See

Postera mannar vid deras kyrka-

och vid deras hem ifall de återvänder.

Häxfinnarna lär inte återvända hem i första taget.

Ni har bannlyst deras tro.

Deras tro är bannlyst i hela Paya. Vart ska de ta vägen?

Kungariket är stort.

Troligen i avlägsna städer, Lebnin, Altoona.

Där finner de en mer vänskaplig fristad.

Har Lord Diego och Torrance hört av sig? Jag vill att de hittas.

Det är gjort.

Kanske får vi veta nåt. Rådet är redan samlat.

Några nyheter om min familj?

Även om allt gått som smort vid Upplysningens hus,

kan de inte vara tillbaka än.

När går nånsin nåt som smort?

Är rådet redan samlat, sa du?

Ja.

Varför hör jag dem inte?

Det luktar blod.

Är det alla?

Jag tror det.

Lord Diego.

Häxfinnarna.

Blodet är ännu varmt. Ni måste komma i trygghet.

- Det här kommer inte att gå. - Vad menar du?

Vi måste inte bara hinna före Tormada till Pennsa,

utan hinna bygga upp en armé,

- förstärka befästningarna, hitta på en plan.

Vet du nån snabbare väg?

Ja, det gör jag faktiskt.

Det finns en annan rutt som ibland används av smugglare.

Varför säger du det här först nu?

För att den är farlig.

Men vi vinner en hel dag på den. Kanske två.

Vill du föra dem genom lågländerna? Då är du galen.

Vad är det för platser?

De finns inte på nån karta. Och terrängen är... svår.

- Vad menar du med "svår"? - Vi har mist folk där.

- Mist dem? Hur? - Vi vet inte.

- Det finns andar. - Inte det.

Alltså, det är inte idealiskt, men det är den snabbaste vägen.

Vi är sju. Tre av oss har syn.

Jag har klarat mig genom många gånger med mindre.

Hur många gånger?

Två gånger.

Då får du leda vägen.

Visst. Straffa den som kommer med planen.

Hur kunde vi låta häxfinnarna ta sig in här?

De var inte många. Tre eller fyra räckte.

De här var i stort sett försvarslösa civila.

Jag bär skulden.

Maghra.

Jag hade dem i mina händer, färdiga för galgen.

Och jag släppte dem.

Du visade barmhärtighet.

Min barmhärtighet blev hela rådets död.

Min syster hade rätt.

Våld måste mötas med våld.

Jag ska hitta de där häxfinnarna.

De är mördare, och de ska få sona det här.

Överlåt det åt mig, jag ber. Era händer måste förbli rena.

Det är för sent för det.

Ptroo!

Välkommen, rådsdam. Ni kom fort hit.

Jag fick höra att du lyckades förlora en hel bataljon mot en man.

En man du påstod dig ha dödat.

Ja, ja. Baba Voss.

Mitt fel, jag har lärt mig läxan och så vidare.

Men varför prata om gångna misstag-

- när vi kan tala om hur många soldater du har med.

Sorgligt få. Jag måste vara försiktig.

Tills jag har köpt generalernas lojalitet,

kan jag inte avslöja min del i detta.

Klokt resonerat.

Kanske. Men vi saknar ett regemente.

Kan vi ändå inta Pennsa?

Du underskattar ännu kraften hos mina bomber.

Mitt bekymmer är att ha nog med soldater att placera ut dem.

Soldater behövs inte längre.

Vi har byggt maskiner som kan kasta bomberna långt.

- Har du testat maskinerna? - Du förolämpar mig.

Och de seende barnen?

Hur kan du fortsätta operera utan dem?

Vi hittar dem. Och det finns andra seende i leken.

I väntan på det har vi mer än nog med ammunition-

att jämna hela Paya med marken.

Då är det väl bäst att du fortsätter till Pennsa.

Mina soldater är dina.

- Jag tackar för det. - Befälhavare.

Slut leden!

Återvänder du hem?

Ja. Jag har ett imperium i kris att sköta.

