Lie with Me

Grace? Grace!

Grace!

Hon frågar efter sin mamma. Vad ska jag säga till henne?

Vad ska jag säga till henne?

Hur länge har du känt den avlidna?

FEM VECKOR TIDIGARE

Jag lever, men det var på håret. Ännu en orm.

Den här gången väntade den på mig med sina lysande ögon och huggtänder.

Ormar äter som mest vid frukost.

Jag hatar dig.

De är inte giftiga. Åtminstone inte alla.

Välkommen till Australien. Landet är fullt av saker som kan döda en.

Det sista jag behöver i dag är ett hemskt omen.

Vad sägs om det här, då?

-Nej, jag kan inte. -Jaså?

Jake! Nej, jag kan inte.

Hon är en kvinna i mogen ålder. Hon är självsäker och cool.

-Hon är inte rädd för ränder. -Bara på reptiler.

Hon är den seriösare typen.

Hon är smart, stilmedveten och reserverad-

men hon är allt annat än tråkig.

Hon skulle aldrig kunna vara tråkig.

-Hörde du det där? -Vad?

-Vi har ett monster i huset. -Jake!

-Hej, Gracie. God morgon. -Det kittlas.

Men vad säger krokodilen Craig?

-Att det är dags att gå upp. -Precis.

Upp och hoppa!

-Är det i dag? -Vad då?

Kommer hon i dag?

-Du gillar henne, va? -Ja, väldigt mycket.

Hej, kompis.

-Behövde du byta på Oliver? -Ja. Han hade lagt en stor en.

Större än ormen som du... Okej, ja.

Självsäker och cool. Du kommer att knäcka.

-Anna... -Är det för tidigt?

-Vi har pratat om det här. -Jag vet.

Jag vet. Jag vill inte älta det.

-Det här är bra för dig och för oss. -Jag hoppas det.

Du...

Minns du vad dr Clarke sa?

-Jag är inte mitt förflutna. -Ett nytt land och ett nytt liv.

Är det Becky?

Jag tror att hon redan har ett fan.

Jag måste gå och klä på mig.

Hej!

-Tack. -Du hittade hit igen?

Det var inga problem.

Så här tidigt på dagen går det hur smidigt som helst.

-Becky! -Hej!

-Vilken fin pyjamas du har. -Minns du Grace?

-Henne glömmer man inte. -Ska vi leka kurragömma?

Ja, om du är snäll och hjälper mig att ta hand om din lillebror.

Först ska vi bära upp Beckys saker till hennes rum.

-Det kan jag göra senare. -Säkert?

Ja, jag hade velat börjat tidigare.

Vi är bara så tacksamma över att vi har dig.

Vad behövs göras?

Min make skulle precis börja med Olivers frukost.

-Det är lätt. -Sån är han.

Han älskar att påbörja saker, men att fullfölja dem...

Pratar vi om Oliver eller mr Fallmont?

Du kan använda våra förnamn.

Det återstår att se om det ligger i generna.

Jag tar hand om det här, så du kan åka.

Okej.

Mamma!

Kan jag koppla in den här? Jag måste trimma asken på kortsidan.

-Kan du inte använda den i garaget? -Den är trasig.

-Okej, koppla in den här, då. -Okej.

-Förlåt mig. -Ge den där till mig.

-Det här är Liam - trädgårdsmästaren. -Deltid.

Han hjälpte oss att packa upp. Det här är Becky.

Becky är vår underbara nya barnflicka.

-Det här går inte. -Jag är hemskt ledsen.

Glöm det. Glamma eller gitta.

Jag...

...är inte...

...mitt förflutna.

Jag såg dig när du var på intervju. Jag tänkte hälsa.

-Det gjorde du inte. -Jag ville inte skrämma bort dig.

Det är en toppenfamilj. Hej!

Ja...

Jag följer med dig in och hälsar på Phil, så...

-Var det många tjejer som ansökte? -Jag såg inga andra.

Nu är de i gång igen. Jag ska lämna dig i fred.

Duktig pojke!

Grace! Lek inte med den där.

Kom. Ska du rita nåt fint åt mig?

Jag är strax tillbaka.

-Varför sms:ar hon så ofta? -För att hon är orolig för oss!

Jag tror att det är nåt fel på den här.

-Nu är det precis som i London! -Becky!

-Ska jag titta till dem? -Det kan du göra.

Vad är det du inte berättar?

-Liam? -Det är nåt som inte står rätt till.

Om jag var du skulle jag sticka medan jag kan.

-Mår alla bra? -Ja.

Så bra. Hej, gumman.

Det där var mitt fel. Det var så dumt.

Jag stretchade och...

Jake!

Ja.

-Jag ringer glasmästaren. Hej igen. -Hej.

-Det här var inget bra välkomnande. -Det är ingen fara.

