The Blue Planet

Synk av Mattiask57

DEN BLÅ PLANETEN

Tropiska vatten bjuder på de rikaste och mest färggranna samhällena.

Korallrev...

De framstår som undervattensparadis-

-men här försiggår ständiga krig i kampen om utrymme.

Till och med korallerna måste slåss om utrymmet.

I denna överbefolkade, frenetiska värld-

-måste varje individ hitta sitt eget sätt att överleva .

Men de här djuren skulle inte vara här om de inte vore för korallerna.

KORALLHAV

En planulalarv driver fram i öppet hav.

Den flyter omkring bland ett gytter av unga korallrevsdjur.

Om så bara en enda larv slår sig ner på ett lämpligt ställe och överlever-

kommer ett nytt rev att bildas.

På bara några få dagar byter larven skepnad och blir en polyp-

som påminner om en havsanemon.

Identiska repliker börjar växa, och en ny koloni utvecklas pö om pö.

Varje polyp omger sig med ett hårt skelett-

-och med detta som bas börjar det växa.

Den växer på längden med hela femton centimeter per år.

Denna förgrenande korall är bara två år gammal.

Ett fullt utvecklat rev kan vara flera tusen år gammalt.

Korallerna utgör grundförutsättningen för revets alla kolonier.

Vissa organismer, som julgranshavsbortsmasken-

lever faktiskt inuti korallen.

Andra djur klättrar bort från revet för att filtrera vattnet på föda.

Allt eftersom kolonin blir större, blir förhållandena mer komplexa-

-och djuren blir alltmer beroende av varandra.

De djur som tillbringar mycken tid på resande fot-

-återvänder ändå för att göra sig rena, till exempel.

Korallrev kan hysa häpnadsväckande stora mängder fisk.

Här simmar både de minsta och de största av havets fiskar.

Valhajen är bara på besök.

Den kommer hit när strömmarna för med sig näringsrikt vatten upp till ytan.

Samtliga djur har kommit hit tack vare korallen.

Denna utomordentligt intrikata labyrint har byggts lager på lager-

-av miljontals och åter miljontals små djur: polyper.

Polypens mjukdelar skyddas av ett kalkskelett.

På buken...

...är tillväxten som störst.

Den levande vävnaden utfäller ett invecklat spjälverk av kalksten.

Inunder är skelettet naket.

Den levande korallvävnaden har gett sig iväg.

Den här hårda konstruktionen utgör grundstommen för revet.

Ett rev kan bli många kilometer långt.

Korallrev finns bara i de klara, varma, grunda vattnen i tropikerna.

Solljus är livsnödvändigt för dem fastän de är djur.

Inuti kroppen bor nämligen miljontals små encelliga alger:

Växter.

Och alla växter behöver solljus för att utvinna socker genom fotosyntes.

Nittioåtta procent av all korallföda tillverkas av algerna.

Utan algerna skulle det inte finnas några korallrev.

Precis som alla andra växter behöver alger rätt mängd solljus.

Varken för mycket eller för lite.

Korallerna reglerar detta med hjälp av pigment-

-som vi bara kan skönja om vi belyser dem med UV-ljus.

De flesta koralldjur tillbringar dagarna inuti sina fästningar.

Men inte ens där går de säkra för fjärilsfiskens käftar.

Nattetid suger korallerna åt sig vatten, sträcker ut sina tentakler...

...och kommer ut för att äta.

De samlar in plankton.

På varje tentakel sitter nässelceller som fyrar av vid kontakt.

När bytet är fångat förs det ner till polypens munöppning.

Det är på nätterna, när polyperna har vidgat sig-

-som de bättrar på kalkgrunden under sig.

Korallerna växer oundvikligen över varandra, vilket orsakar problem.

När grannen blir för närgången upptäcks han på kemisk väg.

Angriparen till höger rustar sig för strid.

Polyperna skjuter ut sina tarmar och sväljer rivalerna levande.

