Wedding Association (Düğün Dernek)

- God morgon. - God morgon, unge man.

Vem försöker du imponera på? Be honom lämna tidningen vid dörren.

In genom munnen, ut genom näsan. Andas inte. Andas nu! Och håll andan.

Förvirra kroppen! Gör den tokig! Håll, håll!

Ziya, Hayrettin, Kadir. Håll ställningen, annars brister mjälten!

Se på magister Saffet. Vilket helgon!

Han har samlat de små härliga barnen och gett dem eid-kläder.

Men han kan verkligen gå mitt i vägen.

-Hej, magistern! -Ismail.

Ni tar upp hela vägen som kor.

Får jag piska dig in i ledet? Och du som säger att du har varit i stan.

Det finns bara ett Sivas. Allt du behöver hittar du här.

-Vart ska du? -Till byn.

Vi ska däråt. Hej då. Vi hörs.

Det är samma visa varje eid, Fikret. Du försover dig, vi måste be utomhus.

Mina hårrötter behövde fixas, Ismail.

Här, bröder.

Har du ingen skam i kroppen? Det är en helig morgon. Driv mig inte till synd.

Det är ett utländskt kylskåpsmärke. Jag lägger mig inte på den.

-Gud förlåte dig. -Çetin.

Skona mig i dag av alla dagar. Vänd på den, så ser du inte loggan.

Fikret, hörde du? Han snackar loggor.

Ismail, ursäkta mig när jag skiter ut honom.

-Inte en enda matta kvar, va? -Çetin, Çetin!

-Vad händer? -Jag är okej, Gud vare lovad! Du?

Jag predikade innan du kom in. Om regler och dygd med eidbönen.

Du håller alltid samma predikan.

Än sen? Han trodde att vi inte hade fattat.

Sitt, Çetin! Du gnäller varje eid. Hur många är ni nu?

-Tre! -Och du är kaxig.

Förlåt, men du har fått massa allmosor. Är det en synd att fråga vad de går till?

Luftkonditionering och heltäckningsmattor.

Tyst, magistern! Du är som en spännig mes som försöker gå emellan i bråk.

Men du talar till imanen. Uppför dig!

Ärade imam, jag har märkt att du inte har några extramattor.

Mina bröder måste be på det de hittar.

Fikret fick "Till salu" stämplat i pannan förra eiden. Han fick annonssidorna.

"Tre sovrum, tv-rum, nytt kök, nytt badrum, i Şarkişla. 80 lira/månad."

-Bara så du vet! -Jag börjar. Börja mässa, Hüseyin.

Ge det du kan. Gud belönar dig i himlen.

Glad eid! Rakvatten. Ge det du kan.

Glad eid.

Vän, det här är från oss fem, men vi behöver växel.

-Det här är växel. -Jag behåller det då.

Ge det ni kan. Hjälp moskén.

Ge det ni kan. Hjälp moskén. Ge det ni kan.

Det här suger. Allmosekassan är en utländsk blekmedelskartong.

-Bry dig inte om det, Çetin. -Ta kvitto, bröder.

Çetin, varför inte sluta fred med din byimam?

Gå till eidbönerna där om du inte gillar den här moskén.

-Det är mindre folk där. -Jag är inte i krig, jag protesterar.

Stick! Säg åt din far att betala sin skuld från 2004. Och han firar eid!

Glad eid!

-Lägg det här i fickan. -Vakna. Jag är Fikret, gasmannen.

-Han har blivit gammal, Çeto. -Vad offrar du?

Kom igen, det är slutet på Ramadan, inte id al-adha.

-Gud, han har blivit gammal. -Lugn, Fikret. Han är en stor givare.

Glad eid!

-Tarik? -Pappa!

Min son! Tarik! Vad gör du här?

-Inget har väl hänt? -Nej, jag tänkte överraska dig.

Kom hit och få en kram då. Min son!

Saffet, när smög du in? Jag är fast i Tariks knä här.

Jag kan byta med dig, Fikret. Jag är hans gudfar, jag är okej.

-Vad betyder det? -För mig är äktenskap uteslutet.

Nazmi, när smög du in? Vart ska du?

Ligger Yildizeli på vägen?

