Thor: Ragnarok

Jag vet vad du tänker. "Åh nej, Thor inburad. Hur gick det till?"

Ibland måste man låta sig fångas för att få svar av folk.

Det är en lång historia, men i princip är jag lite av en hjälte.

Jag var på jorden, slogs mot robotar och räddade planeten ett par gånger.

Sen letade jag igenom kosmos efter några magiska evighetsstenar.

Men jag hittade inga.

Jag hamnade på en dödens och förintelsens väg-

- som ledde mig ända till den här buren...

där jag träffade dig.

Hur länge hålls vi kvar, tror du?

Thor, son till Oden...

Surtur, son till en sköka. Du lever.

Jag trodde att pappa dräpte dig för en halv miljon år sen.

Jag kan inte dö förrän jag fullföljer mitt öde och tillintetgör din hemvist.

Lustigt att du tar upp det, för jag har haft såna mardrömmar.

Asgård lagt i ruiner, och du, Surtur, står mitt ibland dem.

Då har du sett Ragnarök, Asgårds fall! Den stora spådomen...

Ett ögonblick...

Jag har snart snurrat ett varv.

Det kändes som om vi förstod varann där.

Ragnarök, alltså. Berätta om det!

Min tid är inne.

När min krona återförenas med den eviga lågan-

återfår jag min fulla kraft.

Jag skall torna över bergen och sänka min klinga djupt i Asgårds...

En sekund, bara.

Jag lovar, jag rör mig inte ens. Beklagar verkligen.

Få se nu.

Du lägger kronan i den eviga lågan och så blir du stor som ett hus?

Ett berg!

Den eviga lågan som Oden har inlåst i Asgård?

Oden är inte i Asgård.

Och i din frånvaro är tronen oförsvarad.

- Och var är den här kronan? - Här! Källan till min makt.

Är det en krona? Jag trodde att det var ett ögonbryn.

Det är en krona.

Men man kan alltså stoppa Ragnarök genom att slita av dig den där?

Ragnarök har redan börjat. Du kan inte stoppa det.

Jag är Asgårds undergång, och det är du med.

Alla ska lida, alla ska brinna.

Låter maffigt.

Att se dig elda upp en hel planet vore ett rejält skådespel.

Men jag får nog ta alternativ B-

- och slita mig loss, slå av dig tiaran och låsa in den i ett valv i Asgård.

Du kan inte stoppa Ragnarök. Varför göra motstånd?

För det är vad hjältar gör.

Ursäkta min dåliga tajming.

Nu!

Du har gjort ett stort misstag, Odens son.

Det gör jag jämt och ständigt.

Allt löser sig visst...

Det var ett tag sen, Heimdall. Men jag behöver en snabb utväg.

Heimdall?

Heimdall var en idiot. Han borde ha blivit rik på det här.

Det är inget enkelt jobb, men det har sina förmåner.

Bifrost ger mig tillgång till allt som de nio världarna har att erbjuda.

Det är bara att plocka på sig.

Skåda...

mina prylar.

Här är mina favoriter. Tog dem från ett ställe i Midgård som heter Texas.

Jag har namngett dem. Eli och Minera.

För när man använder båda...

kan man eliminera.

Kom igen nu, Heimdall...!

Plats!

Heimdall! Jag sitter tajt till.

Heimdall?

Skurge?

Är den där viktig?

Nu ska ni få se på grejer!

THOR RAGNARÖK

Tjejer!

Har man sett vem som tittar förbi.

Tack för att du skrämde bort dem och dränkte min arbetsplats i hjärna.

- Vem är du? - Skurge. Vi slogs ju ihop i Vanheim.

Visst ja. Och Heimdall?

Ingen vet var den förrädaren är. Han har flytt.

Han anklagades för försumlighet men försvann före rättegången.

Svårt att fånga nån som ser allt i universum.

Vänta, jag ska ropa ut din ankomst.

Vad tusan är det där?

Nu är det dags, broder. Jag tar farväl.

- Du lyssnade inte, din dåre! - Förlåt mig.

- Sif, hämta hjälp! - Hjälp, någon!

- Förlåt för allt jag ställt till med. - Det gör inget.

- Förlåt att jag ville härska över jorden. - Folk skulle ha skattat sig lyckliga.

Och förlåt för det där med tesserakten. Jag kunde inte låta bli.

- Jag är ju en tricksare. - Ett riktigt busfrö!

Förlåt att jag förtrollade dig till groda.

- Det var ett bra skämt. - Det var faktiskt askul!

Du är Asgårds frälsare.

- Berätta min historia. Låt mig stå staty. - Du ska få en stor staty.

Med hjälmen på, den med hornen.

- Jag ska berätta för far vad du gjort. - "Jag gjorde det inte för hans skull."

Jag gjorde det inte för hans skull.

Nej!

Så dog Loke av sina skador och gav sitt liv för våra.

Han besegrade de vedervärdiga svartalverna och skipade fred i riket.

