The O.C.

- Detta har hänt: - Theresa kan inte föda barnet ensam.

- Det är ett slott! - Jag flyttar ju hit som du ville.

- Ska du någonstans? - Ja, som San Quentin.

Han är den enda vän jag har haft.

Jag förstår varför du måste flytta.

Innan han kom var mitt liv ett helvete. Jag vet inte hur det blir utan honom.

Vi slog ner väggen för att skapa mer rymd.

- När tror du ni har uppnått det? - När vi har rivit färdigt, menar du?

Mitt hem är redan i spillror och det beror inte på er.

Nu är det september, så två veckor. En månad, max... Sex veckor...

Men tills dess...

Tills dess får du övertala killarna att sätta på sig skjortor.

- Grannarna kallar det Herrklubben. - Är det för Village People?

- Hej, Archie. - Sandy...

Och gift dig aldrig. Om du gör det, så skaffa aldrig barn.

De blir klara någon gång mellan nu och aldrig, enligt min tolkning.

Lite kaffe vore gott.

Tack. Jag ser fram emot första dagen i rätten i en spännande process.

En yachtägare tycker att en annan bryter mot påbuden angående ljudnivån.

Knäck, åsna, El Paso, lampskärm, stetoskop...

Nu har du börjat svamla så där för att se om jag lyssnar.

- Du lyssnade i alla fall. - Nej.

- Jag är distraherad av datumet. - Han kommer tillbaka.

Tills skolan börjar eller tills Archie har renoverat färdigt.

- Vill du att jag ska kidnappa honom? - Ja.

Jag är less på dina hippiefasoner.

Där har vi problemet, inte det daltande som hindrade honom från att få vänner.

- Ibland kan man behöva lite utrymme. - Räckte inte Stilla havet?

Tvingar vi hem honom, kommer han att rymma igen.

Jag struntar i vad han vill. Han kunde ha dött.

Du klandrar mig. Han klandrar oss. Så kan vi hålla på hela sommaren.

- Sommaren är slut. Skolan börjar. - Han hör hemma här. Det listar han ut.

Jag är trött på att vänta på det. Hämta hem honom, Sandy.

Hämta hem honom.

Kan det bli varmare? Det känns som om kroppen smälter.

Jag hoppas att den smälter jämt.

Kolla in, tjejen. Den där kan jag ta en munsbit av.

Han spanar ju in dig.

Mamma vill att vi tränar Cardio Barre. Hon försöker skapa kontakt.

- Det ska vara det nya Tae Bo. - Du behöver inte träna.

- Vad menar du med det? - Inget, det är bara...

Jag menar alltså inget illa, men du ser lite väl smal ut.

- Jag äter. - Visst.

Herregud! Du dricker i alla fall.

- Vad är det här? Tändvätska? - Det är iste.

- Klockan är tio. Det är lite väl tidigt. - För vem?

Min bikini är obekväm. Vill du åka och shoppa?

- Visst. Det är rea på onsdag. - Då ska jag träffa Zach.

- Ska du träffa Zach igen? - Ju mer jag umgås med Zach...

...desto mindre tänker jag på... Vad heter han?

Han är smal och seglade i väg och lämnade en lapp till sin tjej-

- som grät tills hon beslöt att sluta lipa över akterseglande arslen.

- Seth... Han heter Seth. - Jag vet det.

Jag låtsas glömma. Förolämpningarna ger uttryck för den smärta jag känner.

- Jag kan alltså inte. - Du ska träffa Zach.

Det är en formalitet. Jag vägrar att komma nära honom.

- Jag släpper aldrig en kille inpå livet. - Jag vet vad du menar.

- Här blir bra. Tack för skjutsen. - Glöm inte din lunch.

- Jag skalade apelsinen åt dig. - Tack.

Det är nog inte bästa sättet att smälta in här.

- Jag ska... - Ja, du får inte göra förmannen arg.

Han är alltid arg. Han är arg av sig.

Vi kan hyra en film eller spela biljard.

Visst. Biljard låter kul. Hej då.

Efter livräddarkursen kan Kaitlin rädda Marissa från att drunkna i självömkan.

Vad gör blomsterbudet här? Det känns som de är här varje vecka.

- Får vi blommor varje vecka? - Ja, de vissnar ju.

Har du hört att telefonen klickar varje gång man ska ringa?

Är du lite paranoid, Nixon?

Antingen är du nojig av droger eller så är något på tok?

Det är inget. Ibland gör medicinen mig lite...

Knäpp? Det har du varit hela sommaren.

- Kaitlin och jag ska se på en ponny. - Vad är det för fel med China?

China lider av håravfall. Jag hoppades på behandlingen-

- men hon är helt kal. Flickor ska inte älska skalliga hästar.

- Det har du rätt i. - Tack.

Du betalar väl inte med företagets kontokort?

Hur så?

Vi kan inte ta upp Kaitlins ponny på företaget. Det är olagligt.

Jag vet. Jag tänkte betala med det svarta kortet. Hej då.

- Hallå? - Det är Kirsten.

Hur står det till? Det vet jag nog förresten.

- Ja. Är han där? - Det är till dig.

- Hallå? - Seth, det är mamma.

- Blond med en söt, liten näsa? - Kom hem.

- Är Ryan tillbaka? - Seth Ezekiel...

- Det namnet hjälper inte. - Det här har pågått länge nog.

Inte riktigt. Jag har fler lektioner. Portland behöver mig.

- Det gör jag också. - Problemet är att jag vantrivs där.

Jag åker aldrig tillbaka. Hör av er om ni flyttar vart som helst annars.

Jag var dum nog att tro att en mors vädjan betydde något.

- Ja, det var dumt. Hej då. - Tänker du bara lägga på när...?

- Du ringde alltså? - Han var så rar som barn.

