A Few Less Men

-Luke! -Luke! Luke!

-Vad hände? -Han föll utför stupet.

-Plötsligt stod han inte där längre. -Han drack för mycket på bröllopet.

-Luke! -Luke!

-Han föll så långt. Kan han ha överlevt? -Ja, självklart.

-Vad skönt. -En chans på miljonen är ändå en chans.

-Hallå? -Tyst.

-Hallå? Hallå? -Det är Luke.

-Luke! -Luke!

Gud, du klarade dig! Hur överlevde du ens?

Jag vet. Träden måste ha dämpat fallet.

-Och du mår bra? -Armen gör ont, annars är det bra.

-Jag är tursammast i världen! -Herregud!

Nu är han definitivt död.

Ni kanske vill tillbringa ett par minuter med honom?

Det vore skönt. Tack.

-Jag ska lämna er ifred. -Tack.

-Herregud. -Tänk att han är borta.

Ena stunden stod han och pratade med oss och i nästa...

...har han ett jättestånd. Kolla på det.

Okej, dämpa dig.

Jösses.

-Varför har han stånd? Ska man det? -Tror ni att veterinären tafsade på honom?

Jag har hört att lik får rigor mortis-erektion.

Vi kanske ska få bort det. Jag vill inte att alla ska se det.

-Det struntar väl han i? -Luke är vår vän. Han förtjänar värdighet.

Inte att ha stånd inför hela världen.

-Hur får vi bort det? -En av oss kanske ska trycka ner det?

Ja.

Jag rör den inte. Jag har en strikt policy när det gäller att ta i penisar.

-Särskilt erigerade. Gör det själv. -Okej, då.

-Nej, jag kan inte. -Massera runt den, så går trycket ner.

-Då går den ner. -Okej, flytta på dig.

-Det ser skumt ut. -Tack, Tom. Det hjälper verkligen.

-Det hjälper inte. Den blir hårdare. -Fan, du har rätt.

-Graham, ta boken och slå till den. -Verkligen?

Ska jag bara slå till den?

Lägg lite kraft bakom.

Fan, det går inte. Håll honom upp och ner, så rinner blodet ur kuken.

Bra idé.

-Varför fungerar det inte? -Jag provar med boken.

Han har stånd.

Vi gav honom inte stånd, den reste sig själv. Vi försökte få bort det.

Någon måste ringa och underrätta de närmast sörjande.

Om ståndet?

-Om dödsfallet. -Ja, såklart. Det har du rätt i.

Ursäkta, tankarna är...

-Tom, vill du göra det? -Nej tack.

-Varför inte? -Det är jobbigt och hans moster är döv.

-Henry kanske svarar. -Galna kusin Henry? Ännu värre.

-Han bussar sina fängelsepolare på mig. -Mig med.

-Vem ska ringa då? -Den som stod närmast Luke. Du.

Vi stod honom lika nära, allihop. Ni hade ett speciellt band.

Det hade ni faktiskt. Det var Graham som alltid sa att de var bästa vänner.

-När vi var yngre. Vi gled isär. -Det gjorde ni så fan heller.

Det gjorde vi visst. Jag gillade honom inte på slutet.

Det börjar bli pinsamt. Vi gör tummen upp eller ner. Den som står ut ringer.

-Jag förlorar alltid. -Det en chans på tre. Gör det, bara.

-Okej. -Ett, två, tre.

-Ett, två, tre. Ett, två, tre. -Jävlar!

En enorm sten! En enorm sten!

Nej! Nej, det är Graham! Nej, Graham lever! Luke är död!

Ja! Ja, din dotterson är död!

Nej, han har dött! D-Ö-D! Död!

Nej, ge inte luren till Henry! Ge inte luren till Henry!

Han vill prata med dig.

David, är det sant som Graham säger?

Ja, jag beklagar. Det var det värsta som kunde hända.

-Hur är det med din mamma? -Hon är helt förkrossad.

Hon säger att hon vill se honom. Hur snabbt kan ni få kroppen till London?

-Jag vet inte, vi kommer så snart vi kan. -Vems fel var det?

-Det var ingens fel, det var en olycka. -Jag vet vilka jävla idioter ni är!

Jag har sagt att han borde undvika er. Jag håller dig personligen ansvarig.

-Mig? Varför just mig? -Han var bara där för ditt bröllops skull!

Du släpade dit honom, så att han dog!

Du ska föra tillbaka honom i ett stycke!

-Det ska jag göra. -Bra.

Annars knullar jag dig, David.

Jag knullar dig hårdare än du någonsin har blivit knullad. Fattar du?

-Ja, jag fattar. -Bra.

Luke måste tillbaka till London direkt.

Hur är det med Mia?

Stackarn. Precis när ni ska på smekmånad åker du till London.

-Lyckligtvis är hon väldigt förstående. -Det måste hon vara.

Särskilt som vi fick ta hennes pappas företagsplan. Vad sa han om det?

Bättre än väntat, men inte jättebra.

Henry sa att Luke måste till London i ett stycke, annars knullar han mig.

-Vad menar han med det? -Vet inte. Något jag inte vill.

Hjälp mig att få dit honom i gott skick och i tid.

Inga problem.

-Den får aldrig plats. -Kom igen.

Den får ligga i passagerarkabinen.

-Hur är det? -Hur fan blev det såhär, Graham?

En enorm sten föll på honom.

-Vilket land flyger vi över nu? -Fortfarande Australien.

Vi har ju flugit i timtal.

-Är allt okej? -Ja, det är bra, tack.

-Tänkte du på din vän? -Va? Jaha. Ja.

