Return to Paradise

De var mina två bästa vänner i hela världen. I fem veckor.

Vi träffades av en ren slump.

Jag, en lodis från Brooklyn med fejkat flygbonus.

Tony Croft var en gullgosse från Harvard School of Architecture.

Vi träffade Lewis McBride, långhårig greenpeacare och trädkramare.

Planen var att festa tills pengarna tog slut i Malaysia.

Det var ett paradis med rom, tjejer och bra och billig hasch.

FRÅN HIMMEL TILL HELVETE

Jag förstår inte ett ord av vad du säger till mig.

Det här är den bit jag gillar sämst. Den pratiga biten.

- Förstår du vad jag menar? - Hm.

Gör du?

Gomorron. Hur är läget?

Har du sovit gott, din drömmare?

Varför gjorde du så där?

Det är min sista dag, Lew. Vi har en del att göra.

- Det borde inte vara din sista dag. - Så sant.

Du kanske borde klippa dig.

- Jösses! - Du är uppe tidigt.

- Vad är det här för en fest? - Min fest.

Din fest?

Ja, det är dina aggressiva instinkter. Jag kan höra dem.

- Är ni från Amerika? - "Har ni stålar?" på malajiska.

- Ja, vi är från Staterna. - Har ni kul här?

Det kunde vara bättre.

Hör här, jag har nåt extra för er.

- Jaså? Vad då? - Jag har en speciell animalisk brygd.

- Vill du ha? - Animalisk brygd?

Bästa potensmedlet. Stake hela natten. Vill du ha?

Det låter smärtsamt. Nej tack.

- Jag vill kolla det. - Du vill kolla det.

- Din vän? Vill du kolla det? - Javisst.

- Bra, följ med mig. - Jag berättar om det senare.

Just det, det här är bra. Det är jättebra.

Det här verkar inte vara det bästa apoteket.

Tjäna! Tjäna, polarn!

- Speciellt till er. - Det här är bra.

Bra grejer. Äkta vara. Bra. Jättebra.

- Det är noshörningshorn, va? - Klyftig man.

Noshörningshorn bra. Amerikan och japan gillar det.

- Vad gör du? Kom igen. - Du tar det. Hör på.

Kvinna gillar det. Du får stake. Bra.

Även om det funkar... Lyssna på mig.

Även om det hade funkat så mördar ni en hotad djurart.

- De fattar inte det. - Hör på.

- Du vill tjäna stålar... - Tio dollar! Tio dollar!

Inga våldsamheter. Jag snackar med dig.

Hör på!

Hallå där! För helvete!

Vad i helvete sysslar du med?

Stick härifrån, för helvete!

- Far åt helvete, din lille skit! - Ta det lugnt.

Sluta rubba cykeln. Du måste balansera den.

- Sakta ner. - Det här är en brant backe.

Bromsa!

Hur är det? Går det bra?

Klarar du dig?

Herregud. Det var som helvete.

Tack för hjälpen, grabbar.

Tänker du leda den till Pinang?

- Släpp ifrån dig cykeln. - Jag släpper den inte.

Handpenningen är värd fem gånger mer än cykeln.

Varför leder du den jävla cykeln?

Det är hans sista cykel, hans levebröd.

- Du är rubbad. - Ni kan väl hjälpa till.

- Det hade gått fortare. - Jag leder den.

Jag leder skrället. Här.

Tack.

Vet ni vad?

Bra skjutet, Sheriff. Jättebra.

- Lysande. - Nu sticker vi hem. Kom igen.

Vänner för livet.

- Ni måste ge mig era adresser. - Ja, och ge mig din.

När jag får min, så ger jag dig min adress nere i Borneo.

- Var då? - Borneo.

Har du en tjej där?

Nej, men jag har projektet "Återanpassa orangutanger".

- Vad då för projekt? - En grupp som räddar orangutanger

som har hållits som husdjur och återanpassar dem.

Jag ska jobba som frivillig.

Om aporna måste räddas av människor är de körda.

Strunta i honom. Han svärtar alltid ner nån.

- Det är lugnt. - Och du, gullgossen?

Du kan inte vänta med att bygga allt det där i New York.

Skyskrapor. De blir jättevackra. De rör vid molnen.

Ni fattar inte hur bra ni har det just nu och just här.

Ni är så uppfyllda av era ljuva liv att ni missar vad som händer just nu.

Fattar ni vad jag menar?

Vi har fullmogen hasch.

Vi har kokosnötter fyllda med rom.

Vi har fina tjejer som gillar oss för att vi är långa amerikaner.

- Några av oss. - Och ni har varma och lugna vatten.

Det är precis som Guds eget badkar.

Tänker du verkligen stanna här för att rädda gorillorna?

- Ja. - Det är schysst.

Helschysst, Lew. Helschysst.

Du låter intresserad. Vill du haka på?

Flyget går i morgon. Jag kan inte ändra biljetten.

Tänk på saken.

