Everything, Everything

Det här är mitt älsklingsrum.

Jag trivs nästan jämt här.

Jag tänker mig att fönstret försvinner, så att jag kommer ut.

INGENTING OCH ALLTING

Jag går aldrig hemifrån.

Det har jag inte gjort på 17 år.

Om jag går ut, så dör jag. Ledsen om det låter deppigt.

Mina kläder steriliseras med strålning.

Jag äger hundra vita t-shirts.

Det är min standarduniform.

Slussen är ett förslutet, lufttätt rum som omger ingången.

Inget kommer in när dörren står öppen.

Jag vill gå ut, men jag kan inte.

Det enklaste virus kan döda mig. Jag är i princip allergisk mot allt.

Allt jag äter och vidrör påverkar mig.

Jag har "svår kombinerad immunbrist" - mitt immunsystem suger.

Här är en förklarande teckning. Blod innehåller så kallade lymfocyter.

Vissa av dem är bra på att slåss mot skurkar, som virus och bakterier.

Men jag har SCID, och har långt färre lymfocyter än normalt.

Och de jag faktiskt har... De är inte så bra på att slåss.

Mamma tvingade med mig i en stödgrupp.

Några av dem är jättesjuka.

Andra har svårt med social interaktion.

Men jag har i alla fall internet.

KATTER TITTAR PÅ TENNISMATCH

Jag tränar. Jag läser massor av böcker -och skriver recensioner.

ALICE I UNDERLANDET SE UPP FÖR HJÄRTER DAM.

HON LÅTER HALSHUGGA DIG.

MODERNE BURGER

Jag går en onlinekurs i arkitektur.

I varje modell sätter jag en astronaut.

Jag kan relatera till honom.

Jag känner mig som en astronaut, fångad i rymden.

Varenda dag är den andra lik.

Men kanske blir det annorlunda i dag.

Om man ska ha en sjukdom där nån ständigt övervakar ens andning -

bör man ha en läkare till mamma.

Jag fick diagnosen SCID ganska tidigt.

Mamma förstod, efter flera öron- infektioner och lunginflammationer.

Som bebis gick jag inte upp i vikt.

De flesta blir inte äldre än två år.

Dr Whittier.

I dag fyller jag år.

Jag fyller arton.

Men det kvittar härinne.

Det här är minen hennes patienter ser. Lite tillknäppt och bekymrad.

Undrar om de känner sig trygga av den. Det gör jag.

- Du hade inte behövt ta ledigt. - Det gör jag ju varje år.

- Vad vill du hitta på? - Samma sak som alltid.

SPOTLAJT ELEFANT UTE VIMELKANTIG KEJP

"Spa"... Vad står det?

- "Spotlight"! - Nähä!

- Du är inte bra på fonetiskt Scrabble. - Nej, för det är knäppt!

- Det är du som alltid vill spela. - Det var pappas favoritspel.

- Besegrade han dig också? - Ja. Men han lät mig vinna ibland.

Det kan jag inte... Jag är kär i dig.

- Lägg av med det! - Det går inte.

- Jag öppnar. - Du stannar här.

Hejsan. Här är en bundtkaka från mamma. Den är inte särskilt god.

Varje gång vi flyttar in nånstans måste vi ge grannarna en sån här.

Det är mer en ursäkt än en presentation.

- Vad ber hon om ursäkt för? - För att vi flyttar in.

Det var... snällt.

- Men jag kan inte ta emot den. - Varför inte?

Det är komplicerat.

Men hälsa mamma och tacka, och välkomna hit.

Är din dotter hemma?

Så det var därför du följde med.

- Nejdå. - Joho!

Nej, det är hon inte.

- Nästa gång får du ta kakan! - Ha den som hatt.

Se upp!

Vill du se klart filmen, Madeline?

Jag skulle hellre vilja veta vad bundtkaka smakar.

De är torra. Du går inte miste om nåt.

Nej, bara allting...

Det finns en kort lista över personer som vet att jag finns.

Mamma, min sjuksköterska Carla och hennes dotter Rosa.

Såvitt jag minns har Carla alltid funnits här.

Hon har jobbat här i femton år.

Ibland känns det som om hon också sitter inspärrad här.

God morgon, Carla.

Feliz cumpleaños.

DANIEL KEYES BLOMMOR TILL ALGY

Tack så mycket!

Åh, una nota!

Usch...

LEDSEN FÖR KAKAN.

JAG HETER MADDY WHITTIER. DU?

Jag försöker låta bli att svara direkt på Ollys sms.

VAD GÖR DU?

Och sen svarar jag -direkt.

JOBBAR PÅ EN MODELL TILL MIN ARKITEKTURKURS.

HAR DU UTEGÅNGSFÖRBUD?

Har du utegångsförbud? Jag har inte sett dig utomhus sen vi flyttade hit.

- Nej, men jag får inte gå ut. - Mystiskt...!