Tarik, jag la en gång en förmögenhet på att bli lika spejsad som Nazmi.

-Här är för fem personer. -Han betalar för oss också.

Vad är det här, Nazmi? Skäms!

Glöm betalningen. Följ med och ät frukost hos oss. Jag kör dig hem sen.

Jag hade inte varit där på åratal.

Det är otroligt när nån blir tokig av glädje av att se dig.

Vad händer, mamma? Det är bara jag. Vad är så fantastiskt med det, pappa?

Min älskade pojke! Jag hade gett mitt liv för dig!

Här finns människor som älskar en mer än nån annan.

Ni är galna!

Man saknar inte platsen, utan människorna där.

Slå inte min pojke! Han är min pojke.

Gå in, du måste vara hungrig.

Du får den bästa maten på det bästa stället.

Bara för att du har kommit hem.

Alla gör allt för att du ska känna dig som hemma.

Vems son är du?

-Ahmets. -Din far...

Han var en vidrig fan! Notan!

Att sakna folk man älskar blir plötsligt att sakna byn.

Jag kom hem den dagen med en liten överraskning.

Jag är ingen trångsynt person.

Nej, för fan, jag är fördomsfri. Det ska jag säga dig.

Gift dig om du vill. Varför skulle jag lägga mig i?

Men jag behöver information. Vem är flickan? Vilka är hennes familj?

Marika och jag jobbade för samma företag i Lettland. Sen...

Jag vill inte veta! Varför en utländsk brud? Duger inte flickorna i Sivas?

Det är hans liv. Vad angår det oss?

Jag kan inte ens säga flickans namn. Hon är vår brud, inte en främling.

-Vilket distrikt ligger Lettland i? -Tre timmar med flyg från Istanbul.

Huvudstaden är Riga. Maritimt klimat. Fuktiga, kalla vintrar.

-Är flickan muslim, Ismail? -Vad spelar det för roll för dig, Fikret?

Om han gör ner Fikret så är hon inte muslim!

Muslim eller ej - vad angår det dig? De är förälskade! Vad angår det oss?

Ismail. Vad är det som stör dig?

Lettlandsprojektet är slut. Marika ska till Italien och jag till Turkmenistan.

För att få stanna i samma land måste vi gifta oss snart.

-För en månad sen? -Nej, så fort det går.

Påff-påff, påff-påff. Påff-påff, Çeto. Påff-påff.

Han tog oss på sängen. Om jag vetat nåt hade jag inkasserat mina skulder.

Och arrangerat bröllopet. Vi blev överfallna.

Vem kan vi be om pengar när det är eid?

Vi har ätit ur alla händer, Ismail. Var glad för det du har.

-Gå inte och tigg igen. -Jävla skit!

Vad är problemet, Ismail?

Han har jobbat utomlands länge och måste ha pengar.

-Låt honom fixa bröllopet. -Titta nu.

En riktig far får sin son omskuren.

Han skickar honom till skolan, armén och får honom gift. Det är vår sed.

Byn ska inte anklaga mig för att jag inte ger min son ett bröllop.

-Jag fixar bröllopet på tio dar. -Pappa, vi hade planerat nåt enkelt.

Planerat vad? Är det ditt bröllop? Det är mitt bröllop nu. Det är mitt jobb.

-Nu kan du berätta om Lettland. -Okej, pappa. Om du säger det så.

Vänner, det här bröllopet ska vi fixa på tio dagar.

Jag visste att du skulle gå runt i cirklar och ge oss jobbet.

Ismail, när du sa tio dar antog jag att du visste nåt.

Det gör han! Vad är ni för vänner? Han gjorde ner Tarik för att han litar på oss.

Gjorde ner? Jag fattar inte.

Fikret går igång snabbare än nån annan du har sett.

Pappa säger att Fikret går på gas och kallar honom "gasman Fikret".

Fikret är bara ord och ingen verkstad. En impulsiv man, Han säljer gas.

Hallå! Ja?

Nej. Kanske. Glöm det!

Han är också lite överilad. Han har mist två fruar till cancer.

Efter sin första frus död skulle han inte gifta om sig.

Men snart gifte han om sig.

