The Amityville Playhouse

Borgmästare i Amityville Rösta på Elliot Saunders

Mary, jag är på Roxy Theater.

Jag skickar en kopia till mrs Dorothy Felix från Cooper Francis och Foster.

Och miss Harriman. Hennes adress är...

Adressen står i dokumentet.

Mary? Se till att kolla alla larmsensorer på dörrarna och fönstren.

Det är nog några uteliggare som brutit sig in och bor här.

Är det någon där?

Jag spelar in det här!

Jag har en videokamera. Jag lämnar över det till polisen.

Sluta larva er!

Glöm inte uppgifterna till på måndag morgon.

Fawn, får jag tala med dig? - Lägg av!

- Hur mår du? - Okej, antar jag.

- Hur går det hos din moster? - Bra.

Jag önskar att de inte ansträngde sig så mycket bara. Lite andrum vore skönt.

De frågar alltid om jag mår bra. Nej, jag menar inte så. Du är annorlunda.

Jag tar det som ett komplimang. Du äger visst en teater nu.

Ja, visst är det galet? Det är i Amityville. Vi ska dit i helgen.

- Vi? - Killarna. Kyle, Indy och Kyles bror.

Vi ska sova över där. Pizza och spökhistorier. Det blir kul.

- Kyles idé? - Jag antar det.

Jag minns när jag hade honom. Jag skulle hålla ett öga på honom.

Kyle är schyst. Folk har fel uppfattning om honom.

Jag hoppas det.

Jag saknar också dina föräldrar. Du får ringa mig när du vill.

Vet du vad? Låt mig göra lite efterforskningar i din teaters historia.

Då har jag något att göra i helgen. Hittar jag nåt intressant berättar jag.

- Toppen. - Förresten...

- Vad planerar du att göra med teatern? - Jag vet inte. Du får veta på måndag.

- Det låter bra. Ha en trevlig helg. - Du med, mr Stewart.

Här har ni några menyer till att börja med. Törstiga? Vad sägs om en läsk?

- Nej tack. - Och du?

- Det är lugnt. - Vad sägs om vår specialfrukost?

- Det är lugnt. - Visst.

Fick du dem?

- Misstänkte han något? - Vad Kyle? Det är min teater.

Jag behöver inte ursäkta mig. Alla är inte så konstiga som du.

- Så allt är lugnt då? - Ja, det är det.

Men en sak var märklig. Hon sa, nu när dina föräldrar också är borta.

- Vad menade hon med också? - Skitsamma. Hon var väl full.

- Bjuder du på lunch? - Jag antar det.

Undrar om de har kycklingstek här.

Det är en kommersiell verksamhet dina föräldrar ville bli av med.

Jag kan sälja det åt dig, utan att du ens blir inblandad.

Jag kan göra allt för dig. Det står i testamentet.

Jag vet inte om jag vill behålla det, men jag borde ta en titt på det.

- Varför det? - Visste inte att pappa hade en teater.

- Den har stått tom i nästan fem år. - Är den i dåligt skick?

Det håller inte direkt på att falla ihop, men det har inte underhållits...

- ...under väldigt lång tid. - Vad skulle behöva göras?

Inspekteras till att börja med innan du kan ta något beslut om dess framtid.

Jag vill bara ta en titt på det. Det är trots allt mitt ställe.

Jag vill inte hindra dig, utan bara ge dig råd.

Så kan jag få nycklarna?

Det finns ett larmsystem. Koden står på det här pappret-

- liksom instruktioner om hur man slår på elen.

Det finns två par nycklar. Ska jag behålla ett par och ordna en husesyn?

- Ja, tack. - Jag ringer Ed Clayton. Han är bra.

Jag ber honom skicka en kopia av rapporten, så får du också en.

Jag uppskattar verkligen er hjälp, mrs Felix. Hoppas att jag inte var otrevlig.

Nej, jag tycker att du sköter dig fint i svåra tider, Fawn.

Nu när dina föräldrar också är döda, så är du helt ensam.

- Jag tycker att du är modig. - Jag hör av mig när jag sett stället.

Sarah? Ring borgmästaren i Amityville.