Okej, då går vi genom barnens rutiner.

-Visst. -Sovstunder igen.

Grace är lätt. Jag har satt upp ditt namn på förskolans lista.

-Hon menar dagis. -Ja, dagis...

Du lämnar henne 09.30 på vardagar och hämtar henne kl. 15.

-Jäklar. Dina nycklar. -Vad då?

Bilbarnstolarna. Det höll jag nästan på att glömma.

-Vi åker om tio minuter. -Sovstunder.

Jag skrev faktiskt ner allt sånt efter intervjun.

Så länge jag håller mig borta från mixrar är läget under kontroll.

Det gör inget att hon såg det.

Var inte så hård mot dig själv.

Jag känner mig som en halv person.

-Anna... -Du ordnade jobbet åt mig...

...och återgår till ditt gamla liv.

Jag kan inte ens ta mig från A till B.

Det här är vårt liv. Vi kom hit för att börja på nytt-

-och lägga allt det dåliga bakom oss, så att du kan bli hel igen.

Mia - "Nötknäpparen", Sophie - AFL.

Tvärtom.

-Där är han, ju. -Hej.

-Tack igen för det här. -Nöjet är på min sida.

Verkligen. Tack, Phil.

Jag har ju inte jobbat på ett tag-

-och ni kanske jobbar annorlunda här...

Jag har sagt att vi inte är bottenskrap.

-Jag menade inte så. -Du kommer snabbt in i det.

Vår it-kille har inte fixat din dator än.

Det är ingen fara. Jag kanske kan läsa på lite.

-Designrapporter, förslag? -Vi badar i sånt. Jag ska hämta nåt.

-Slå dig ner. -Är det där Sophie?

-Grace vill också dansa balett. -Då får hon börja på dansskolan.

-Eller så gör hon som Mia. -Man vet aldrig.

Jag ska hämta förslagen.

Där ser du. Det kommer att gå jättebra.

-Vem är det här, då? -Det är Craig.

Kommer han från dagis?

Vad är det här, då?

Den här känner jag igen.

Den här hade vi också på dagis.

Men jag hade vombaten Wally.

Man får behålla honom i en vecka och ta med honom på äventyr. Visst?

Mammorna och papporna tävlar med det här, va?

Okej, då måste vi sätta på dig strumporna.

-Det kan jag göra själv. -Självklart.

Jag kommer alldeles strax, okej?

-Vad gör du? -Jag letar efter gömställen.

-Vi kan leka efter dagis. -Ja!

Kom nu, så går vi.

Hej.

Hur går det?

Företaget har gjort fantastiska saker.

Ja, om man kan kalla tacosskal fantastiska.

När han flyttade till London trodde vi att han var borta för gott.

-Han är fortfarande en stilig karl. -Ja, verkligen.

Jag ska lämna dig i fred.

Om du behöver nåt är det bara att du söker upp mig.

Tack.

Det är Jake Fallmont. Lämna ett meddelande.

Hej, det är jag. Arbetsmyran.

Jag tänkte bara berätta om mitt nya spännande liv.

Fallmont Blake, Jake Fallmonts telefon.

-Hej, är Jake där? -Han gick precis ut.

-Kan jag prata med hans assistent? -Hon har också gått ut.

Vill du lämna ett meddelande?

-Nej, det behövs inte. Tack. -Tack.

Hej.

-Är du fortfarande kvar? -Jag kan ju inte bara säga upp mig.

Är det nåt annat som du vill varna mig för?

De har bråkat sen de flyttade in.

Vad bråkar de om?

Allt är frid och fröjd i ena stunden, i nästa...

Det kanske är stressen över att byta land.

Och då tar man ut det på fönstren?

-Hon är alltid på helspänn. -Anna?

Hon verkar väldigt spänd. Han trippar på tå kring henne.

-Jag ville inte skrämma dig. -Jag är inte så lättskrämd.

Hon förlät dig för klänningen.

Herregud, jag vet.

Jag trodde att hon skulle ge mig sparken på fläcken.

Då kanske inte jag behöver lägga näsan i blöt.

Det var bra att du gjorde det, men jag behöver det här jobbet-

så jag får härda ut.

Förresten var det ditt fel att hennes klänning förstördes.

Vi ses.

Det var inte meningen att skrämma dig. Jag hörde att du tröstade honom.

Mitt underbara barnbarn.

Ja, det gjorde jag. Hej, jag heter Becky.

Cynthia - Jakes mamma.

-Jag städar bara upp lite. -Visst.

Jag tänkte faktiskt göra det själv.

Om man plockar upp sakerna varje dag blir det aldrig så här.

Jag kan ta den där. Ledsen för det.

-Kommer du från Melbourne? -Warrnambool.

-Landsbygdstjej. -Har du jobbat hos många familjer?