After We Fell

Nej! Du måste sticka nu!

Jag låter inte henne se dig så här!

—Du behöver hjälp! —Jag är ledsen.

—Du är alltid ledsen. —Kom igen.

Hur fan ska jag kunna tro på dig?

—Du har alltid velat bli av med mig. —Vet du hur ofta du lovat att sluta?

—Det här är inte mitt fel. —Du är full mitt på dan!

Klart att de avskedade dig!

—Du skiter totalt i oss. —Snälla. Gör inte det här.

Stick och kom inte tillbaka förrän du är nykter!

Pappa? Pappa!

Pappa, kör inte! Nej! Nej, nej, nej! Pappa, snälla!

Nej, kör inte! Snälla, kör inte!

—Tessa! —Snälla pappa, stanna.

Snälla pappa, kör inte!

Snälla pappa, kör inte!

Pappa! Nej!

Du anar inte hur härligt det är att träffa dig igen, Tessie.

Det finns handdukar i badrummet om du vill ta en dusch.

—Jag fixar lite mat åt oss. —Tack.

Det här är gott. Du har alltid varit duktig på att laga mat, Tessie.

—Tack. —Precis som din mamma.

Jag försökte ringa.

Jag skickade presenter varje födelsedag och jul.

—Hon sa det inte till dig, va? —Nej.

Ja...

Så den förlorade fadern har återvänt.

—Varför? Vad vill du? —Du kan bo här om...du vill.

Vi har plats och du får inte leva på gatan.

—Dricker du fortfarande? —Kan du ursäkta oss lite?

Jag vet att det är jobbigt—

—men du om nån fattar att jag ger honom en chans till.

Jag vet att han säkert just nu stoppar på sig alla våra grejer.

—Han kommer såra dig. —Du känner honom inte.

Det gör inte du heller. Är det tio år sen du träffade honom?

Nio.

—Jag försöker bara skydda dig. —Jag behöver inte skyddas av dig.

Jag vet exakt varför du är här, så ta det här och ge dig iväg.

Jag vill inte ha dina pengar, killen.

Jag vill bara ha en relation med min dotter.

—Om du sårar henne... —Hey, lugn.

Du har inga skäl att lita på mig, men kan du inte ge mig en chans?

—Har du hittat lägenhet i Seattle än? —Nix.

Jag kommer att sakna dig.

Jag får börja se Kardashians för att få lite drama utan dig här.

Landon, jag ska bara till Seattle.

Du är bara en facetime bort och du kan hälsa på.

Du får fullt upp med jobb och plugg.

Du hinner inte med vänner, familj—

och absolut inte människor som...

Människor som vem? Som jag?

Vill du berätta eller ska jag fråga Landon? Han vet mer än jag.

Inte i dag, Satan. Vi träffas alla tre i helgen, i sjövillan.

—Räkna inte med det. —Vi kommer dit.

—Va? —Du menar "vad".

—När skulle det här hända? —Om en vecka.

En vecka? Du flyttar om en vecka och har inte ens sagt det till mig?

När skulle jag säga det till dig? Du stack ju.

Jag är här. Jag kom tillbaka för din skull.

Du försvann i nio dar. Jag visste inte om jag skulle få se dig igen.

Så vad då, är det beslutat?

Jag menar...ja.

Jobbet är en jättechans för mig.

Och jag hoppas, jag hoppades att du skulle följa med mig.

Jag hoppades att vi kunde flytta till London efter examen.

—Och hur skulle jag veta det? —Jag tänkte säga det till dig.

Men det spelar ingen roll nu, va? För du har bestämt dig—

—och har en plan för ditt liv utan mig.

Du får vara med om du vill det.

Jag fattar att du är arg—

—och vi måste prata om det, men jag måste till lektionen, så...

Vi fortsätter den här diskussionen.

Det är stort av dig att hitta tid i ditt fullspäckade schema. Tack.

Hej.

—Hej, mamma. Hur är det i London? —Bra. Är du okej?

Jag hörde att Tessa tog jobbet på Vance i Seattle.

—Var hörde du det? —Christian och jag pratade.

—Det är lite skumt. —Vi umgicks långt innan du föddes.

Jag vill inte att alla ska veta allt om mig. Mamma, jag ringer sen.

Behöver du skjuts nånstans?

Ja. Ja, visst.

Tack.

Vill du följa med in?

Varför inte?

Låt det väl smaka.

—Vad dricker vi för? —Behöver vi en anledning?

Skål för det.

Titta på henne på den bilden.

Hon ser verkligen glad ut.

Jag har verkligen försökt. Nu mer än nånsin.

Så klart inte just nu, men...jag försöker.

Du påminner om mig i din ålder.

Fan heller.

—Seriöst? —Hör du.

—Privatsamtal. Lämna oss ifred. —Jag försöker bara få lite idéer.

Det är min dotter, ditt jävla svin!

Hej.

Ursäkta, vem är du?

