The Man in the Shadows

God morgon, snygging. Sov du dåligt?

- Märks det? - Det är lite tidigt för det där.

Vi har slut på mjölk, Rach. Det enda som finns är den här soja-grejen.

Jag gillar vanilj.

Det är okej. Lite sött.

Jag fixar mer sen. Jag kände bara inte för att gå ut i går.

Det är okej, jag köper på vägen hem.

- Hur går det med fallet? - Duffy?

Klassiskt "han sa, hon sa." Det är upp till henne att bevisa övergreppet.

Jag pratade med några läkare som är villiga att vittna om-

att skadan kan komma från ett fall.

- Antingen slog han henne eller inte. - Åh jo, han slog henne.

Jag måste gå.

Hörde du nåt från det där magasinet om dina bilder?

Inte än.

Jag borde bara skaffa ett jobb-jobb. Du vet, barnfotografering, minnen.

- Jag känner mig som en sån snyltare. - Du är en bra investering.

Vad sägs om att jag går tidigt, runt åtta, och vi äter en romantisk middag?

Vi går till Dividend, testar lammet. Lite vin, kanske några drinkar.

Kommer tillbaka hit, dricker lite mer vin.

- Vi får se. - Det var inte ett nej.

- Hej då. - Hej då.

Hattman Mardrömmar

Hattman och gråa figurer

Jag är från Davao City, Filipinerna.

Det här är min fjärde video om hattmannen.

Jag såg honom igen för två nätter sen.

Min farbror säger att det är ett "multo" som betyder spöke på tagalog.

Han säger att det var en släkting som kom på besök. Men det var det inte.

En släkting skulle ha varit... Jag vet inte... Snäll.

Den här var inte alls det. Den var elak.

Den var väldigt elak.

Scott?

Scott?

Herregud.

- Hallå? - Hej, älskling. Det är jag.

Jag har dåliga nyheter. Duffy. Jag kan inte berätta så mycket men...

...låt säga att han inte är ett fan av erkännandet. Jävla bankmän.

Okej.

Jag ljuger inte, Rachel.

Jag har sagt att det inte ska hända igen.

- Rach? - Jag kände ändå inte för att gå ut.

Jag vill bara... Jag vill bara att allt ska vara normalt.

Jag vet.

Jag kan laga nåt åt dig tills du kommer hem.

- Har vi nåt annat än tusen kryddor? - Vi har pasta. Tror jag.

Det låter perfekt.

- Okej. Vi ses senare. Hej då. - Hej då.

Herregud, Dj:n. Jag är... Det var helt och hållet mitt fel.

Cotton Eye Joe borde aldrig spelas på bröllop. Än mindre tre gånger.

Fruktansvärt.

- Inte lika illa som... - Farbror Murray.

Jag trodde han skulle vara en bra talare.

Vi frågade honom för att vad-heter-hon, dog.

- Michelle. - Ja, tre år sen. Gå vidare, Murray.

Inte konstigt att vi blev så fulla.

Jag vet att vi gifte oss snabbt, men jag visste direkt. Du var den rätta.

Jag är trött. Hoppas du gillade maten.

Vänta.

- Hur är ryggen? - Den har varit sämre. Och bättre.

- Jag kanske kan hjälpa till. - Inte i kväll, Scott.

Bara en massage. Kanske Señor Magiska Händerna kan vara till hjälp.

- Det var en hemsk en. Känner du det? - Ja.

- Ska jag lösa upp den? - Ja.

Andas.

Hur känns det? Bra?

- Vad? Vad är det? Vad står på? - Jag kan inte göra det här just nu.

Jag har sagt det fler gånger än jag kan räkna. Jag är ledsen.

Jag kan inte göra det här.

Du blir inte... Vi blir inte yngre och jag vill starta familj.

- Vad är det du säger? - Jag vill starta en familj med dig.

Jag vet inte hur jag kan gottgöra dig, men jag vill att vi är okej.

Jag behöver bara lite tid. Okej?

Okej. Jag väntar tills du är redo.

Mannen i hatten-Folklore

Hattman Mardrömmar

Hattman Hallucinationer

Rachel! Rachel! Det är jag! Det är okej! Det är okej.

Titta på mig. Titta på mig.

Scott? Han var här.

- Vem var här? - Han var här. Han var i vårt sovrum.

- Och... - Rachel, det är ingen här.

- Det var hattmannen. - Hattmannen?

- Han var här och han hade en kniv. - Okej.

Snälla tro på mig. Snälla, snälla, snälla.

Det är okej.

Innan 2008 hade jag aldrig ens rökt gräs. Eller velat.

Men sen var jag med om en bilolycka. Nån rattfyllerist.

Jag var rätt skadad och det gjorde ont, så jag fick Vicodin.

Jag gick på det i kanske två, tre månader. Sen tog receptet slut.

Inte för att min apotekare eller nån annan la märke till det.

Jag blev fuktig och kall.

Sen jättevarm. Svettig.

Mitt hjärta rusade...

...och hela världen svävade iväg. Som att jag höll på att dö på riktigt.

Jag ville såklart inte känna så igen, så jag fixade Vicodin på gatan.

Och sen heroin. Vad som helst.

- Hur var mötet? - Kör.

Tack.

- Jag tror jag har listat ut det. - Listat ut vadå?

- Dina hallucinationer. - De är inte hallucinationer.

- Lyssna på mig... - De är inte hallucinationer.

Han är verklig. Jag känner honom i rummet.

Jag var otrogen mot dig. Var ser du hattmannen?

I sovrummet. Där jag bedrog dig. Det är ditt undermedvetna.

