GÃ¥smamman

Kan jag hjälpa dig?

Ta det lugnt.

Jag är här för att anmäla mig själv för mord.

De hittade kofoten på marinen med dina fingeravtryck–

–och DNA från den mördade bulgaren. Vill du tillägga nåt?

Det var självförsvar.

Förutom kofoten var han skjuten två gånger och bränd. Självförsvar?

Det här ser inte bra ut. Åklagaren har väldigt starka bevis.

De vill förlänga häktningstiden.

De har en minnestund på min bror i slutet av nästa vecka.

Jag är jätteledsen, Sonja. Jag kan verkligen inte göra nåt.

Det här fixar vi. Vi ses snart.

Aj!

Ligg still, sa jag!

Han sköt pappa, jag såg det! Allt är ditt fel, din jävel.

Linus, förlåt mig...

Nej!

De tror jag är inblandad i mordet på Niklas.

–Är du det? –Nej! De har ingenting på mig.

Den här hittade vi på din marina med dina fingeravtryck.

Och nån annans DNA. Boris Solokov.

Han hittades uppeldad vid ett stenbrott.

–Lyssnar du eller? –Det här är 100 gram oblandat.

Du ska sälja det åt oss.

Det är bäst för alla om du flyttar hem.

Nina... Hör du... – Hjälp, för fan!

När jag kom dit så var det tydligt att det handlade om liv och död.

Sonja agerade i självförsvar.

Och det var mina två skott som dödade honom.

Ingenting?

Kan jag få ett ögonblick?

Tack.

Hur mår du?

Här.

Kan vi inte göra det här lite enkelt? En namnteckning bara.

Den här trevliga damen är snut, så polisen får du ingen hjälp av.

Bara en namnteckning.

Jag kommer aldrig skriva under.

Nöjd nu?

Kör.

Helvetes jävla skit! Fan...

Stanna!

Du har tydligen en skyddsängel.

Då ska vi hålla häktningsförhandling. Vi har åklagare Louise Blom.

Den misstänkta Sonja Ek och din offentliga försvarare Kristin Valle.

Åklagaren, varsågod.

Tack, ordförande. Låt mig först understryka allvaret–

–i de anklagelser som framförs här i dag:

Mordet på Boris Solokov och stark misstanke om medhjälp till mord–

–på Niklas Nordin. Jag hävdar att Sonja Ek–

–är en del av en kriminell organisation–

–och att en frisläppning kan ha en negativ påverkan på utredningen.

Tack, åklagare Blom. – Advokat Valle, varsågod.

Tack, ordförande. Min klient är oskyldig.

Hon arresterades under ytterst tveksamma omständigheter.

Kom ihåg att det här är en häktningsförhandling.

Vi ska inte diskutera konkreta detaljer.

Absolut. Jag vill gärna veta varför åklagaren–

–så gärna vill dra in min klient i mordet på Solokov.

Ett mord där en annan redan erkänt.

Jaha, det låter som mycket ny och intressant information.

–Känner åklagaren till detta? –Ja.

Då ser jag ingen annan möjlighet än att Sonja Ek blir kvar–

för en veckas utredningshäktning.

Tack.

...två skott...

Rätten avkunnar följande beslut:

Efter att förhör samt brottsplatsrekonstruktion gjorts–

–finns inte längre sannolika skäl för att Sonja Ek begått det brott–

–som åklagaren redogjort för. Sonja Ek ska inte längre vara häktad.

–Sonja. –Hur ska jag kunna tacka dig?

Jag gör bara mitt jobb.

Ta hand om dig.

Du är fortfarande misstänkt för medhjälp för mord.

–Jobba på, Emil. –O, ja. Jag jobbar.

Hej, hjärtat! Gud, vad jag har saknat dig.

Dig med! Älsklingarna. Hur är det med Nina?

Kepsen.

Välkomna. Som ni ser har vi en ny tjej i gruppen.

–Du kanske vill presentera dig? –Jag heter Nina Ek.

Jag vet inte varför jag är här, men jag tog en massa piller–

och hamnade på sjukhus.

Fint, välkommen.

Vem är först i dag?

Vi är inte helt säkra, Sonja, men vi tror Nina är bipolär.

Allvarliga depressioner som följs av en energisk fas.

Jag har trott att det handlade om...

–Allt ni har varit med om. –Ja, Nina försökte ta sitt liv.

Hon berättade det. Det viktigaste nu är att få henne att samarbeta.