Vad gör ni här?

—Vi bondar. —Hej, Tess.

Vad fan gjorde du? Bartendern ringde mig.

Det var ingen stor grej. Han är okej.

—Du är full. —Jag tog en sup, jag bara...

Jag hjälpte din pappa. Det var han som började.

—Nån ringde polisen. —Du ringde väl polisen, din goltupp.

—Okej, nu går vi. —Var inte arg på honom.

Han älskar dig.

Nu går vi.

Ja, ser du det? Det där är en stabil gosse.

—Varför skulle nån lämna dig? —Ja, det här är ju så trevligt.

—Varför skulle jag inte stanna? —Du ligger pyrt till.

Hey, hey, hey.

Jag är inte säker på att jag gillar den här nya vänskapen.

Jag försökte bara vara snäll.

Jag körde honom och baren var hans idé.

Han är alkoholist och det var du förut.

Två alkoholister går in på en bar...

Jag är glad att du tycker att det är roligt.

Jag visade bilder på dig på mobilen när det jävla aset sa—

vad han skulle vilja göra med dig.

Så...?

Så jag sa att jag redan hade gjort det.

—Hardin... —Vad?

Jag ber om ursäkt.

Jag är ledsen.

Jag är hemskt ledsen.

—Snälla, förlåt mig. —Jag...det är...

—Det är inte rättvist. —Snälla, förlåt mig.

—Tänk om... —Han sover.

Tess...

Det är så skönt.

Det är fantastiskt skönt.

Åh, jävlar...

Jag hörde att ni ska flytta.

Ja. Ja, jag måste börja packa.

—Jag äter upp, sen går jag. —Nej, det var inte så jag menade.

Nej, nej. Du behöver inte mig här.

—Jag har ändå ett par ärenden. —Pappa...

Det känns skitskumt att säga.

Det är min skjuts.

Går du nu?

Ja. Kom här.

Tack, snälla för att jag fick bo här.

Nej, stanna, stanna, han kommer.

Du får inte...

Försvinn inte från mig igen.

Hardin.

Skickar du iväg mig sen?

—Är du okej? —Jag vill inte lämna dig.

Det behöver du inte.

Vances erbjudande är bokstavligen en dröm som går i uppfyllelse.

Jag har velat bo i Seattle sen jag var barn—

—och det enda som gör det bättre är om du följer med mig.

Varför vill du ha mig där?

Jag passar inte in i lyxlivet och du har aldrig sökt nåt sånt.

—Jag vill bygga ett liv med dig. —Jag med dig. Stanna, så gör vi det.

Du lyssnar inte på mig. Jag har velat ha jobbet sen jag...

Du har ett kanonjobb i Seattle.

Jag är glad för din skull, men jag har ingenting där.

—Du skulle ha mig. —Det räcker inte!

Du vet att jag inte menade det.

Om inte jag räcker—

—så är det ditt problem. Men du ska inte stoppa mig.

DEN STORE GATSBY

Vance Publishing, dröj lite.

Nej, jag hinner inte. Du får prata med min assistent.

Nej, den nya.

Jag försöker pressa in dig en halvtimme i eftermiddag, okej?

—Tessa! Hey, kom in. —Jag kan komma tillbaka.

Nej, kom in. Jag är på väg ut.

—Lycklig resa nu. —Okej. Vi ses.

—Är du okej med att köra upp själv? —Hon ska inte köra själv.

Jag tar med Smith.

Jag vill att vi kommer på plats där medan Christian avslutar allt här.

—Har du valt stadsdel att bo i? —Nej, jag väljer mellan två ställen.

Det är läskigt att välja på nätet.

Nej, Tessa, bo hos oss tills du har hittat nåt.

—Nej, jag kan inte begära... —Det gjorde du inte.

Det blir kul. Christian blir så glad. Han vill gärna umgås mer med Hardin.

Han flyttar faktiskt inte hit med mig.

När han kommer på besök då.

Vet du, oss emellan...

Christian blev rätt besviken när Hardin tackade nej till jobbet.

Vilket jobb var det?

I stort sett precis vad han ville.

—Hej. Gå inte ifrån mig. —Följ inte efter mig.

Förlåt, jag menade det inte. Jag skulle inte ha sagt det.

Kan du sluta säga sånt du inte menar?

Kan du sluta ta beslut utan att prata med mig först?

Okej.

Okej.

Kimberly sa att jag får bo hos dem i Seattle. Om det inte är skumt.

Nej, det är inte skumt. Det är bra, det är jättebra.

Vance är jämt iväg på affärsresor, så det blir nog en win—win—grej.

Hur tror du att de får det att funka så där på håll?

Inte vet jag. De kommunicerar?

—Vänta, vänta. Vad var det där? —Vad?

Det under det där som du nyss sa.

Varför sa du inte att Vance erbjöd dig ett jobb i Seattle?

—För att jag inte skulle ta det. —Varför sa du inte det till mig då?