- Tja... - Tja, vad?

Vad tycker du? Inte mycket för världen, va?

- Mer än vi hade förut. - Men varför vill du övernatta här?

- För att jag får göra det med dig. - Kyle, få inte fel idéer om helgen.

- Inget kommer att hända. Inget. - Tanken har inte ens slagit mig.

Hoppas det.

Och med de andra typerna blir det nog inte roligare än sånger runt lägerelden.

Varför bjöd du in dem förresten? En idiot och ett par töntar.

Indy är ingen idiot. Hon är min bästis.

Dessutom borde du inte snacka skit om din egna bror heller.

Jevan har varit så snäll mot mig ända sen... du vet.

Han kanske är min bror, men vi har inget annat gemensamt.

- Han är bara intresserad av dig. - Nej, det är han inte. Han är genuin.

Och hur kan han vara det när du påstår att han är bög.

- Han är ju alltid med sin pojkvän. - Matt kommer också.

- Vad var det jag sa? - Du tror att alla är bögar.

Jag är inte det.

- Ringde fastighetsskötaren dig? - Nej.

- Du har väl inte betalat honom? - Mrs Felix tog hand om det.

- Hon behöll säkert pengarna. - Alla är inte som du, Kyle. Här.

- Vad är det här? - Koden till larmet.

Varsågod, dosan är nedanför trappan.

- Var? Jag ser ingenting. - Titta till höger.

- Kom igen, larmet går. - Den är här, men jag ser inte siffrorna.

- Kyle! - Ge mig en sekund.

Vad håller du på med?

- Kalla mig lurendrejaren. - Idiot.

Kom in, min sköna.

Det borde finnas någon slags knapp. Vad står det i dokumentet?

Ingen fara, jag hittade den.

Wow. Det är så tyst.

- Lite läskigt. - Ja.

- Tror du att det är hemsökt? - Nej, Indy är ju inte här än.

Jättekul.

- Hör du något? - Kom igen, det finns inget här.

- Tyst, jag hörde någon sjunga. - En spökföreställning?

Jag menar allvar. Lyssna bara.

Helvete! Vad fan håller ni på med?

- Slå på din förbannade mobil! - Den är på, tönt.

- Du svarade inte. - Men det finns täckning, mannen.

Vi har gått runt här och letat efter dörren, men det är igenbommat.

Vi borde ha sagt det. Det håller folk borta. Det här är den enda ingången.

- Okej... - Jisses, Fawn. Är det här allt?

- Vad förväntade du dig? - Jag vet inte, men det ser lite...

- ...trist ut. - Det här är sceningången. Lyxigt, va?

- Så var ska vi sova? - Vi borde leta upp logerna.

Tror du att det finns kabel-tv här?

- Här är det. - Det är för trångt. Vi får inte plats.

Jag kollar rummet bredvid.

- Vad var det jag sa? - Har jag missat något?

- Kyle tror att Jevan och Matt är bögar. - Är de?

- Nej, han är en idiot bara. - Varför skulle jag vara det?

- De har ju samma rättigheter idag. - Du säger det som en förolämpning.

Ett påhopp. Du vet att de inte är bögar, men det är ett sätt att reta dem.

Därför är du en idiot.

Rummet bredvid är lika stort. Ni damer kan väl stanna här-

så sover vi i rummet bredvid.

- Säg inte att det inte finns sängar. - Nej, det här är inget hotell.

- Jag sa ju att det skulle vara enkelt. - Ja, men inte så här primitivt.

- Blir du gladare om du får soffan? - Du är så snäll mot mig.

- Så... Ska du vara med Kyle? - Nej.

- Vet Kyle om det? - Ja, det gör han.

- Han kanske startar ett rykte om oss. - Bara om han får vara med.

Jag hoppar.

Det här är det enda som kommer att sugas i den här helgen.

Lite kallt, men välkomna. Troligen fullt med småkryp.

Jag chansar. Dessutom är jag nog inte här så mycket om ni fattar.

- Nej, vad menar du? - Att jag inte sover ensam.

Tog du med dig en nallebjörn? Vad gulligt.

