Andor

I TIDIGARE AVSNITT

Vill du inte hellre satsa allt för nåt verkligt?

- Vad ska vi stjäla? - Kvartalslönerna för en hel imperiesektor.

Incidenten på Ferrix.

Bolaget ansvarar för säkerheten där.

Man hittade en stulen Starpath-enhet.

Nån ny efter fem månader kommer att splittra teamet!

Jag köper ett avgörande tillskott. Jag betalar honom.

Vi har ätit rötter och sovit på stenar, och nu tar du in en legoknekt?!

Utan honom får ni ställa in allt.

- En stöt mot en arsenal? - Vill du hoppa av?

- Hur många är ni? - Nu är vi sju.

Skeen.

Taramyn.

Nemik.

Cinta. Och löjtnant Gorn.

Han heter Clem. En av oss, det är det enda viktiga.

Från och med i dag lyder Morlanasystemet direkt under Imperiet.

Gratulerar till det.

Mamma.

Senatorn.

- Kan du inte leverera? - Jag har pengarna.

Men det är farligt att flytta dem. Om nåt går fel blir jag den första som går under.

Det är ett kassavalv.

Vi tar lönerna därifrån, lastar dem på skeppet och flyr genom tunneln.

Vi vill veta om du är med oss hela vägen.

Vi kör.

Syril. Du hänger.

Är det så du har uppfört dig bland folk? Det skulle förklara en hel del.

Ledarskap är inget man bara slår av och på.

När du minns att du ska räta på ryggen är det för sent.

Du kunde lika gärna bära en skylt med texten: "Jag lovar att göra er besvikna."

Så synd att vi inte träffades mer när du blommade upp. Då kunde jag leva på minnen.

Du kunde ha hälsat på när du ville.

Alla civiliserade varelser vet att en öppen inbjudan är ingen inbjudan alls.

Jag antar att du inte har några framtidsutsikter.

Jag hade ett gästrum. Du kunde ha hälsat på mig när som helst.

Jag vet vad du säger och anar resten.

Att du inte har några framtidsutsikter.

Jag hade glömt hur exakta dina förutsägelser är.

- Du ska alltid håna mig. - Du är så känslig.

Du har kanske glömt min fråga. Har du några som helst framtidsutsikter?

Jag ska ta tag i det.

Jag kontaktar morbror Harlo och kräver en tjänst.

- Det var inte i går. - Läget är desperat.

- Du tror att han minns dig. - Lustigkurre där.

- Tror du att han tänker prata med dig? - Jadå.

Han kommer att veta varför jag hör av mig, respektera att jag väntat så länge-

- och att jag kommer med en så klok begäran.

- Vad tänker du be om? - Att nån ska ordna ett jobb åt dig.

- Vi lägger visst ribban högt. - Harlo vet vad som blir bäst.

Allt ligger där. Vel bad mig ta en titt.

Hon börjar nog ångra sig.

Du kan snacka med henne. Hon vaknar snart.

Du har inte med dig mycket. Och så din skadade arm.

Det syns att du stack snabbt.

En bolagspistol. Intressant.

Det är ingen vits att du blir arg. Du har tur som lever.

Vi har varit här i månader. Insatserna är höga.

- Hur känns det i armen? - Den läker.

- Vems var den här? - Han sa aldrig vad han hette.

Du vet vad den här betyder.

Din blick drogs dit direkt.

Krayt Head.

De andra vet inget. Inte en susning.

Den här, då?

"Av handen".

Var satt du?

Sipo. Ungdomsfängelse. Tre år, jag var 13 när jag åkte in.

- Jag har aldrig hört talas om det stället. - Du har inte missat nånting.

Visst har de byggt många burar? "Yxan glömmer, men trädet minns."

Nu är det vi som ska hugga.

Är det därför du är med? För att hämnas?

Det räcker för mig just nu. Du, då?

- Nån sa att jag kunde hjälpa till. - Men du vägrar säga vem.

Att jobba med andra är aldrig lätt.

Då stämde mitt intryck att du inte är nån lagspelare.

- Det finns alltid en svag länk. - Tänker du på ungdomarna?

Nemik är grön, men han är med hela vägen. Han har bara vår sak i tankarna.

Och så har vi Cinta Kaz.

Hon är iskall och orädd. Säkert den tuffaste av oss.

Hon delar redan filt, om du undrar.

- Och löjtnanten? - Utan honom finns det ingen plan.

- Han kanske leder oss in i en fälla. - Då hade de redan oskadliggjort oss.

Det är kanske därför du är här.

Jag är här för att vinna och ge mig av oskadd.

Vilken fin tanke.

Chauffören är här.

- Kloris. - Ja.

Du vet vad han heter. Är Leida klar?

- Jag vet inte. - Var är hon? - Leida!

- Har du ätit? - När skulle jag ha hunnit det?

Ta med dig nåt att äta. Vi måste åka.

Ändrade planer. Pappa skjutsar mig.

- Eller hur? - Jag måste prata med henne om det.

Jag har ingen morgonlektion i dag.

- Vi har planerat det här. - Nej, du har gjort det.

- Hämta din kappa. Punkt slut. - Seriöst?

- Vad då "seriöst"? - Åk, bara. Du slipper.

- Är det roligt, tycker du? - Hämta kappan.