Han håller huvudet kallt i alla lägen. Fikret får aldrig panik.

Kom hit, pojk. Kom hit.

Kom här. Titta på det här stället!

Det är en läcka. Det stinker gas.

Jag röker, det blir otäckt. Vad är det här? Sopa stället! Nu!

Ska vi bli en huvudrubrik?

Bünyamin. Säg åt din far att betala gasskulden.

Så Fikret var först med att stötta pappa.

Vi fixar bröllopet, Ismail. Din son är min. Jag fixar lokal.

-Bröllopet blir på Sivas Hotell. -Det kostar en förmögenhet!

Jag fixar det. Låt mig sköta det. Vad bidrar du med? Låt höra.

Okej. Jag fixar lemonad, tårta, skedar, brudfölje...

Och hur många bilar det än blir...

Alla banden till sidospeglarna. Vare sig höger eller vänster sida.

Profeten sa att vi ska hjälpa nygifta. Jag fixar kläderna. Mamma kan sy dem.

Çetin, det är fem år sen som din mamma var skräddare.

Jo, men sviker hon sin son?

Çeto, din mamma är blind. Blind som en nyfödd kattunge. Därför slutade hon.

Çetin, vi ger din mamma pengar så att hon kunde sluta.

Vi samlar in varje månad.

Om jag säger att jag fixar det så fixar jag det. Okej?

Okej? Okej?!

Çetin var senkomling i gänget.

Gänget var hans utväg från loserlivet.

Han var vild i sin ungdom. Han krävde beskyddarpengar.

Han söp och låg i koma ett par gånger.

En dag var han så full att det var gryning när han väl hittade hem.

Men ingen var hemma. Grannarna sa att hans pappa tagit bussen till Mecka.

Han sprang för att hitta sin pappa, men kunde knappt stå upp.

Stå upp! Du skämmer ut mig. Du är inte min son!

Inget hade sårat Çetin före de orden.

Vad betydde de? "Du är inte min son."

Den natten drömde han om en mulla.

Din far sa att du inte var hans son.

-Då finns det bara en sak att göra. -Jag gör vad som helst, mulla.

En sak för mig att göra, inte dig. Håll den här.

Vem vet om han fick stryk av mullan?

Men Çetin förändrades den natten. "Det är slut", sa han.

Han drack aldrig mer och började styra upp sitt liv.

De fattiga ger allt, de rika bara pengar, som man säger, magistern.

Okej. Eftersom Tarik är en vän och alla är osjälviska...

Jag fixar en musikdiva: Emel Sayin.

Okej! Hennes frånvaro känns. Emel Sayin kom inte på min första omskärelse.

Och kniven slant. Det förklarar merparten av mina problem. Sitt!

Herregud! Det är skitroligt.

De sa att de skulle värva Roberto Carlos till SivasSpor.

Det var lika roligt. Men sen gjorde de det.

-Skratta inte åt allt. -Sivas har blivit nåt annat.

Jag slåss med Roberto om parkeringsplatser.

Men vårt bröllop är mer arabeskt, mer Selami Şahin.

Jaså? Jag gillar mer Latif Doêgan och låten "Jag är kränkt".

-Det är mer folkmusikaktigt. -Jo, men de är svindyra.

Emel är en släkting. Om jag frågar så kommer hon. Hon är pappas tants kusin.

Till hans tant förlorade jag mitt hjärta, det är svårt att komma över sån smärta.

Okej, då får vi ta Emel. Och om vi fixar pengar...

Då byter vi ut henne mot nån annan. Du får mig att skratta.

Saffet är lågstadielärare. Han är tokig i sitt jobb.

Han gick på gratis internat och känner skuld till staten.

Vem vet hur många bybor han har lärt läsa och skriva?

Hur han kom med i gänget är en gåta.

Om han beskylls för lögn flippar han ut.

Varför skulle jag ljuga? Hon är min tants kusin!

Släpp det. Min grej är i alla fall halvt trovärdig. Tårta, lemonad, band.

Hotellägaren delade jag logement med i lumpen.

Vi är som farfar och sonson. Jag är hans tants farfar! Sug på den.

Vi ses här igen i morgon kväll.

Pappa hade lyckats övertyga sina vänner igen.