Och du har ett kungarike att erövra.

Ha en trygg resa.

Harlan, av alla dåliga idéer är det här den sämsta.

Nåja. Det finns ingen återvändo längre.

Du borde prata med din syster.

Hon sköt på mig med pistol.

Kofun, vet du varför din mor är en mycket bättre drottning än Sibeth?

Nej. För att hon inte är galen?

För att hon har medkänsla.

Jag kunde aldrig vara kung,

- för min medkänsla är svagare än min instinkt att strida.

Det kanske krävs för att vara en bra krigare. Jag vet inte.

Men jag vet att du är lik din mor.

Du hade hennes medkänsla och vishet redan som barn.

Du tror att det gör dig mesig, men det gör dig starkare.

Som din mor. Du blir en bra kung.

Va?

Vad pratar du om? Jag ska inte bli kung.

Så talar en sann prins.

Snälla, gå och prata med din syster.

Det lär inte gå.

Det är rätta andan, pojk.

Du.

- Jag lämnar er i fred. - Wren.

- Vi måste prata nån gång. - Måste vi?

Det var inte bara jag. Mamma och pappa ville också få bort det.

Kunskapen som fanns bevarad där kunde ha förändrat världen.

Det vet jag väl. Haniwa, de byggde bomber.

De bygger bomber. Inte vi.

Vi skulle vara annorlunda.

Du var snabb att ta upp pistolen.

Förlåt mig. Det var ett misstag.

Ja, ett rätt stort misstag.

Har inte du gjort misstag, då? Sibeth.

Pappa, vad är det?

Vi är inte ensamma.

Det här jävla stället.

Jag såg nån.

Där är en till.

Det finns fler.

Minst sex stycken.

Vi klarar väl sex. Eller hur?

Hallå!

Vi passerar bara. Vi vill er inget ont.

Men... vi är tungt beväpnade.

De har hundar.

Det där är inte hundar.

Ptro! Jäklar.

Guntar!

Åh! Fan också! Nej!

Fan! Fan!

Helvete.

- Kofun. Är du sårad? - Nej.

Var är Haniwa?

Släpp mig!

Haniwa!

Haniwa.

Baba!

- Var är hon? - De tog henne.

Hon är borta.

Ptro.

Ptro.

Vad är det? Varför stannar vi?

Det är nån på vägen, sir.

Vad är det där?

Avbryt.

Avbryt!

Vilka är ni? Vad vill ni?

Jag söker Tormada.

Jag är Tormada.

Jag gör det.

Släpp mig.

Och vem kan du vara?

Tormada, jag är Sibeth Kane.

Ers Majestät. Vilken ära.

Jag har hört att du är smart.

Nå, var är de där fantastiska vapnen jag har hört så mycket om?

Är det människoben?

Vad är det här?

Jag hörde historier om det när jag var pojke.

En stam som lever som djur. De jagar och äter människor.

Jag har också hört det. Jävla människoätare.

Kannibaler. Vi har läst om såna.

Okej, vad ska vi göra? Vi måste hitta dem.

Vi måste dela på oss och söka igenom området.

Nej, det tar för lång tid. Vi kommer för sent.

Kanske inte. De tog dem levande av en anledning.

Vad menar du?

De håller dem levande för att hålla köttet färskt.

Kofun, du måste rida till Pennsa och hälsa din mor att Tormada kommer.

Nej. Jag går inte. Haniwa behöver mig.

Liksom din son och din mor.

Sitt upp och rid till Pennsa och varna henne.

Wren, följ med mig.

Vi måste rädda henne.

- Remend Skelt. - Vem där?

Tamacti Jun.

Tamacti Jun.

Jag hörde om din återkomst från de döda,

- men genast upplöser du den armé du har tjänstgjort i.

Jag tjänar drottningen.

Och du har lierat dig-

med dem som vill störta henne.

Jag är en enkel smed. Jag är inte lierad med nån.

Nå, i så fall...

...är det dags att du blir det.

Min drottning.

Hallå. Remend, eller hur?