Rymdresan

Alla historier handlar om någon.

Och den här, den handlar om mig.

Jag heter Mariana och jag har drömt om att bli astronaut så länge jag kan minnas.

Och jag skulle vilja ta med er på det största äventyret någonsin.

Det är något speciellt med rymden.

Den är oändlig. Outforskad.

Och så är den farlig!

Allt började när vi skulle flytta till pappas nya tjej.

Och det var två saker som var bra med det.

Ett: Det låg en rymdbas i den stan. Där jag skulle få gå på läger.

Och två: Mitt nya rum.

Eller, ja, det var en vind.

Den hade stått tom i över 40 år,

- men var full av de coolaste kvarglömda gamla rymd-grejerna man kan tänka sig.

- Aldrig i livet! Jag vägrar! - Nu skärper du dig, Marcus!

Jo, Mariana... Forskarlägret har tyvärr blivit inställt.

Jag har pratat med Marcus läger och du kan få följa med dit istället.

På... idrottsläger?

Har du kollat med mig? Det har du inte. Och hon får inte följa med!

Nu orkar jag inte bråka om det här.

Mariana är din syster och hon kan inte vara ensam när vi är på Cypern.

Idrott är ju också kul, eller hur?

Att du gifter dig med hennes farsa gör henne inte till min syster!

Plus alla tycker att hon är konstig. Ingen tycker om henne, fattar du det?!

I min gamla skola var vi ett helt gäng som älskade rymden.

Men här fanns det ingen.

Man blev typ retad om man gillade rymden.

Retad? För att man drömde om att bli astronaut.

Det bara snurrade i skallen.

Lägret var inställt.

Och jag undrade om jag någonsin skulle nå min dröm.

Tjena.

Tjena, sa jag.

Lägg av.

- Oj...! - Lägg av då!

"Lägg av då!"

Vad gör du?

Vet du vad den här kostar?

Den här kostar mer än vad din loserfarsa tjänar på ett år.

Jävla nörd!

Okej! Alla som vill spela basket tar varsin boll. Ditåt.

Och alla som vill orientera får gå bort till Harriet.

- Vad ska nördarna göra då? - Du, inget sånt där.

- Bra, Marcus. - Nej, vänta nu.

Kom hit, Marcus. Du märker inte att du har medspelare, eller?

- Men jag satte den ju... - Det heter "lag", inte "jag", eller hur?

Om motståndarlaget får en dag att spela ihop sig kommer vi inte ha en chans.

Helvete! Nej!

- Nu får ni två hämta tillbaka cykeln. - Vad då, vad har jag gjort?!

- Det är din syrra, eller hur? - Nej, det är det inte.

Inget tjafs om det nu, Marcus. Se det som ett tillfälle att träna på samarbete.

Huvudbränslecell fulladdad.

Reservbränslecell, 97,8.

Produktion av anti-protoner: Stabil.

Elektromagnetisk anti-protonfälla: Stabil.

Partikelaccelerator: Stabil.

Impulspotential...

Vet du vilken tur du har? Som slipper ha dig till låtsassyrra.

Tror du att jag har bett om att få dig som brorsa, eller? Nej, inte precis.

- Rymdnörd. - Sportfåne.

Kolla där! Cykeln!

Kom!

Varning! Varning!

Främmande objekt bakom Andromeda.

Jag kopplar om teleskopet till interferometrisk hyperteleskopi.

Varning! Gigantisk asteroid på väg rakt mot jorden.

Beräknas träffa om fyra timmar.

Kom igen!

Kolla!

Det ser precis ut som en partikelaccelerator, fast mindre.

- Du vet, CERN? - Nej...?

Det finns ett ställe i Schweiz som heter CERN.

Där har de en tunnel där de krockar atomer.

Varje gång de krockar är det som Big Bang. Hur mycket energi som helst.

Men varför skulle någon vilja bygga något sånt?

Det är Albert Mann här. Jag har något oerhört viktigt att meddela er.

Tjenare, Albert. Hur går det? Är du klar med lilla raketen än?

Snälla, lyssna. En asteroid är på väg mot jorden i detta nu.

- Den är större än hela England! - Säger du det? Spännande, vad händer då?

Vad som händer är att jorden kommer utplånas innan jag hunnit rädda Lisa.

Vi måste krossa den här asteroiden innan det är försent!

Albert, det räcker med det här nonsens om asteroider och annat.

Nu har du ringt hit tillräckligt.

Idiot!

Lemming! Det är dags!

Det här är ju creepy.

Mariana, vad gör du?

ROC, ändrade planer. Motorerna, är de uppvärmda?

Svar: Nej. Planerad avfärd om sju dagar.

Då är vi stendöda. Hur många minuter har vi till snabbast möjlig uppstart?

Varken motorer eller räddningskapsel är testade.

Jag är kapten, du är dator. Gör som jag säger innan jag stänger av dig.

Om du tvångsavslutar mig tar det två timmar innan jag kan starta igen.

Mariana!

Mariana, vi drar!

