Batwoman

I tidigare avsnitt...

Jag miste min syster Beth. Minns du henne?

Beth har försvunnit ner i kaninhålet och kommer aldrig tillbaka.

Letar Alice efter en mus? Hon har stora planer för honom.

Han leder mig till Alice om jag tar reda på vem Mouse är.

Jag trodde en far gjorde vad som helst för att hitta sin dotter.

Jag tänker inte låta dig glömma mig. Inte igen.

Efter att ha tillbringat nio månader tillsammans i livmodern...

...och därefter varje dag i 13 år-

-så borde vi inte vara så stora mysterier för varandra som vi är.

Jag vet inte vad resten av hennes historia är...

...men det är gåtan jag är fast besluten att lösa...

...innan det är för sent.

De kallar honom Hudpiraten.

Han gillar nämligen att ta hud från bytet.

-Säg aldrig så igen. -Jag skrev inte artikeln.

Vad de än kallar honom så är han allt arbetsam.

Han slog till mot tre bårhus på en natt.

-Allt gick på nio minuter. -Det är inget stort tidsspann.

Jag ska räkna ut den snabbaste rutten mellan dem.

Kan du få fram bilden där?

Vår "han" är visst en hon.

Ser hon inte bekant ut?

-Är det Alice? -Nej.

Hon är inte Hudpiraten.

Det är för sjukt ens för henne.

Glöm inte att vi har tillgång till nåt som GCPD inte har:

Waynes övervakningskameror.

Vi ska se om de fått med nåt...

Ja, det är hon.

Jag kollar upp vad i helvete hon kan tänkas använda huden till-

-om du påminner mig om att radera min sökhistorik.

-Vad håller du på med? -Stoppar henne.

Hennes planer för Gotham upphör i dag.

-Du vet inte ens var hon är. -Nej, men jag spårar Dodgson.

Hon gillar att ha sina leksaker nära till hands.

-Har Bruce inga mörkerglasögon? -Batman använder inte glasögon.

Att glömma smärta är bekvämt.

Att minnas den - plågsamt.

Men att ta reda på sanningen är värt lidandet.

Berätta nu sanningen.

-Vad avslöjade du för henne? -Inget. Jag skulle inte förråda dig.

Bra. För om du förstör allt som jag har jobbat för...

Då blir du av med huvudet.

Min kära syster var visst inte särskilt snäll mot dig.

Det är bara en tidsfråga innan hon får sitt.

Jag är inte rädd för mörkret, och inte för dig heller. Visa dig!

Snuskigt, även för att vara du.

Stjäla hud från lik? Sadistiskt även för att vara du.

-Lik, ja. Jag har inte skadat nån. -Vad är huden till för?

Du slog till mot tre bårhus på en natt. Du har nåt i görningen.

Dodgson sa att du hade planer med en Mouse.

Han sa säkert en massa fånigt-

-när din uppmärksamhetstörstande styvsyster drogade honom.

Finns Mouse på riktigt eller är han ditt fantasifoster?

Vad är det ni två planerar?

Om du fortsätter längs den här vägen så kommer det att sluta illa.

Men det behöver det inte göra. Jag kan få in dig på rehab, Beth.

-Bra försök. Men säg Alice. -Du måste ge mig nåt.

Mouse hittade mig efter krocken.

-Du minns väl krocken? -Vad hände med dig?

Är inte du den duktiga detektiven? Ta reda på det!

-Vad håller du på med? -Ringer pappa och berättar om dig.

Då spårar han din telefon. Och om han hittar oss förstör han vårt roliga.

Och skickar dig direkt till Arkham.

-Kate? -Hej, pappa. Jag är med Alice.

-Vad menar du? -Jag har henne.

-Var är ni? Jag skickar en patrull. -Ingen fara. Hon är i tryggt förvar.

Jag ville bara berätta det.

-Klockan tickar. Börja prata. -Visst, men då måste jag visa dig.

Visa mig? Skulle inte tro det.

Klockan tick-tick-tickar.

Släpp ner mig så ska jag berätta hela min långa, sorgliga historia.

Var ska vi börja?

Jag antar att det började...

...14 månader innan Catherine fejkade min död.

Vad pratar du om?

Jaså, ingen har berättat för dig. Så typiskt dem.

Benen tillhörde ett rådjur.

Vår styvmor fejkade DNA-svaren-

-och pappa fick just veta att det var Bambi han begravde.

-Benen på Miller Farm. -Du verkar inte särskilt överraskad.

Är det för att du alltid vetat att benen inte var mina?

-Nu vet du varför. -Ska jag svänga nånstans?

Du ställer inte de rätta frågorna, Kate.

Vad är min ondskefulla plan? Hur ska jag gå tillväga?

Det du egentligen måste fråga är: Varför är jag sån här?

-Okej, varför? -Det vill du inte veta.

Jag har väntat 15 år på att få höra det.

Allt började med en olycklig händelse som jag minns klart och tydligt...

...och om jag fick chansen skulle jag genast göra det ogjort.

Det var en enkel, okomplicerad sak som jag gjort så många gånger förut.

Jag vaknade.

Pappa? Hon har vaknat.

Hej. Du måste vara vettskrämd.

-Vad heter du? -Beth. Var är jag?

Hej, Beth. Du är i trygghet.

Min son Johnny och jag fiskade i floden och såg dig vid klipporna.

-Vet du hur du hamnade där? -Var är min mamma?

Polisen kommer snart. De kan säkert ringa henne.

-Nej, hon behöver hjälp. -Det kommer att ordna sig.