Nu är han en arg, ung man. Jag hade samma samtal förut.

Vet han inte att vi inte heller ville att Ryan skulle flytta?

Nu handlar det inte om vad han vet, utan om vad han känner.

Huset känns så tomt.

Och ändå så fullt... fullt av svettiga, halvnakna män.

Det borde kännas som himmelriket.

- Det är Jimmy. Vi skulle äta, men... - Jag ska prata med honom.

- Jimbo, hur är läget? - Fantastiskt.

- Tänker ni fortfarande äta med oss? - Nej. Kirsten har ingen lust.

- Seth kommer inte hem. - Jo då, han har inget val.

Jag försöker lista ut bästa sättet att få honom att inse det.

Är ni för hårda och tar hem honom mot hans vilja...

Då blir det värre. Det sista man vill är att ha en bitter tonåring i huset.

- Han pratar inte med mig eller Kirsten. - Det kanske finns någon annan.

Jag tänkte kolla att du inte slappar.

- Om ändå... Hur är det? - Rätt bra.

- Tacka Kirsten för babykläderna. - Hon älskar att shoppa.

- Hur går det med renoveringen? - Det är en katastrof.

- Det får henne ju att tänka på annat. - Det funkar inte längre.

- Vill Seth stanna i Portland? - Skolan börjar snart.

- Tänker du åka dit? - Ja. Luke är som en golden retriever.

Ja, det är han faktiskt.

Vill du följa med? Det kanske vore mer effektivt.

Du och jag är en oslagbar kombination.

Han var rätt arg senast vi sågs.

- Han är rätt arg på alla. - Theresa ska ta prover. Jag jobbar.

Ifall att... Du måste inte använda den. Jag fick ett bra pris.

- Lycka till. - Var rädd om dig.

- Frukosten är klar. Mamma åkte tidigt. - Tack.

- Vad är det? - Sandy ville ha hjälp med Seth.

- Var det därför han kom i går? - Ja.

Seth är fortfarande arg. Han klandrar sina föräldrar.

- För att du flyttade? - Ja.

Jag undrar vad han tycker om mig. Ska du åka till Portland?

Nej, det kan jag inte. Det får de lösa inom familjen.

- Tillhör inte du den familjen? - Inte nu längre.

Hej. Det är alltid kul att ses. Varför träffas vi i ett parkeringshus?

Mitt kontor kan vara avlyssnat. Vem vet vad de har för sig?

Du har verkligen tappat en skruv.

- Vill du kolla om jag bär en mikrofon? - Jag har inte tid med dina skämt.

- Inte jag heller. Jag ska till Portland. - För att träffa Seth?

Hans vän flyttade, så nu bor han med en kille och hans homosexuelle far.

- Håll med om att det låter konstigt. - Säger mannen som leker spion.

- Tror du att jag oroar mig i onödan? - Ja.

Jag har inte hört något av vännerna på åklagarmyndigheten.

Åklagaren kom och varnade mig och sen har de inte gjort ett dugg.

Antingen insåg de att de inte har något att komma med...

...eller så samlar de ordentligt med bevis. Jag måste åka.

Det där ser precis ut som...

- Har ni pratats vid sedan grälet? - Nej.

Hon slutade svara i telefonen. Det handlar inte om henne.

Du har verkligen självkontroll för hon har snygga lökar.

- Ni missade en toppenlektion. - Ett fetto ville släppa vattenskidan.

- Jag har aldrig sett en sån vurpa. - Han tappade badbrallorna.

- Vad synd att jag missade det. - Var var du i går?

- Jag kom äntligen in på Salty's. - Jag hade ingen lust.

- Cohen grälade med sin mamma. - Tack. Nu verkar jag fjollig.

- Börjar de bli sura? - Jag ska berätta om hemstudierna.

Det blir nog populärt. Vi måste ut igen. Vi ville bara berätta.

Drunkna inte.

Ser ni fler nakna fetton, så glöm inte att tipsa Luke.

Han är så rolig.

- Du måste lägga in en stöt på Jane. - Vi bor här. Det är gott om tid.

- Säger du det, så. - När ska vi äta? - Om en halvtimme.

Vi har besök.

Hej. Sandy Cohen...

- Hej. Är det en ny bil? - Ja. Jag fick den av mamma.

- Det är min flyktbil. - Tack för att ni kom.

Hailey jobbar. Vi håller dig sällskap.

Att vara ensam hemma var inte så roligt som jag trodde.

- Har du pratat med Seth eller Ryan? - Jag skällde på Seth, om det räknas.

Sandy träffade Ryan i går. Han verkar må bra.

Håller ni kontakten?

Inte direkt. Vi försökte, men det gjorde det bara jobbigare.

De behöver inte vara i Portland för att vara frånvarande.

Jag hörde att du skulle öppna restaurang.

Det blev ingenting, men det finns ju gott om bra restauranger i Newport.

Du har ju sagt att de är för dyra och för såsiga.

- Jag gillar inte för mycket sås. - Ser du fram emot att börja skolan?

Det blir konstigt med nytt folk. De har inget vattenpololag.

Somliga kallar det himmelriket.

- Harbor School bygger ny gympasal. - Jobbar du på turistbyrån, eller?

Passa dig. Jag är hövlig. Det kanske du borde prova.

- Nej tack. Jag är hellre ärlig. - Då pratar vi om en bortskämd unge...

...vars föräldrar gör allt för honom och hur återgäldar han dem?

Du kan inte först klaga på Newport och sen tro att jag kommer tillbaka.

Newport är ditt hem. När du blir 18 år och får råd kan du flytta ifrån oss.

- Ryan fick ju flytta. - Ryan var inbjuden. Du har inget val.

Men ni försökte ju inte ens hindra honom.