Jag förstår. Jag har inte förlåtit mig själv heller.

Men det finns inget att oroa sig för.

- Jag är inte den enda som ser honom. - Jag vet. Jag såg.

- Du såg vadå? - Jag undersökte din webbhistorik.

- Snokade du i min dator? - Undersökte.

- Det är ett intrång på mitt privatliv. - Kom igen, det finns ingen hattman!

Det är en vanlig hallucination kopplad till sömnparalys.

Det sker under REM-sömnen så att du inte gör nåt galet när du drömmer.

Ibland, speciellt under stressiga perioder, droganvändning...

...vaknar hjärnan innan kroppen och drömmar förs vidare.

Han kommer inte bara hit eller när jag sover, så jag vet inte vad jag ska säga.

- Jag försöker bara hjälpa till. - Gör inte det.

- Scott? - Kan jag få filerna på Malcolm-fallet.

Allt material som kan vara till hjälp. Neurologijournaler. Allt.

- Visst. - Bra. Tack.

Är inte det fallet nedlagt?

Mental instabilitet som försvar är juridikens sista minuten chansning.

Inga problem.

Jag köpte det här åt dig. Det räcker en månad.

Den här saken du har sett... Jag vet vad du sa, men jag tror jag vet.

- Jag trodde det var sömnparalys. - Jag med.

Men det är ett väldigt missförstått fenomen.

När folk pratar om sömnparalys upprepar de bara vad andra idioter sagt.

Men hallucinationsaspekten är rimlig.

Jag hallucinerar inte. Det är inte i min fantasi.

Nej, det är det inte. Hallucinationer är helt annorlunda.

- Det är omöjligt att skilja dem åt. - Jag kan.

Undrar du inte varför han saknar ansikte?

Jag har upptäckte att det finns en del i hjärnan som känner igen ansikten-

- och som jag antar är inaktivt när du hallucinerar.

Problem löst.

Jag uppskattar din hjälp, men jag är inte en av dina klienter.

Nej, du är min fru och jag bryr mig om dig. Hur andra ser på dig.

- Vad försöker du säga? - Håll dig till sånt som folk kan förstå.

Jag hämtar dig vid åtta?

Min mamma dog när jag var väldigt ung. Det är mitt tidigaste minne.

I början var det bara... skuggor.

Jag minns att jag var åtta eller nio... när jag såg dem-

- rusa fram och tillbaka i ögonvrån. När jag fokuserade på dem försvann de.

När jag blev äldre började han komma.

Jag försökte berätta för min pappa, men... han trodde inte på mig.

Tillslut kunde jag inte sova. Det kan jag fortfarande inte.

Jag tror inte på spöken eller en gud.

Men det här handlar inte om tro. Det här händer mig.

Det är verkligt.

Tack, Rachel. Det var väldigt speciellt av dig att dela det med oss.

Så... vem vill vara nästa att prata?

- Hej. - Hej.

- Det där var intressant. - Det är bara nåt som händer mig.

- Jag ska gå. - Vänta.

Jag menade inte att förolämpa dig. Inte heller förlöjliga dig.

- Vad var det då? - Lyssna, jag tror inte att du är galen.

De andra gör säkert det, men... inte jag. Jag vet bättre.

Mannen du såg är en skuggperson. De är skuggfolket.

- "De"? Finns det fler än en? - Möjligtvis oändligt.

De har dykt upp under all tid.

Den äldsta är en australiensisk grottmålning från 5000 år före Kristus.

Kristendomen, Islam, Buddismen. Alla har förklaringar.

Det var inte förrän informationsåldern vi förstod hur utspridda de är.

Att se skuggfolket förr i tiden var ovanligt.

Bara väldigt störda människor såg dem. Men...

Bara...

I dag ökar deras närvaro. Inte bara för att vi blir fler-

utan på grund av vår vetskap om dem.

Jag kan visa dig mer, men inte här.

Låt mig gissa. Jag måste följa med dig hem?

Ja. Det är där allt finns.

- Och du försöker inte få mig i säng? - Nej. Självklart inte.

Vänta. Är det ens en möjlighet?

Jag är utanför

- Okej, vi borde gå ut där bak. - Okej.

Känn dig som hemma. Mitt hem är ditt hem.

- Vill du ha nåt? - Ja. Jag tar en öl.

- Jag har bara vatten. - Vatten blir bra.

Toppen.

Som sagt, strängteoretiker tror att universum består av tio dimensioner.

Seriöst?

Det är svårt att greppa för att vi är tredimensionella.

Vi ser tre dimensioner: framåt-bakåt, vänster-höger, upp-ner.

Det betyder inte att det inte finns andra vi inte kan se. Här.

Föreställ dig att du är en tvådimensionell person.

Du har två axlar; framåt-bakåt och vänster-höger, men inte upp-ner.

I din tvådimensionella värld, som en punkt-

- kommer du vara fast i den här rutan för att åt alla håll finns linjer.

Du har aldrig tänkt på att titta upp för att det finns inget upp. Du är fast.

Men... håll pennan. Om du blir tredimensionell...

Det är så de rör sig så snabbt. Det är så de dyker upp från ingenstans.

Det är bara en möjlighet.

- Så vad vill de ha? - Troligtvis våra själar.

Jaså? Jag som började oroa mig. För vadå?

Mat, energi.

Du har ingen aning om hur enormt deras inflytande är. De påverkar allt.

Precis som vi föder upp boskap och grisar i lador-

- föds vi upp i en lada av falska förhoppningar, drömmar, skam, hat.

Är det så jag låter när jag pratar om det? Jag har aldrig kallats galen förut.