The Lord of the Rings: The Rings of Power

DETTA HAR HÄNT...

Han är död! Kom nu!

Vad...

Upp går hon...

Så var kommer du ifrån?

Han vill att vi hjälper honom hitta stjärnorna.

Nori?

Plikten kallade mig åter till Midgård.

Det var inte alver som drev mig från mitt hemland, utan orker.

Är det ditt folks kungasigill?

Vi har ingen kung.

Alla avlägsna utposter upplöses.

Tar du en sista titt?

Den har förändrats mycket.

Men inte de människor som bor här.

De som stod med Morgoth har fortfarande mörkt blod i ådrorna.

- Nån grävde den här passagen. - Nånting. Inte människor.

MAKTENS RINGAR

Fortsätt jobba.

Du där! Bind fast honom.

Kasta ut honom med de övriga.

Det kan du göra. Jag hade soltjänstgöring igår.

Du stannar i solen tills du är svart som kol om det är vad Adar vill.

För Adar, i såna fall. Men inte för dig!

För Adar.

Rasten är över, latmaskar.

Gräv nu.

Hon lever.

Våra värdar. Undsättare eller tillfångatagare?

Det är inte giftigt. Om du är orolig för det.

Inte för människor.

En av Eldar. Ombord på mitt skepp?

Ur led är tiden.

Vad är det för skepp?

Lugn. Jag ska föra er välbehållna till mina överordnade.

De svarar på dina frågor, inte jag.

Till vilken hamn seglar vi?

Du får se. Vi är nästan där.

Nästan var?

Hemma.

Vad är det för ställe?

Det kan bara vara ett ställe.

Stjärnans land.

Det västligaste av alla jordiska riken.

Ökungadömet Númenor.

Hamnfart!

- Är det en alv? - Såg ingenting...

Sen när bygger människor som jag såna här kungadömen?

Dessa människor är inte som du.

Under Det stora kriget stod dina förfäder med Morgoth.

Dessa män stod med alverna.

Som belöning gav Valar dem denna ö,

som förändrats mycket sen dess.

Skönjer jag en ton av avund?

Inte avund.

Sorg.

Alverna brukade fritt komma och gå härifrån.

Våra folk var som en familj.

Vi utbytte gåvor, kunskap.

Vad hände?

Númenor började avvisa skeppen.

Med tiden bröt de all kontakt.

Varför det?

Det kanske vi snart får veta.

Fortsätt gå.

Bäst att inte gå vilse här utan ledsagare.

Lägg det med de andra.

För het.

Tålamod...

Vi är män och kvinnor av Númenor.

Jag föreslår att vi lägger det förflutna åt sidan och visar självbehärskning.

Låt oss inte reta upp dem.

Kapten. Drottningregenten är upptagen.

Liksom kansler Pharazôn. Jag föreslår att du...

Knäböj.

Ingen knäböjer i Númenor.

Ursäkta.

Tala, alv.

Säg vem du är.

Galadriel från Noldor.

Dotter av Finarfins gyllene hus.

Befälhavare över högste drotten Gil-Galads norra här.

Halbrand.

Från Söderländerna.

En människa och en alv tillsammans?

Det föll sig så.

Slumpen gjorde oss till följeslagare. Vi möttes på havet.

Er kapten räddade oss från en säker död.

Vi ber bara att Númenor fortsätter att vara barmhärtigt-

- och ger oss plats på ett skepp till Midgård.

Det var generationer sen ett skepp-

- tilläts göra en sån resa för en alvs räkning.

Det var tack vare alverna som ni gavs denna ö.

Ni kan nog avvara några plankor och ett roder.

Våra förfäder gavs ingenting.

De betalade för den här ön med sitt folks blod.

Vad alven menar...

Om blod är priset för resan, ska jag betala det.

Jag far på ett eller annat sätt.

Välkommen att försöka.

Jag behöver inte välkomnandet.

Och du är snart inte välkommen längre.

- Vakter! - Mina vänner.

Vår avresa tycks innebära vissa besvär.

Vore kanske bättre om vi stannade...

- Stannade? - Länge nog, goda drottning,

- för att ge er och era rådgivare nog med tid att överväga vår begäran.

Några dagar kanske?

Tre dagar. Och alven släpps inte utanför palatset.

En fånge blir jag inte.

Hellre gör jag en god hingst halt-

- än söker fängsla Norra härens mäktiga befälhavare.

Du blir Númenors gäst.

Kapten...

Min tacksamhet.

"Goda drottning?"

Sydlandet finns ännu kvar om tre dagar.

Men dess folk?

Se dig omkring. Här är ett paradis.

Fullt av möjligheter.

Ska jag hoppa rätt in i faran igen?

Du hoppade i havet för att rädda ett liv.

Jag vill rädda många.

Jag har sökt frid längre än du anar.

Snälla, för vår bådas skull, låt mig behålla den.

Lite frid skulle kanske göra dig gott.

Men åtminstone...

Försök att inte skaffa nya fiender.

Det vore klokt att lösa frågan snabbt.

Hon är bara en alv.

En lavin kan börja med en sten.

Vi vågar inte inbjuda till inre stridigheter igen.

Berätta om kaptenen.

Han heter Elendil.

Ursprungligen från en adelssläkt, nu kustvakt med en son-

- som lär ska vara på väg att följa honom i tjänsten.

Hala in!

Samtidigt nu!

Hala in!

Ni får hala skot snabbare än så om ni vill få plats i min vakt!

Såja, kadetter!

Samtidigt nu!

Isildur...

...Isildur!

Alla kadetter som får en plats i kustvakten-

blir mer än bara Númenors beskyddare.

Inte den där!

Imrahil!

Babord! Dra den åt babord!

Valandil! Ontamo!

Hjälp! Dra!

Samordning, kadetter! Återgå till arbetet!

Det finns ingen hårdare herre än havet.

Havet har alltid rätt!

Havet har alltid rätt!

Stackars Imrahil.

Hans far kommer säkert att kasta ut honom.

Tur att Isil inte följde med.

Jag?

Du har varit i det blå hela dagen. Vad är det?

Sugen på att komma iväg. Det är allt.

Nio dagar till.

Klarar vi sjöprovet är vi befäl om fyra år.

Om tio till är vi kaptener.

- Åtta för mig. - Arton kanske.

Isildur! Din syster är här.

Där är du.

Berek, min pojke.

Nån la undan ritblocket. Ovanligt.

Sånt besvär att ta sig hit för att träffa mig.

- Isil, tavernan? - Nä, gå ni.

Hitta oss senare. Var inte som din bror.

Du kan vara ungmö resten av livet.

Eller bara ung.

Vad gör du här? Var är far?

Enligt de rättrogna faller kronbladen från det Vita trädet-

inte utan anledning,

utan de är Valars tårar.

En levande påminnelse om att deras blick-

och deras dom ständigt vilar över oss.

Tror du på det?

Jag anser det oklokt att tillbringa sitt liv-

med att leta efter tecken och förebud.

"Elendil." Ett ovanligt namn.

Från våra västra stränder?

Ursprungligen.

Berätta, vad betyder det?

En som älskar stjärnorna.

Det är väl inte dess enda betydelse?

På det gamla Eldar-språket-

kan det också betyda "alvvän".

Och är du det? En alvvän?

Jag är Númenors trogna tjänare.

Detta till trots och trots att alverna inte varit välkomna här-

sen min gammelfarfars farfars tid,

- valde du att bryta det prejudikatet. Varför?

Havet förde henne i min väg.

Och havet har alltid rätt.

Havet kan inte begå förräderi.

Med respekt, Ers Höghet,