Andor

Vill du inte hellre satsa allt för nåt verkligt?

- Vad ska vi stjäla? - Kvartalslönerna för en hel imperiesektor.

I TIDIGARE AVSNITT

- Är det därför du är med? För att hämnas? - Det räcker för mig just nu.

- Jag uppfattade dig inte som lagspelare. - Att jobba med andra är aldrig lätt.

Vi tar lönerna från valvet, lastar dem på skeppet och flyr genom tunneln.

I en Rono? Ni har tur om ni når horisonten.

- Ingen är dum nog att försöka. - Utom vi.

Utstråla självförtroende. Vi hör hemma här. Vi lyder order.

Vänta!

Det är en större chock att överraskas underifrån än ovanifrån.

Stilla!

Han kommer med bara det han står och går i och en sten värd 30.000 krediter!

Vem tar med en skatt på ett rån?

Jag får betalt. Kan ni inte leva med det?

Jag vill kunna lita på er.

- Det är precis som modellen. - Det hoppas jag.

Jag har studerat den länge. Vi har smugit hit under flera månader.

Du kan inte göra mer, Luthen. Det går antingen bra eller inte.

Tjuven. Andor. Jag var oförsiktig.

- Det är över så här dags i morgon. - Eller så har det bara börjat.

- Jag kunde inte sova. - Det är helt normalt.

- Jag måste vara i toppform. - Spänningen kommer att göra dig alert.

Varför jag är så orolig trots min övertygelse?

Du tror inte på nåt men sover som en sten.

Jag skriver när jag inte kan sova.

I natt skrev jag om dig, fast inte om "Clem".

Det är väl ändå inte ditt riktiga namn?

"Legoknektens roll i den galaktiska frihetskampen."

Min slutsats är enkel: Vapen är redskap-

- och de som brukar vapen är tillgångar som vi måste dra nytta av.

Imperiet drar inga etiska gränser, så vi måste utnyttja alla tillfällen.

Visa dem hur ett uppror anpassar sig.

Du har till hälften rätt. Imperiet lyder inte spelreglerna.

Och hur har jag fel?

De bryr sig för lite för att lära sig.

Det behövs inte. Ni saknar all betydelse för dem.

- Kanske blir det här en tankeställare. - Se upp med vad du önskar dig.

Så du ser alltihop som hopplöst? Frihet? Självständighet? Rättvisa?

Ska vi bara tacksamt ta emot det som de ger oss?

Ser jag tacksam ut?

Nej. Och jag är glad att du är här.

Oavsett anledning.

Oroa dig inte. Det kommer att gå bra. Du får sova när det är klart.

Dhanierna är ett enkelt folk.

De odlar bedrövliga egenskaper som gör dem särskilt enkla att manipulera.

På ett praktiskt plan har de svårt att tänka flera tankar samtidigt.

Det bästa sättet att få dem dit vi vill är att erbjuda alternativ.

De får ett antal valmöjligheter och blir så upptagna med att välja-

- att de inte märker att vi inte ger dem nåt av det som de ville ha.

En djupare svaghet är stoltheten. De väljer lidande framför att foga sig.

Vilket är ytterst ironiskt när de svalt allt vi tvingat på dem i tolv år nu.

Det är tio dagars vandring från låglandet. Vi erbjuder transport och de tackar nej.

Men på vägen har vi lagt bekvämligheter:

Logi och värdshus med billiga drycker. Och förutsägbart nog-

- har de 500 pilgrimerna som påbörjade vandringen redan reducerats till...

- Hur många nu, löjtnant? - Sextio i går kväll.

Några kan tillkomma i höglandet, men det går som förväntat.

För inte längesen var de 15.000.

- Vet de att det blir sista gången? - Nej, varför berätta det?

I tio år har imperiet hållit en festival för beskådandet nere i utvecklingszonen.

- De får den i stället. - Men det är väl deras heliga dal?

De får återvända så småningom, inte sant?

När ni behöver arbetare till alla era byggplaner.

- Ni har väl varit här längst, löjtnant? - Ja, sir. Sju år.

Kommer dhanierna låta oss bygga vår nya anläggning ostört?

De har knappast nåt val.

Ögat, överste. Förbered er på en upplevelse.

Det är ett makalöst himmelskt spektakel.

Jag ser fram emot det.

- Vad tror du om honom? - Överste Petigar?

- Ni kan inte charma en ingenjör. - Jag tänker göra mitt bästa.

- Är vi säkra? - Jag tog in trettio vakter från Alkenzi.

- De bästa vaktar den yttre gränsen. - Allt måste gå perfekt i kväll.

Perfekt! Glöm inte det ordet!

Eko-1. Eko-1.

Eko-1. På plats.

- Eko-1. - Gå tio steg upp.

- Vad är det? - En fältradio.

- Tillhör den imperiet? - Inte nu längre.

- Eko-1. - Tre steg upp.

- Fungerar den inte? - Jo. Den kan säkra en förbindelse.

Då kan den användas även när allt annat är utslaget.

Dalen-1.