- Vad skrattar du åt, Butthead? - Inget.

Tror ni att jag vill spendera natten här med er två? Jag vill inte störa er.

- Tyst, Kyle. Slutar du aldrig? - Förlåt, Beavis.

- Hjälper ni oss? Jag får inte upp den. - Fråga Butthead. Han är duktig.

- Han kan låtsas att han kysser Beavis. - Ska jag ta en titt på den?

Kan du göra det? Kom då.

- Vilken tur. Fick inte en syl i vädret. - Gör något vettigt istället.

- Så vad tänker du göra med stället? - Jag vet inte än.

Jag visste att din pappa hade en verksamhet, men inte en teater.

Inte jag heller.

- Så vad vet du om stället? - Ingenting.

- Mr Stewart gör efterforskningar. - Mr Stewart från skolan?

- Vänta, han är väl geografilärare? - Det innebär inte...

...att han inte kan gilla historia. Coach Baker gillar väl fågelskådning?

Ja, det är sant.

Han har varit så snäll mot mig sen mamma och pappa dog.

Jag tycker att han är ett äckel. Han har ett motiv och det är inte historia.

Nej, det är inte alls så. Och är någon bög så är han det.

Uppblåst av Kyle. Hundra procents garanti.

Ja, hundra procents garanti att det är varm luft.

- Kan jag hjälpa er? - Den lokala historieavdelningen?

- Rakt bakom er nere i korridoren. - Tack.

Jag forskar kring Amityvilles historia och vill veta mer om byggnaderna.

- Jag undrar om ni har något annat? - Det är allt vi har.

Jag föreslår biblioteket i Amityville. Tyvärr.

Okej.

- Okej, så vad händer nu? - Jag vet inte.

- Det här var din idé. - Vi kan gå och ta en titt.

- Ja, lyssna på geniet. - Har du någon bättre idé?

Du vill visst vara själv med din kille.

- Lägg av, Kyle! - Lugn, brorsan. Ett skämt bara.

Ser du någon skratta? Lägg av bara.

Kan vi inte dela upp oss som i Scooby Doo?

- Visst, Fred. Vill du gå med Daphne? - Jag är inte tönten.

- Jag vill inte vara hon med glasögonen. - Velma, hon med glasögonen heter det.

- Jag är inte Velma. - Jag följer med dig.

- Vem är du i så fall? - Shaggy, antar jag.

I så fall är du Scooby. Jag slapp i alla fall vara en hund.

Okej, då utforskar vi stället.

- Vad var det där? - Vad?

- Någon sprang precis förbi dörren. - Skitsnack.

- Det är sant! Något sprang precis förbi. - Något? Inte någon?

- Någon sprang förbi dörren. - Leta upp dem i så fall.

Scooby...

Scooby... Jag är ingen jävla hund.

Här är lite snacks till Scooby.

- Kyle kan vara en sån idiot. - Ja.

- Vad såg du? - Något som sprang förbi dörren.

Men jag såg inte vad det var.

Det kanske bara var skuggor. Det är för mörkt här.

Det var ingen skugga. Tror du att jag också ljuger?

Nej, jag tänker bara på möjligheterna.

- Det kanske var en hund. - Som var 1,80 centimeter? Eller hur?

Förlåt, men jag vet inte.

Du har rätt. Kyle är en idiot.

Varför låter du honom köra med dig? Kan du inte bara stå upp för dig själv?

- Jag vet inte. - Jag vet inte, jag vet inte...

- Är det något du vet? - Jag vet... Vi går nog upp till cirkeln.

- Varför kallas balkongen för cirkeln? - Jag vet inte.

Det måste vara här de gjorde all rekvisita och sånt.

Tror du att någon annan är härinne som Indy sa?

Hon är ju helt pantad. Jag tror inte på något hon säger.

- Hon är inte korkad. - Inte?

Minns du när hon frågade varför Al Qaidas ledare blivit president?

- Hon blir förvirrad ibland bara. - Ja, som att se synvillor.

- Det kanske är någon annan härinne. - Hon tar Scooby Doo-grejen för seriöst.