Familjen Lundell

För helvete! Vad gör du?

Driver han? Jag kommer ut och hela jävla muren är sprucken.

Han sa att vi skulle ta upp ett hål.

-Sa han att du skulle det? -Nej, det sa jag inte!

Jag och Lunabelle ska till Ullared och vi ska shoppa loss.

30 spänn. Vi kör tre paket. Jag är fan galet nöjd.

Fy fan, vad jag ogillar Ullared. - Hon köper så mycket skräp.

-Vad i helvete är det där? -En trollstav. Jag tror den funkar.

Ta mer gröt. Du har typ inte ätit nån gröt.

God morgon. God morgon, god morgon.

God morgon, god morgon, god morgon.

Ska hon få en fruktsmoothie?

Jag håller. Mm.

Nämen, vad fan, Jonny?

För helvete! Vad gör du? Jonny, Jonny, Jonny!

-Va? -Vad gör du?

-Nej, kolla! -Jonny! Stäng av, på riktigt!

-Kolla! -Jonny, stäng av maskinen! Jonny!

Driver han? När jag kommer ut är hela muren sprucken. Vad gör du, människa?

Jonny, på riktigt, stäng av. Jonny!

-Vad säger du? -Jag har inte ens märkt ut hålet!

-Du sa ju här. -Nej, jag har aldrig sagt här!

Vi ska ha ett hål i muren där man kan köra in med bilen.

Det ska vara en grind som öppnas med elektronik och grejer.

Jonny skulle fixa nån som kunde göra ett hål där vi ska ha grinden-

-men vi har inte mätt, valt grind eller hur brett det ska vara.

Det är ju sprucket bort hit!

-Va? -Det är sprucket bort hit!

Du ska ju inte ha nån mur kvar. Eller ska du ha den kvar?

Det är väl klart! - Jag har inte sagt åt honom att riva muren.

Vi skulle komma överens om var vi ska ha grinden, och sen såga!

Säger du att jag ska göra nåt så gör jag det.

Du måste ju knacka på och säga: "Hej, jag är här med en grävare."

-Så Steiner och vi kan liksom... -Det hände ju inget.

Jag hämtar Steiner. Jonny, du kommer att riva hela muren.

Jag gillar ju Jonny, men litar inte på hans hantverkskunskaper.

-Åh, jävlar! -Då hämtar jag alltid Steiner.

Det är vår huvudsnickare, eller vår ledare på det här bygget.

-Steiner? -Perfekt...

-Tycker du vi ska såga lite? -Ja, där hålet ska vara.

-Nu kommer Jonna. -Han har ju spräckt hela muren.

-Vad ska han göra? -Jocke sa åt mig att riva muren.

-Sa han att du skulle göra det? -Nej, det sa jag inte!

Han sa att vi skulle ta upp ett hål.

-Jag tror inte han menade... -Det är vi.

Inte vi, utan vi.

Men när det är vi alltid annars, då ska jag göra saker.

Jag vet inte om Jocke har sagt "Här ska den vara"-

-för jag trodde den skulle vara på ett helt annat ställe.

Jag vet inte om Jonny åkt dit och bara: "Här blir nog bra. Exakt här."

-Jocke, du ser typ sur ut. -Jag vet inte vad jag känner.

-Jonna är i alla fall glad. -Superglad.

Nu måste vi köpa staket till en hundgård, för där hoppar hundarna ut.

-Mm. -Ja.

Lämnar ni mig nu? Får jag fria händer?

De är inte jättenöjda.

De blev inte jätteglada, som jag hade räknat med, utan lite sura miner.

Vi gör i ordning det så blir de nöjda, sen.

Det här är allt pappa har fått att klara sig på. 200 kr.

Det är en dag. Han kan bidra till Jonnas Ullaredkassa.

-Jag swishar nåt sen. -Jag vill ju veta nu.

-Vi får se vad det blir. -Hur då? Jag har ju ingen telefon.

Får jag dra kortet och chansa på att det går igenom?

-Ungefär. -Nämen, sluta!

I dag ska jag och Lunabelle till Ullared, och vi ska shoppa loss.

Göm dig för pappa! Han är helt knäpp och snål.

Akta dig! Det kommer att smitta! Akta!

Min plan när de är borta är att rensa ur undervåningen inför renoveringen.

Det känns lite så där när jag vet att det ska komma in nya saker.

Köp inte en massa onödiga grejer.

Jag förstår inte det nöjet. Jag hatar Ullared. Jag tycker det är vidrigt.

-Hej då. -Vi ses sen. Ha det så roligt.

Det beror på. Du bestämmer ju hur kul jag ska ha.

-Men baby... -Ge dig.

Vi får med oss två stycken. En kompis som heter Linda-

-och hennes son Jayden, som är sju veckor yngre än Lunabelle.

Jag flyttade till Norrköping 2010 och kände ingen här.

Då säger alla att jag är lik nån som heter Linda.