Tack.

-Stod ni varandra nära? -Jag har känt honom sedan vi var små.

-Så sorgligt. -Ja, det är det verkligen.

Om det är något annat du behöver, så säg bara till.

Det ska jag göra.

Jag såg det här på TV. Man måste få ut blodet i hela kroppen.

-Jag vill inte få en blodpropp. -Du.

Jag har halva inne hos flygvärdinnan.

Jag kan nog få ett sympatiligg.

-Menar du allvar? Var skulle ni göra det? -På toaletten.

-Och du tycker att det verkar lämpligt? -Ska jag vara ärlig så är jag kluven.

Men Lukes död har påmint mig om att göra det mesta av livet.

-Vad vill du ha av mig? Mitt tillstånd? -Ja, det vore bra.

Tycker du att det är lämpligt att ha sex när ens vän ligger i en låda bredvid...

Tack, kompis.

-Är det här verkligen okej? -Du tänkte nog tjata tills jag sa ja, så.

-Här är du nu. -Jag har aldrig varit i en cockpit förut.

Varför heter det cockpit? Är det för att det är pittar i den?

Ibland, ja.

-Önskar du att det hade stridsrobotar? -Nej. Kan du ta bort handen... Tack.

Har du hamnat i nödläge och fått flyga upp och ner som Denzel Washington?

Nej, aldrig.

Tänk om jag vore en terrorist och blev helt galen nu.

-Har du alltid haft mustasch? -Nej.

-Vad gör den? -Det är bränslepumpen.

-Fint, va? -För helvete.

Jag ska vara ärlig. Jag har alltid gillat flygvärdinnor.

-Jag är flygpersonal. -Skit samma.

Det vore stort för mig om det blev av.

-Din döde vän ligger i den där lådan. -Han skulle inte höra något.

-Det här är otroligt. -Ja.

-Titta, fåglar! -För helvete! Vad fan gör du?

-Förlåt! -Vad är det med dig? Jag får fixa det här.

-Vart ska du? Planet, då? -Autopiloten är på. Rör ingenting!

-Glöm sex. Vad sägs om bara en kyss? -Absolut inte.

Janet.

Luftwaffe!

En lampa blinkar!

Jag... Ska man...

-Hallå! -Vad i helvete?

Herregud! Vi måste sätta oss.

-Kapten! -Vad händer?

-Vad har du gjort? -Knappen blinkade, så jag tryckte på den.

Jävla idiot, vill du att vi ska dö?

Tom!

Kom igen!

Helvete.

Jävlar.

Kan någon hjälpa mig?

-Det var inte mitt fel! -Jaså? Vems var det? Min faster Agathas?

-Vem? -Jag sa åt dig att inte röra något!

Vad fan hände?

Din puckade kompis pajade planet så att vi nästan dog allihop. Det är allt.

Vad gör vi? Ringer efter hjälp?

Ja, det kan vi göra. Eller så kan vi stanna här ute och dö.

-Jag har ingen täckning. -Vi är ju mitt ute i jävla ödemarken.

-Personligen tänker jag leta efter hjälp. -Ja, vänta på mig.

Vi borde följa med. Vi hämtar Luke sen.

Jag lämnar honom inte. Skicka hit hjälp.

-Vi borde hålla ihop. -Okej, då stannar vi här.

Vänta lite.-Du!

Okej, sista försöket. Vad är chansen för att det blir något av det vi pratade om?

-Dra åt helvete! -Uppfattat.

Okej, vi stannar väl, då.

-Det stinker verkligen här. -Det kan vara jag.

-Jag sket på mig på planet. -Det gjorde allihop. Det var skitläskigt.

Jag sket verkligen på mig.

Herregud, Graham. Gå och byt om, för guds skull.

Ja. Ja.

För helvete.

Var är de? Det har gått flera timmar.

-Vad ska vi göra, då? -Lämna den här hålan och leta efter hjälp.

-Okej. -Okej.

Hörni.

-Vi tar Luke med oss. -Är du vrickad? Vi kan inte bära den där.

Det är en av dina bästa vänner. Lämnar vi honom så ruttnar han. Han måste kylas ner.

Det går inte, han är för tung.

Graham har tyvärr rätt, David.

Att släpa hans kropp genom vildmarken är vansinne.

-Okej, då. -Kom nu.

-Där ser ni, den är inte så tung. -Det är den fanimej visst, det.

Vi klarar oss. Det finns nog en pub hitåt.

En krokodil, snarare.

Gud, jag orkar inte längre.

-Mina fingrar går av snart. -Håll käften, Graham.

-Min rygg gör ordentligt ont. -Håll käften, Graham.

Min ände är tyngre.

-Nu byter vi, du får bära här. -Aldrig.

Vi har varsin del, vi är vana vid positionerna.

-Det var det dummaste jag har hört. -Det är du.

-Din mamma är den dummaste. -Din har skägg.

-Hon har hormonproblem. -Lägg av nu!

Om vi inte tar Luke till London innan han möglar...

-...så dödar Henry oss, va? -Det är fullt möjligt.

När en unge tog en tugga av Lukes macka pissade Henry på ungens huvud.

Pissansiktet John Tate.

Jag tänker aldrig gå igen. Om vi tar oss till London, så skaffar jag en rullstol.

Jag säger att jag är handikappad, så någon kör omkring med mig.

Nej, nej, nej!

-Jag tror att jag ser en väg. Herregud. -Var då?

Där borta, ser ni den? Det ser faktiskt ut som en väg.

-Du sa att du såg en väg! -Jag trodde det.