Dalen-1, kör.

Dalen-1 är på plats.

- Dalen-1. - Eko har signal. Säkrar nu.

Säkra och bekräfta, Eko.

Jag bekräftar. Vi har säkrat förbindelsen.

- Nu rör vi på oss. - Lycka till.

- Detsamma. - Dalen-1, klart slut.

Öka takten! Vi hamnar efter.

Han gillar att ge order, va?

- Det är inte konstigt. - Vad menar du?

Har de inte berättat det?

Han har varit stormtrooper.

Säger du det?

Sätt fart!

Du skulle varit här när Cinta fick veta. De slaktade hela hennes familj.

Sätt fart!

Har det börjat?

Enligt dhanierna tar det aldrig slut. Så nog har det börjat, sir.

- Gorn här. - Rapport från nedre vägen.

- Gästerna kommer nu. - Ge dem ett fredligt mottagande.

Ska ske, sir.

Uppställning, men var tysta!

Håll ihop. Blicken framåt. De är snart här.

Du är soldat nu, Clem.

De hatar oss, och de som tar sig upp hit lever för det.

Inget våld.

Om vi träffar soldater från garnisonen är vi från Alkenzi, och vice versa.

Håll tyst och kom ihåg att vi hör hemma här.

Vi bör kanske dela på de här...

...bara väntar på honom. Jag spanade in henne ordentligt.

Tro mig, jag hade svårt att tygla mig.

Här kommer en till!

Titta där!

Kom igen, vi återvänder till basen.

Eskort, framåt marsch.

Roboda...

- Roboda. - Jag klär på Leonart.

Han är tolv och kan själv.

Titta på gehänget här. Allt har blivit komprimerat under förvaringen.

Kanske har du expanderat?

Och hans kejserliga blus?

- Den vägrar jag ha. - Du ska lyda.

- Jag känner mig sjuk, mamma. - I kväll ska du ändå anstränga dig.

- Han kan ha feber. - Han kan få en lusing.

- Pojken är sjuk, Jayhold. - Han är ju alltid sjuk!

Du vill väl flytta från den här hemska planeten? Du gnäller jämt om det.

Överste Petigar bestämmer om det, så i kväll ska alla uppföra sig.

Det blir trevligt att se.

Kompani, halt.

Avdelning, halt.

Ni ser pigg ut trots den långa resan.

Må ögat vara öppet länge nog för att finna något gott inom er.

Släpp förbi dem.

Fort! Framåt marsch.

Var beredd. Jag hör två stycken.

Kom igen!

Du hade rätt. Jag är inte det minsta trött.

Räta på er!

Lyssna nu!

Grupp ett, två och fyra: Ni tillbringar natten här.

Slå läger. Inga överraskningar, tack.

Grupp tre, avvakta.

Ni följer med eskorten tillbaka med kommendanten och hans familj.

Om ni inte stör dem, så stör de inte er.

Så håll munnen stängd och ögonen öppna.

- Korpral. - Höger om. Följ mig.

Avdelning, halt!

- Är alla klara? - Huden!

Vi utbyter gethudar vart tredje år. Roande om det inte vore för stanken.

Kom nu, ni båda.

- Dhanierna tycker om kärva dofter. - Jag har blivit varnad.

Efter lite ceremoniellt trams får vi oss en festmåltid - ovanför stanken.

- Har hon hört av sig? - Inte än.

Problem?

Hon kommer.

- Fel tillfälle att klanta sig. - De skulle anropa oss. Vi väntade!

Väntade? Är det er ursäkt? Ni borde veta bättre.

Låt inte Gorn se er!

Alkenzis sjunde flygdivision. Östra patrulleringen klar.

Givakt!

- Korpral. - Sir.

- Är de här mannarna från Alkenzi? - Ja, sir.

Du sköter snacket. Låt oss få det överstökat.

Ni får träda in i vårt heliga tempel. Frid till dem som kommer i fred.

Var är hon nånstans?

Alkenzi?

Nej, de stoppar det nu.

Allt står på marken. Ingen vill vara uppe luften.

Vel, ner!

- Håller den? - Säg till dem.

- Är du säker? - Du maskar.

Eko-1.

Eko-1. Eko.

Eko-1.

Eko-1.

Eko-1.

Dalen-1 klar.

- Ge ordern. - Är ni på plats?

Ja, vi är här på plats.

Ska vi köra eller inte?

Vel?

- Vi kör. - Uppfattat.

Säg till honom att våra andar har starka händer och ett gott minne.

Han säger: "Må ögat finna det goda i oss alla."

Så sant.

Säg att vi ska skänka honom vår frånvaro och ge oss av.

- Korpral. - Till er tjänst.

Fall in i ledet.

Höger om.

Följ mig.

Sir.

- Allt i sin ordning? - Ja, sir.

Bli kvar men skicka ner dina mannar. Ingen ska vara här utan mitt tillstånd.

Det är gamlingarna som orsakar problemen.

Allt blir enklare.

Snart slipper vi utbyta hudar och ägna oss rituellt strunt.