Jag har aldrig sett henne. Rätt som det är står hon framför mig.

Hon är en kopia av mig. Vi är tvillingar, på riktigt.

Framme!

-Här är din plats, Jayden. Välkommen! -Tack så mycket.

Ska vi åka jättelångt i dag? - Hej, Lunis! Är det din kompis?

Jag och Jonna lärde känna varandra genom gemensamma vänner.

Vi var som syskon redan då. Vi klickade väldigt bra.

Jaha, det börjar ju bra. Och där tappade du din frukost, Lunis.

Ändå sjukt att vi har typ haft samma...

Ja men, du är ju min själsfrände. Det är så sjukt.

Såna här dagar behövs, där man inte fokuserar på nåt annat-

-utan bara sitter i en bil, "catchar upp" sen sist man sågs-

-och har jävligt kul, helt enkelt. Sånt är så jäkla viktigt.

-Nu sitter båda och bara... -Ja, gud.

Vi ska ju till Ullared.

Det är lite fifty-fifty när man ska åka på roadtrip med småbarn.

Det är som att singla slant. "Hur ska det gå i dag? Åt helvete."

Men gud, ungar. Ni ska ju se fram emot det här.

-Wow. -Wow.

"Olles hus". Är det han Olle?

-Vem fan är Olle? -Nej, han hette ju Ola-Conny.

Ullared är nåt jag längtar till varje år-

-men jag har inte haft tid och har inte varit där på ett tag.

Jag känner bara: Fy fan, vad najs. Jag ska hem till mitt andra hem.

Så jävla guld. - Nu är du inne.

Lika taggad som mamma.

Jag har fått så dålig syn på sistone, så jag lär missa halva butiken.

Sen har jag Lunabelle som är lite... Ja.

Vi får väl se hur länge vi är här i dag.

Vad vill man ha?

Ja men, ägglossning, testa graviditet... Kolla här.

30 spänn. Ägglossningstest, sju stycken i varje, det tar vi.

Vi kör tre paket.

Vad är det du ska ha nu? Deosprej? Du svettas väl inte?

Vet du vad? Vi skiter i den.

Nämen, hjärtat!

Kom. Nej, nej, nej. Vet du vad? Vi kommer till leksakerna sen.

Lilla hjärtat... - Ursäkta?

Vad är det bästa du kan rekommendera på din avdelning?

Nej... Vad är det?

Kan du rekommendera nåt till en 25-årsfest? Har ni sånt?

Jag vet inte.

Typ kakor, godis, Coca Cola...

-Godis är väldigt billigt. -Nån outfit till?

Och mina chips i så fall, egendesignade.

Dem har min pappa rekommenderat, så dem måste jag...

-Det är en order. -Ja.

-Då får jag tacka för ditt svar. -Tack, tack.

-Får jag lov att fota? -Visst.

Tack, snälla!

-Tack! -Tack själv!

-Tack, tack! -Ingen fara.

Att folk vill ta bilder med henne känns i dag vardagligt.

Det är nåt jag varken tänker på eller bryr mig om.

Det är hennes liv och vardag, men för mig är hon bara vanliga Jonna.

Man blir ju glad, så klart, men samtidigt...

Som nu, de vet kanske inte att våra barn har skrikit hela resan upp hit-

-och att jag är trött i huvudet. De kanske känner att jag är oengagerad-

-och jag vill inte vara det. Det bara kanske blir fel tillfälle.

Nu kastar hon korv här bakom, också.

Vem gör det ens, Lunis? Va? Du får det här.

Men alltså, du sitter på all korv.

Va? Du sitter ju på korven! Du sitter på korven!

Det blir lite mycket ibland. Jag ska underhålla ungar som skriker-

-samtidigt som jag ska kolla på saker att köpa och alla drar i mig-

Och då bara... Men tack gode gud att jag har Linda där-

som kan lugna ner allt.

Så jävla sjukt att första gången vi träffades så hade inte ens...

Varken du eller jag barn. Du var gravid. Eller?

Nej... Oh my god!

-Jag kommer att ramla, Jonna! -Jag kan inte gå framåt!

-Alltså, det går ju inte. -Han blir jätterädd.

Jaha, jag fattar! Jag hade satt in den här på bromsen.

Jag försökte putta, men det gick ju inte.

Klassiskt och lyxigt.

Jag tror inte de förstår hur mycket jobb det ligger bakom.

Kan du inte göra som när man slangar bensin och se om du får nåt tryck?

Kom inte och dra in en massa tomtesäckar med grejer.

Ska du hjälpa till att bära?

Jag har alltid tänkt på... Jag skäms lite nu i efterhand.

För att jag... Du hade barn, du hade sambo-

-och där kommer jag: "Tja, får jag bo bakom din soffa?"

Ni har funnits där för mig i dåliga stunder, när jag bråkat med mamma.

När det tog slut mellan mig och mitt ex var det er jag kom till.