This Is Us

I tidigare avsnitt...

Jag tror inte att du har upplevt något verkligt i hela ditt liv.

Vår huvudrollsinnehavare har försvunnit.

Du låg med den Tony-nominerade stjärnan och förstörde allt!

-Vi hade sex. Förstörde det också? -Ja, tio års terapi.

Rebecca tror att vårt liv är över om vi skaffar barn.

Jag är rädd för att ändra vårt liv.

Sanningen är, att när jag blundar och tänker på vår framtid...

-...så ser jag oss ha barn, Jack. -Ja.

Jag älskade dig, men du försvann. Nu vill jag vara med dig. Vill du?

-Farfar är gay, eller i alla fall bi. -Vadå, säger du?

Det enda jag inte kan leva utan är dig.

-Var var du? Säg det, bara! -Det har inte du med att göra!

-Gå tillbaka till ditt rum, Jack. -Nej.

Det här är din stora stund, Jack. Tror du att du klarar av det?

Ni två förtjänar varandra.

Mamma.

Lova att du aldrig blir som honom. Lova mig.

Jag älskar det. Vi behöver ett andra rum för barnet.

Okej, spjälsängen kan stå här, eller kanske här borta.

Bygger jag bo nu? För de sa att jag skulle göra det.

Har vi ens råd? Sa han inte att det kostar 200 dollar i månaden?

Det är dyrare än enrummarna, men du gillar det, eller hur?

Jag har redan betalat handpenningen.

-Va?! -Ja, jag har redan gjort det.

Är det nu det händer? Får vi reda på om vi ska få en flicka eller pojke?

Vad skulle ni säga om jag sa att ni ska få tvillingar?

Jag skulle säga att du ljuger.

-Det gör jag. -Åh, okej.

Ni ska få trillingar.

Det är aldrig roligt att berätta för ett ungt par att de ska få tre barn.

Nä.

Trillingar. Det är alltid besvär med trillingar.

Jag är bara glad att de är dina patienter.

-Vi behöver en akutvagn, nu! -Se upp!

Skynda på!

-Se upp! -Vi förlorar honom, kom igen!

Ursäkta. Vet du var rum 412 är?

Okej. Jag blir alldeles snurrig här.

Det här är tacken för att jag flyger hit för att överraska dig.

Jag är trött och gnällig.

Jag har ett rör så långt upp i mig att det visslar om jag nyser.

-Vad kan jag göra för dig? -Lås dörren och klättra upp hit.

-Kom igen. -Jag kan inte.

-Du har just haft en hjärtinfarkt. -Nej, arytmi!

Arytmi låter inte ens allvarligt. Det är harmlöst!

Det är som: "Varför dansar den vita killen så illa?"

"Bry dig inte om det, han har arytmi."

-Jag rider dig inte på sjukhuset. -Kom igen.

Du kanske kan kittla... Ursäkta, syster Ratched, hon är omättlig.

Hon kan inte få nog, det är...

-Ge mig en kyss! -Du är stridslysten.

Du har visst fått lite på dig.

-Ge mig en kyss! -Du måste lugna ner dig.

Jag skämtar inte, jag har aldrig gjort det förut.

-God morgon. -Hej.

Ni är uppe tidigt.

Ni minns väl Sloane, pjäsförfattaren? Ni vet, "juden som stal julen"?

Tack för er gästfrihet. Det är...

Det står en Uber utanför på gatan...

-Okej. -Hejdå.

Så gullig. Jag vet vad ni tänker: "Det här är inget dejtställe."

Noterat. Det ska inte hända igen.

Ni tänker nog också att det är dumt att jag ligger med manusförfattaren.

-Värst vad jag är igång. -Konstnärer har ovanliga relationer.

-Vi kallar det för...konstellationer! -Jaså?

-Jag ändrade "relation" och la... -...till "konst", ja.

-Förstår du, William? -Jag försöker.

Hur går "Beginners"-uppföljaren?