Det är helt sjukt. Det borde inte gå.

- Vad snackar du om? - Partikelacceleratorn.

Om den fungerar så kan man driva en raket i ljusets hastighet.

Det räcker nu. Vi måste ta oss härifrån. Kom!

ROC, rapport om asteroiden.

Asteroidens hastighet: 19.000 km i sekunden.

Asteroiden träffar jorden om 3 timmar och 54 minuter.

Lemming!

Lemming, ny plan!

Vi måste skjuta ner en asteroid och rädda jorden innan vi räddar Lisa.

Jag sitter ju på toa.

Tändningssekvens påbörjad. Start om 30 sekunder.

Start om 20 sekunder.

Start om 15 sekunder.

Konventionella motorer: Full kraft.

Tio, nio, åtta, sju, sex...

- ...fem, fyra, tre, två, ett... - Drömmer vi?

Uppskjutning.

- Vad var det där?! - Jag vet inte!

Vad är det som händer?

- Du får gå upp och kolla. - Nej, det får väl du göra.

Aldrig i livet. Det är ditt fel alltihop.

Lemming, check-list.

- Vanliga motorer, funktion? - Check.

Gammatron, ljushastighetsmotor och laserkanon?

Check. Albert.

- Räddningskapsel? - Nu får du lyssna på mig här.

- Bränsleceller? - Check, check och check.

Men du kanske kan ta hjälp av dina fripassagerare istället.

För jag är typ upptagen.

Vad?! Barn?

Men vad har ni...? Vad gör...?

Vid alla dreglande gråsuggor och sat...

- Du är ju Albert Mann. - Vad? Vem är det?

Ja, vem är det?

För att ta reda på det måste vi ta oss långt bakåt i tiden.

Människan har just landat på månen och hela världen är rymdtokig.

Inklusive Albert Mann, som just fyllt en leksaksraket med kattsalpeter och socker.

För övrigt en väldigt korkad idé.

Du måste ha stabilisatorer på den där.

Du behöver minst tre stjärtfenor-

- och tyngdpunkten måste ligga framför den aerodynamiska tryckpunkten.

Fattar du?

Kan du inte prata, eller?

- Kom igen nu, Lisa. - Hej då!

Innan den dagen hade Albert Mann inte haft en tanke på att bli raketkonstruktör.

Men nu var han kär.

Aldrig förr hade han träffat någon som kunde så mycket om raketer.

Och han lovade sig själv att fick han bara träffa flickan igen-

- så skulle han ägna resten av sitt liv till att bli den bästa raketbyggaren någonsin.

Och han behövde inte vänta särskilt länge.

Hörrni, det här är Lisa Connor. Hon ska börja hos oss.

Lisa var bara nio år, precis som Albert.

Men hon visste redan vad hon skulle bli när hon blev stor.

Den första kvinnan på månen.

- Vet du vad den ska heta? - Nej.

Mån-a-Lisa.

Albert insåg att han hade träffat sitt livs stora kärlek.

Och tog mod till sig och frågade chans.

Och från den dagen var de oskiljaktiga.

Kom igen nu då!

Lisas vindsrum blev till en rymdbas där de byggde raket efter raket.

Och snart var de så skickliga att de började drömma om-

- att bygga något som ingen gjort förut.

Vet du att en dag i framtiden-

- kommer någon komma på hur man flyger i ljusets hastighet-

- och då kommer man kunna resa i tiden.

Jag ska bygga en raket som klarar det.

Jag vet.

Tiden gick. Skola, gymnasium, universitet och jobb.

Alltid tillsammans och alltid lika kära.

Till sist var de framme vid sitt mål.

De var anställda på Europas största rymdbas-

- där Albert ritade raketer och Lisa blev astronaut.

Och det firade dem med bröllop.

Men någon smekmånad hann de inte med.

För Lisa, hon skulle upp i rymden.

Den här har jag gjort till dig.

Det är en laserpekare. Den räcker ända till månen.

Så kan du lysa på mig när jag är däruppe.

Det tar 1,3 sekunder för ljuset att nå månen.

Sen tar det 1,3 sekunder för träffen att nå tillbaka till dig.

Avstånd och tid, samma sak.

Ja, det är ju det.

Men nu var det så att Albert var en orolig själ.

Måste du åka?

Han om någon visste ju hur farligt det var med raketer.

Han ville inte att Lisa skulle åka.

Lisa blev arg och för första gången någonsin-

så skildes de som ovänner.

Vänta!

Lisa, vänta!

Lisa!

Hundratals tekniker förberedde raketuppskjutningen-

- och för Albert var det inte mycket mer att göra än att slå sig ner framför TV:n-

- och se på när Lisa och hennes astronautkollegor-

- skulle ge sig iväg på den historiska resan till månen.

Men någonting var fel. Väldigt fel.

Och det var bara Albert som såg det.

Det läckande bränsleröret.

Hallå!

Hallå?

Svara!

Hallå!

Lisa var borta och det enda som fanns kvar-