On Wings of Eagles

BASERAD PÅ EN SANN HISTORIA

Senaste nytt från hela världen:

1924 års olympiska spel i Paris är nu över.

Eric Liddell, britten som tog guld i 400 meter,

blev lovad den amerikanska drömmen.

Men den berömde atleten som erbjudits flera sponsorkontrakt

har tackat nej till dem alla. Han har gått med i London Missionary Society

och flyttat till Kina och gift sig med sitt livs kärlek, Florence Mackenzie.

Där ska de bilda familj. Han ska undervisa och leva ett givande liv.

Att erbjuda en hjälpande hand och lite hopp

är den enda rikedomen som mr Liddell behöver.

Med lite tur finner man nån i livet

som kan hjälpa en att bli en värdig person.

Den turen fick jag för många år sen, då jag mötte den flygande skotten.

Hans namn var Eric Liddell.

NIO ÅR TIDIGARE

Han blev känd då han vägrade springa ett 400-meterslopp på en söndag

då han brukade ägna sig åt familjen

och visa tacksamhet för alla välsignelser de fått.

I segerns glans blev han känd som mannen som stod för sina principer.

Men för honom var det inte en sån storslagen gest.

Efter utbildningen återvände han till Kina

där han undervisade i kemi, engelska och idrott.

TIANJIN, JULI 1937

De mångåriga striderna mellan Japan och Kina

hade urholkat vår lycka och orsakat vårt folk stort lidande.

Hämta soldaterna!

Åk tillbaka.

Åk tillbaka. Japanerna kommer.

Det här är professor Liddell.

Tack så mycket.

Född fattig har man sina knep.

Jag fick det att gå vägen, när och hur det än krävdes.

Professor Liddell kallade mig Xi Niu.

Jag fick betalt för att köra till skolan där han undervisade fattiga barn.

In med er!

Sitt ner och var tysta, tack. Sätt er.

P för Peter. C för Cat.

Magister Liddell, Song Tianjia är inte här än.

Ha sa att päronen är mogna nu. Han skulle ta med några till er.

Magister Liddell!

Jag kommer!

Magister Liddell!

Nej, Song!

Song!

- Song! - Det är över.

När jag var yngre sprang jag bara ifrån getingbon

eller nån som försökte fängsla mig.

Men jag sprang med mr Li.

Löpningen hjälpte honom att finna frid.

Men den dagen slogs jag av hans mod

då han sprang för att finna frid i det eskalerande kriget.

BRITTISKA KONSULATET

Florence lär vilja strypa dig för det här. Och mig med, troligtvis.

Hon skulle göra detsamma i mitt ställe.

Vi kom hit för att hjälpa människor. Vi kan inte åka hem vid första bekymmer.

Dina barn är också människor, Eric.

De är unga. Florence kommer att finnas där för dem.

Låt mig avsluta det jag påbörjat.

Var snäll och ge det här till nån i nöd.

- Pappa, jag är rädd! - Det är ingen fara.

Hur går den där sången som mamma tycker så mycket om?

Kan ni hjälpa mig?

Stilla min själ

Gud står vid min sida

- Spela du. - Bär med tålamod

ditt kors av smärta och sorg

Florence.

Tack gode Gud att de sover gott.

Jag lovade att hjälpa sjukhuset i Xiaozhang. De behöver utrustning.

- Nu är Roberts son... - Sjuk. Jag vet.

Han fick åka hem till England för att ta hand om honom.

Men du är inte läkare som din bror.

Vi har bildat familj.

Inte bara Guds familj,

utan vår egen.

Jag älskar dig, Florence, av hela mitt hjärta.

Jag vet vilken slags man jag gifte mig med.

Hjälp mig packa nu.

Kom nu, Heather. Visst är Xu stilig?

Så där, ja.

Xu...

Ta väl hand om honom när vi är borta.

Ni kan lita på mig, mrs Li. Jag lovar att skydda Eric.

Före ockupationen hade mr Li ansökt om permission

från London Missionary Society för att resa till Kanada med sin familj.

Men tillståndet hade ännu inte kommit.

Han kände sig förpliktigad att hjälpa folk i nöd,

både i goda och dåliga tider.

Jag kommer så fort jag kan. Berätta för mormor att vi alla mår bra.

Ni får visa upp er fina handstil,

så ska jag visa barnen här hur man skriver lika fint.

- Tro inte att det är en guldmedalj. - Åh, Florence...

- En sista kram, flickor. - Vi ska snart vara tillsammans igen.