-Är du hungrig? -Jag vill ha min pappa.

Jag gör en macka till dig.

Den lille pojken bara satt där med håret i ögonen-

och lekte med sina bilar.

För honom var det en vanlig dag.

Men för mig var det mitt livs första värsta dag.

-Vad hette mannen? -Jag har ingen aning.

Vad menar du? Han räddade dig ju.

Du förstår när vi är där.

Fortsätt framåt i 1,5 km. Ta höger och fortsätt till en vägkrog.

Se det som ditt första steg ner i kaninhålet.

Varför skulle hon ringa utan att berätta var hon var?

Ingen aning. Hon vet att jag spårar samtalet.

Det kanske var hennes avsikt. Vi sätter ihop en patrull.

Nej, nu är det bara du och jag.

Det är Alice, sir. Jag behöver inte läsa upp hennes cv...

Och jag behöver inte ett nytt Burnside Park.

-Hon kör västerut på motorvägen. -Vi sticker.

Hur kunde de blanda ihop djurben med människoben?

Bara bentätheten borde avslöjat det. För att inte prata om genomet...

Det var ingen hopblandning.

Det var en lögn.

Tar du på dig labbets misstag?

Det behöver du inte göra. Berätta bara sanningen för mig.

Jag försökte ge Jacob och Kate ett avslut.

Nej, du skulle inte göra så. Det skulle vara fruktansvärt.

Jag är hemskt ledsen, Mary.

Jag ville att du skulle höra det av mig, inte Jacob eller Kate.

Jag känner dig... Jag känner dig.

Snälla, säg att du inte gjorde det.

-Två öl, tack. -Det är bra för mig.

Du vill inte vara nykter när du hör resten av historien - lita på mig.

-Bara en öl. -Jag kommer strax med den.

Vi är här, så prata. Vad har det här stället med nåt att göra?

När livet blir en mardröm ber du för att drömmarna ska ta dig annorstädes.

Jag brukade drömma om att vi rymde till ett sånt här ställe.

Sen vaknade jag av hunger.

Tyvärr, det var inte ämnat att ske.

Det här vore betydligt lättare med två händer.

Du är min syster. Vi tillbringade hälften av våra liv tillsammans.

-Vart tog den personen vägen? -Ner, ner, ner i kaninhålet.

Hör på. Nu är det färdigtramsat. Om du tänker prata, så prata.

Annars sitter vi bara här och väntar tills pappa hittar oss.

Som sagt: Jag minns det som om det vore i går.

Leksakerna, böckerna, godsakerna...

På ovanvåningen fanns ett rum - som ett underland för barn.

Det var Mouses rum. Han kallades för Johnny då.

Det uttalas "levioosa", inte "leviosaa".

Jag kan härma alla röster jag hör.

Vill ni ha lemonad?

-Varför täcker du ansiktet så där? -För att dölja skadorna från olyckan.

-Du ska inte behöva dölja den du är. -Jag kommer skrämma folk.

Du skrämmer inte mig.

Vi avbryter sändningen för en nyhetsuppdatering.

Polisen har utvidgat sökningen-

-efter den saknade flickan Kane till Blüdhaven County.

Din pappa sa att han ringt polisen. Varför vet de inte att jag är här?

Familjen erbjuder en belöning för tips...

Ingen mer tv i dag, Johnny.

De letar efter mig. Vi måste ringa polisen.

De kommer snart, sa jag ju.

Vi vill inte att du lämnar oss.

-Släpp mig! Ni gör mig illa! -Stanna här!

Släpp mig!

Nej, snälla, släpp mig!

Nej, släpp ut mig! Släpp ut mig!

Och det var bara första dagen.

Jag tror att hon vill ha sin öl nu.

Kate? Jag måste få prata med dig! Jag hatar henne också! Kate?

Hon insisterar på att hon är släkt med miss Kane, och...

Jag tar över här. Tack, Carl.

Kan jag hjälpa dig? Kanske till ett AA-möte?

-Det beror på. Heter du Kate? -Sannerligen inte.

-Hälsa då att jag är här. -Vem är här?

Mary. Kates blivande före detta styvsyster. Och du är?

Luke. Kates...assistent. Fastighetsansvarig.

Kate är inte här.

-Du kan lämna ett meddelande. -Okej.

Hälsa att jag är hemskt ledsen att Gothams galna häxa födde mig.

Jag fattar varför hon undviker mig, men jag är helt på hennes sida!

Jag fattar inte att min mamma kunde göra nåt så hemskt.

Herregud. Tror du att hon dödade det där rådjuret också?

Fattar du nåt av det här?

Bara att din mamma kanske eller kanske inte dödat ett rådjur.

Det är väl bäst att jag tar det från början.

Jag vet att det här är helt fel att fråga sin befälhavare...

...men mår ni bra?

-Catherine och jag har det tufft. -Uppfattat, sir. Jag ber om ursäkt.

Jag fick intrycket att det hade med Alice att göra.

Det har det visat sig ha.

Catherine betalade DNA-analytikern för att säga att benen var Beths.

Och det...var de inte?

Nej, hon bar ansvaret för brobomben som var riktad mot Alice.

-Fan. Då hade Kate rätt hela tiden. -Vi vet inte vad som är rätt.

Vi måste fånga Alice, köra hennes DNA och låta vetenskapen säga sanningen.

Kates signal har slutat röra sig. De är på nåt som heter Dusty's.

-Så gott. Vill du inte ha? -Varför?

Jag tror att det är gräsbetat kött.

Varför fanns det ett ansikte i ett handfat?