Gangs of London

För min familj. För min fina familj!

Vi klarade det, grabben!

Mina fina grabbar.

Sean! Kom hit, din skitunge.

Ser du? Alex gjorde det bra.

Tio miljarder smutsiga yen försvann...

...och blev till cement och glas.

Det är så framgången ter sig för oss nu. Den är osynlig.

–Och du... –Vadå?

Du sa att det inte gick. Du trodde inte på din egen son.

–Du visade att jag hade fel. –Finn, tack för...

Tack för att du tror på mig.

Töntarna kommer att ärva jorden.

Förser du mig med sifforna förvandlar jag dem till sten.

Du är duktig, min son.

Vad ska du göra när jag inte finns längre?

–Vad menar du? –När jag dör, Sean.

Alex har tagit oss till en ny nivå.

–Du måste leverera. –Jag ska.

Du är en Wallace.

En Wallace! Allt hänger på vårt namn.

–Förstått? –Ja.

–Säg inte bara "ja". Är det förstått? –Ja, pappa.

Ja, Finn.

Bra. Bra.

När man är på toppen vill nån alltid stjälpa en.

Vem kan röra oss?

Så ska det låta, min son.

–Billy! –Vad är det ni firar?

Skål för min familj.

–Skål! –Skål!

Gissa vad jag ska spela?

Vi är en enda familj, Seany. Det är det som håller oss starka.

Håller man ihop inom familjen ordnar sig allt.

Herregud!

–Ut med er! Dra åt helvete! –Ut mer er, för fan!

–Ur vägen, för fan! Rör på påkarna! –Ut mer er! Rappa på! Ut!

Stick!

Rappa på!

Fan också.

Sätt fart!

Här ska du få lite smaskens.

Vad intensivt!

–Vilka festliga typer. –Du behöver paraplyet, Anthony.

Tack, Jesus.

–Stäng den jäkla dörren! –Det stinker här.

–Be din farbror att städa, Raheem. –Håll käften!

–Farbror! –Lägg av. Vem är han?

Tony hjälpte oss med ett jobb.

Jag har inte gett er nåt uppdrag.

Vi rånade Royal Arcade.

–Wallace beskyddar det stället. –Lugna ner dig.

–Deras chef är körd. Ingen ser på. –Sean Wallace har ögon överallt.

Bara så att du vet – han är en jävla psykopat.

–Kan du ta hand om bytet? –Han utplånade resandelägret.

Han mördade över 20 tattare för att skicka ett budskap.

Sean Wallace?

Vad ska vi göra, Raheem?

–Vi måste ordna upp det här. –Ta ut det här ur mitt hus genast!

Med en gång, för fan.

–Vad hände i går kväll? –Jag skulle ta hand om Lale.

–Jag hade en plan. –Du sa inget till mig.

–Vi har redan nog med fiender. –Lita på mig, då.

Utan dig och Elliot hade Cole inte dött.

Så här jobbade inte din far och jag. Vi pratade med varann.

En av våra juvelerarbutiker rånades. Folk tappar respekten för oss.

Här. Det är här vi måste vara starka.

Vad gjorde Elliot där? Jag skickade inte honom.

Jag beordrade inte honom heller.

Jag vill få reda på vem eller vad han är.

Jag vill att vi ska bli starka igen.

Kom hem med Alex i kväll så äter vi middag hela familjen.

Tack.

–God morgon, min solstråle. –Jösses...

Kom igen...

–Knät gick ur led igen. –Säger du det?

Hur är det på jobbet?

Det går bra. Det är fullt upp.

Förlåt att jag inte varit här mer.

Sally tog mig till kyrkogården i går.

Tja...

Hälsa och tacka...från mig.

Kom hit.

Vad har du för problem? Handlar det om jobbet?

Nej, pappa. Det är ingen fara.

Om du vetat vad jag gör hade du varit stolt över mig.

Elliot, jag är stolt över dig.

De var en albansk familj. Hela släkten utplånades i Albanien.

–Vem ville Finn se död? –Förmodligen inte tolvåringen.

–Det här är inte Finn. –Fick du det av Luan?

Finn skulle göra honom en tjänst om han gjorde det. Värt en halv miljard.

–Det hade jag märkt. –Finn måste ha kringgått oss båda.

Luan ljuger. Finn jobbade inte så här.

Han gjorde inte så här tidigare, men nåt gjorde att han mördades.

Jag letar efter pengarna. Sen avgör vi.

–Låt mig prata med Sean. –Nej, inte än.

–Vad menar du? –Jag måste tänka.

Det går inte med psykopater som Cole. Det är kaos.

Sean trampade rätt in i ett kaos. Han kan inte låtsas som inget.

Han måste lyssna på mig.

Finn skapade ordning i stan och Finn sabbar det.