Loke, min gosse...

Många månar har passerat sedan jag fann dig på frostigt slagfält.

Den dagen såg jag dig inte ännu som Asgårds frälsare. Nej...

Du var bara en liten blå istapp till barn...

som smälte den här gamle dårens hjärta.

Bravo!

Far...

Jäklar...

- Min son Thor har återvänt! - Var hälsad, min pojke.

- Intressant pjäs. - "Tragedin om Loke från Asgård."

- Folket ville hedra hans minne. - Helt rätt.

Tjusig staty. Men den är snyggare än han själv.

Inte lika falsk och flottig, liksom.

Vet du vad det här är?

Surturs skalle. Ett formidabelt vapen!

Lås in det här, så att det inte blir ett enormt monster som förintar planeten.

Tack, kära du...

- Så du ska återvända till Midgård? - Nix.

Jag har en återkommande dröm. Varje natt ser jag Asgård i ruiner.

Det är bara tecken på en alltför livlig fantasi.

Kanske. Men jag gav mig ut för att undersöka saken.

Och vad fann jag, om inte de nio världarna i fullkomligt kaos?

Asgårds fiender planerar att störta oss-

- medan Oden, världarnas beskyddare, sitter i morgonrock och mumsar druvor.

Vi bör respektera våra grannars frihet.

Javisst, friheten att massakreras.

- Ja... Dessutom har jag haft fullt upp. - Med teater?

- Styrelsemöten, säkerhetsrådet... - Tänker du tvinga mig?

Inget stoppar Mjölner på väg tillbaka till min hand. Inte ens ditt fejs.

Det här blir du avrättad för!

Då ses vi på andra sidan... broder.

Jag ger mig!

Skåda!

Thor, Odens son...

Du hade ett jobb. Ett enda.

- Var är Oden? - Du kunde förstås inte hålla dig borta.

Allt gick ju så bra utan dig. Asgård blomstrade. Fråga folk!

- Har du dödat far? - Du fick ju din självständighet...

Okej... Jag vet var han är.

ÅLDERDOMSHEM

Det var här jag lämnade honom.

På trottoaren eller i huset som rivs? Fint planerat.

Jag kan inte spå framtiden som en häxa.

Inte? Så varför klär du dig som en?

Hur kan du vara vid liv? Jag såg dig dö, jag sörjde dig.

Du hedrar mig.

- Får vi ta en bild med dig? - Visst.

Fundera ut var han är.

- Trist att Jane dumpade dig. - Det gjorde hon inte.

Vi dumpade faktiskt varann.

- Vad håller du på med? - Det är inte jag.

Loke...

Thor, Odens son...

Åskguden.

Du kan lägga ifrån dig paraplyet.

Finns det trollkarlar på jorden nu?

Vi kallar oss mästare av de mystiska konsterna. Låt det där vara.

Vem är du, trollkarl? Och varför ska jag bry mig?

Jag är dr Stephen Strange, och jag har några frågor.

Slå dig ner.

Te?

- Jag dricker inte te. - Vad dricker du, då?

Inte te.

Jag för en lista över varelser från andra världar som kan hota vår egen.

- Din adoptivbror Loke är en av dem. - Han platsar sannerligen.

- Så varför ta med honom hit? - Vi letar efter min far.

Så om jag berättar var Oden är återvänder ni till Asgård utan dröjsmål?

- Utan dröjsmål. - Då hjälper jag dig.

- Varför ringde du inte bara? - Han var noga med att inte bli störd.

Din far sa att han vill förbli i exil.

Dessutom har du ingen telefon.

Nej, men du hade kunnat skicka ett elektroniskt brev. Ett mejl.

- Har du någon dator? - Nej, hur så?

Hur som helst är han inte i exil längre. Säg var han är, så tar jag hem honom.

Gärna det. Han är i Norge.

Jag ska se om besvärjelsen kräver några modifikationer för asar...

Nix.

Det där behövs inte.

Kan du lägga av med det där?

Får jag...? Jag behöver ett hårstrå från dig.

Mitt hår är inget man leker med.

Vi hade bara kunnat gå.

- Han väntar dig. - Okej.

- Glöm inte paraplyt. - Nej visst.

Beklagar...

Så där.

Jag antar att jag behöver få tillbaka brorsan.

Jag har fallit i 30 minuter!

- Du får ta hand om honom nu. - Jadå. Tack så mycket för hjälpen.

- Lycka till. - "Ta hand om mig"? Vem är du?

- Tror du att du är nån sorts magiker? - Okej, hej då.

Far?

Se, vilken vacker plats.

Det är vi, far.

Mina söner...

- Jag har väntat på er. - Vi har kommit för att ta med dig hem.

Hem...

Er mor kallar på mig.

Hör ni?

Avbryt din magi, Loke.

Det tog ett tag att göra sig fri från besvärjelsen. Frigg hade blivit stolt.

Kom och sitt med mig. Jag har ont om tid.