The Edge of Seventeen

Jag vill inte uppta en massa av din tid,

men jag ska ta livet av mig.

Jag ville bara berätta för nån.

Jag vet inte hur det går till.

Jag hoppar nog från en bro framför en långtradare.

Eller en flyttbil, kanske, bara ingen buss.

Ska inte tvinga folk att se.

Men den måste vara stor.

Den måste vara så stor att den bara...

Gjort. Dödar mig. Lamporna släckta.

För om den bara lemlästar mig, och jag...

Vad hjälper det nån?

Då måste en sköterska kväva mig.

Hur ska jag få fram att jag vill bli kvävd om...

Vi behöver inte diskutera detaljerna.

Jag ville bara berätta för en vuxen.

Oj. Det är

mycket att smälta, Nadine.

Jag vet inte vad jag ska säga.

Jag övervägde faktiskt själv att begå självmord. Alldeles nyss.

"Kära alla.

"Som vissa av er vet,

"har jag 32 flyktiga minuter av lycka per skoldag under lunch,

"vilka har ätits upp, om och om igen,

"av samma synnerligen dåligt klädda elev.

"Och jag tänkte till slut, vet du vad?

"Jag vill hellre ha det mörka, tomma intet.

"Det vill jag verkligen. Det låter

"avslappnande.

"Ha ett bra liv utan mig, era jävlar."

Du kommer att få sparken när jag gör det.

Inte säkert, men jag kan drömma om det.

Låt mig börja från början.

När jag gick i tvåan kom jag till insikt.

Det finns två typer av människor i världen.

Folk som utstrålar självförtroende och naturligt lyckas i livet...

Ja!

...och de som hoppas att de alla dör i en stor explosion.

Nadine, 7 år

Okej, ta död på dem, killen.

Min bror Darian var en vinnare från start och hade omkring en miljon fans.

Hej då.

Hans största?

Min mamma.

Hej då, raring.

Kolla. Jag vann.

Okej, chef-kvinnan. Vi ses ikväll.

Nadine. Vi gör inte det här igen.

Du lovade. Gå nu ut ur bilen.

Det var droppen.

Man kan inte säga att jag och min mamma var särskilt lika.

Den enda som kunde hantera oss var pappa.

Jag hatar dig.

Så ja.

Pappa hade en näst intill omöjlig uppgift,

att behöva hantera oss båda.

Okej.

Jag vet att ungar kan vara taskiga.

Men får du chansen,

så prutta i deras ryggsäckar.

Jag önskar att du var liten.

Då hade jag åtminstone haft en person att luncha med.

I stället fick jag mest uppmärksamhet i skolan av de här tre.

Ingen gillar dig.

Du suger och kommer att få AIDS.

Min barndom hade blivit en vild containerbrand,

och jag kunde inte ta en sekund till av denna outhärdliga, eländiga mardröm...

Ursäkta mig.

Då uppenbarade sig en ängel.

Kan du flytta på dig?

Hon var klädd som en liten gammal gentleman.

Och andedräkten luktade sura karameller.

Vill du hålla honom?

Men kläm honom inte.

Hejsan.

Om du vill kan du vara hans andra mamma med mig.

Får jag det?

Jag ska vara din andra mamma och ta hand om dig.

Jag råkade kväva honom två timmar senare i mitt pennfack.

Men jag hade äntligen fått min första vän.

Vi sa saker till varandra som vi aldrig trodde vi skulle säga högt.

En av min morfars pyjamasflikar råkade öppnas

och jag såg hans snopp och blev ledsen.

Min mamma måste ta medicin,

annars blir hon upprörd och handlar för mycket i gallerian.

Det är sant.

Det visade sig att Kristas liv inte heller var perfekt.

- Puddingen är jättegod! - Jag går härifrån.

Är jag din mamma? Ska jag passa upp dig?

Men vi hjälpte varandra.

Vi kan leka med den här.

Vi kan leka med herr Pingvin.

Under de följande par åren var allt rent magiskt.

Och sen,

hände nåt helt jävla galet.

Herregud.

Jag visste det.

Det är faktiskt bara håret.

Det är inte så farligt. Du kan låta det växa ut.

Är du ens där uppe?