- Det vore ändå en omväg för dig. - Vi har ett schema.

- Jag har planerat för det, och vi ska åka. - Du gör det bara för att skryta. Åk, bara.

- Skryta med vad då? - Att du engagerar dig.

- Va? Det... - Ingen bryr sig. Det är lugnt.

- Nu sårar du mig verkligen. - Där hör du själv.

- Vad då? - Det är det jag menar.

Det handlar alltid bara om dig.

- Vill du börja dagen så här? - Jag valde inte samtalsämne.

Tack så mycket för stödet.

Dray-mjölk.

Den går att dricka. Du ifrågasätter kanske din existens efter några dagar, men...

Särskild smak, inte sant?

- Vilken gammal en. - En robust trotjänare.

Ett oslagbart navigeringsverktyg.

Omöjlig att störa ut och uppfånga. Går nåt sönder, lagar man det själv.

- Den är svår att lära sig. - Men när man har gjort det, är man fri.

Vi förlitar oss på Imperiets teknik och är sårbara.

Det finns mycket som de har fått oss att glömma. Sånt som frihet.

Nemik ser förtryck överallt.

Skeen låtsas inte höra på, men budskapet går in.

Har han sagt att han skriver på ett manifest?

Det enda som står i vägen för friheten är tydligen några idéer till.

Det är så förvirrande. Så mycket går åt fel håll och dessutom så fort.

Förtrycket ökar snabbare än vi hinner förstå. Det är så Imperiet fungerar.

Man gömmer sig enklare bakom 40 illdåd än en incident. Men snart blir det strid.

Om vi ska glömma våra rättigheter får de koppla ett ordentligt grepp om oss alla.

Jag vill höra vad Clem anser.

Jag vet vad jag är emot. Allt annat får vänta.

- Du är den perfekta läsaren. - Nu börjas det.

Det har ingen titel, och det finns mycket kvar att skriva.

Titta bara här. Helt nya inspirationskällor.

Två föremål. Med det här styr man i rymden och detta stakar ut politisk medvetenhet.

Båda navigerar mot tydliga, uppnåeliga mål.

- Fakta utvidgade till... - Clem.

Fortsättning följer.

Det blir en lång dag. Drick upp mjölken.

- Litar du inte på honom? - Jag litar knappt på dig.

Eftersom skeppet åker längs ett spår behöver man anpassa framdrivningskraften.

- Okej. - Det löper på en takskena.

- Ja, så måste det vara. - Så för att kalibrera vikten...

- Ja? - Hur skulle du göra det?

Hur jag ska veta vikten? Är det här ett test?

Det är en enkel fråga.

- Ni vet inte hur ni ska få det att lyfta. - Vi kan flyga det.

- Men ni måste få det att lyfta. - Svara på frågan.

Ni har verkligen ingen aning. Eller hur?

- Ni vet inte hur ni ska ta er ut. - Hur matar man in vikten?

- Löper det på en takskena? - Ja.

Hänger skeppet på den och är startklart?

- Är det så det är parkerat? - Ja.

Löjtnant Gorn är där varje dag.

Det finns en belastningskoppling.

Det är ett stort handtag precis bredvid gasreglaget.

Det finns en mätare under den där vikten kan avläsas.

- Varför står inte det i instruktionsboken? - För att det är ett specialtillägg.

- Vad hade ni gjort utan mig? - Då vore det svårare, men det hade gått.

Vi ville vara säkra.

- Jag styr. - Nej, du gör som du blir tillsagd.

Jag ska flyga det. Vi kan säga att det är din idé.

Men om mitt liv står på spel ska jag styra det.

- Okej. - Då så.

Clem.

Torngården.

Dammen.

Garnisonshögkvarteret och kasernerna längst bort vid östra änden.

Ronotunneln.

Flygledartornet.

Och vårt första mål: Dörren på tornets markplan.

Tempelvägen.

I verkligheten sluttar den, men avståndet stämmer.

Och där bortifrån kommer vi. Det gamla templet.

Uppfattat.

Vad är det här?

Skjutövning?

Var är de?

- Här skulle göras i ordning i går. - De kommer nog snart.

- Varifrån? - Jag tror att de är i tornet.

Kommendantens fru behövde hjälp att flytta möbler.

Jag återkommer om en timme. Då ska allt vara i gång-

- annars ser jag över schemat för vinterpermitteringen.

Du är menige Clem.

Du är vakt från Alkenziflygbasen, förflyttad för specialtjänstgöring.

Bak med axlarna.

- Mer. - Rör mig inte.

Om du vill nåt, säg det bara.

Kan du gå som en soldat?

Jag har sett soldater marschera.

Då får vi se om du tog till dig det. Uppställning!

- Få bara bort det här. - Javisst, på en gång.

Kapten Tigo!

Där är ni. De sista gästerna är på väg ut.

- Vad tycker du om det? - Som hotell?

- Vill du ha det eller inte? - Uppdraget?

Nej, det har du fått. Blir det bra som högkvarter?

Kan jag få bli utnämnd till prefekt? Jag vet att lönen inte blir högre.

Du kan få ha balklänning om du vill. Var i gång före nästa personalmöte.

Utstråla självförtroende. Vi hör hemma här. Vi lyder order.

Dörren öppnas när vi närmar oss.