Det var en film som handlade om en man som kommer ut ur garderoben.

-Du är ju homosexuell nu. -Inte "nu".

Jag har alltid älskat båda könen.

Många konstnärer anser att sexualitet är flytande.

-Vad är flytande? -Din pappa är bara halv-gay.

-Jag tänkte köpa lite dim sum. -Jag ska träffa Jessie ikväll.

Han ska ut med Jessie!

-Jag kan alltid lämna återbud? -Nej.

Ha roligt med Jessie. Inga dumplings åt dig!

Sovrummet känns så mycket mindre nu.

-Jag ville bara bygga bo för en. -Jag vet.

Hur ska tre barn kunna växa upp i ett sovrum? Jag...

Hur ska vi ens få barnvagnar upp och ner för trappan-

i ett sexvåningshus utan hiss?

-Vi måste få tillbaka handpenningen. -Jag har redan försökt.

-Jag kan fråga. -De lät rätt bestämda.

-Jag kan gråta. -Det gjorde jag. Det funkade inte.

Försök att inte överreagera. Vi får lösa det.

Vilken dag att äta lunch med mamma.

Vänta tills hon får höra att vi bor i en tvårummare med trillingar.

Nedlåtenheten och dömandet. Åh, jag vet! Hon är inte så illa.

Min passivt aggressiva mamma är inget mot din misshandlande pappa.

Jag är upprörd.

-Och tre personer bor inuti mig. -Jag har förstått det.

-Försökte du verkligen att gråta? -Jag grinade som en liten pojke.

Pengarna är borta, men jag ska försöka fundera ut något.

-Jag kommer att hitta på något. -Okej.

Jag vill hellre ha dig i badkaret än de här tidningarna.

Varför är jag så upprörd över William och Jessie?

-Är jag homofob? -Du är ingen homofob.

-Hur vet du det? -För att du är god och öppensinnad.

-Din favoritkollega är ju gay. -Nej, han är fransk-kanadensare.

-Det är förvirrande. -Attans.

Om jag inte är homofob, varför är det jobbigt när William pratar om Jessie?

För att du började lära känna honom och det här var en kalldusch.

En homosexuell kalldusch.

Varför försöker du inte lära känna Jessie? Det kanske hjälper.

Prata med honom nästa gång.

Då kan du träna inför att Tess och Annie tar hem pojkvänner.

-Eller flickvänner. -Jag skulle föredra det.

Där ser du. Du är ingen homofob.

Vill du veta vad min sexuella preferens är?

-Ska du hoppa ner i badkaret? -Jag kan inte tända bara så där.

-Randall. -Okej!

-I klädpoker måste man ta av sig. -Det känns inte rättvist.

Jag skrev inte reglerna. Jag har bara ett klädesplagg.

Jag ser ditt äppelmos och höjer med en pudding.

Jag hatar roliga läkare.

Okej, Doc! Vi har haft det bra och vi har haft det dåligt.

Du har stuckit upp ett rör i mig. Kan jag få komma härifrån?

Jag älskar den här killen. Men nu måste vi tala allvar.

Efter operationen gjorde vi några tester.

Arytmin orsakades av ett mycket litet hål mellan hjärtats två förmak.

En del väljer att inte reparera hålet och istället medicinera-

men jag förordar starkt operation.

Låt mig förklara exakt vad som pågår.

Ingreppet är allvarligt, men jag är erfaren.

Vi går in och stabiliserar dig med urindrivande och reparerar hålet...

-Har du funderat på att sälja bilen? -Varje dag, men inte idag.

-Hallå, Pearson! Du ville träffa mig? -Ja, ja.

Hör ni, grabbar. Ge oss två minuter, gå härifrån.

Kom igen, ta en kopp kaffe.

Köksskåpen ska in efter helgen. Det börjar bli bra, tycker du inte?

Det är en stia. Allt som kan gå fel, går fel.

-Jag kommer att bli bankrutt! -Det är nog dålig timing...

