

Jag inser nu att klockan tickade.

Jag inser nu att vi inte upplevde viktlöshet

utan vad som intressant nog beskrivs på sidan 1513

i 15:e upplagan av Merck Manual som en utdragen reaktiv depression.

En sorgereaktion...

...på ett uppbrott från bekanta miljöer.

Jag inser nu...

...att miljön vi lämnade...

MASSAKER I MOZOTE

...var känslan av rikedom.

Jag insåg det inte då.

Det borde ha väckt misstankar.

Det borde ha bearbetats.

Varningstecknen fanns där, varningstecken som vi borde ha uppfattat

bearbetat och ställt i samband med det allmänna läget.

Men vi gick fort fram.

Vi hade packat lätt.

Vi var yngre.

Jag var yngre.

Det kan jag inte svara på, men vi kan titta på det.

Men de åtgärder vi har tvingats vidta i området är uppenbarligen berättigade.

Handeln med Japan är komplicerad, men det enkla svaret är

att vi hoppas att Japan i och med skiftet från en distinkt liberal struktur

till en konservativ sådan ska förändras från sina nationalistiska tendenser

till ett system mer i linje med frihandel med Nordamerika.

Inte bara med oss, utan även med Kanada.

Vad har jag missat?

-Hittills, ingenting. -Varför är jag inte förvånad?

Våren är tydligen en bra tid att prata med Japan ansikte mot ansikte.

Körsbärsblommor, tempel på Mount Fuji.

Internationell diplomati...

...känslan är att vi rör oss i den riktningen.

Vi har tid med en fråga till.

Okej, Atlantic Post.

Ja, tack. Elena McMahon.

Ni sa avseende Stillahavsområdet: "Vi har förlorat så mycket mark."

Vad säger ni om att CIA lägger ut undervattensminor i nicaraguanska hamnar?

Har ni kontroll över operationerna i Nicaragua?

Ingen kommentar.

Kan ni inte kommentera att vi minerar hamnar?

Varför protesterar ni inte när stora farleder blockeras

när ni säger er vilja förbättra handeln?

Det får du fråga contras om.

Sir, till och med presidenten har sagt på tv, och jag citerar:

"Jag tillhör också contras."

Hör här...

Det verkar som om deras syfte kan vara att på något vis påverka handeln i landet.

På uppdrag av Washington?

Igen, det kan inte jag svara på.

Mina damer och herrar, vi måste beakta tiden.

Herr utrikesminister, tack för att ni kom hit.

Tack för att ni tog er tid under lunchen.

-Vi på pressklubben tackar för era frågor. -En pressad Shultzy.

Räddad av klockan.

Hedersgästen är FN:s generalsekreterare Javier Pérez de Cuéllar.

Tack för att ni kom hit.

Inte ens med tång, Treat. Fan heller.

-Men vi behöver ett narrativ. -En story?

Vi vet båda två vad som händer där.

Det är ännu en manipulering som jag ska brottas med å deras vägnar.

Nicaragua är en cancersvulst i vår egen landmassa

och den måste skäras bort.

Tiden rann ifrån oss.

Så länge folk litar på att vi verkar för stabilisering i regionen...

...är det bara bra. Vi behöver bara fortsätta så.

Det här exploderar snart i någons ansikte, och det ska inte bli mitt.

Det där får ni lösa.

Tro inte att er röst inte behövs. Gå och rösta.

Och ta andra med er...

-Hej, gumman. -Hej.

Hur var begravningen?

Det var inte precis någon begravning.

Jag åkte bara hem till morfar Ward, och han visade en urna med mormors aska i.

Var du ledsen?

Ja, något åt det hållet.

Varför inte ledsen? Varför bara något åt det hållet?

Jag tänkte mycket på dig.

Det gjorde mig tacksam.

Gjorde det?

Hur då?

För att du är så lik din mormor.

Ditt leende, dina ögon.

Det fick mig på bättre humör.

-Jag önskar att jag hade kunnat följa med. -Gör du?

Ja.

Vad gör du just nu?

Jag vill ha lechón från Versailles.

Gumman, jag också.

Men vet du vad?

Du ska få lechón från Havanna så fort de har en ledig tjänst åt mig.

Okej. McMahon?

-Jag lämnar in inom en timme. -Kom hit. In med dig.

Stäng dörren. Sätt dig ner.

Hur gick det med din mamma? Är allt okej?

Ja, det är ingen fara. Vad står på?

Byrån i Centralamerika kommer inte att öppna igen.

Säger vem då?

Snälla, börja inte...

Jag har försökt övertyga alla sen vi lämnade San Salvador för två år sen.

Vi har identifierat patroner, flygfält och krigsmateriel. Enligt min källa...

-Den okända. -...som ska träda fram!

-Han är legitim. -Kom igen.

Jag konfronterade Shultz om minorna. Han sket på sig.

Om jag gör sånt härifrån, tänk vad jag kan göra där.

-Jag flyttar dig till kampanjen. -Nej! Du har ju ett rum fullt. Joanne?

-Hon har stukat foten. -Chris då?

-Han gör Joannes jobb. -Anlita en frilans.

Du kan inte göra så här.

Jag måste frysa hela byrån, inte bara dig.

Frysa byrån?

Vår rapportering om Centralamerika har pekats ut som för medkännande.

Säger vem då?

Grant var här. De får påtryckningar från Capitol Hill.

De håller ju på att bli avslöjade. Det är själva grejen.

Kanske det, men de kan sabba slutresultatet.

Du vet att Grant umgås med affärsmän

politiker och lobbyister. Han slutar inte för din skull.

Ibland handlar det bara om affärer.

Nej, det handlar om folks liv. Vi kan inte bara blunda.

Det har ringt oavbrutet.

-Har du pratat med Stewart? -Jag har fått nog. Du sa upp dig, va?

-Säg att du sa upp dig. -Jag ska på semester.

Herregud, Alma. Han har frusit byrån, för helvete.

Vet du hur många månader jag har samlat på mig?

Det är skrämmande.

Kom igen. Tror du att jag tänker sluta? Allt kommer att fortsätta.

Vi behöver bara inte lämna in några nyheter på ett tag.

Fundera lite. På kampanjen hamnar du mycket närmare mittpunkten.

På och av flyget, in och ut ur vissa rum.

McMahon.

Hallå.

Ursäkta att jag stör, men jag har försökt nå din mamma

och skitstöveln hon bor med vägrar att ge henne luren.

För att han inte kan.

Jag är på genomresa. Vi kanske kan ses om en stund?

Jag är på jobbet.

Ja, det var dit jag ringde.

Pappa, jag är upptagen.

Jag kan vänta till halv sex. Kom till Madison.

Nej, pappa. Jag...

-Policyn är en katastrof. -Inte policyn.

Fortsätt snacka skit.

-Har ni problem? -Pappa...

Vi har inga problem.

Pappa...

Fikusar.

Där har du fel.

Jag märker...

...att du köper hela paketet här.

Du är bra på att anpassa dig, precis som din mor.

Kom igen, Ellie. Vi kan väl fira tillsammans?

-Är det här ditt firar-humör? -Kom igen. Jag har en stor affär på gång.

Går det här i lås så kan du få ärva något.

Ursäkta?

Vad vill du ha?