Alla som inte är passagerare måste lämna båten!

Jag är snart hemma igen.

Hej då.

Jag älskar er.

- Jag kommer att sakna dig. - Jag med. Jag är snart hemma.

Se efter den nyfödda. Lova mig det.

Jag lovar.

Trots att den japanska armén hade plundrat och tagit hans hem,

trodde mr Li på att be för sina fiender.

Jag hade andra tankar, men jag höll dem för mig själv

då jag försökte lära mig att respektera mr Li.

Det skulle dröja länge innan jag förstod värdet i hans sätt att tänka.

Mr Li tvingades fly från sitt hem

och söka skydd med andra som flydde i skolan där han undervisade.

Är de till mig?

Tack.

Vi går ut och springer. Kom nu!

Nu springer vi. Vi blir varma om vi springer.

Han sprang varje dag utan undantag.

Det tog mig ett bra tag att inse

att han inte bara sprang för sig själv, utan även för oss.

Var är din mamma och pappa?

Vill du följa med?

Kom.

Tack.

Samling här.

Järnsulfid.

Syra.

Känner ni lukten?

Det smakar rätt gott.

Låt mig prova.

Gör det inte. Han doppade pekfingret, men stoppade lillfingret i munnen.

Farbror Li, det kom ett brev till er!

Vad har du där?

Maureen.

Är det er dotter?

När kommer ni att få se henne?

Snart.

Väldigt snart, tror jag.

Jag saknar också min familj.

Kom här.

- Farbror Liddell, är det här ni? - Ja, det är det.

Innan mitt hårfäste kröp bakåt.

- Var i all sin dagar hittade du den? - Jag har mina knep.

Jag hittade den för länge sen. Den är till dig.

Kan du hjälpa mig att hitta ett barnhem åt honom?

Xiao Shitou. Kan du arbeta?

Då så. Hädanefter får du bo här.

Du får hjälpa mig att städa bilen och annat.

Vi är inte släkt. Jag vill bo med farbror Liddell.

Han är inte kines. Vi är kineser.

Han säger att han också är kines.

Dumheter! Farbror Liddell är utlänning. Ni liknar inte ens varandra.

Jag är född här, så jag borde vara kines.

Eller hur?

Hädanefter får du sitta här med oss. Vi är en familj.

Nu äter vi.

Utan mr Liddell skulle vi inte sitta här och äta.

Oavsett ursprung så är vi ändå en familj.

Jag har bott här halva mitt liv,

så jag höjer min kopp för er, mina vänner,

med en dryck som kommer från mitt första hem.

- Låt oss dricka te tillsammans. - För Kina.

Skål!

Det var hett.

Min bror Robert, du vet. Han arbetade på sjukhuset i Xiaozhang.

Innan han åkte bad han mig att ordna utrustning åt läkarna där.

Nej, du fick den av din far.

Tyvärr är det allt jag har nu. Det hade glatt honom om den kom till nytta.

- Inte den här. - Snälla, jag ber dig.

Hoppas den är värd tillräckligt. Listan är rätt lång.

Visa passersedeln.

Kliv ur nu!

Låt mig sköta det här.

Visa oss den!

Stoppa honom! Stoppa honom!

Jag är hemskt ledsen.

Eric Liddell.

Den olympiske sprintern.

- Vad gör du i Kina? - Undervisar.

Du kan gå.

Tack.

Kör.

Kör.

Rymlingen är omhändertagen.

Månaderna gick och det var ofta nära ögat med de japanska soldaterna.

Livet var fullt av faror och vi hamnade ofta i korselden mellan de stridande.

Med Erics iver att hjälpa dem i nöd och mina kontakter i den undre världen

lyckades vi fullfölja våra uppdrag.

Läkarutrustningen är här.

Det var inte så illa.

Eric, skulle du kunna be för en döende patient?

Självklart.

- Den olympiske sprintern. Ska vi tävla? - Vad då? I min ålder?

Spring! Kom igen!

Kom igen!

Du har väl två händer?

7 DECEMBER, 1941

KRIG! PEARL HARBOR ATTACKERAS

Säg efter mig: Jag, Hugh...

Jag, Hugh...

- ...tar dig, Catherine, till min maka... - ...tar dig, Catherine, till min maka...

och lovar att vara dig trogen...

och lovar att vara dig trogen...

i med-och motgång, i sjukdom och hälsa...

- Det här är Guds hus. Lägg ner vapnen. - Var tyst.