Flytta er, jag måste kissa.

Darian blev samtidigt allt snyggare.

Och den jäveln visste om det.

Den kvällen köpte jag ostburgare med min pappa.

Vad har jag som är bra? Säg det. Vad har jag nånsin fått?

Du har mycket.

Du har kärlek. Du har min kärlek.

Snart får du ostburgare.

Titta!

Sa jag inte det? Ostburgare.

- Vill du ha en pommes? - Ja.

Hallå. Det var Billy Joel.

Du rattar inte förbi Billy Joel.

Pappa?

Pappa, hur är det?

Pappa!

Pappa!

Pappa?

Pappa.

Jag ska inte göra er deppiga med detaljerna,

så låt oss bara säga att följande tre år bara var skit.

Herregud.

Förutom en del.

Jag hade Krista.

Det här var i fredags. Se på mig. Jag var på bra humör.

- Jag älskar spoilers. - Nej.

Jo, det gör jag. Då slipper jag se den.

Då kan jag bara veta och gå vidare med mitt liv.

Jag ger dig en ledtråd.

Jag visste det! De gifter sig, ja!

Oj.

Ungdomsfängelset gjorde honom så het.

Gud, jag glömde berätta en sak.

Han jobbar på Petland nu.

Jag borde gå dit och säga:

"Ursäkta, var är kampfiskarna?

"Och kan du stoppa penisen i mig?"

Inte du.

Gud. Tänk om du gjorde det.

Tänk om du blev av med oskulden på en Petland.

Det hade nog varit mysigt.

Alla små tropiska fiskar som ser på. Det vore spirituellt.

Herregud. Kolla på den dumma tröjan som min bror har på sig.

Man ser hans bröstvårtor.

Hur kan han inte inse att allt det gör är att skrika

"Jag har kroppskomplex större än en tjejs"?

Hur mycket tränar han nu?

Det är tvångstankar. Du skulle se honom.

Han fick ett raseriutbrott för att mamma inte köpte mer kreatin.

För det sabbar ens njurar.

Jag sa: "Jag vet, Darian.

"Tror mamma att du kan imponera på folk med din personlighet?"

Hej. Bara en förvarning,

men igår, när du höll i din lektion, sa du:

"Bla, bla, sen trädde nordsidan ut ur unionen."

Du skulle säga att sydsidan trädde ut. Du råkade säga det motsatta.

Ville inte räcka upp handen och:

"Ursäkta mig. De här ungarna är lättlurade."

Jag tänkte bara säga det.

- Du. - Ja?

- Snyggt fångat. - Ja.

Jag vet att det var en lång lektion, och du minns nog inte,

men fanns det nåt tillfälle då du tänkte:

"Gud, jag undrar hur det känns att verkligen ha ett liv."

Nej. Jag var för fokuserad på hur du sabbade alltihop, så...

Jag förstår det, men du ska veta att jag inte gett upp hoppet, än.

Okej.

Hej.

Hej.

Jag gillar din tröja idag. Den är fin.

Tack.

Var fick du tag på den?

Tröjan.

Jag...

Jag vet inte. Jag minns inte.

Kewlio.

- Japp. - Ja.

Jag vet inte var det kom ifrån. Va?

- Vad heter han? - Erwin Kim.

Jag känner honom inte.

Du skulle älska honom. Han är bedårande.

Ska du dejta honom?

Nej, inte så. Patetiskt bedårande.

Jag vill bära runt på honom i en Babybjörn.

Bra att jag fick tag på dig. Vad glad jag blir.

Gillar du den här klänningen?

Ser den dålig ut? Jag tycker det.

Den är rätt fluffig och jag vet inte.

Ser mina armar hemska ut?

Nej.

Du låter inte så trovärdig, och du gör mig nervös.

Dina överarmar är häpnadsväckande.

Vart ska du?

Det är i sista minuten, men Brent ringde mig. Tandläkaren.

Och han undrade om jag ville åka till Manzanita över helgen,

och jag tänkte, vet du vad?

Jag förtjänar att vara lite självisk då och då, så...

Du borde stanna där så länge du vill.

Jättekul. Jag är tillbaka på söndag. Okej?

Precis i tid för att överraska dig.