–Gör hon inte det? –Nej.

När får jag träffa henne?

Hon är inte 18 än, så när du vill. Men jag rekommenderar det inte.

Hon vill inte träffa dig. Inte än.

Gör du det ändå, kan vi få börja om från början...

–Tja. –Hej!

–Hej. –Hur mår du?

–Helt okej. Ni då? –Bra.

Vi drar.

Vad fick ni för mat i fängelset?

Jag satt inte i fängelse, utan i häkte.

–Men du var inlåst? –Ja.

Och fick mat?

–Jag fick vatten och bröd. –Var det glutenfritt?

Ja, och laktosfritt. Rena hälsokosten.

–Raw food. –Precis!

Fladdermöss som vi fick bita huvudet av.

Fick du ketchup till?

Nej, vi fick vanlig mat. Som skolmat ungefär.

–Som det här. –Tack så mycket för det...

Ta lite mer fängelsemat. Här, ta lite fladdermus.

–Här får du. Vill du ha ketchup? –Ja, tack.

Kasper.

–Tack för i dag. –Tack själv, för allt.

Ska jag ta hand om Linus i morgon?

Nej, han vill följa med.

Varför gör du allt det här?

Jag vet inte.

Kom, jag ska ta dig!

Jag kommer att ta dig!

Kasper, in i bilen. Vi sticker nu.

Hej då.

Hej då, ha det bra!

Hallå?

Hallå?

Hej! Syster Juana kanske.

Hade änkan berättat att du var så...

Jag känner precis likadant.

Men nu står vi här. Vad ska vi göra?

Du ser ut att kunna kränga en del.

Jag var rädd att du skulle dra i dig allt.

Det är trångt. Folk där ute ogillar den nya konkurrensen.

Hälsa henne det.

En liten present från mig till dig.

Du... Sonja vill att du ordnar en pistol åt henne också.

Yes. Hon kommer att behöva den.

Kiss, kiss...

Ooh, feisty.

Jag tar över. Jag har lite bråttom.

Ni behöver inte följa med. Jag kan åka själv.

–Jag vill följa med. –Jag också.

Morfar kommer att vara där. Han har permis.

–Är det en begravning eller inte? –En minnesstund.

–Som en begravning utan kista. –Varför så bråttom?

Morfar vet inte hur länge han har kvar.

Stackars morfar.

–Har du koll på dina skor nu? –Ja.

Blir det här bra?

Är det pappas?

Frågar nån nånsin hur du mår?

Jag mår bra.

Linus, hittade du skorna?

–Ska vi? –Var har du junior då?

–Han sover. –Har du barnvakt?

Nej, men han sover.

Är du helt störd? Minnesstunden kan ta flera timmar.

–Jag har matat honom... –Ge mig nycklarna.

Man kan inte lämna en bebis ensam i flera timmar! Det fattar du väl?

Just det...

–Får jag prata med dig? –Varför då?

Vi kan väl gå till kontoret?

Din mamma har varit här. Hon vill så gärna träffa dig.

Jag har en lista på folk som får besöka mig.

Mamma är inte med på den.

Okej.

Lugna ner dig, Bojan.

Bojan...

Sluta! Nu lugnar vi ner oss lite.

Gå och sätt dig ner nu. Annars får du gå ut.

Det här var din stol, va? Så.

–Hej, jag heter Bojan. –Nina.

Det blir nog inga överraskningar här.

Men vem vet, det kan ju bli några fina bilder till familjealbumet.

Han sover.

Lite festligt får det väl vara.

Ni kanske vill följa med in? Varför inte?

Det är läskigt där. Det finns zombies.

–Nej, det är inget farligt. Kom. –Vi väntar här, gå du.

Okej.

Vad var det jag sa? Inga överraskningar.

–Nej. De är punktliga också. –Jävla as.

–Ta det lugnt, Gustav! –Käften, Linus!

Nej, inte mitt på strecket.

Hur skulle jag veta det?

Kom ihåg vem som ska köra dig sen.

Mamma...

Jag vill inte.

Jag förstår det.

Niklas skulle nog verkligen ha velat att du kom.

Vad i helvete?

–Att han har mage... –Ställ inte till med nån scen.

Det här måste vara tungt för dig.

Vilken oerhörd fräckhet. Komma hit med nån jävla skrytkrans.

–Du kompenserar väl för nåt annat. –Jag beklagar sorgen.

Kryp tillbaks under den sten du kom ifrån.