Ett ingenmansland, en lång remsa av vitt skelett-

-är det enda som vittnar om nattens gränsstrid.

Vissa koraller är måltavlor för ännu farligare rovdjur...

Rovdjur som kan åla sig fram i jakt på sina offer.

Törnekronan: en giftig, oövervinnelig matmaskin.

Den skjuter också ut sina tarmar och sväljer koraller en masse.

Vissa koraller får dock hjälp.

Små krabbor som bor i deras grenar står emot det våldsamma angreppet.

De börjar sitt anfall underifrån mot sjöstjärnans sårbara undersida.

Till och med törnekronan drar sig tillbaka från en sådant anfall-

-och den här korallen klarade sig oskadd.

Den knölhövdade papegojfisken är nästan halvannan meter lång.

Dess käftar är så kraftfulla att de kan bita genom sten.

När den går ner för att äta är själva revet också hotat.

Den äter planlöst-

-och stoppar i sig både sten och korall i sin jakt på alger.

Papegojfisken bär stor skuld till att revet eroderar.

Stenarna och korallerna som de äter kommer så småningom ut som fin sand.

Av ett enda rev kan de producera flera ton sand om året.

Den här mjuka sanden bildar de tropiska stränder som lockar oss så.

Med tiden samlas sanden på hög och blir till en ö-

-på vilken djur och växter sedan lever.

Träd slår rot... och fåglar flyger hit.

Guanon från de tusentals tärnor som har valt att bygga bo här-

-berikar den sandiga marken, som då kan försörja fler växter.

Men likt andra havsfåglar förlitar sig tärnorna på havet som matkälla.

Under vattenytan är det inte bara en kamp om boyta-

-utan även en ständig kamp mellan predatorer och bytesdjur.

Det är en kapprustning som pågått under miljontals år-

-och som resulterat i dagens utom- ordentligt mångfacetterade livsformer.

Taggmakrillen är en av revets främsta rovfiskar.

Snabbheten är dess vapen.

Den letar efter silversidor-

-vars försvar är att skockas i förvirrande, silverblänkande stim.

Makrillen försöker då driva silversidorna mot revet.

Här har makrillen större möjlighet att skilja vissa fiskar från stimmet.

Makrillen kan nu fånga de ensamma fiskarna med blixtattacker.

Det är mycket säkrare att gömma sig på själva revet, i svamptunnlar t.ex.

De här räkorna är inte mycket större än riskorn.

Dessa räkor är unika.

Man har nyligen upptäckt deras högst avancerade sociala system.

Det påminner om binas. Alla inom samhället kommer från samma hona.

Hon är drottningen och den enda som lägger ägg.

Precis som i ett bisamhälle har alla sina bestämda uppgifter.

Vissa är väktare och beväpnade med extra stora och kraftiga klor.

De står hela tiden vakt, beredda att ta itu med inkräktare.

Här har vi havsborstmasken, som gärna jagar i svampar.

I ett sådant myller av tunnlar kan man när som helst bli anfallen.

När väktarna har varnats förlorar masken sitt övertag.

Bättre att dra sig tillbaka medan man kan än att riskera allvarliga skador.

Svampen utgör inte bara ett tryggt hem för räkorna-

-utan förser dem även med mat. De behöver därför aldrig gå ut.

Ett ställe som tillgodoser alla ens behov är värt att försvara.

Precis som räkorna försvarar sina bon, försvarar andra djur sina jaktmarker.

Glasfiskar är lockande byten för den rödmunnade havsabborren.

Taktiken är att sakta simma omkring-

-tills de ej längre uppfattas som ett hot.

Men här finns även andra fiskar.

Drakfisken lägger sig i bakhåll och väntar på rätt tillfälle.

Men här är inte nog med plats för två rovfiskar.

Havsabborren, som trotsar drakfiskens giftiga taggar-

försöker vräka sin rival.

Men drakfisken är envis.