- God morgon. - Hej, god morgon.

- Hur känns det? - Bra.

Nå? Blir det civilisationen och missnöjet

eller du och jag och aporna?

Jag är nog inte skapt för sånt, Lew. Det är din grej.

För att vara ärlig... Jag är inte av det virket.

Jag tycker att du har fel när det gäller dig själv, men...

- Ge järnet. - Vart ska du?

New York kallar hem dig. Martinis, söta tjejer, Yankees.

Eller vill du stanna här?

Rök inte allt på en gång.

Behåll det. Jag har Tonys.

Jag skulle inte resa ut med Excedrin.

- Varför köpte vi så mycket hasch? - Det var så billigt.

Så nu har stunden kommit, polarn.

- Vi ses. Lycka till. - Jag kommer att sakna er.

Skitsnack. Du hittar schimpanser som är sötare än vi.

Din skit.

Sköt om dig.

- Vi syns. - Visst.

Lycklig resa.

TVÅ ÅR SENARE

Hör här, Gaby. Ja.

Visst. Vet du vad?

Nej, jag kan bara inte prata om nåt just nu.

Hör här... Nej, jag har ingen lust att diskutera det här just nu.

Jag har två personer där bak. Jag jobbar.

När skiftet är över så ringer jag. Då kan vi äta en bit.

Det där är min trafikledare. Jag måste sluta. Hej då.

Hallå, det är nummer fyra.

Kan du hämta vid Stanhope?

En dam som heter Eastern bad om dig.

Eastern? Javisst. Vart går körningen?

Det sa hon inte.

Jävlar!

Jag ber om ursäkt för stoppet, men jag hoppas att ni hade bältena på.

Ja, då är vi framme.

Här. Ta den.

Ett nöje att få köra er, mr Homer.

- Ravitch. - Hej, det är Sheriff.

Vad är en skilsmässoadvokat värd för dig?

Småslantar. Jag är singel.

Även om han pippar och blir dyngrak när hans fru inte är med?

- Det är en annan sak. - Kan du inte hitta ett annat skrivbord?

- Två lakan. - Du är en billig jävel.

- Fram med en penna. - Ursäkta mig.

Nå, låt mig höra.

Tack.

Är vi på väg till nåt ställe?

Kan vi bara köra runt parken en stund?

Det ska bli. Runt parken.

Jag har aldrig kört dig. Jag minns ansikten.

Går det bra att röka i bilen?

Det är det enda stället i stan där man fortfarande kan röka.

Så vem rekommenderade mig?

- Kalla mig Beth. - Så vem rekommenderade mig, Beth?

- Lewis McBride. - Lew?

Sa han att du skulle kontakta Sheriff?

- Hur visste du var jag fanns? - Lew sa att du bodde i Brooklyn.

- Du borde stå i telefonkatalogen. - Jaså?

Och jag borde sitta fast i Brooklyn, och det gör jag helt klart.

Var är Lew? Är han här i stan?

Sheriff, den dagen då du och Tony lämnade Pinang

dök det upp en man som letade efter en cykel som ni hade hyrt.

Han hade polisen med sig.

De hittade inte cykeln, men de hittade 104 g haschisch.

En del var gömt i baracken och en del bland soporna.

Herregud. Och Lewis fick ta hela smällen?

Ja, han har suttit inne de två senaste åren.

Herregud. Milda makter.

Vilken mardröm det måste vara.

Sitter han fortfarande i fängelse?

- Ja, i åtta dagar till. - Om jag bara hade vetat det tidigare.

Även om jag inte kunde göra nåt, men...

Han släpps åtminstone om åtta dagar.

Så är det inte. I Malaysia räknas alla med över 100 g haschisch

som langare.

Langare? Som om de handlar med det?

Sheriff, för att Lewis inte ska räknas som langare

måste du och Tony återvända till Pinang och ta på er er del av ansvaret.

Och jag och Tony? Vad händer med oss?

Överenskommelsen säger att om ni återvänder, så får ni tre år var.

Om en av er återvänder blir det sex år.

Vänta. Är det tre? Är det sex?

Snälla du, säg hela meningen.

Du snackar om tre år i fängelse. Sex år i fängelse.

Låt mig tala klartext. I Malaysia döms langare till döden.

Herregud, för en ynklig kaka hasch?

- Så om åtta dagar... - Kommer Lewis McBride att hängas.

Är du hans advokat?

Ja, jag är hans amerikanska advokat.

Vad sägs om att prata om det över en middag?

Nej, jag jobbar till klockan två. Tack ändå.

- Nåt att dricka då? - Klockan två? Sover du aldrig?

- Det här är viktigare. Frukost? - Kan inte.

- Lunch? - Jag tog ett dagskift.

Låt oss äta middag då. Ska vi säga här klockan sju?

- I morgon klockan sju. - Tack.

Tack.

- Ursäkta, jag söker Tony Croft. - Högst upp.

Tack.