Du ringde, och jag kom. Vad är det?

-Frun och jag ska få trillingar. -Jag beklagar.

-Nej, nej. Det är spännande! -För vem?

I vilket fall... Jag behöver löneförhöjning.

Jag har alltid jobbat hårt för dig och jag sviker dig aldrig.

-Men du vet, med trillingar... -Okej, du kan få 17 000 om året.

-Jag behöver mer. -Det är 10 % mer.

Du har redan bäst betalt.

Gör färdigt den här hålan så att jag kan sälja den någon gång!

-Jag beklagar trillingarna. -Ja...

Snälla.

-Snälla, stanna bara lite längre. -Nej.

Min tid är ute. Vi ses snart.

Och så blir det svart... Pjäsens slut.

Och tänd ljuset!

Så? Tänker någon, ni vet... Ingenting?

Ron? Var det så illa?

Jag måste säga, att när Olivia försvann-

-och Kevin bestämde sig för att finansiera pjäsen och spela mot dig-

-så sa jag till mig själv: "Du har vunnit tre Tony-priser-

-och nu regisserar du en misslyckad tv-skådis ego-projekt."

-Har du något mer att säga? Ja! -Åh, bra.

Men nu måste jag erkänna, att ni två är utmärkta ihop.

Ni är ärliga, ni... Ni är äkta.

-Jag tror att ni kan klara det här. -Ja.

Ta en kvarts rast. Vi gör akt ett när vi kommer tillbaka.

Vi är äkta! Gud, vad det kändes bra.

Det är ärligt, intensivt... För att inte nämna det här!

Jag älskar den där affischen. Sedan när har jag kindben?

Kom igen, vi går och tar en kaffe.

-Kan jag fråga dig något, Kevin? -Ja.

Även om varenda feministiska ben i min kropp kommer att hata mig.

Vad är det vi gör? Gillar vi varandra eller har vi bara sex?

Om vi bara har sex är det helt okej.

Jag kan inte riktigt förstå att någon som du vill ha sex med mig.

Vad betyder det ens? Lyssna på mig. Jag gillar dig, okej? En hel del.

Jag gillar att ha sex med dig. Du är smart, fastän du är från Long Island.

-Vad är fel med Long Island? -Jag vet inte.

New York-bor brukar klaga på det.

Jag vet inte vad vi är, okej? Jag vet inte vad jag tror att vi är.

-Jag gillar att det finns ett "vi". -Jag också.

Är inte ni två söta ihop? Jag är tillbaka.

Herregud, Olivia. Vad gör du här? Och vad har du gjort med ditt hår?

Jag gjorde en fysisk förändring som passar min andliga.

Du sa en hel del saker till mig, Kevin.

Du sa att jag var elak, och att jag var oäkta. Men du hade rätt.

Så jag åkte bort ett tag för att hitta äkthet.

Och jag gjorde det. Jag hittade det.

Jag drack ayahuasca med en schaman i Utah.

Jag ylade mot månen i Kansas och fiskade med hummerfiskare i Maine.

-Allt det på en månad? -Jag är tillbaka nu.

Jag är bättre än någonsin, för pjäsen och för dig.

Jag vill att vi ska vara tillsammans. Jag är redo för något äkta.

Ursäkta, Olivia, men vi dejtar nu.

Livet går vidare efter att du försvinner.

-Olivia? -Ron.

Herregud. Tack gode Gud! Vi var hopplösa utan dig!

-Hur snart kan ni operera? -Imorgon bitti.

Jag kan få in dig, men du måste ge besked nu.

Kolla på fartdåren här!

-Det är okej, jag tackar nog nej. -Det är inte okej. Vi måste prata.

Det finns inget att prata om. Medicin är ett alternativ.

-Toby. -Jag ska lämna er ensamma.

-Det här kan ta död på dig. -Det kan operationen också.

-Du beter dig som ett barn. -Åh, ett barn? Okej.

-Visst. -Okej.