Om de lyckas knyta en kropp till oss åker inte bara vi dit, utan alla.

Sean älskar dig.

–Det är vad middagen handlar om. –Jo, jag vet.

Jag hade inte hedrat Finn om jag inte försökt hålla ordning på hans son.

Jevan har bjudit oss för att träffa några av Finns vänner i kväll.

Vänner?

–Sean, då? –Vi är tillbaka lagom till middagen.

Asifs produkter försörjde den här stan. Nu kommer våra att göra det.

–Klarar vi det? –Ja. Med Wallaces stöd.

Glömmer du vad han höll på att göra mot barnen?

Prata inte om dem.

Kan du fylla upp det?

Öppnar du hamnen så är det inga problem.

Bra. Vi kommer att tjäna mycket ihop.

Varför? Varför vill du göra affärer med mig?

Jag har sett vad du är villig att offra.

Det handlar om fiendens fiende.

Asif, hon är med Sean Wallace.

Det verkar som om de lägger sig i samma säng.

Så det handlar om Asif?

Allt det gamla. Jag jobbar med folk jag kan lita på.

Folk får bli arga.

Din pojkvän gillar inte mig.

Mitt folk går i döden för min skull.

De skulle kunna göra det för din skull.

–Vad än Asif gör. –Det blir inte nödvändigt.

Nasir är offentlig. Hans far vill inte ha uppmärksamhet.

–Har du sett Luan i ögonen? –Inte än.

Skatteparadis, bostadshelvete! Skatteparadis, bostadshelvete!

Nedsippringseffekten är en lögn. Jag ska tackla sveket från insidan.

Pausa. Låt det landa.

Varje tom bostad urholkar vår stads själ.

Sean och Lale samarbetar.

De tror sig kunna jävlas med mig.

Pappa, jag ska precis hålla ett tal...

Sean måste inse vem han jävlas med.

Det passar sig inte nu.

Valet närmar sig och jag leder...

Gör nåt!

Den här staden är mer än bara en destination.

London är ett hem.

Det har blivit dags att stoppa–

–rika utländska investerares exploatering av vår huvudstad.

Till byggherrarna med tomma skyskrapor–

–som underlättar kriminaliseringen av London–

vill jag säga att åkturen är över.

Vi har tagit sikte på er.

–Då så, syrran. –Hej.

–Vänta. Det finns norovirus här. –Jag blir inte sjuk. Jag är stark.

–Fick du meddelandet om i kväll? –Det var väl ett skämt?

–Söndagsbiff hos mamma. –Det är onsdag.

Vem bryr sig? Familjemiddag för Wallaces och Dumanis.

–Nej tack. –Kan du inte offra två timmar?

Jo, för dig och Billy. Men inte för henne.

–Utan mamma kommer jag inte. –Jag förhandlar inte med utpressare.

Ska du neka bulan att träffa morbror Seany?

Och hur världen fungerar.

Jag jobbar, Sean.

Du är en frisk fläkt. Jag behöver dig där.

Låt gå.

Barnet kommer inte att lära sig hur världen funkar av morbror Seany.

Hur är läget?

–Hej. –Vad gör du här?

–Jag ville snacka om häromkvällen. –Inget hände ju.

–Jo, jag vet. –Jag måste gå till jobbet, Elliot.

Det har gått två år.

Sen min fru och mitt barn dog.

Hon hette Naomi.

Och han hette Samuel. De...

Det inträffade en bilolycka.

–Och... –Du behöver inte.

–Jag vill. –Jag vet, men du kan inte.

Jag förlorade min mamma.

Det krävs mer än tid för att man ska komma igen.

Men de fortsätter. De relationerna.

Det är nästan som att få en andra chans.

–Så vad vill du prata om? –Jag vet inte.

–Lyckliga saker. –Okej. Vad sägs om ballonger?

Ballonger? Ballonger och solnedgångar.

Vilken klyscha. Vad sägs om Paris?

–Jag föredrar Rom. –För många kyrkor.

Jag gillar dina ögon.

–Är det här en bra idé? –Nej.

Tycker du det?

Mamma? Jag missade minibussen.

–Hej, Elliot. –Hur är det?

–Gå med mig. –Danny!

Det går bra. Jag gör honom sällskap.

–Varför ville du inte gå till skolan? –Det är fotbollsuttagning.

–Det är väl kul? –Nej.

–Varför inte? –Jag är kass.

Finns det nån som är sämre än du?

My Jenkins säger att Lewis är helt jäkla värdelös.

–Men han sa inte "jäkla". –Jag fattar.

Varje gång Lewis får bollen snor du den.

Få honom att verka kass.

Sno bollen från honom så ofta du kan.

–Förstått? –Ja.

Kommer du och tittar på oss ifall jag kommer med i laget?