Är du ett spöke? Typiskt min otur om granntjejen inte var vid liv.

Jag är 98 % säker på att jag lever.

- Är det nån kille? Är du på smällen? - Vad skulle du säga i så fall?

- Jag skulle vara kluven. - Varför då?

- Har du nån kille? - Nej, och jag är inte gravid.

- Har du gått runt och trott det? - Ja, typ.

Det hade varit pinsamt att flirta med en gravid tjej, så...

Undrar du inte om jag har nån tjej?

Nej.

Nu sårar du mig. Det sved.

- Varifrån flyttade ni? - Boston. Men jag är från New York.

Jag skulle vilja flytta tillbaka.

Jag har fantiserat om att jobba på bageri i New York.

- Som Nicolas Cage i Mångalen, du vet. - Nej.

"Lägg av!"

- Det är från filmen. - Ja, jag fattade det.

Vi kör en lek. "Fem snabba favoriter."

Bok, ord, färg, last, person.

- Okej, då tror jag... - Skriv snabbare! Tänk inte.

Okej. Den lille prinsen.

Betagen. Akvamarin.

Laster har jag inga... Och mamma.

Laster har alla. Jag har så att jag kan välja en favorit.

Din tur.

Flugornas herre. Makaber.

Svart. Snatteri.

Och min syster.

Flugornas herre? Den svårmodiga typen.

Jag har fått höra att jag är för pessimistisk av mig.

- Är dina föräldrar fortfarande ihop? - Pappa är död, så nej...

Förlåt, jag vet inte varför jag lät så...

- Jag borde inte ha frågat. - Nej, nej.

Han dog i en bilolycka med min bror.

Jag beklagar.

- Går du inte på SF Valley High? - Nej, jag går inte i skolan.

- Jag pluggar på nätet. - Varför då?

Jag är sjuk.

- Ska du dö? - Inte just nu.

- Snart? - Om jag gick ut, skulle jag nog det.

- Vad har du? - "Svår kombinerad immunbrist."

Min kropp kan inte bekämpa bakterier eller infektioner.

- Finns det något botemedel? - Ja, för vanliga varianter.

Men jag är väldigt ovanlig.

Du tycker synd om mig. Du tycker så himla synd om mig!

- Nej, jag... - Jo!

Jag tycker inte synd om dig. Du lever och har tillgång till internet.

Så jag tycker inte synd om dig.

Bra.

Jag önskar att vi kunde ses på riktigt.

Jag med.

Gå fram till fönstret.

GÅ FRAM TILL FÖNSTRET

VILKEN FÄRG HAR DINA ÖGON?

MÖRKBRUNA. NÄSTAN SVARTA.

DU ÄR VACKER

- Vad är det som är så intressant? - Ingenting.

Det är inte alls ingenting. Du skrattar åt nåt.

Det är bara kattvideor.

Den här vill du inte se, Carla. Katten... dör.

- Du är en idiot. - Det är jag inte alls!

Jo, det är du. Och du är usel på att ljuga.

Det enda du kunde komma på var alltså att det var en död katt?

Så... du vet?

Visste jag inte innan, vet jag nu.

Du är dålig på att dölja saker.

Du kollar mejlen och kikar efter honom genom fönstret.

Han kanske kan hälsa på?

- Alla tonåringar är likadana. - Var det ett nej?

- Men om han desinficerades...? - Är du galen?

Skulle inte du bli det efter arton år inomhus?

Nej.

Han skulle desinficeras och sitta på andra sidan rummet.

Man får inte alltid som man vill.

Din mamma skulle aldrig tillåta det.

Vi behöver inte berätta.

- Är det så lätt att ljuga? - Det är lättare än jag trodde.

När jag kommer hem ska jag kolla Rosas näthistorik.

Rosa är den enda som får komma in, men hon flyttar till Michigan i höst.

Hon får träffa nya människor, men jag blir kvar...

- Hur ser han ut? - Rosa...

- Vad är det? - Okej... Han är väl söt, tror jag.

- Du ljuger. - Okej, han kanske är en fantasi.

En riktigt snygg hägring.

Äntligen blir det lite intressant för dig. Och så ska jag flytta...

Vad pratar ni om?

Ingenting.

Vi måste åka hem, Rosa.

Ansluten till Oliver Brights iPhone.

Jag finns här.

GRATIS KREDITKORT

BEHANDLAR...

ANSÖKAN GODKÄND

Det där var alldeles för lätt.

- Vad kollar du på? - Inget.

- Har du en ny tröja? - Ja.

Carla har strålat den.

- Och var har du fått den ifrån? - Från Rosa.

Snygg. Den klär dig.

Nu lyssnar du på mig.

Du håller dig på din sida av rummet, och han på sin.

- Jag har sagt samma sak till honom. - Vad snackar du om?

Du håller dig på din sida, han på sin.

- Han är här. - Vem är här?

Olly.